Skyddsglas?

Man vet aldrig när ett par simglasögon kan komma till användning. Efter att ha haft dem kring halsen hela dagen åker de på när bästa kompisen äter middag hemma hos oss. Man kan ju råka få mat i ögonen.

Tuffe tuffe tåget går

Helgen i korthet: Vi åkte tåg ner till Malmö i fredags med barnen och packning för att gå på barnens lillkusins barndop.
Dottern som tyckt denna tågresa ska bli mycket spännade frågar redan efter tio minuter om vi inte är framme än?
Sonen ville inte amma, så efter nån timme äter han en mycket stor portion gröt. Denna kräks han strax upp igen, över sig själv, över mig och över sätet. Kräkset rinner ner för väggen. Jag byter kläder, vi byter kläder på sonen och torkar upp.
Dottern vill gå omkring på tåget. Mannen och sedan jag får gå på "hundrunda" i hela tåget och hälsa på de hundar (med tillhörande hussar och mattar..) som åker på tåget; en kelpie, en boxer och en spaniel av nåt slag. Dottern pratar i övrigt med allehanda passagerare och sjunger den ena visan efter den andra. En tjej har rosa hår. -Det är nog låtsashår! säger dottern.
Äntligen framme i Malmö går vi först till fel hotell. Kvällen, som blir tidig, tillbringas hemma hos barnens farbror M.
Dagen efter tar vi taxi till dopet. Också ett spännade och "nytt" moment för dottern. Efter några minuter i kyrkan bränner sig dottern ganska rejält i handflatan på ett ljus och tillbringar hela dopet skrikande inne på en liten toalett med handen under den rinnande vattenkranen. Mannen missar således hela dopet, han också, och jag delar av det. Batteriet i min kamera tar slut efter sex bilder. Efteråt är det mat och tårta. Småkusinerna leker och dottern har nu med en rejäl dos panodil i kroppen bytt vattenkranen mot en plastpåse med kallt vatten. Denna påse blir en kär följeslagare resten av vår resa.
Taxi till stationen och tre timmar hem. Båda barnen sover delar av resan. På en station kliver en man (...?) på. Han har dubbla toppluvor, den undre är lila och har pins på. Han har läppstift och nagellack och samlar till synes på ölburkar. Jag har just då en sovande bebis på axeln, så mannen slår sig ner på sätet framför istället för bredvid mig. Han pratar oavbrutet med kvinnan bredvid innan han hoppar av några stationer senare.
Hemma igen äter vi pizza från Ikea när barnen somnat och pustar ut att vi överlevt ännu ett vardagsäventyr.

Glad i bad

Lille sonen gillar att bada. Så även dottern. Förra året badade hon tidigt, hoppade i vid vår lilla badplats i slutet av gatan. Ena plagget efter det andra åkte av och tillsist var hon i helt. Båda barnen verkar vara "vattendjur". Och de har inte ens gått på babysim. Hade jag gått med dem hade jag ju trott det var därför de är så orädda för vatten. Sist mannen var i simhallen med dottern hoppade hon t.o.m. från trampolinen med sina simkuddar på armarna.
Babysim verkar på något sätt ha blivit ett obligatorium idag. Jag kände mig nästan lite udda som inte gick på det, när dottern var bebis.
Jag var själv väldigt förtjust i att bada som liten, har blivit fegare med åren. Kommer ihåg att föräldrarna ropade att "Nu måste du komma upp!" Jag låg i tills jag blev blå om läpparna.
Att gilla bad kanske går i arv?

Förkylt

En förkyld prinsessa är hemma från dagis. Tittar på Casper.

Bröllopsfoto

Innan tidningen hamnar i pappersinsamlingen: Vårt ena bröllopskort användes i annons för mannens företag nu i lördags. Det var i en "Bröllopsbilaga" till tidningen. Närmre än så kommer jag aldrig en modellkarriär!
Bilden är tagen av mannens lillebror som är fotograf. Egentligen fotar han mest för exempelvis tidningar och företag och är inte porträttfotograf, men jag är så himla nöjd med våra bilder, så det är extra roligt att de kan "användas" till något också!

