Att slappna av

Ligger bredvid lille sonen som just somnat. Passar på att vila själv. Ser att han öppnar ögonen en smula och så stänger han dem långsamt igen. Han sover med öppna ögon ibland, ligger med halvslutna ögonlock. Jag har sett det innan också.
Ibland far tankarna iväg med mig istället för att hjärnan bara låter mig få ligga där och vila eller somna.
Och vad kommer jag nu att tänka på då? Från sonens sovande, men öppna ögon till, ja vad?
Maria i Svenska Hollywoodfruar! Hon går och botoxar sig två gånger om året för att bli av med bekymmersrynkan mellan ögonbrynen. Och jag tänker att verkligeheten blir som "Fruarna i Stepford". I alla fall i Hollywood? Robotliknande perfekta fruar som gör allt för sin man (läs: Anna Anka). Maria M resonerar som så att det är bra att inte kunna se arg ut. Men kanske är det tvärt om? Vad händer om munnen är arg men ansiktet uttryckslöst? Eller kanske ännu värre. Om man är riktigt glad, men att detta inte syns? Ger inte detta en form av dubbelt budskap? Jag tänker främst för små barn då.
I Hollywood har man ju tydligen problem vid rollbesättningen numera. Många skådespelare är så botoxade att de inte har något vidare känsloregister att komma med längre.
För mycket dubbla budskap till ett barn kan t.o.m. orsaka scizofreni har jag hört någon gång.
Och jag undrar när man kommer att börja botoxa sina tonåringar eller barn? För ju tidigare man inte kan rynka pannan, desto längre tid borde det ta innan man får rynkor? Men hur går detta ihop med ansiktsgymnastik som sägs förebygga rynkor genom att ansiktets muskulatur aktiveras mer? Med botox är ju ansiktsgymnastik inte möjligt att utöva?
Detta är vad jag ligger och tänker på istället för att bara koppla av.
Jag går upp och tar en kopp kaffe istället och skriver lite.
Jag tränar ju mina tangentmuskler då åtminstone.

Äta själv

Nu ska det plötsligt börja ätas SJÄLV. Gång på gång underskattar jag sonen. "Han som är så liten" tänker jag. Inte kan han sitta än? Tänkte jag för några månader sen. När jag provade kunde han. O.s.v. Gång på gång är det så här.
Det gnolades igår missnöjt när jag skulle mata. Och så rycker ungen plötsligt åt sig skeden. OK! Den kladdigaste av kladdiga perioder med barn börjar NU! Triumferande tar han skeden och håller den över huvudet i en slags segergest. Gröten flyger iväg åt alla håll. Sen för han skeden till munnen. Detta upprepas gång på gång mer eller mindre framgångsrikt. Det mesta hamnar förstås inte i munnen. Men roligt har han!
Det mindre roliga att torka efteråt får man liksom på köpet..

Morfar på besök

Min pappa och hans fru har varit på besök. Dottern har varit uppskruvad som en duracellkanin och somnade gott en timme efter att de åkt hem.
Dagen har innehållit bland annat pepparrotskött, lek och promenad och ett nästan helt paket bokstavskex. Det finns ju en närapå oändlig mängd alternativa svar i leken "Vem/vad tänker jag på när jag ska äta upp den här bokstaven?"
Dottern har "alltid" ställt in sig liksom en klocka på ny tid. Utomlands såväl som sommar-/vintertid. Lite märkligt faktiskt men mycket praktiskt. Sonen är dock av annat slag och somnar nu en timme senare än vanligt än så länge. Han låg och gnolade missnöjt ett bra tag, men tystande tillslut. Vilket ikväll innebar att jag missade början på "Svenska Hollywoodfruar" och ett inslag med Maria M.

10 månader

Sonen är idag 10 månader! Tiden går.
Busar med syrran och pappa i soffan. Bet syrran försiktigt i näsan till hennes stora förtjusning.
Kröp upp ett trappsteg i trappan idag innan vi haffade honom. Nu bara MÅSTE vi skaffa grindar!

En liten prinsessa

Vi hade igår besök av lilla söta Zoe som är 12 dagar äldre än sonen. Det blev "bredvidlek" och lite lek med dottern som fick känna sig extra stor med TVÅ små bebisar hemma i vardagsrummet.

