Om mig

Mitt foto
Färjestaden, Öland, Sweden
Gift tvåbarnsmamma, arbetar till vardags som miljöskyddshandläggare. Jag har gett ut en bok som heter En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression. Du kan enklast beställa den via internetbokhandeln, eller ta kontakt med mig direkt. Du kan nå mig på Lotta.Lindeborg@gmail.com. En mekanisk mamma finns också på Facebook!
Visar inlägg med etikett Hälsa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hälsa. Visa alla inlägg

tisdag 3 september 2013

5:2

Äh. Nu kör jag! Måste testa. Sitter hemma och skriver och dricker kaffe. En dag ska jag väl klara? Sen kanske en till? Vikt idag: Vet inte. 5 kilo för mycket.

tisdag 27 augusti 2013

Svar på mammografin

En mening överst på pappret. Svart på vitt i dubbel bemärkelse. Kan andas ut för nu.

Hade det varit ett ord till i meningen hade livet drastiskt ändrats från dag till annan.





söndag 18 augusti 2013

Mammografi

Jag ska på mitt livs första mammografi imorgon. Röntga brösten.
Jag är 40 år och i Kalmar blir man kallad då.
Ett steg närmare döden, men detta är en kontroll för att undvika döden i förtid.
Är ändå lite nervös. Har hört att det är ganska obehagligt, att bröstet trycks ihop. Hur gör man om man knappt har några bröst, hur klämmer man ihop dem då? Eller om de är väldigt stora, måste man "mata in" dem i omgångar?
Jag borde göra självkontroller oftare tänker jag nu, då hade jag varit lugnare. Speciellt med tanke på att risken att drabbas är ganska mycket högre om man haft en mamma eller syster med cancer. Som jag har..
För tänk om?
Ingen tror väl att man ska hitta något första gången, men det måste ju hända någon enstaka gång?

onsdag 13 mars 2013

Vaccinationer igen..

Med jämna mellanrum propageras det mot vaccinationer. Debatten har som jag upplever det blossat upp sedan svininfluensan och biverkningarna av vaccinet i form av Narkolepsi.

Det är en tragedi. Men det är inte något som gör att vi inte ska vaccinera våra barn med "de gamla vanliga" vaccinerna mor mässling odyl. Det är i alla fall min åsikt.

Av mässling dör barn världen över. Komplikationerna behöver inte vara för individen i sig. Men väntar du barn och får röda hund kan fostret drabbas. Barnet riskerar missbildning i skelett, hjärna, ögon och öron.
Kan man lita på myndigheterna, på läkemedelsbolagen? Tar vi bort det naturliga försvaret kroppen har, så som det hävdas? Underminerar vi vårt immunförsvar?
Jag litar faktiskt mer på myndigheterna än på min egen kunskap. Jag är varken kemist eller läkare. Det är väl därför vi har t.ex. Smittskyddsinstitutets rekommendationer, för att vi inte var och en ska behöva forska vad som är bäst? Det är så mycket annat vi själva måste ta ställning till, för mig räcker det och blir över.

Och så klart Läkemedelsbolagen vill tjäna pengar. Det vill ju de som gör andningslarm och hörselskydd också.

Och jag önskar mina barn, när den dagen kommer, att få så friska barn som möjligt.





tisdag 12 mars 2013

mamma+pappa=barnets längd?

Idag har jag varit på skolhälsovården för första gången med dottern. Bye, bye BVC.
Dottern följer sin kurva och har vuxit 10 cm på knappt ett år. Inte så konstigt att hon verkar ha växtvärk ibland. Och sköterskan sa att hon sannolikt blir 1,75. Inte direkt baserat på våra respektive längder, men hon har följt den där kurvan så länge att man kan se vart hon hamnar.
Min lilla flicka kommer bli större än jag. Sen får jag heta "lilla mamma".



måndag 11 februari 2013

Veckotidningsspalter

Jag läser veckotidningar hos min svärmor. De är en säker källa till diverse bra och mindre bra kunskap. "Mitt bästa tips"ersätter lätt de roliga historierna, men ibland bjuder annat på oväntad underhållning. I läkarspalten undrar en kvinna över vikingasjukan, som säkert inte är så rolig att ha, men det är på något sätt hennes öppna beskrivning av sin make.. "Han är ganska liten och tunn och har alltid haft skrivbordsarbete."