När du får oönskat besök

En ny besökare satt mitt på den uppskottade gången vid huset idag när jag skulle iväg: en RÅTTA. Ganska stort exemplar också, sådär 3 dm med svansen inräknad..
Jag berättade om råttan när barnens farmor och farfar var här nu ikväll. När farmor ska gå kommer hon in igen och talar om att råttan är tillbaka utanför.
Mannen verkar tycka detta är det äckligaste som hänt den här sidan om millenieskiftet. Och då har dottern ändå haft reflux upp i tvåårsåldern.
Där fick man för man var snäll och ville rädda en liten pippi. Det värsta är att den rackarn säkert är och kalasar på Patrik Kanins mat. Huga, den kanske t.o.m. BOR inne i hans hus! Stackars Patrik.
Fast lite, lite tycker jag synd om råttan också. De har det inte lätt nu djuren. Snön ligger ju meterhög. Men vi får nog ändå ringa Anticimex. Annars flyr kanske mannen hemmifrån. Han ville knappt åka och handla nyss, för råttan var kanske kvar därute?

Det är mycket nu

När man trodde att det omöjligt kunde komma mer snö, ja då har det snöat hela dagen igen! Kaninburen börjar se ut som en igloo. Det är ju så mycket snö att det inte är roligt längre, det är FÖR MYCKET för att leka ute eller åka pulka. Vad händer när det börjar töa, blir det översvämmning då? Dags att ta på vadarstövlar och simring för de minsta?
"Det blir mycket Byggare Bob" sa bästa vännen nere i Skåne som också har småbarn. Hennes lille son hade börjat gråta när hon ville de skulle gå ut.
Min bror ringde kvittrande glad på väg till Arlanda och restresa till Azorerna.
Det känns nästan som ett annat liv att bara kunna sticka iväg sådär? Ja, det är ju det också.. Nåja. Jag ska i alla fall åka till Örebro i april! Det är inte heller fy skam. Jag ska åka tåg. Då har nog tågkaoset ordnat upp sig.
Jag kanske skulle baka bullar? Jag har fortfarande TRE påsar saffran som inhandlades 2008, de går ut i april. Saffransbullar så här års.! Det vore väl att addera lite Wild and Crazy i tillvaron?

Filmidé?

"Dawn of the daughter". Den här figuren skulle man inte vilja att den stod i sovrummet en mörk natt i alla fall.
Detta är vad lillebror stundom tampas med..

Solskenshistoria

Trots runt minus 15 grader i natt överlevde den lilla fågeln som vi haft som nattgäst i en glassförpackning på vår trappa. När jag tittade ut imorse hade den hoppat ur plastförpackningen och satt bredvid den och kurade. Jag gav den mer mat och några timmar senare hoppade den omkring bland karavanen av barnvagnar och pulkor som står uppradad längs med husväggen. Så fortsätter vi mata den kanske den klarar sig!
Vad gjorde en tom glassförpackning på trappan då? Inte så dekorativt precis. Men vi använder den att bära ut aska från brasmaninen. Och så kallt som det varit har det blivit en del aska den här vintern.

Extremt

Kylan och snön tar sig extrema uttryck inte bara på löpsedlarna utan även här i verkligheten på hemmaplan i trädgården.

Snöhögen vid vår infart är nog runt 3 meter hög. Högen blev idag, för en stund, en egen, privat liten pulkabacke!
Under snöhögen finns en blomsterrabatt. Rabatten är en av presenterna som vi fick när vi gifte oss. Presentkort till växter plus grävhjälp! Inte illa. Jag har modifierat rabatten lite sen den grävdes. En ros är planterad i hörnet och några växter har tagits bort och andra tillkommit sen dess. Undrar hur rabatten mår nu där under tyngden av all snö? Klarar den sig?

När mannen gav mat till Patrik kanin satte sig en koltrasthona på kaninburen. Sen satte den sig på vår trapp. Väldigt orädd, gissningsvis är den sjuk. Fjädrarna på ryggen saknas bitvis. Men den åt, vi gav den bland annat solrosfrön och äppel. Sen satt den där hela dagen. Nu på kvällen när vi kom hem hade den krupit upp i den tomma glassburken som stod på trappan. När jag gav den lite bröd ville den inte äta. Lite sorgligt, men det är nog tyvärr inte så mycket vi kan göra? Naturen får ha sin gång.

