Roliga kommentarer från sonen

Skojigheterna har haglat från sonens söta mun de senaste veckorna.

Igår kväll frågade han sömnigt:
-Kan du prata björniska?
-Nej, sa jag.
-Nä, det kan bara björnar. Åsså Signe. Inte jag.

Häromveckan var det om kläder.
Berättade att när han är 16 år ska han gifta sig med M. på dagis.
-Då ska jag inte ha fluga, utan det där andra…
-Du menar slips?
-Jaaa!

Och det roligaste.
När jag tog på mascara och han tittade på.
-Är jag fin? frågar jag.
-Du ser ut som en vampyr!

Luktsudd

Det var fler än jag som samlade på luktsuddigum på 80-talet, eller om det kanske egentligen heter luktsudd? I alla former och färger och lukter. Kanske var det något mindre bra ämne i de där sudden, eftersom de verkar ha försvunnit? " Hittar man det inte på google så finns det inte" liksom. Det är INTE många träffar man får, en blogg och tre bilder och någon tråd från familjeliv där någon frågar vad andra samlade på när de var yngre.
Jag hade en hel drös. Kommer ihåg speciellt en orangebeige formgjuten kattunge, den var söt. Men sen när jag blev äldre tänkte jag att " jag får väl börja sudda med dem, så de kommer till användning.."
Aj, aj, aj så fel jag tänkte! Idag KRÄVER dottern luktsudd. Och då finns de inte längre. Jo, en sort finns. Men de är långt ifrån det jag anser vara ett luktsudd, och det tycker dessvärre dottern också..
Ska leta i mina kartonger. Kanske har jag några kvar ändå.

Trygghetsråd och ledset specialbarn..

Jag var på föräldrarådsmöte igår i dotterns skola. Kände mig som en RIKTIGT vuxen, ansvarstagande förälder...
En fantastisk sak de berättade var att det på skolan finns något som kallas trygghetsråd. Det är ett par-tre pedagoger med specialutbildning. Om någon anmäler att de är mobbade pratar trygghetsrådet med den som drabbas och försöker få en bild av vad som händer. Sedan hämtar man de elever som varit delaktiga i mobbingen, helt oanmält och sonika plockar dem i deras klassrum. Pratar med dem i enrum, inte direkta frågor utan mer "Vet du om ifall någon brukar bli retad på skolan?" Man gör det så att eleverna som utsätter andra för saker inte hinner prata ihop sig "För de är inte dumma, ska ni veta.."

Sen följs detta upp med fler samtal, även gemensamma med den som är utsatt/mobbad och man tar kontakt med respektive föräldrar, detta följs upp tills man tycker situationen är bra. Detta låter verkligen toppen tycker jag!

Och så idag, dagen efter.
När jag lämnat dottern och ska gå till bilen står en pojke, några år äldre än min flicka, kanske 9-10 år och storgråter vid cykelställen.
Jag går fram och frågar om det hänt något.
"JA, x sparkade mig på benen!" Gråter argt och förtvivlat.
"Var är din fröken, vill du att jag hämtar någon?" frågar jag och känner hur pulsen stiger.
"De bryr sig ändå inte!!" Hoppar upp och ner och skriker att han önskar att x dööör!
Jag frågar vidare om han vill ha hjälp, han ska tydligen ha gympa och vill INTE gå dit! Jag frågar om han vill att jag följer med honom?
Han tittar på mig och slutar gråta ett ögonblick.
"Är du helt knäpp eller!"
Jag frågar en lärare som går förbi och hon försäkrar mig att hans fröken är på väg. "Han är ett specialbarn, bara så du vet, de har koll på situationen, du kan åka nu.."

Jag frågar en gång till om jag ska följa med honom och ser att en lärare närmar sig med ett par gympadojjor i handen. Jag nickar till henne och går. Gråten i halsen.

Ja, ett specialbarn. Men ändå ett barn som ett annat barn har sparkat på.
Ska JAG nu anmäla detta på något sätt?

Barnens gård

Igår var vi på Barnens gård i Blekinge med grannarna. Perfekt väder. Barnens gård är ett bra utflyktsmål tycker jag, men det märks att det inte är anpassat för mängden besökare, logistiken vid maten är under all kritik och att behöva först vänta 30 min och sedan äta på papperstallrikar och dricka ur platsglas.. riktigt dåligt. Speciellt med tanke på att t.ex Astrid Lindgrens värld fixar både bättre mat och porslinstallrikar till alla sina besökare. Men aktiviteterna är det inget fel på, lagom mycket av allt liksom -åka hölass, klappa djur, åka vattenruschkana och små elbilar m.m.
Nästa år tar vi med egen mat, för det får man, och det är ju bra.

