En hönsket

Till dagens barnkalas hade jag tänkt mig att dottern skulle ha sin nya klänning. Hon har dock redan bestämt sig för att ha en lite för liten, rosa tröja. Redan när hon är på väg upp för trappan till sitt rum för att klä på sig resten av kläderna till kalaset förstår jag att denna plan med klänning inte kommer infrias. Jag springer efter upp men hon har redan bestämt sig. Inget kommer få henne att ändra sig, så jag styr i alla fall upp att hon kan ha kjol och strumpbyxor till tröjan. Tröjan visar sig ha en fläck av kexchoklad. Inte heller detta faktum ändrar dotterns inställlning till festutstyrsel. Jag får bort fläcken hyggligt och kläderna tas på. Håret kammas lite och halsband och hårspänne toppar det hela. Och visst blir hon söt! Även utan klänning. "Allt klär en skönhet" brukade min mamma säga. Dottern är en liten "hönsket" -som barnens farmor säger.

Vett och toalett

Är på köpcentrat med dottern för att inhandla present till födelsedagskalas imorgon. Det är bästa kompisen som fyller 4 år. Efter en stunds letande hittar vi en sak var som vi är nöjda med att ge bort. Presenterna inhandlas. Det är spännande att få lämna fram pengar själv. T.o.m. godishyllan bredvid kassan glöms bort och jag slipper denna dag tjat om godiset. Det är visserligen lördag, men en ansenlig mängd godsaker har redan hamnat i dotterns lilla mage, så jag tycker det räcker.
Sen ska vi gå till djuraffären och kika lite och kanske handla nåt till Patrik Kanin.
Vi tittar på kaninerna och marsvinen och sen ska jag köpa foder och hö. Jag hör dottern stå och tuta med hundleksakerna, men så blir det tyst. Jag går till kassan och hon är borta. Jag lämnar snabbt sakerna på disken och letar i affären. Ropar. Dottern har några gånger gömt sig hemma, hon har precis upptäckt att det är roligt. Tillslut ropar jag att -Det är inte roligt längre, KOM FRAM NU!
Så står hon plötsligt vid kassan och ser lite förvånad ut. Overallen är uppknäppt och ena armen är utanför. -Jag har varit och kissat, säger hon. Som att detta är den självklaraste sak i världen.
Det finns en toalett snett mittemot djuraffären. Vi har varit där otaliga gånger eftersom dottern har en viss preferens för att göra besök på offentliga toaletter. Hon ser på mig och säger -Jag har inte kissat i byxorna!
Phuuuu. Lättnad. De där minuterna jag letat: Varenda människa utanför affären blir ett potentiellt vittne/förövare.
Jag förklarar lite upprört att jag blev orolig och håller en kort utläggning om att man måste säga till innan man går iväg blablabla.
Berömmet att hon faktiskt klarade av att SPRINGA PÅ TOA SJÄLV MED OVERALL PÅ glömde jag nästan bort. Det var ju vid närmare eftertanke faktiskt en smärre bedrift för en 3,5-åring.

Rörigt

Är det för rörigt hemma blir det rörigt i huvudet. Det är så stökigt att jag inte får NÅT gjort. Var ska man börja plocka? Hur städar man undan effektivt? Jag är värdelös på det.
Jag gillar egentligen ordning hemma. Skulle aldrig störa mig på hur det ser ut hos andra, men jag funkar sämre när det är stökigt och dammråttorna lurar i hörnen.
Mannen han kan konsten att snabbröja han. Svisch, så är det yt-snyggt på en tio minuter en kvart. När han väl gör det ibland.
Jag fastnar direkt. Under soffan: Oj, den där lilla burken, den ska ligga i dotterns doktorsväska, och den där lilla borsten ska ligga i hennes "frisörväska". Jag har svårt att bara slänga ner grejerna i en leksaksback. Då måste man leta sen, när dottern ska leka.
-Mamma, var är borsten?
Pappret där borde ligga i högen med obetalda räkningar i arbetsrummet, inte i högen med "papper-att-gå-igenom" i köket. Lekrummet ser ut som en lokal jordbävning.
Så jag hamnar lätt framför datorn, tror det ska ge lite mental avlastning så jag kan börja sen, efter kaffekoppen och småsurfandet. Tittar efter en ny taklampa och kollar om nån är intresserad av ett begagnat skötbord? Har jag fått nån e-post och vad händer just nu på Haiti, där de verkliga problemen finns?
Och så vaknar sonen igen. Och jag får rusa. Bort från både plock och dator. Sonen gillar nog röran. Det är ju så mycket att titta på.