Små godbitar

Att man aldrig lär sig. Istället för att köpa ett par frösorter i höstas köpte jag via nätet på mig runt 10-12 sorters fröer som jag tänkte plantera nu i vår. Det var som att handla plockgodis. "Bara den också!" Flera sorter kräver försådd, det kunde bli lite SPÄNNANDE att försöka med detta! Tänkte jag i höstas. Så nu äntligen har såjord införskaffats och det är februari. Bland annat vallmo ska man så nu. Jag läste någonstans att man kan så i toarullar. Hjälp, vad fiffigt, tänkte jag, och har således samlat på mig en hel kasse tomma toarullar. Nu när sonen somnat skrider jag till verket.
Klipper toarullar och sätter i en form, fyller med jord... Redan här börjar jag tröttna lite. Det är rätt pilligt att få i jorden och så läser jag på jordförpackningen att det är hönsgödsel i! Uj då, här på golvet kan det bli lite bakterier från hönsgödsel, och sen ska lille sonen sitta här.. STOPP! En sak i taget, jag får städa ordenligt efteråt. Förresten är väl gödseln avdödad från bakterier? Fast jordbakterierna då? Städa sen var det.
Sen klippa upp fröpåsarna. En av vallmosorterna innehåller 100 frön. Ändå tar de slut efter ynka 7 rullar! En del frön har troligtvis sprätt iväg när jag öppnade påsen, jag hann knappt se ett enda frö, de var så små, så små. Nästa påse. 35 frön. De räcker till 4 rullar. Trädgårdsriddarsporren har liite större frön och där lyckas jag peta i ett par, tre frön i varje rulle. Pust, jag är helt slut. Obekväm arbetsställning nere på golvet och tiden sonen sover tickar ifrån mig. Nästan alla toarullarna är kvar i påsen när jag är färdig.
Att man aldrig lär sig. När jag skulle så några kvadratmeter äng i höstas gick det åt 7-8 påsar istället för de två som jag enligt förpackningen skulle behövt för ytan. Fröna var så små, så små. Då också. Och ändå blev det nästan inga blommor, det är ju så första året när man sår äng. Det blir spännande att se min prunkande blomsteräng nu i sommar. Tyvärr försvann halva ytan när de grävde avlopp för gäststugan, men en bit är ju kvar att njuta av..

Teckningar

Dottern har ritat en teckning på dagis som t.o.m. verkar imponera på dagispersonalen. Fast jag är ju partisk i min bedömning av deras reaktioner.
Det föreställer hela familjen. Dottern verkade själv mycket nöjd över sin skapelse och ville ta hem den direkt. Men fick vänta en dag eftersom det var en del barn borta den dagen, och även de skulle få se hennes teckning.
Det berättas mycket kring bilder på dagis. De får berätta själva om sina teckningar, och om jag förstått det hela rätt, så berättar de även om varandras. Heja, bra för språkutvecklingen!
Jag var alltid "bäst i klassen" på att teckna och måla, men såna här avancerade figurer gjorde inte jag. Det vet jag, för min mamma har sparat teckningar från när jag var i 3,5-årsåldern.
Jag var så bra att det blev genant ibland. Vi hade en riktigt ruskig lärare ett tag som alltid ville att vi skulle "illustrera" till våra berättelser. Det var ju en bra tanke, men sen höll hon upp den teckning som var sämst och den som var bäst i klassen. Vet inte vilket som var värst, men det var väl att vara den sämsta då.. Usch ja, vilken lärare. Sen när jag gick estetisk variant på gymnasiet med bildinriktning var jag plötsligt bland de sämre. Min lärare, som till skillnade från den andra, faktiskt var mycket bra, kallade en gång en av mina målningar för "avacerat kludd". Jag hade heller inga långkjolar eller långsjalar, och drack inte så mycket rödvin. Och tröttnade. Utom på fotografering som jag mer och mer fick upp ögonen för då.
Har lärt mig någongång att barn ska undvika att snegla för mycket på varandras "konst" i skolan, de jämför sig med den de tycker är bättre, och därför liksom "avstannar" de i utvecklingen när det gäller att teckna och måla. Därför ritar många vuxna fortfarande som ett barn. Hade de som små fortsatt hade de kunnat bli bättre i slutänden än den som för tillfället var bäst.
Förmodligen gäller ju detta även i vissa andra situationer. Nåt att tänka på tycker jag.

Lasagne

Jag står i köket och ropar att maten är klar när dottern kommer galopperande med en teckning i högsta hugg.
-Titta mamma, den är till dig!
På teckningen finns en stor figur som verkar hålla i en liten, tjock figur utan ben.
-Vilken fin, säger jag. Vad föreställer den?
-Det är du!
-Jahaja, och den lilla är du då? Håller vi varann i handen?
-Nej, det är en säck!
Så var den teckningen klargjord. Och sen äter vi lasagne.