Eller är jag bara dum nu..?

lördag 19 januari 2013

Barnfetma

Är på simhallen igen för första gången på länge. Simmar min halvtimme och tänker på jobbet och på att  gubbarna i bassängen simmar i bredd.

Det är simträning i andra änden av bassängen, en liten grupp elever med en tränare, det är nog en del av en skolklass. Blandat med pojkar och flickor i 10-11 årsåldern, de är 7 stycken.
Så står de uppradade på bassängkanten och det går inte att undvika att se: 6 av 7 är överviktiga. EN flicka är normalviktig, de övriga har allt mellan gissningsvis 5-10 kg övervikt. Det är inte bara småmulliga barn detta, de är feta.

Vad gör vi med våra barn egentligen?? SER inte deras föräldrar problemet?
Gudarna ska veta att hur trött och sliten jag än känner mig emellanåt så släpper jag inte detta med maten och godsakerna, det är strider jag tar, i alla fall nästan alltid.

Det skrevs för ett tag sen i media om att generationen som är barn och tonåringar idag kommer leva i genomsnitt nästan 100 år. Undrar om detta stämmer med tanke på de följdsjukdomar som följer med fetma. Har man räknat med det i prognosen?

måndag 31 december 2012

VV 2.0

Gott Nytt År! Imorgon blir det Viktväktarna igen!
Så, då var det sagt.
Varför tror man att man kan börja äta "som vanligt" efter ett tag, när det var den andra kosthållningen man gick ner i vikt av?

torsdag 15 november 2012

Nattskräck igen

Som nyfödd sov sonen ibland med ögonen öppna. Inte helt, men halvslutna. Nu vid 3,5 års ålder gör han det ibland när han har "nattskräck", som nu när han har fått . Kan tala om att det inte är riktigt lika charmigt med "sömngång" när det äldre barnet förtvivlat skriker på mamma och stirrar rakt framför sig med vidöppna ögon, fäktar och signalerar rädsla, trots att jag är där. Han har t.o.m. skrikigt ibland att han är rädd. Är det ett för oss vuxna osynligt väsen som står precis bakom mig, ett spöke, eller monster? Kombinationen en mamma som sett alldeles för många skräckfilmer och barn med nattskräck är ingen bra kombo.

fredag 17 augusti 2012

Järnmannen och andra män

Ja, vad är IRONMAN egentligen? Just nu innebär det att man kör om en cyklist på Ölandsbron, trots att man inte får cykla där. Mannen hörde på radio tidigt imorse att polisen var efter ett par andra cyklister som befann sig på bron. Att cyklister i bredd plötsligt finns samma fil som en själv när man ska från jobbet och att bruna, bara mansben med extremt vältränade vader svischar förbi. Jag kan nästan ge mig på att de är rakade. Skojiga hjälmar har de också, de är säkert extra airodynamiskt smart utformade för att vinna några sekunder. Vägen utanför oss kommer att vara avspärrad imorgon för biltrafik. DÅ får de köra mitt i vägen. Gående får inte gå över knappt. Med risk för att bli överkörd av en järnman. Eller järnkvinna. Undrar hur många kvinnor som deltar?

torsdag 9 augusti 2012

Träna inre bukmusklerna

Har ju INGA magmuskler kvar, eller jo, lite finns där, det har ju en läkare undersökt. Fick ju ryggskott och kiropraktorn, Johanna Stegborg, som var väldigt bra, rekommenderade att jag tränar upp de inre bukmusklerna först, innan man kan göra sit-ups. Jag fick ett papper med några övningar, en var klassiska plankan. Men jag fick en till som verkar jättebra. Man ligger med böjda ben, med händerna i svanken. Man böjer upp ett böjt ben mot bröstet och trycker ner ländryggen mot händerna och golvet. Upprepa 10-20 gånger x 3. Enkelt, precis som all träning borde vara.