8 månader

Sonen är 8 månader idag. Litet solsken för det mesta, just nu gnälligt förkyld. Kryper inte ännu, men knuffar sig runt och kan sätta sig upp igen om han halvligger ner. Säger ma ma ma ma ma och da da da da da. Skrattar högt ibland när han "leker" med nåt.
Satt tyst idag och stirrade på TV. Det var Teletubbies. Lite liten än för TV, men man påminns om detta program och ledan av att tvingas sällskapstitta på det. Som tur är vet jag ju att denna fas går över.

Ja se det snöar

Det har snöat hela dagen. Vår skog blir så vacker! Snart ska jag hämta dottern på dagis. Hoppas jag får ut bilen.

Fåken

Nu är den här. Ölandsfåken. Min första fåk. Det snöar och snöar. Kom säkert en dm på några timmar igår. Snöplogen körde vända på vända.
Jag var och handlade och när jag kom ut ifrån affären hade det blåst dit så mycket snö att jag knappt kunde köra kundvagnen. Jag hann fundera ett ögonblick på hur jag skulle bära mig åt att få alla kassar till bilen, men då kom en snäll kille som hjälpte mig att dra vagnen.
Ur Nationalencyklopedin: fåk, på Öland gängse benämning på snöstorm.

Shake it

Iklädd mina grå Hello Kitty pyjamasbyxor och en av mannens t-shirts åkte jag igår för att gympa. För första gången på ca 2 år. Gympan är i en sporthall och det är mycket billigt att träna där vilket passar min nuvarande lön från Försäkringskassan.
Det var mest damer 50+ som var med på detta pass. Vissa i betydligt bättre form än jag själv, vilket var lite knäckande men hoppingivande samtidigt.
Passet var bra, musiken var bra, ledaren var bra. För mig gick det OK för att vara en otränad mamma-massa. Inte bara brösten skumpade, hela jag liksom dallrade under passet. Kroppen har ingen styrsel längre, armar och ben flyger liksom iväg lite som de vill ibland. För nåt år sedan fanns det träningstoppar i nåt material som kallades "stay-in-place", vet inte om det finns längre. Men det kunde bara töja sig på bredden för att inte det skulle skumpa för mycket. Önskade igår att det fanns byxor, eller varför inte helkroppsdresser, i detta material att träna i?
Jag lyckades hänga med hyfsat i passet och kommer fortsätta! Hurra, hurra! Jag var så glad och nöjd när jag kom hem. Och sov bättre nu i natt än på mycket länge.

4 nyanser av grönt

Ungarna är ganska snuviga just nu. På den minsta rinner näsan ordentligt. Både tunnt och tjockare varianter. Man tycker det borde vara mindre snor i en liten näsa, men så verkar det inte funka. Resultatet blir att hela ansiktet blir blankt av snor när han försöker gno bort det.

Framåt

Pippi avbildad av dottern. Huvudfotingar "ska" de kunna rita på fyraårskontrollen. Den här figuren har t.o.m. fingrar!!
Barn blir mer och mer framåt idag har jag hört, kan saker tidigare. De får väl mer stimulans än i "bondesamhället".
Dottern sa idag: -Jag hoppas jag kan gifta mig med E. Snart.
Det är hennes jämnåriga kompis.
Men nån måtta får det vara.

Jag ska lära dig allt jag kan

Små pojkbesökare som direkt ska lära lille sonen att fightas där han sitter hjälplös i sin gåstol.

Bus i backen

Är för tillfället lite insnöad på detta med collage. I och för sig ganska lämpligt med tanke på årstiden och fotomotiven. Här är bilderna som "försvann" ur mobilkameran för någon vecka sedan. Busungar i pulkabacken.

