Viktväktarna

Nu har jag gjort det. Gått med i viktväktarna. Jag har i flera år funderat på hur det funkar, även innan jag behövde det.
Nu vet jag. Jag är online. Tänka att man slipper väga sig inför andra och i kör bekänna att man är tjock?
Jag ska gå ner 6 kg. Det är dubbelt så mycket som de rekommenderar, men 3 kg känns för lite? Lite fegt nästan.
Igår åt jag 4 pannkakor med sylt och upptäckte att mer än halva min dagsranson av mat försvann. Jag ska aldrig äta pannkakor mer. Inte än på ett tag i alla fall. Frukt kan man äta hur mycket som helst av, nästan.
Det är skönt, för hos dietisten vi var hos häromdagen med den mycket matglada dottern, sa hon att 10 russin ska räknas som 10 vindruvor, vilka räknas som en frukt, och ett barn i dotterns ålder inte bör äta mer än 3 frukter om dagen. Jag förstår faktiskt inte riktigt hur det ska gå, för det äts MYCKET frukt...
Jag ser framför mig sonen, som vid några tillfällen glatt mumsat i sig tre små paket russin från Saltå, på raken.
Uj, uj, uj, vilken massa frukt!!
Vi åker till Kreta i vår, och då ska jag banne mig ha gått ner de där 6 kilona.
Det är så trist att prata om vikt, men att lära sig hur det fungerar med mat och kost kan ju aldrig vara fel. Att stoppa i sig vad man faktiskt mår bra av? Jag tror inte man behöver vara online så länge för att lära sig mer, för jag har inte tänkt vara medlem för evigt.