SOS OS

Jag skulle mycket väl kunna vara en av de människor i Sverige som är MINST intresserad av OS. Detta gäller över huvud taget alla idrottsevenemang. Speciellt då de knuffar ut andra favoritprogram från TV-tablån.
Jag har då någongång passat på att ringa någon kompis jag inte pratat med på länge, men det misstaget försöker jag numera undvika:
-Åhhhh, det är BARA du som kan ringa mitt i slutspelet! Vi hörs sen! KLICK
Det är på gränsen till pinsamt ibland att något som engagerar resten av befolkningen så oerhört mycket nästan helt faller utanför min intressesfär.
Jag tror det är för att jag själv i stort sett saknar tävlingsinstinkt. Jag tycker det är ointressant vem som vinner, det är ju den som är bäst som gör det? Och då är det ju bra så? Tror det är delvis därför jag aldrig gillade gympan i skolan nåt vidare och aldrig blev bra på det, varför anstänga sig om man struntar i vem som vinner? Slänga sig ner efter en boll och slå sig? Nej, det har aldrig varit når för mig. Göra mål var förvisso roligt, jag gjorde en del mål när jag spelade innebandy i ett annat liv för flera år sedan, men det var mest roligt för att det gladde de andra i laget.
Sverige har tagit två guld. Kalla är inte så gammal, men har redan tagit guld. Och någon man med namnet Ferry också. De åker skidor. Mycket snabbt. Så mycket vet jag i alla fall.
Jag tycker om konståkning. Det är tjusigt, speciellt damerna. Det är väl prinsessan i mig som gillar att titta på klänningarna, håret och sminket. Det borde ju vara herrarna man kikar på, men hur intressanta är deras dräkter?
En helt obegriplig sport tycker jag för övrigt är curling. Det är ungefär lika spännande som att stå och vänta i en tvättstuga och se att det är 3 minuter kvar tills man får rycka upp luckan och det enda som finns som tidsfördriv är att titta på tvätten i trumman.

Krokodil

När ens lilla bebis somnar vid bröstet: den lilla kroppen slappnar av, sugandet blir långsammare, upphör tillslut och munnen glider ihop och släpper bröstvårtan..
Nu 8 månader senare avslutas det hela lite annorlunda: sugandet upphör, munnen glider ihop och AJ! Fem tänder har bröstvårtan fast som i en rävsax.
Om jag skriker vaknar han, så kvidande får man lirka sig loss ur detta.
Hade han ätit välling hade jag nog försökt sluta amma nu. Men välling spottas ut. Och gröt kräks upp.
Jag får härda ut. Tror jag skulle kunna vinna OS i amning. Då är jag tuff och uthållig.
Med dottern hade jag blåsor, bröstinflammation och 40 graders feber, sprickor m.m.
Nu ammar jag en krokodil.
Släng dig i väggen, Dundee!

Påhittig..

Dottern hittar ofta på egna ord och små ramsor till kända barnvisor.
Imorse plockar hon med videofilmerna. Säger: -Nu är jag en sassasa...(pausar)
-Jahaja, säger jag, vad är det för nåt?
-Det är en som jobbar jättemycket!
-Jaha, säger jag. Med vadå?
-Med härliga filmer! Och hääärliga böcker! Härliga filmer och härliga böcker!
Hon plockar med filmerna.
-Hmmm. Vilken vill du låna?
Jag väljer en av filmerna. -Vad kostar det?
-Fem, får jag fem? Jag låtsas lämna pengar. Och sen lämnar hon tillbaka: -Här får du fem! (Det är ingen lönsam verksamhet hon driver.)
Mannen gör amerikanska pannkakor och bacon i köket.
Dottern kommer och ropar: -Mamma, det blir buspultingar!
Kommer sen rusande med en tom toarulle som hon kastar på mig. -Här får du, din gamla get!
Hellre get än rugguggla? Som tur är säger hon samma sak till lillebror några minuter senare.