ÖB

Inte Överbefälhavaren. Överskottbolaget. Vi ska dit och handla ny vaxduk till lekrummet, dottern och jag. Väl inne tittar vi på annat först, bland annat leksakerna. Jag har redan på förväg bestämt att det är OK om hon vill köpa nåt. Det blir två små hästar, en vit och en brun. Sen köper vi vaxduk. Den är till lekbordet och jag hittar en svart med döskallar på. Jag gillar egentligen inte döskallar, men den är ju svart vilket skulle vara praktiskt.. -Den är ful, säger dottern bestämt och pekar istället på en vit med en massa frukter i olika glada färger. Den är ruggigt ful, men den får det bli.
Sen ska jag köpa några barmatsburkar som är billiga och medan jag väljer försvinner dottern bakom en hylla. Jag ropar, men får inget svar. I ett par sekunder hinner jag tänka på kidnappningar av tokiga människor odyl, sen hittar jag henne och förstår varför hon inte svarar. Hon står vid plockgodiset. Munnen är full med godis. Jag förklarar lite irriterat att man inte får ta godis så där, och att det inte är godisdag. -Vi kan köpa lite till lördag om du vill? Detta brukar funka som förhandling.
Det vill hon inte, vill ha bara EN bit till. Nu. Jag förklarar igen att man inte får ta och upprepar detta att vi kan handla till lördag. Funkar inte. Hon skriker och börjar gråta högt och klagande efter en bit till, bara EEEEEEEEEEEEEEEEEEEN till. Hon sparkar av sig stövlarna och lägger sig på golvet och gråter och skriker teatraliskt. Det är nästan jag skrattar fast jag är arg nu. Lyfter i henne i stövlarna och förklarar. Igen och igen. Så får jag oväntat medhåll av en annan mamma med två tjejer ungefär i dotterns ålder -Stå på dig! säger hon till mig och vi småpratar lite. Sen går det över nästan, vi står där i kön och dottern gråter argt och surar. Jag börjar fråga om vad hästarna ska heta och sen har det nästan blåst över.
För den här gången.

Liten kråka

Nu idag dök det vid matning upp en ny min hos sonen. Jag kan inte låta bli att skratta, han ser bara för rolig ut. Först trodde jag det var att han tyckte frukten var sur. Men förklaringen är nog en killande kråka i näsan när han sväljer.
(Och vi HAR andra bodys till honom, av någon anledning hamnar den han har på sig på bilden väldigt ofta här på bloggen..)

Dansa dansa

Ganska exakt 24 timmar efter att ha fått andra sprutan mot svininfluensa somnar dottern med feber. Vaknar 4 timmar senare pigg. Äter en stor portion mat och dricker 3 dl chokladmjölk. Undrar när hon ska somna ikväll...? Fördriver en del av tiden med att dansa med mannen.

Tuggummi

Dottern har sen några veckor tillbaka hamnat i en "tuggummifas". Jag hoppas det är en fas i alla fall. På samma sätt som plåster skulle användas hela tiden och överallt för ett tag sedan.
Det ska köpas tuggummi så fort tillfälle ges och ett paket går åt på en liten stund, precis som det var med plåstren. En del tuggumin sväljs, en del spottas ut och andra tuggas det faktiskt på ett tag.
I förrgår var vi på 7,5 månaders kontroll med sonen som får högsta betyg. 8550 gram och 73 cm lång är han, och kan både sträcka sig efter, och ta en sak samt höra pinglor och bjällror med båda öronen.
Dottern öppnar vid ett tillfälle sköterskans skrivbordslåda, och vad ligger där? Tuggummin.
-Jag vill ha ett tuggummi, säger dottern och lägger huvudet på sned.
Hu, jag skäms.
Sköterskan förklarar att hon tar ett tuggummi efter att hon ätit ibland. Dottern ger sig inte. -Jag vill ha ett tuggummi! -Nej, det går inte, förklarar sköterskan. Om andra barn skulle få reda på att du får tuggummi vill alla barn ha. Det blir faktiskt inget tuggummi.
Jag är tacksam att hon säger detta och säger själv till för minst andra gången att hon inte kan få.
Så igår ska dottern vaccineras, andra gången mot svininfluensa. Samma sköterska som dagen innan. När sprutan är tagen säger dottern prövande med ett snett litet leende: -Jag vill ha ett tuggummi..
Minne som en häst.

Dop i lila del 2

Och så ett collage med några bilder från dopet i söndags!