Barnens slott på Kalmar slott

Där har vi varit idag med svågern och hans familj och det var verkligen toppen! Underbart för alla små prinsar, prinsessor och riddare med skattjakt, sagofé och prinsessvandring m.m.

Skattjakt med jycklare.

Jaga drake med häst och lans var roligt!

Här fick man hjälp att klä på sig så som sig bör för en sessa..

Midsommarhelg

Midsommar. Sol, mat, bad och umgås. Kusinerna har träffats allihop. 

                                                            Hamnen i Mörbylånga

                                                              Kvarn i Mörbylånga

                                                Stålmannen Julius och prinsessan Elise.

mamma+pappa=barnets längd?

Idag har jag varit på skolhälsovården för första gången med dottern. Bye, bye BVC.

Dottern följer sin kurva och har vuxit 10 cm på knappt ett år. Inte så konstigt att hon verkar ha växtvärk ibland. Och sköterskan sa att hon sannolikt blir 1,75. Inte direkt baserat på våra respektive längder, men hon har följt den där kurvan så länge att man kan se vart hon hamnar.

Min lilla flicka kommer bli större än jag. Sen får jag heta "lilla mamma".

Kanske en gammal nyhet, men viktig..

Idag har jag varit i Alvesta på jobb. Hade en timme innan tåget skulle gå och gick till biblioteket för att leta efter en artikel i DN. Ingen artikel.
Däremot hann jag läsa om och bli arg på Putin. Jag har hört det innan, att han stängde av möjligheterna för amerikanska medborgare att adoptera barn från Ryssland. Det är bara det att på fotot till den här artikeln finns en liten pojke, en ljus liten grabb med rosiga kinder i en stickad mössa.  Han har downs syndrom, och hade ett par som till och med hälsat på honom två gånger som han skulle fått som adoptivföräldrar. Men i USA då.. Och från en dag till en annan har han ingen framtid längre. Han är "dömd till institutionalisering". En ettåring har en sjukdom som gör att huden lossnar vilket kräver massor av medicin livet ut. Även detta barn var på väg att få ett hem och en framtid i USA.
Jag tycker på ett sätt att det är bra att adoptioner sker på nära håll, även om detta innebär färre barn för adoption. Det är bara det att i Ryssland vill ingen adoptera barn med handikapp och det är nog dessvärre inte bara i Ryssland det är så.

"Annat var det förr"

Efter 1,5 timme i pulkabacken, inklusive paus med grillad korv och bröd och varm choklad började sonen gråta och skrika att han ville hem.
De är inte lika uthålliga idag barnen, sa vi till varann, "annat var det när vi var små".
Barn idag vill vara inne och titta på film eller titta på paddan, som snart är var mans egendom.
Små, små barn som har ont i axlarna för de sitter och glor för mycket helt enkelt.
En annan sorts träningsvärk, det, som beror på att man egentligen inte gjort nåt alls..

Duplo second hand

Nytvättat Duplo i badrummet som det genast börjar lekas med. Duplo bättre begagnat för 100 spänn. Massor med gubbar och PLATTOR. Timmar med lek för ingenting, nästan.

Nostalgisk 2

Snart är det över! Eländet. Blöjeländet! Från att ha tvärvägrat pottan tog det hela fart i början av semestern och nu kissas det på pottan så det står härliga till. Bajseriet är lite svårare. Men nu har han sovit två nätter utan blöja och kissar snällt på morgonen i pottan. Helst ska det hällas på egen hand. "Hälla själv!!" och oftast hamnar då det mesta i toaletten. Ibland ska det hällas i badkaret. "Karbadet" som han säger. Lättare att hälla men oftast hamnar kisset på händerna då.. Suck. Vissa saker kommer man säkert tänka tillbaka på med nostalgi, sen när barnen är äldre. Blöjor man avlägsnar från en treåring rumpa tillhör nog inte denna kategori. För att inte tala om soptunnan en varm sommardag..

Kläder

Det blir slagsmål om kock-kläderna när mannen kommer hem efter jobbet. "Jag vill!" "Nä, jag ska!" Tillslut får båda prova och så är friden återställd. För den här gången.

Lycka är..

Lycka kan vara att smälta glass framför en brasa med en ny (nygammal) kompis. Och Picasa fungerar igen! Varför ska man vara så lost såfort datorn krånglar lite? Bara sitta där som en fågelholk och testa samma sak om och om igen? Som att den 12:a gången, då KANSKE manövern fungerar..