Felberäkningar

Jag skulle vilja ha stora krukor med exempelvis Funkia i vårt delvis helt skuggiga hörn av trädgården som vi i höstas började fixa i ordning. Ibland gör man saker i fel ordning och har inte riktigt tänkt igenom sina projekt vilket har inneburit att detta hörn på ca 25-30 kvm mot planket och grannens vedförråd
1. Lämnades att gro igen med ogräs. 2. Planerades att bli till en blomsteräng! Vilket innebar att vi fick hitforslat en massa jord. Lastbilen körde över förra grannens tomt och staket togs ner för att kunna tippa jorden. Jordens räfsades från att ha legat i en stor hög ut över ytan. 3. Lämnades åter utan att göra vid det hela 4. Växte igen med ogräs och vackra vallmoblommor. 4. Rensades några gånger helt/delvis från ogräs. Planterades med några blommor och rabarber, och hallon och pallkragar med potatis. Mitt i det rensade eländet. 5. Växte igen. 6. Rensades på nytt ogräs delvis. 7. Lades på markduk och spikades kanter i trä runt ytan. 8. Lades på bärlagergrus som krattades ut över ytan. 9. Sattes dit fler pallkragar som vi ska odla i. PHHHHHHUUUUUUUUUUUUUU...
Nu ska vi försöka lägga vanliga cementplattor på ytan och ha som trevligt, delvis, skuggigt hörn med nåt litet bord, pallkragar, krukor med örter mm...
På blocket hittade jag igår en blott två veckor gammal annons med stora cementkrukor. Precis såna jag skulle vilja ha! För 80 kr styck! Jag mejlade, men såg sen att annonsören ville bli kontaktad per telefon på kvällar och helger. På kvällen gick jag in för att leta rätt på numret. Vad har då skett? ANNONSEN ÄR BORTTAGEN!!
Det är ju inte klokt! Är det alltså fler än jag som kan tänka sig såna krukor för 80 kr styck nu när vårsolen skiner och fåglarna kvittrar? (OBS! Ironisk. Jag är inte dum i huvudet på riktigt. Bara lite småkorkad.)

Favoriter

En av mina favoritblommor är vallmo. Jag köpte massor av olika sorter som frön i höstas och var nyss ute och spred en del av dessa runtom i trädgården. En del har jag förkultiverat inne och de ska planteras ut senare i vår. Jag hoppas att jag inte ändrar smak radikalt om några år. Då kan det kanske bli svårt att utrota sorter som är överlevare och trivs i torr mark och full sol. Sorter jag nu planterat söder om huset.
I höstas satte jag även en massa vårlökar och dessa har jag längtat efter. Nu ÄNTLIGEN har de, i takt med att snön smälter, börjat komma upp. En liten ensam snödroppe har slagit ut. Jag hoppas de sprider sig. Vårlökar kommer jag aldrig tröttna på.
Men jag undrar redan varför jag inte planterade några gula krokus, bara vita och blå och lila? Gult är ju så fint på våren! Nått nytt att fixa med till hösten!

Så gott han kan del 2

Nu går det i rasande fart. För knappt två veckor sedan började sonen krypa. Igår började han gå lite, lite i sidleds. Liten man gör så gott han kan. Snuvan till trots. Eftersom bebisar tycker nya färdigheter ska övas hela tiden (och tur är ju det!) är soffan full av "snigelspår" efter en snorig näsa som ihop med resten av sonen, ideligen draaaaar sig upp över sofftyget. Tillsammans med glitter från dotterns glitterpennor glittrar soffan nu i takt med vårsolen.

Så gott han kan

Vi har ett larm till huset. Vilket är jättebra, för det har varit många inbrott i Kalmar med omnejd på sista tiden. Larmet är inte inkopplat än dessvärre..
Sonen hjälper gärna pappa med detta och har nu precis lärt sig att ställa sig upp! Ett steg närmare att gå.