Att sluta med napp

Dottern är drygt 3,5 och använder sin napp ganska mycket. Förstås när det ska sovas, men även med fördel när det ska tittas på TV, åkas i bilen eller bara när hon är lite allmännt trött eller mycket trött.
Igår bar det av till tandläkaren. Mannen var med. Det hade gått bra. Hon hade lite beläggningar på ett ställe av tänderna och de nya tändernas anlag såg ut som de skulle vid rönten. Sen var det ju detta med nappen.. Hennes tänder står ut lite upptill, tandläkaren hade visat att hon inte kan bita ihop ordentligt.
Detta kan ju gå tillbaka. Men ju längre tid hon fortsätter med nappen, desto större blir ju risken att det inte gör det.
Vi försökte sluta på julafton. Dottern hade själv samlat ihop napparna i en burk som hon frivilligt lämnade över till tomten så han kunde ge dem till tomtenissarna. På kvällen vid läggning hade vi glömt ett par nappar i sängen (HUR klumpig får man vara??) och när jag skulle smussla undan dem, säger dottern med lätt panik i rösten: -Det låter som nappar!! Sen var det ju kört förstås. Bortförklarningen att det var nåt annat höll naturligtvis inte..
Jag hade napp LÄNGE, tills jag var 5 år minst. Kommer ihåg hur kärlekssagan slutade. Vi var hos släktningar och där "glömde" jag mina nappar. Upptäckten blev dramatisk. Vi satt i bilen och jag försökte efter ett tags skrikande och tjatande att öppna bildörren för att hoppa ut och hämta mina kära nappar. Jag såg asfalten rusa förbi nedanför och sen högg nån tag i mig. Vilket var tur, det hade ju varit lite onödigt att dö för napparnas skull. Resten av "avvänjningen" måste ha varit ganska odramatisk, för nåt mer kommer jag inte ihåg.
Sen hade jag tandställning eftersom tänderna stod nästan rakt ut.

Huset vi bor i

För exakt två år sedan idag, morgonen den 18 januari kom vårt hus med lastbil till gatan för att sättas ihop likt ett tredimensionellt pussel. Det var oerhört spännande att stå och titta på. Än mer spännande blev det av att man höll på att vända huset fel. Skulle vi säga till..? Man hade väl koll..? Men då ljöd ett rungande
-STOOOOOPPP!!! på byggarbetsplatsen, och då var vi rätt glada vi sa till innan huset hade satts ner på grunden..

Upptaget

Vi äter frukost, dottern och jag. Samtidigt som lillebror hojtar efter gröt försöker jag ringa BHV där det tutar upptaget hela tiden.
Dottern säger: -Nu är det stopp i ditt huvud!
Va, vadå. FÖRSTÅR hon att jag är stressad, att det ibland liksom blir blankt? Att det ibland tyvärr tutar upptaget även i huvudet när man ska göra för mycket på en gång.
Nej. Det är inte det hon menar.
-Nu har du växit färdigt!

Dop i lila

Nu är sonen döpt. Tre namn, varav vi bytte det sista nu i veckan. Anmälde ändringen till Skatteverket. Officiellt har sonen alltså fel namn fortfarande.
Nästan alla hade lila. Är det inne med lila?? Jag har "alltid" gillat färgen och hade en lilaaktig kofta som inhandlades i veckan, dagen till ära.
Dopet blev mycket lyckat. Enskilt dop, bara vi och familjerna. Underbar präst. Släktingar spelade och sjöng, bland annat barnens 5-åriga storkusin. Alla barn verkade vara utvilade och glada. Sonens faster E. var fadder. Sen åt vi mat hemma. Mycket mumsigt. Sonen fick många fina presenter.
När gästerna åkt hem låg det kvar en annan lila kofta som någon glömt. Vem som glömt den blir lite svårt att säga utan närmare efterforskningar.

Paj

Vi har bakat paj till dopet imorgon. Samarbetat. Fördelen med att ha en man som är kock är bland annat att det är som att ha en levande kokbok tillhands. -Vad tror du om att ha i vitlök också?
-Kör på!
Nackdelen är att han helst håller sig borta från köket hemma. Om man inte ska äta förstås.

Normal

Jag har varit och klippt mig. Lugg igen! Inte sån där man SKA ha nu, ner till ögonen. Jag gillar när den är rätt kort. Som bonus satte frisören upp håret. Det tog några minuter. En liten uppsatt frisyr jag själv kunde ha kämpat i timmar med. Till min sons dop på söndag kommer jag se normal ut igen.