Smaken är som baken

Jag hörde någon säga att ett sätt att "träna" sina barn att äta på restaurang är att äta på Ikeas restaurang. Vi tog tjuren vid hornen direkt istället.
Vi äter ute ganska ofta. Således har dottern fått följa med på diverse restauranger från det att hon var riktigt liten. Första gången var nere i hamnen i Kalmar, hon var några veckor gammal och sov snällt tills maten kom. Vaknade då förstås och var ganska ilsk. Vi åt upp illa kvickt, förmodligen rekordsnabbt, den gången och begav oss småsvettiga hemåt. Men vi var glada att ha klarat av denna första gång.
Redan som 2- åring valde dottern hummersoppa före korv och pommes. Barns smaklökar utvecklas tydligen fram till ungefär tvåårsåldern och det är bra att de får smaka så mycket olika saker som möjligt, det har jag från säker källa. Barn i andra länder äter ju annat än köttbullar, för de har ju vant sig vid andra smaker.
Att barnnmenyer ofta består av mat så som korv, köttbullar eller pannkaka tycker jag är lite trist. Pannkaka är väl förvisso gott ibland, men som middag när man ändå får maten lagad åt sig? Speciellt i kombination med glass är det ju inget vidare val tycker jag. Ingen direkt utmaning för smaklökarna heller. Ibland kanske det blir så oavsett vad man fått äta gillar man ändå bara typisk barnmat, men oftast tror jag man helt enkelt utgår från att barn bara äter en viss sorts mat. Och då blir det ju så tillslut.
Vi beställer ofta en halv portion av nåt på den vanliga menyn istället för nåt från barnmenyn. Visst, en halv kotlett kanske inte går att ordna, men de allra flesta rätter går ju fint att bara ta hälften av?
Idag åt vi på en finare restaurang här på Öland, italiensk buffé. Att se dottern vant doppa brödet i soppan för att få upp spadet, ja, det är en ren fröjd att se. I alla fall för mina ytterst partiska mammaögon.
Det är få saker när det gäller vår barnuppfostran som jag är så nöjd över som det att hon äter bra.
Fast det kan ju vara ren tur också.

OS

Familjen tittar på reprisen av OS-invigningen. Dottern vaknade så tidigt imorse att hon nästan kunnat titta på direktsändningen.
Bryan Adams och Nelly Furtado sjunger invigningssången.
-De ska nog gifta sig! säger dottern.
Sen följer en strid ström av frågor så som: vad gör de? var är björnen? varför springer de? var är alla människor? e de vatten? kommer hajar? varför ska det vara träd för? e de en skog? o.s.v. o.s.v.
Detta kommer att pågå tills TV:n stängs av.
Tur vi ska iväg om en stund.

Besvärad

Nån som sett en katt som råkat få en kokt spagetti i ansiktet? De ser EXTREMT besvärade ut. Måste erkänna att det faktiskt ser så roligt ut att jag någon gång gjort det med flit. Jag får skylla på att det var för länge sen, när jag var ung och dum och inte förstod bättre. Familjens katt som vi hade när jag var yngre hade det annars mycket bra, men just det där var ju inte så snällt.
Sonen lekte igår med ett "paket" som dottern tillverkat och klistrat en massa klistermärken på. Plötsligt fastnade ett stort klistermärke i hans handflata. Sättet att bete sig påminde lite om en katt med spagetti i ansiktet. Jag var bara tvungen att ta några kort innan jag befriade honom från obehaget.

Nya utmaningar

Sonen är nu drygt 8 månader och kan fortfarande bara förflytta sig genom att halka lite hit och dit, sätta sig upp och sedan lägga sig åt andra sidan för att nå något av intresse. Han är lite frustrerad över detta. Tror jag. Jag tänker att han nu kräver han nog liiiite större utmaningar när det gäller leksaker än att bara tugga eller hålla i nåt.
Tar således en tur till förrådet. Vid första anblicken ser det inte så illa ut, vi har väl hyfsad ordning, men eftersom en hel del kartonger inte är uppmärkta och en massa saker förvaras i allehanda påsar av varierande storlek är det ändå svårt att hitta.
Huset svämmar över av leksaker, och vi har mycket bebisleksaker framme, och ändå finns det minst lika mycket där ute sen dottern var bebis. En hel del i princip oanvänt. Och jag tror vi själva inhandlat typ två-tre av dessa saker.
Den enda grej jag vill hitta lyser med sin frånvaro trots att jag går igenom leksakskassarna. Några nyheter för att försöka behaga sonen plockas ändå in; en bok i tyg med olika prasselfunktioner och en grej man kan sätta på gåstolen att snurra på.
Om några år ska jag anordna loppis. Räcker nog till att ha en egen här hemma i trädgården.