fredag 6 juli 2012

Ryggskott

Jag har fått ryggskott. Jajamensan. Trodde det var omöjligt att få om man inte ens är 1,60 lång (kort), men jo, det är det. Trodde det var en av fördelarna med att vara kort. Man ser inget på konserter men man får inte heller ryggskott. Uj, så fel jag hade. Jag hjälpte till med en flytt och nu kan jag knappt förflytta mig ur sängen på mornarna och får knapra tabletter. Först trodde jag det var träningsvärk i min otränade rygg, men det brukar ju inte hålla i sig i drygt en vecka. Kanske ett incitament att ta tag i någon form av träning igen?

onsdag 4 april 2012

Kurer

Jag har någon sorts halsfluss som inte var halsfluss, sa doktorn. Jag hade tagit EN penicillintablett kvällen före, för jag stod inte ut med hur ont det gjorde i halsen. Var det den tabletten som tog ner bakteriehalten så provet var negativt? Jag brukar inte knapra medicin på eget bevåg. Men nu äter jag upp de tabletter jag har kvar. De räcker några dagar. Jag har ingen feber nu, men är trött, så himla trött.

Mina fötter är fina igen, apråpå detta med kurer eller ingenting. Mina fötter som de senaste 5 åren varit som nariga tvättsvampar. Fula fötter är en underdrift. En fotterapeut föreslog att det kanske var psoriasis?
Jag köpte en kur av Baby Foot
Ja, jag gick medvetet på reklamen, desperat som jag var. Följde anvisningarna. Och väntade med spänning i några veckor. Det enda som hände var att jag fick eksem ovanpå foten. Det tog ett par veckor innan det hade läkt. J-vla reklam!
Men så, hokus pokus, nu några månader senare -fötterna är som bebisfötter (ja, nästan)!
Är detta som med vårtor, det ger sig ändå efter ett tag oavsett kurer, eller kan det möjligtvis vara...Baby Foot? Om det är det är det en fantastisk produkt.

måndag 6 februari 2012

Vaccinera eller inte vaccinera

Så var det det här med vaccinationer...
När jag för snart 6 år sedan, som förstagångsmamma, var lite osäker, så frågade jag på BVC. Jag hade hört att man märkt att vaccinet man ger bebisar kan ge autism. Min BVC sköterska, jag kunde rikigt se henne sucka djupt inombords. Hon förklarade att det var ett rykte som uppstod på Nya Zeeland för många år sedan. Och att det inte ska finnas något samband. Men visst fortsatte tvivlet att gnaga lite, lite i mig ändå. Men jag har låtit vaccinerat båda mina barn.
Med jämna mellanrum dyker det upp igen, att vi inte ska vaccinera, att vaccinet bland annat bidrar till att sänka vårt eget immunförsvar. Att vi ska "få hela sanningen" från myndigheterna.
I en värld full av val, så många att vi blir stressade och pressade, så vill jag tro att vi måste utgå från de rekommendationer som våra ansvariga myndigheter går ut med. Jag som enskild liten människa kan inte (och orkar inte!) gå igenom alla forskningsreslutat och studier för att bilda mig en egen uppfattning i varje frågeställning vi ställs inför. Ändå är det detta som sker.
Å, vad de måste ångra sig, föräldrarna till de barn som fått biverkningar av sprutan mot Svininfluensan. Men inte hade de egentligen något val? Oron över att ens lilla barn skulle bli sjukt vid ett utbrott var ju avgörande här. Ingen visste hur allvarlig en ny pandemi skulle slå mot befolkningen.
Runt om i världen skriker människorna efter vaccin av olika slag. Om de hade kunnat hade de vaccinerat sina barn, men får istället se dem dö i någon relativt okomplicerad sjukdom. Om de hade bott i väst hade hjälp funnits att få vid komplikationer av sjukdomen. Det är bara här i väst vi har lyxen att avstå?
Det är ingen lätt fråga det här. Men jag tycker på något sätt att det är därför vi inte kan lägga så mycket ansvar på oss själva. Och nu menar jag inte att man helt okritiskt ska ta till sig vad som sägs utan att tänka själv alls. Absolut inte!
Sen har vi detta med resande. Vi riskerar inte bara att bli smittade själva av sjukdomar som nästan inte finns kvar här, vi riskerar dessutom att smitta ner människor på plats!
Jag läste för något år sedan om fängelser i forna Sovjetunionen där man inte kunde släppa ut fångar som avtjänat sina straff, för de har tbc. Och det finns inga vaccin att få. Så de får snällt (?) stanna i överbefolkade fängelser där sjukdomen sprids som pesten. De släpps inte ut på grund av risken för smitta utanför fängelsemurarna.
Det paradoxala i detta är att det är ju inte sjukdomarna det är fel på. Egentligen. De är populationsbegränsare. Vi är för många här på klotet. Egentligen borde vi väl inte vaccinera alls, precis som det var på 1800-talet och tidigare. Befolkningen skulle reduceras automatiskt. Men nu befinner vi oss i en tillvaro som ser ut som den gör. Vi kan välja, till viss del, att ta bort sjukdomar och således öka vår livslängd och minska spädbarnsdödligheten. Återigen - i alla fall här i västvärlden.