Tulpaner!!

Bönhörd? Nja, barnens farmor läser min blogg. Och även om de var till mannen som fyllde år måste jag säga TACK!

Paradis

Ibland när jag är ute och går i området där vi bor slås jag av att jag bor dit många andra längtar under vintern. Att få åka till stugan eller släktingar på Öland. Till semester med sol och bad, varma kvällar och ljummet sommarregn.
Men det är så vacker här året runt. Det finns ingen annanstans jag hellre skulle vilja bo. Det är ett privilegium att dra barnvagnen och få tjuvkika in i andras vintersovande semesterparadis. Och veta att jag har mitt eget här, som t.o.m. är vinterbonat...

Längtan

Ut med tomteparaden och granen! Jag längtar efter våren!! Jag vill ha in en massa tulpaner! Om det är att jag läst om tulpaner eller om det är så att många också längtar efter våren och tulpanerna snart är här. Jag längtar efter att alla vårlökarna jag planterat ska börja blomma.
Innan jag hade egen trädgård trodde jag aldrig att det var nåt för mig, blommor och trädgårdspyssel. Men det visade sig bli ett alltmer växande intresse.
Jag kanske har det i blodet. Min mamma var väldigt trädgårdsintresserad och påtade mycket, både med blommor och frukt och bär.
Mamma skulle om hon levt fyllt 75 år, nu den 7 januari. Idag är det 19 år sedan hon dog.
"Man ska inte längta livet ur sig", brukade mamma säga. Det är ett bra talesätt tycker jag. Vad svårt bara, detta att vara i nuet. Som liten längtar man hela tiden: efter att bli äldre, efter julafton och sen födelsedagen, efter lördagsgodis.. Som vuxen längtar man också bort, framåt, efter semestern.. Men ibland sänker sig lugnet i magen och man befinner sig helt i nuet, en känsla av lycka och välbehag som sprider sig i hela kroppen. Ofta väldigt flyktiga ögonblick. Dit längtar jag oftast nu om jag längtar, till den känslan. Och efter våren.

Imse vimse

Det bor en spindel i en av krukväxterna. Jag vill inte ha ihjäl den, men om jag släpper ut den nu dör den väl. Jag har satt krukan i lekrummet, vet inte riktigt varför. Växten såg liksom lite barnslig ut. Den kanske kan fungera i pedagogiskt syfte, typ en myrfarm?

Lille prinsen

Lillebror tvingas av dottern att bära ena kronan hon har i sin ägo.
-Är ni två prinsessor, frågar jag.
-NEJ! han är prinsen ju!
Lille prinsen börjar gråta.

Mulligt

Jag var i en provhytt för första gången på ett halvår igår. Det var en sorglig historia.
Trots att jag dyrt och heligt LOVAT mig själv att aldrig göra om samma misstag som efter att ha fått dottern: att gå upp en massa i vikt EFTER förlossningen. Men nu har detta hänt igen. Det är för bedrövligt.
Jag är småtjock, det är bara att erkänna. Har aldrig vägt så här mycket innan och det är väl en tidsfråga innan mina knän börjar ömma.
Boven i dramat är väl för lite motion och "fredagsmys" (detta ganska vedervärdiga, men beskrivande ord) varannan dag. Dags att ta nya tag.
Häromdagen somnade dottern lutad mot mig när vi läste bok. Det har aldrig hänt tidigare. "Underlaget" var väl tillräckligt mjukt kan jag tänka..

Häst som gäst

-Jag vill ha en häst! Jag vill ha en häst! Jag vill ha en häst! Jag VILL ha en häst! Jag viiiill haaaa eeeeen hääääst! Jag VILL ha en HÄST!!!
Dottern är trött och klagar högt efter att nyss ha sett när Emil, den lyckosten, får Lukas i filmen.
-Jag vill ha en häst! Jag vill ha en häst! Jag vill ha en häst! Jag VILL ha en häst! Jag viiiill haaaa eeeeen hääääääääääääääst! Jag VILL ha en HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄST!!!
Vi tillslut: -Var ska den bo då?
-I gäststugan!

Kommentera mera!

Jag har lyckats ändra inställningar i den här bloggen så vem som helst kan lämna kommentarer, inte bara om man har ett konto i Blogspot.