Ljud

Om kaniner kunde prata skulle Patrik Kanin så fort vi öppnar ytterdörren skrika: -Ge mig mat, mera mat, mera mat, mat, mat, mat, maaaat, MAAAAAAT! Kaniner äter den mängd de får och kan lätt bli övergödda. Detsamma gäller ju hundar, men att detta gällde kaniner visste inte jag från början. Hö ska kaniner ha obegränsat, men inte annat käk.
Hundar säger vov, vov. Katter mjau, mjau. Hästar gnägg gnägg eller iiiiiii. Fåret bääää och geten määää, o.s.v.
När jag läser pekböcker med djur för sonen nu snart 10 månader säger jag som när jag läste för dottern. Vissa djur vet man inte riktigt vad de säger och således finns inget givet ljud för deras läte. Vad säger pingvinen? Eller sälen? Eller kaninen..? Jag brukar göra nåt smällande ljud med tungan och liksom rynka på näsan. Det funkar.
Boken med bondgårdsdjur och maskiner, där blir det plötsligt knepigare. Hur låter skördetröskan? -Ffffth, ffffth, ffffth. Nånting sånt.
Men hur i all världen låter höbalarna?

Postorder

Nu när jag är föräldrarledig och tyvärr mest glider runt i mjukisbyxor blir klädkontot inte stort. Jag har väl aldrig köpt jättemycket kläder, men inte blir det mer när man aldrig tar sig till klädaffärerna inne i stan. Köpcentrat i närheten har de större kedjorna så där kan det ju bli nåt enstaka nytt plagg ibland. Som jag provar hemma, och lämnar tillbaka om det inte passar. Jag orkar sällan prova i affären.
Jag har återupptäckt barndomens POSTORDER. Att handla på nätet är ju fantastiskt smidigt. Sitta och surfa hem alltifrån schampoo till inredning. Och så kläder då. Oavsett hur mycket man handlar kostar frakten för retur lika mycket. Detta öppnar för att om man är osäker på storlek, ja då tar man en av varje och skickar tillbaka den som inte passar! Jag har hittat en postorderfirma där storlekarna och modellerna oftast passar mig. De säljer även märkeskläder och sist fyndade jag ett par ursnygga Esprit-byxor som satt hur bra som helst. Byxor är ju annars knepigast att köpa innna man provat. Det är som en BH- alla ser ungefär lika ut först, men de kan sitta VÄLDIGT olika på!
Ofta är det erbjudanden och rabatterade priser man kan utnyttja. Känns bättre än när plagget är väldigt billigt ursprungligen. Jag vill gärna tro att om priset är dyrt från början är risken mindre att det suttit nåt litet kinesiskt barn och sytt plagget. Tant i en frågespalt i en tidning svarade på frågan om vad man tycker om barnarbete: "Det blir så dålig kvalité." Man undrar om hon riktigt fattade vad hon svarade på? Men visst, plagg som är väldigt billiga är ju ofta av sämre kvalité..
Sen tycker jag faktiskt att postorderfirman har snygga kläder! Mycket snyggare än när man var yngre.
Eller är det bara att jag själv har fått sämre smak? Noll koll liksom?

Baka liten kaka

Mannen har varit ledig halva dagen och vi har haft en fin eftermiddag. Efter promenad i solskenet bakade vi kakor. Egentligen skulle det blivit skurna chokladbröd, men dottern hittade en bild på några andra chokladkakor så det fick bli dom istället. En strid helt onödig att strida!
Vi har både handdriven mandelkvarn och knivset till en mixer men hittade inte dessa köksartiraljer förstås. Istället fick det bli rivjärnet som fixade den malda mandeln till kakorna.. Det gick ju det med, bara lite långsammare.
Barnens farmor och farfar och faster E. kom förbi och fikade. Dottern är så stolt när hon varit med och fixat i köket. Kakorna blev väldigt goda.
Och idag räknade dottern till 20!

Tutte

Den stora ballongen från ÖB hade igår krymp rejält. Dottern gillade INTE detta och klagade högljutt. Svårt att förklara att ballonger blir så. Och "nej, vi kan inte blåsa upp den igen".
Hittade den här tingesten nyss. Att en ballong kan se ut så är en nyhet även för mig. Ful som stryk. Som en punkterad silikontutte. (Inte för att jag sett nån direkt, jag gissar.)
Kanske bäst att gömma undan den eller slänga innan tredje världskriget bryter ut.

