ÖB

Inte Överbefälhavaren. Överskottbolaget. Vi ska dit och handla ny vaxduk till lekrummet, dottern och jag. Väl inne tittar vi på annat först, bland annat leksakerna. Jag har redan på förväg bestämt att det är OK om hon vill köpa nåt. Det blir två små hästar, en vit och en brun. Sen köper vi vaxduk. Den är till lekbordet och jag hittar en svart med döskallar på. Jag gillar egentligen inte döskallar, men den är ju svart vilket skulle vara praktiskt.. -Den är ful, säger dottern bestämt och pekar istället på en vit med en massa frukter i olika glada färger. Den är ruggigt ful, men den får det bli.
Sen ska jag köpa några barmatsburkar som är billiga och medan jag väljer försvinner dottern bakom en hylla. Jag ropar, men får inget svar. I ett par sekunder hinner jag tänka på kidnappningar av tokiga människor odyl, sen hittar jag henne och förstår varför hon inte svarar. Hon står vid plockgodiset. Munnen är full med godis. Jag förklarar lite irriterat att man inte får ta godis så där, och att det inte är godisdag. -Vi kan köpa lite till lördag om du vill? Detta brukar funka som förhandling.
Det vill hon inte, vill ha bara EN bit till. Nu. Jag förklarar igen att man inte får ta och upprepar detta att vi kan handla till lördag. Funkar inte. Hon skriker och börjar gråta högt och klagande efter en bit till, bara EEEEEEEEEEEEEEEEEEEN till. Hon sparkar av sig stövlarna och lägger sig på golvet och gråter och skriker teatraliskt. Det är nästan jag skrattar fast jag är arg nu. Lyfter i henne i stövlarna och förklarar. Igen och igen. Så får jag oväntat medhåll av en annan mamma med två tjejer ungefär i dotterns ålder -Stå på dig! säger hon till mig och vi småpratar lite. Sen går det över nästan, vi står där i kön och dottern gråter argt och surar. Jag börjar fråga om vad hästarna ska heta och sen har det nästan blåst över.
För den här gången.