Komsi komsi

Jag fotade en massa i pulkabacken. Så vid överföringen av bilderna -de försvann!! Vart tog de vägen?? Finns varken i mobilen eller i datorn. Jag har förtvivlat letat i Utforskaren. Och inget av det tekniska kan jag. Det känns som att vara i ett avsnitt av Lost.

Snöänglar

Mer testing, testing av min nya kamera. Små änglar (njaa..) i snön.

Att mata lillan sin

Det är väldigt roligt att mata lillebror tycker dottern. Mamman gillar att fota, speciellt nu med sin nya kameramobil som måste testas. Så kombinationen idag blev riktigt bra.

Mobil!!

Jag har blivit med mobil igen efter ett uppehåll på runt två år. Det mest fantastiska är att den har en kamera. Hurra, hurra! Tänk att kunna fota med en telefon. Det är ju helt fantastiskt. Man kan ringa på den också, och den kommer ersätta vår fasta telefon, man kan ringa vårt fasta nummer och kommer då till mobilen. Nästan lika stort som att kunna åka till månen men mycket mer användbart. Ja, jag ÄR omodern.
Premiärfotot föreställer sonen med en lök i munnen (mannen ville jag skulle skriva så).

Gulligt collage

Jag är rätt dålig på bildhantering. Då är det fantastiskt att det finns program som liksom gör jobbet åt en. Det här blev väl rätt fint?

En strålande dag!

Solen lyser och snön glittrar. Det är dock nåt på altanen som stör mer än tomten.. Palmen. -Undrar om min lille palm klarar sig? säger mannen.
Dream on.

Nr 3 och 4

Tänderna i överkäken fångade på bild för första gången!

Liten linslus

Mammas lilla linslus. Så fort man plockar fram kameran flinas det glatt. Det t.o.m. hojtas för att uppmärksamheten ska riktas åt rätt håll om man fotar nåt annat.
Lek du med grodan istället för tvättservetterna. När syrran kommer hem tar hon den garanterat: -Den är MIN!!

Vill man bli fin...

Föll tillslut för trenden att sätta ut en gammal möbel som ska pinas av väder och vind till en tjusig detalj i trädgården. Satte ut en gammal, lite trasig stol för några veckor sen, och nu pinas den väl som allra bäst. Det snöar sjukt mycket.
Hoppas inte Patrik Kanin som bor strax intill känner sig alltför pinad dock.

Bokstäver

-Mamma, ser du vad det är?
-Ett ö? provar jag.
Dottern: -Nej!
-Vad är det då?
-Det är ett o! Ett o med ögon!

Efter badet

Badvattnet är urtappat. Jag upptäcker denna scen.
Varför måste dockan tystas? Och varför ser grisen så lystet på den andra dockan? Frågorna hopar sig. Snart på en bio nära dig..

Fult hem

Jag har anmält en vän till "Sveriges fulaste hem" med Simon och Tomas. Hon ville det själv.
Hon och hennes man har ett mycket speciellt hus. Jag skulle absolut inte kalla det fult, men för att få möjlighet att komma med i programmet måste jag säga att jag tycker det. Det vore otroligt roligt om de kom med. Jag skulle bli minst lika glad som hon själv. Man kan ju förstå att tapeter från 60-talet i taket kan kännas lite mycket i längden.

Montering

Vi var på stora möbelvaruhuset igår. Innan vi åker säger mannen att vi INTE får köpa nåt som ska monteras den här gången. Vi har kvar saker sen sist som inte är monterade ännu. Väl inne lämnar vi dottern på barnpassning. Jag hinner se genom glaset att hon står och kämpar med sin låda med kläder, försöker få in den i hyllan, men den trillar gång på gång, hamnar på sned. Oj, vad det svider i hjärtat att se. Lilla gumman, vad hon kämpar. Ser ingen henne?? Jag säger till, och hon får hjälp. Sen går vi. Mobilen på.
Efter 5 minuter i affären vill mannen att vi köper ett skoskåp till tvättstugan. Skåpet kräver montering. Vi fikar med bebisen och sen hämtar vi skoskåpet. Och dottern.
Hemma hjälper dottern med liv och lust till att montera skåpet, hon vill mer än gärna borra och hamra. Mannen får akta fingrarna. En blivande snickare här kanske? Så mycket som det snickrats i och kring huset sen vi flyttade in är hon ju liksom uppvuxen med det..