Puder

Idag när jag hämtar dottern på dagis skriker hon till kompisarna:
-Göm er! Min mamma är ett monster!
Och jag som t.o.m. fått på mig lite puder idag.

Kaos

Borde städa lekrummet, men var ska jag börja? Om några timmar, i bästa fall ikväll, ser det ju dessutom likadant ut igen.
Att städa ett lekrum är en otacksam syssla. Det eviga tvättandet och vikandet av tvätt tycker man ju aldrig tar slut, men förloppet att rasera ordningen i ett lekrum går faktiskt ännu snabbare än få ihop till en ny tvätthög.
Lika bra att ta en kopp kaffe istället nu när sonen ändå sover.

Hjälp?

"Hej, kom och hjälp mig! Jag blir nog uppäten snart för min mamma tycker jag bara är för söt!"

Efterlyst

På samma sätt som strumpor försvinner i tvätten försvinner kläder på dagis. I tvättmaskinen är det förvisso mer underligt hur socka på socka kan upplösas i intet, men vart tar alla kläder på dagis vägen? Jag vet ju att dottern får med sig både lånekläder och andras kläder hem, men då lämnar jag TILLBAKA dem. Dottern försöker ibland hävda att någon okänd tröja visst är hennes. En randig lånetröja nu sist. Jag: -Har du en lånetröja under din egna? Dottern bestämt: Nej, den är MIN!
Nu senast har ett par termovantar försvunnit. Det är andra paret på några månader, de andra försvann innan jul. Ibland hjälper det att efterlysa kläderna, men ofta förblir de frånvarande. Kanske är det så att fler har det som vi, med så mycket kläder till ungarna att man kan öppna sig en egen second hand-affär? Ju fler kläder man ska hålla reda på desto svårare blir det ju att se om nåt extra tillkommit.
Ibland skyller jag på mannen. Han har sämre koll. Ja, så ÄR det faktiskt. Han har redan börjat blanda ihop dotterns strumpor med mina. De strumpor som inte är rosa eller har kattungar på sig då. Hon har storlek 26-27 sådär och jag 36. I och för sig tar han ju mina strumpor ibland också, fast han har storlek 45.

En vana

En gång är ingen gång, tre gånger är en vana. Är det så man brukar säga? Jag har i alla fall en ny vana i så fall. Jag tränar. Om någon frågar mig kan jag nu sanningsenligt säga "Jag tränar". Jag har inte gjort det en gång eller två, utan faktiskt tre gånger nu! Det är inte klokt vad lite det krävs för att känna sig duktig nuförtiden. Och tur är väl det.

Vårt Projekt

Vi har nu bott i huset i precis två år. På den tiden har vi, i stora drag: byggt yttertrappa, anlagt trädgård, lagt en herrans massa ölandssten, byggt altan, byggt plank mot grannen, satt upp staket, byggt carport med förråd, byggt vedförråd, byggt färdigt och inrett hela övervåningen, byggt en gäststuga halvfärdig, skaffat kanin och en son. Mannen har, trots att han är kock, varit med på minst ett hörn av allt detta arbete, hans talang för att bygga visade sig vara, i alla fall för mig, oväntat stor. Och han tycker att är så ROLIGT också.
Jag har mest passat barn, väntat barn och ammat under denna tid. Men känner mig rätt trött ändå. Speciellt då den lille sonen som så snällt sovit mellan oss i dubbelsängen nu börjat sno runt på nätterna så att jag vaknar en sådär 5-6 gånger per natt.. Den egna sängen gillas inget vidare, men vi får nog ta tag i det nu ändå. Jag borde sluta dricka så mycket kaffe för jag har börjat få ont i magen, men hur ska jag då klara mig?
Vad mannen går på vet jag inte. Men jag är glad att han har orkat piska på det här husprojektet. Jag hade aldrig orkat driva det som han gjort. Det är verkligen beundransvärt.
Bilderna är ett par av de första som jag tog när vi flyttat hit. Dottern gillade att spöka ut sig redan då.

Dagens klädval

Dottern gillar att välja sina kläder själv och klä ut sig. Detta var väl en spännande mix? Toppas av en liten klick vit färg på näsan från det att hon "hjälpte till" att måla brädor i gäststugan igår kväll.
Det är lite "Zoolander" över minen, om någon annan sett den filmen?