Hopp i!

Två små gossar på en sten. Ibland behöver inte leksakerna vara så avancerade. Den här leken höll läääänge..

Vill ha?

Inte har han varit så här liten, sonen? Ja, för den delen ingen av barnen? Det är märkligt att man säger samma sak när man träffar bebisar "Tänk att de kan vara så små", eller "Tänk att mina varit så små".. Senaste tillskottet i bekantskapskretsen är 2 veckor och fortfarande namnlös. "Vilka små händer och fötter". Jag ska absolut inte ha fler, men är glad att bebisar idag ändå ger mig en varm känsla och ett lätt "vill-ha-begär".. Så har det inte alltid varit.

Kusiner

Den här helgen är barnens lill-kusin på besök. Att visa alla sina saker är det bästa som finns och att titta och känna på någon annans saker är om möjligt ännu bättre! Sonen passade också på att mysa en stund i sin säng med lill-kusinen.

En sessa

Så har då Sveriges kronprinsessa fått en ...kronprinsessa? Kallas det så, eller bara prinsessa?
Oavsett är det lite häftigt med två kvinnliga regenter på raken, tycker jag, som gillar kungahuset.
Namnet får man veta imorgon, fast det redan har bestämts. Man vill väl att Svenska folket och resten av världen (Tyskland i synnerhet..?) ska få suga på karamellen ett tag till. Det gissas på Alice, Kristina, Desiree och Lillian. Bland annat.
Nån unge på TV tyckte prinsessan skulle heta Mimmi. Mimmi mus, Mimmi och Reine i fjällen...Nja, kanske inte det bästa förslaget.

Jag undrar också om kronprinsessan, mitt i glädjen, som jag verkligen hoppas att hon känner, tänker på det ansvar som detta lilla barn föds att bära.

Fredagsmys igen

Dottern ylande om fredagsmys. Förbannade påhitt av chips-branschen!!
"Men fredagsmys hos oss är ju att vi äter nåt extra gott", försökte jag. Vi ska göra hemgjord pizza!
-JAG TYCKER INTE ENS OM PIZZA!!!
Hon åt heller ingen, överraskande nog. Inte heller sonen ville ha.
-Fiiiiil ha! Gapade han, och fick filmjölk istället.
Ibland tänker jag på min mamma som var snäll och lagade annan mat till mig var och varannan dag under min tidiga uppväxt.
Detta träsk skulle minsann jag aldrig hamna i!
Lite sump kring fötterna har jag fått i alla fall.
Hur man än vänder och vrider sig slutar man som sina föräldrar i alla fall. Eller nåt åt det hållet åtminstone.
Sen gav vi efter och så gjorde mannen HEMGJORDA chips med dottern.

Chokladbollar

För egen del blev det chokladollar till middag. Sen var mina points slut och dessutom överskridna för dagen. Barnen hade gjort bollarna ihop med mannen, fast det är mitt i veckan, och med hundögon stirrade de på mig, och dottern sa "Du får också ta, mamma!" Inte kan en liten mamma säga nej då? Det är ju i alla fall mycket havregryn i, och havre är ju väldigt nyttigt.

Färg (rörigt..) vs vitt

Jag tycker verkligen det är för tråkigt att alla gamla möbler målas över med vit färg. Gå in på Blocket eller andra begagnat-sajter och det kryllar av dem. Det allra värsta är när någon helt uppenbart målat en gammal möbel för att, just nu, kunna sälja den lite dyrare än om den varit mörkbrun. Det är som Botox för en möbel. Uttrycket i träet försvinner. Skavanker som uppkommit på grund av användning och diverse flyttar och annat penslas över och kvar finns en neutral yta, helt själlös.
Det pågår en sorts massförstörelse av gamla möbler. Gamla möbler, som ska se gamla ut på ett annat sätt. Ett vitt sätt..
När vänder den här trenden då? När blir mörkbruna, murriga möbler poppis igen? Kanske aldrig, men ett hem med inslag av dem är väl bra mycket mer personligt än ett helt vitt hem? Jag hakar upp mig på detta, och det är med skräckblandad förtjusning jag tittar på bilder på helt vita hem i diverse inredninsgtidningar och på nätet.
Som motpol - här är en bild på hemmet i vabbande-tider, när allt är upp- och ner.. (Ser ni mitt lilla "ljuslykte-stilleben" till höger i bilden..? Nä, tänkte väl det.)