Se upp i backen!

Förmiddagen spenderades i pulkabacken dit dottern och jag åkte medan mannen var hemma med lillebror som sov. Det var mycket barn för en gång skull. Flera gånger, dvs de gånger det varit snö sen vi flyttade hit för snart två år sedan, har vi förvånats över att pulkabacken varit fullständigt tom trots strålande väder. För mycket dataspelande?
I backen hade på ett ställe en ca meter bred isgata bildats där ungarna kunde åka utan pulka. Detta visade sig vara mycket roligt, pulkan hade vi kunnat lämna hemma.
Vi träffade på en dagiskompis med pappa och syskon också. Efter bara en liten stund blir dock den lilla kompisen påkörd av ett annat barn med pulka som kommer snabbt, alldeles för snabbt, för att han ska kunna flytta sig. Pang säger det. Och pojken flyger faktiskt upp en bit i luften innan han landar. Hu. Det ser verkligen jätteläskigt ut, jag vill helst kika mellan fingrarna. Men går fram, jag är rätt nära, är där innan pappan kommer springande. Föräldern till barnet som kört på honom är där också. Pojken kvider och gråter och pappan funderar över om benet t.o.m kan vara brutet. Vi kikar på smalbenet, det har redan börjat bli ett blåmärke. Han har slagit sig i huvudet också, och vill åka hem. Inte så konstigt.
Jag kan bli galen på alla lite äldre ungar som bara häver sig ut i backen utan minsta hänsyn till de mindre barnen. Men ännu surare över att vissa föräldrar bara står där som fån och inte säger till sina egna barn. Så man själv får säga till dem hela tiden.
Dagen var härlig, solen sken. Dottern åkte nästan två timmar, men hjärtat satt lite lätt i halsgropen flera gånger p.g.a. vad som hänt.

Baka baka

Det ska bakas chokladbollar. I receptboken finns varken chokladbollar eller havrebollar i registret. Inte kan det väl finnas den politiskt inkorrekta varianten av denna delikatess? Nej, det gör det inte heller. Det blir till att slå på nätet och tillslut hittar jag en variant av chokladbollar. Det är roligt att blanda, men t.o.m. dottern tycker det hela blir lite för kladdigt och frågar med klagande röst efter hushållspapper. De färdiga bollarna är mindre intressanta visar det sig.

Full av förnyad energi efter att ha ätit en del av smeten ska dottern sedan åka "skridskor" på parketten. Som skridskor används några av mina finskor, en av varje sort, och med hjälm och vantar som obligatorisk tillbehör.

Hej du glade

Lerbakning pågår. Notera den lilla glada i bakgrunden.

Iskallt

Det är riktigt kallt idag! Patrik Kanin har efter att vistats ute under hösten nu pälsat på sig ordentligt som tur är! Dottern gör honom sällskap en stund i buren. Sen är hon rätt nöjd med att komma in i värmen igen.

Nyår

Nyår spenderas hos vänner som också har barn. Ungarna leker och dansar sig röda och trötta och framåt kvällen trillar de lite hit och dit som ett plockepinn. God mat och trevligt sällskap både för vuxna och barn! Vi åker hem rätt tidigt och vid tolvslaget sover barnen förvånande nog utan att vakna av alla raketer. Jag vaknar däremot.
Dagen till ära ska jag ha klänning. För att denna ska sitta snyggare har jag tänkt mig ett par "håll in trosor". Det visar sig att de är omöjliga att ens dra upp över rumpan, så jag ger upp tillslut. De håller alltså in så mycket att de inte går att få på! Jag hinner reflektera över eventuella toalettbesök under kvällen, om de inte går att få på, då kanske de inte går att ta av lite snabbt? Och sen ska de ju på igen.. Detta eventuella problem slipper jag alltså och får ha vanliga trosor och strumpbyxor.
En av nackdelarna med att ha "fött barn figur", förutom den rent estetiska aspekten, är att jag inte längre har någon midja och således inget som kan hålla strumpbyxorna uppe. Jag får dra dem högt upp på magen, men de glider envist ner gång på gång och tillslut struntar man i dem och floppiga magen får hänga som den vill..
Jag efterlyser strumpbyxor med hängslen. Strumpbyxor som liksom är som en baddräkt upptill, med axelband, fast där urringningen liksom är under bysten istället..