Dagens krav

Vi är på besök hos en annan barnfamilj. Jag har aldrig varit hemma hos dem tidigare. Som vanligt slås jag av hur VÄLSTÄDAT det är hemma hos andra. De vet visserligen om att vi ska komma, men brukar det se ut så här eller har de städat till förbannelse timmarna innan vi dyker upp? Barnen verkar vara av den lugnare sorten, men ändå?
Jag gillar ju att ha det välstädat, men detta är en omöjlighet i vardagen när man har småbarn. I alla fall för oss. Vi har lagt oss på en, vad jag anser, rimlig, hyfsad vardagsnivå som kan piffas till inför besök. Ibland, om det är gäster som aldrig besökt oss innan eller inför någon speciell händelse kan jag mana på mig själv och mannen att städa ordentligt, det tar några timmar, om man har barnvakt lite kortare tid. Sen är det tipp topp. Nästan i alla fall.
Vissa familjer kanske kan ha det så där städat och minimalistiskt jämt? Eller klistrar de, liksom jag ibland, på en lika välstädad min när man kommer. Bort med den maniska alternativt sura städminen och på med den avslappnade "Välkomna till oss-värdinne-minen".
Jag gillar oväntat besök. Faktiskt. Även om det i det läget skulle vara ostädat. Då är det liksom mer OK att gästerna får ta det som det är. Jag tror att oanmälda besök minskat i samhället jämfört med tidigare. Är det inredningsmagasinens fel? Där även barnfamiljer typ bara har fem leksaker (design alternativt urgamla träleksaker med patina) strategiskt placerade på nån snygg hylla i det gulliga barnrummet? Och säger att "det är så praktiskt med vitt!" Hur kan det vara praktiskt med en vit tygsoffa när man har barn? Även om man skulle kunna tvätta tyget i 90 grader, hur ofta gör man det??
Kanske borde man slå ett slag för att hinna umgås med sina vänner istället för låta bli att bjuda hem folk för att man inte orkar eller hinner städa?

Kom och köp

Den lokala leksaksaffären ska flytta in till Kalmar och rear därför ut allt. Allt utom lösgodiset. Detta poängteras noga i butikens skyltfönster.
Affären har, bortsett från lösgodiset vid kassan, varit mycket bra, så det är synd de flyttar. De säljer förutom leksaker även hobbytillbehör och spel, men även bebistillbehör, allt från vagnar till haklappar.
Det är lätt att lura sig själv i detta läge att ju mer man handlar, desto mer sparar man. Jag som normalt sett är väldigt måttlig i mina inköp, bland annat p.g.a. miljöskäl, och som anser att saker köper man i första hand till jul och födelsedagar blir lätt andfådd av det faktum att man kan handla en massa leksaker väldigt billigt. Jag börjar genast fundera på flera års födelsedagar och jular i förväg. Men stoppar mig själv innan detta spårar ut totalt. Blir mer sansad och andas normalt igen. Några presenter till andra, någon till dottern och sen får det vara bra?
Jag var där igår. Letade bokstäver i trä längst in i affären, glömde bort tiden, och höll således på att bli inlåst när man stängde för kvällen. Jag bad dem lägga undan grejerna och åkte dit idag igen. Mannen och dottern var med, vi fick passning till sonen.
Denna tidiga eftermiddag var redan hälften av varorna slut jämfört med kvällen innan.
Det måste vara fler än jag som vill hamstra för inte får väl barnen allt på en gång? Jag tror på att det är bra att få längta lite, och inte få allt direkt bara man ber om det. Nån gång ibland kanske, men inte jämt.
Dottern verkade helt omedveten om potentialen att få köpa, trots att vi sa hon kunde få välja några saker. Hon pekade egentligen bara på en sak som hon ville ha: en "kattbur" med gosekatt och allehandla nödvändiga tillbehör för en "kattfrisör" så som borste, nagellack, spegel, kam, pincett, sax, matskål m.m. Så hon fick den.
Lillebror gillade också den leksaken, han tycker om att tugga på plastgrejer nu när fler tänder spricker fram.
Dottern somnade ikväll kl 18.15, vilket nog aldrig skett i friskt tillstånd tidigare. Så lite "smittad" blev hon kanske av köphysterin ändå.

Gäststugan

Nu fixas det igen i stugan för att den ska bli klar till sommaren. Golvet är lagt. "Silvertapeterna" som är isolering har kommit upp och på det nästan alla gipsskivor. Gipset i taket är också fastsatt. Avloppskillen har varit här. Elkillen har varit här och mannen grundmålar just nu panelen som ska sitta på några av väggarna.
När han väl är ledig: "Varför slappa när man kan jobba?" Mannens måtto.
Vi får väl se om vi orkar med några gäster när sommaren kommer.