Hoppborg

Apropå det där häromdagen om kalas..
Nu när mannen kom hem nämde jag det igen, de här upptrissade kalasen nuförtiden.
Mannen säger: -Mmmm. Ja, jag har redan bokat hoppborg!
Detta är inget skämt. Och han har visserligen kontakterna.
Så OK. Hoppborg blir det.
Fortsätter sen: -De har sumodräkter också? Föräldrarna kan kanske ha det om de törs..

Återanvändning

Jag läste för nåt år sedan om de smarta designers i min egen ålder som plockat upp barndomens favoriter i sin design. Exempelvis "Spöket Laban" och "Alfons" som finns på allt från barnskedar till kläder. Man förstår ju att det säljer! Lite nostalgi är nog aldrig fel.
Det är roligt att ha fått ett barn av varje sort. Det måste erkännas. Hade jag fått en flicka till hade detta kännts optimalt, det är jag säker på. Vi har flickkläder som kan fylla en egen second-hand affär. Innan jag fick sonen tänkte jag att "han får ha flickkläder". Men nu känns det inte lika roligt. Rött är OK. Han klär i grönt. Men rosa..? Nja. Inte lika skoj. Mannens lillebror blev pappa till en liten flicka för några månader sedan så nu kan det rosa slussas iväg dit. Mycket praktiskt. Och miljövänligt.
Ett plagg med rosa inslag som bara är för söt är dotterns gamla "Tummen"-body. Den får nu återanvändas av sonen.
Dottern är på den undre bilden 11 månader, sonen på den övre är snart 10.

Ett litet troll

Idag bar det av till frisören med dottern. Där våfflades det och sprayades rosa och glitter så det stod härliga till. En mycket glad och nöjd liten tjej steg ut därifrån. Undrar om det kommer dröja tills hon vill bada och tvätta håret nu..? Själv tycker jag det kan räcka att visa upp håret på dagis imorgon, sen får det vara bra med de rosa ränderna på trollungen.

Titta på mig!!

 
Skulle fota sonen i den söta bodyn, men det blev lite svårt visade det sig.

Kalas

Det är mycket prat om kalas hemma. Dottern har lite väl mycket fokus på detta tycker jag. Var och varannan dag nämns det egna föreståndande barnkalaset eller någon annans. Ofta i kombination med att den och den inte kan komma på hennes kalas.
Visst har vi pratat om att hon ska få ha kalas, men inte så mycket. Och efter att pratet ökat har vi nästan helt slutat prata om det. Det får vi ta strax innan det är aktuellt och det är ju några månader kvar.
Förra året hade vi inget barnkalas. Det hamnade helt i skymundan eftersom lillebror var beräknad att födas några dagar innan. Han föddes en vecka innan hennes 3-årsdag, och nysnittad var det skönt att bara ha närmaste släkten på besök i all enkelhet.
Kalasen verkar tyvärr att bli mer och mer avancerade idag. Det ska vara temakalas, lekland och dyligt redan när de fyller 4 år. Hörde en intervju med Sanna Lundell som tyckte det var alldeles för mycket vin i samhället. "T.o.m. på barnkalasen ska föräldrarna stå och dricka vin", eller nåt i den stilen. Det är ju inte klokt! Och har som tur var inte nått hit till småstaden än.
Vad är det för fel på korv med bröd och tårta hemma? Är det det här med städningen igen? Att man inte vill behöva storstäda både före (för att visa upp ett tjusigt hem för de andra föräldrarna) och efter (tårtreser och cerpentiener över hela hemmet)?
Att ha kalas på ett lekland är ju ingen match. Mer än för plånboken.
Våga vägra upptrissningen av barnkalasen! Heja hemmakalaset!

Brunt

Efter att nyss ha bytt en brun blöja för tredje gången idag sätter jag sonen på mattan för att lufta hans rumpa lite. När jag tar honom några minuter senare finns lite nytt brunt på ena skinkan. Och foten. Detta ger mig smått panik. Var MER finns det brunt på mattan? Han kryper ju nu. "Jamen, det är väl bara att torka upp?"
Mattan är brun. Och stor.
Likt en detektiv i en serie går jag igenom hela mattan med ansiktet nära, nära, i brist på förstoringsglas.
Tillslut. En liten brun fläck som avviker i nyans. Torka, torka.
Andas ut.