fredag 27 januari 2012

Lasagne

Idag kom mannen hem med överbliven lasagne från jobbet. Det är ju så himla gott! Så klart jag vet att lasagne inte direkt är det nyttigaste man kan äta. Men med viktväktarna blir det så tydligt, att så där mycket mat som det är så lätt att stoppa i sig, bara av den anledningen att det är gott, nä, det går faktiskt inte. Inte i längden.
I mitt fall har "i längden" inneburit snart 6 år. Så klart det sätter sina spår. Avsaknad av motion (ja, i stort sett) uppepå detta har ju inte gjort saken bättre.
Av mina 26 points (varför kallas det inte poäng helt enkelt, detta är ju ändå Sverige) snodde en portion lasagne 16. Och då är en kvalificerad gissning att portionen jag åt var lite större än en portion enligt viktväktarna. Fast så knussligt orkar jag inte räkna.
Jag har inte vågat prova, men gissar att pizza ger minst det dubbla i antal points än lasagne...
Men nu är det snart vecka 3. Och jag har faktiskt gått ner i alla fall 2 kg, enligt vår högst osäkra våg från IKEA. Studsar man till blir det kanske ett kilo till. Eller ett mindre. Men egentligen spelar det ju mindre roll. Mindre mat = mindre kilo. Så enkelt är det.

torsdag 26 januari 2012

Vattenkoppor

Så har dottern fått vattenkoppor. Hon hade feber igår kväll och en ruva på halsen, som kunde vara en kvissla, eller att hon rivit sig. Idag hade hon en blåsa på andra sidan halsen.
Så vi är hemma, hon och jag. Det är en välsignelse att kunna umgås själva, bara vi två. Sonen är på dagis, han är frisk än så länge.
Vi har tittat på film och läst böcker och ätit bananpannkakor.
Jag tror på det här med tid att bara vara. Om det så gäller relationen med din partner, eller med ditt barn. Det kittar ihop, att bara få sitta ner och prata om vad som dyker upp att diskutera. Man måste få ta sig den tiden ibland. Det är därför jag lämnar sonen på dagis, fast vi är hemma. Och det är därför vi ibland har fuskat med att ha barnen på dagis, fast vi är hemma bara mannen och jag. Samhället tjänar på detta i längden, jag väljer att tro det. Det är ett sätt för mig att försvara detta, fast man inte får. Men det är ibland enda sättet att få ett andningshål, rätt eller fel.