Dotterns fotografier

Dottern gillar att ta kort. Hon är van vid det från dagis där de får ta kort och sen berätta för kompisarna vad det är de fotat.
Igår lekte vi frisör. Även lillebror skulle friseras med små hårklämmor.
Sen skulle vi ta kort. Det är roligt att se vilka motiv som faller dottern i smaken. Inte alltid de man själv hade tänkt att fota, som t.ex. skorstenen till kaminen. "Kranen" som dottern säger av någon anledning. Ett tag tog hon ofta kort på sina nappar, med fördel ihopsamlade i en hög.
Och en annan sak med att hon tar kort är att man själv ibland slinker med på ett hörn. Inte för att jag älskar att vara med på kort nu förtiden, när man oftast degar runt i mjukisbyxor med häng och har småfett hår, men ändå.
Mannen tar nästan aldrig kort så de kort från senaste halvåret där jag själv är med är i princip uteslutande dottern som tagit.

I vinterskrud

Det är nu så där mycket snö som jag kommer ihåg sedan jag själv var liten. Tog några bilder på vårt hus och tomten i vinterskrud. Och solen sken idag!

Povel

Efter en tids gnällighet har nu nummer 5 av tänderna kommit upp, en liten en, bredvid den vänstra tanden i överkäken. Sonen som just hade börjat äta hyfsat av vanlig mat övergav detta för några dagar sedan till förmån för ammningen. Och det ska ammas hela tiden. Och han har bitit mig flera gånger, väldigt HÅRT! Mannen sa igår att det kanske är fler tänder på gång? Och ja, det var det.
Sonen som för övrigt ser ut som en liten Povel Ramel ibland när han ler? Fast med hår då. Och utan keps.
Och mat runt munnen ser faktiskt mindre oaptitligt ut i svartvitt?

4+1+1=6

Igår kväll, när dottern ligger och ska sova, säger hon med klagande röst: -Mamma, jag har bara fyra nappar! -Det räcker väl, säger jag, men vet på förhand att nej, det gör det nog inte nu när frågan väl kommit upp. Jag väntar på fortsättningen.
Dottern: -Jag vill ha...sex nappar!
Suck, ner på golvet och leta. Hittar en till. -Här säger jag, nu hittade jag en till, det får räcka. Klagande: -Men det är bara fem, jag vill ha en till!!
Visst kan hon räkna lite redan ungen? Och jag är stolt som en tupp.
Häromdagen ringde en telefonförsäljare och frågade förtroligt om jag känner till Omega 3? -Ja, säger jag, jag äter det. Och lägger på. Klick.
En sanning med modifikation. Jag har ätit Omega i flera år, med uppehåll ibland. Det ska ju vara bra för nästan allt sägs det, och jag TROR på detta. Bra för huden, hjärnan och intelligensen, blodet, ja, t.o.m. mot vissa psykiska åkommor.
Nu sas det att man inte skulle äta Omega när svininfluensan kom. Vet inte varför, men varför utmana ödet? Jag slutade och sonen har således ammat utan denna tillsats ganska länge.
När jag väntade dottern och under större delen av tiden jag ammade henne åt jag tabletterna. Och nu kan ungen räkna. Det är bevis nog för mig.
Telefonförsäljare har jag ingen barmhärtighet med. Jag bara lägger på, efter nån artig fras typ "nej, tack!"
Den här hade i alla fall nåt positivt med sig. Påminnelse om att äta Omega. Jag har redan börjat igen.

Så klart!

Jag lagar mat samtidigt som dottern ropar och vill att jag ska komma och titta när hon ritar. Jag förklarar för säkert hundrade gången, lite stressat, att jag inte kan vara på två ställen samtidigt.
-Nä, du har ju inte två huven!

Ägg

Dottern målar och ritar på en överbliven bit tapet med konturer av bl.a. dinosaurier. Hon ritar sig själv, att hon sitter och rider på en av dem. Vi har pratat om att dinosaurier fanns för väldigt länge sedan. -Fanns jag då? frågar hon.
-Nej, säger jag, inte jag heller. -Då var du ett ägg! Och pappa var ett ägg och J. var ett ägg och jag var ett ägg!