tisdag 24 januari 2012

Oskarpt




Och ibland blir det lite spontan-gymnastik här hemma. Bra för knopp och kropp!
Jag gillar när bilderna blir så här. Mycket färg på nåt sätt och oskärpa.

fredag 13 januari 2012

Viktväktarna

Nu har jag gjort det. Gått med i viktväktarna. Jag har i flera år funderat på hur det funkar, även innan jag behövde det.
Nu vet jag. Jag är online. Tänka att man slipper väga sig inför andra och i kör bekänna att man är tjock?
Jag ska gå ner 6 kg. Det är dubbelt så mycket som de rekommenderar, men 3 kg känns för lite? Lite fegt nästan.
Igår åt jag 4 pannkakor med sylt och upptäckte att mer än halva min dagsranson av mat försvann. Jag ska aldrig äta pannkakor mer. Inte än på ett tag i alla fall. Frukt kan man äta hur mycket som helst av, nästan.
Det är skönt, för hos dietisten vi var hos häromdagen med den mycket matglada dottern, sa hon att 10 russin ska räknas som 10 vindruvor, vilka räknas som en frukt, och ett barn i dotterns ålder inte bör äta mer än 3 frukter om dagen. Jag förstår faktiskt inte riktigt hur det ska gå, för det äts MYCKET frukt...
Jag ser framför mig sonen, som vid några tillfällen glatt mumsat i sig tre små paket russin från Saltå, på raken.
Uj, uj, uj, vilken massa frukt!!
Vi åker till Kreta i vår, och då ska jag banne mig ha gått ner de där 6 kilona.
Det är så trist att prata om vikt, men att lära sig hur det fungerar med mat och kost kan ju aldrig vara fel. Att stoppa i sig vad man faktiskt mår bra av? Jag tror inte man behöver vara online så länge för att lära sig mer, för jag har inte tänkt vara medlem för evigt.

onsdag 11 januari 2012

Sjukan

Hur länge kan man egentligen ha ont i halsen? Efter tre halsflusser under hösten och vintern har jag nu konstant ont. Kan man få kroniskt halsont? På samma sätt som nerver kan börja signalera smärta fast det onda egentligen gått bort?
Imorgon får det bli vårdcentralen igen, och jag kommer bli kallad "Sara" igen.
Det blir värre när jag pratat. Åhå, är det kanske det som är "Papegojsjuka"?

tisdag 25 januari 2011

Känsliga läsare varnas härmed

Jag har opererat bort en stor knöl i nacken. En fettknöl. Låter inte trevligt och det var det inte heller. Två läkare och en sköterska som hjälptes åt att avlägsna denna styggelse.
Jag har genomgått två akuta kejsarsnitt och tycker ändå detta med små operationer är synnerligen obehagligt.
4 sprutor med tandläkarbedövning gör ONT att få i en redan ömmande kroppsdel.
Och jag gråter lite ner i pappersduken som ligger som skydd över kudden på britsen under mig.
Ljuden av hud som gnisslar och knäppandet av saxar och knivar. Och pratet sen, som jag egentligen inte vill höra: "Du får noga skära lite djupare." "Kommer det nåt var?" "Ja, nu kommer det lite!" "Den sitter så djupt, jag tror inte du kan få ut hela kapseln." Och först kommentarer om att varet kan lukta väldigt illa, och sen när de öppnar att "det var inte så farligt det luktade ändå!"
BLÄÄÄÄ, jag vill inget höra!!Jag har också funderat på möjligheten att detta är en tvilling som jag på nåt vänster ätit upp som foster eller hur det nu brukar gå till i tidigt fosterstadie. Ni vet när man opererar bort en cysta som visar sig innehålla tänder eller andra smådelar..? Jag nämner detta för läkaren och hon skrattar; "-Ligger du och funderar på sånt!?"
Det är väl INGA läkare som förväntar sig att hitta en tand mer än i munnen på folk?
Men det finns ju de som gjort det bevisligen.
Men nu är den borta och det värker som en gigantisk finne.
Om det blir ett snyggt ärr ska jag klippa av mig håret.