I tvätten

Här är i alla fall en som lite extra uppskattar vad som sker i tvättmaskinen. Lite lurigt bara, det finns väl inget tvättmedel man råkat spilla som han får i sig..? Just när jag tagit kortet upptäcker jag att dotterns läppcerat för ANDRA gången åkt med i tvätten. Egentligen är det mitt, men hennes eget försvann. Jag tycker egentligen att läpparna, speciellt på barn, kan klara sig utan cerat om det inte är kris. Läpparna har ju en förmåga att vänja sig vid att bli smörjda och blir beroende av krämen. Men eftersom en massa andra barn har cerat på dagis skulle ju hon ha ett också. Detta är dock rosa. Känns lite fånigt att hon kommer hem och smörjt på så mycket att det ser ut som läppstift. Dagispersonalen vet ju dock vem jag är. Osminkad och dan är man ju där och hämtar henne, så de vet ju att jag inte är någon sminkdocka själv direkt.
Får väl öppna och ta ut det bara, innan det även smörjer kläderna som är i tvätten med rosa klet.. Sist satt faktiskt locket kvar och stiftet klarade sig mirakulöst nog hyfsat, lite omsmält bara. Sån tur har jag nog inte igen.

Stuck in the middle

Dagen har varit full av idrottsliga aktiviteter. I alla fall för dotterns del. Förmiddagen inleddes med lite dans som hade kunnat vara inspirerad av "Kapten Klänning". Om det inte rört sig om en snart
4-årig liten danserska då.. Istället för lax användes ett gosedjur.
På eftermiddagen åkte jag och dottern in till 4H-gården i Kalmar för att träffa en kompis som också har småbarn och för att dottern skulle få rida. Det var en lycklig liten tjej som idag fick hoppa upp på hästryggen och rida en runda på 20-25 minuter. Jag fick gå bredvid i geggamojjan. För egen del är det tyvärr tredje gången gillt jag missat gympan jag börjat med. Jag hann gå tre gånger. Sen blev jag magsjuk. Och förkyld. Och nu har jag hosta. Jag hann gå tre gånger och har missat tre gånger. Inte bra alls. Ajabaja. Det enda positiva är att jag hinner se början av "Svenska Hollywoodfruar" där Maria, denna underbart stolliga fyrabarnsmamma, konstaterar att hon gått ner över 1 kg på 2 dagar och fluffar julpynt..

Högt flygande planer

När jag skalar potatis till lunchens soppa leker sonen med min väska och drar ut saker som ligger i den. Ut plockas bland annat mitt pass.
-Han kanske vill ut och resa? säger jag till dottern.
Hon tar passet från sonen och tittar i det. Konstaterar snabbt: -Det är ju din resning!

Korv och bröd

Idag var vi med grannarna och grillade korv ute i det fina vädret. Trivsamt och vilsamt. Sonen sov nästan hela tiden som tur var. Han hade nog varit den som motsatt sig utflykten. Bebis som inget direkt kan göra och amning i kombination med kyla är enligt min erfarenhet inget vidare bra.

Premiär nr 2

De som känner mig vet ju att jag inte är speciellt sportintresserad. Detta gäller också fotboll. Jag läser "Fotbollsfruns" blogg och har varit på fotbollsmatcher två gånger. Av sociala skäl.
Förutom att barnen idag har premiärgungat är det någon sorts fotbollspremiär som jag inte riktigt vet vad det kallas, men KFF spelar. Jag vet detta eftersom jag har en vän som är insatt i fotbolls-Kalmar, och jag har hört mig för. När sonen föddes fick han en KFF-body. Den är precis lagom nu till premiären och jag har aviserat att kort kommer läggas ut på sonen iförd sin present.
Det runda på bilden är ingen boll. Det är en ballong från ÖB.

Gunga lite grann

Efter att ha ätit god mat på en restaurang i Borgholm blev det idag gungningspremiär. Första gången i år för dottern och första gången någonsin för sonen. Trots snön som ligger kvar i tjocka drivor börjar det nog lukta lite vår tycker jag. Äntligen!
Fast sen snöade det lite när vi kom hem.. Attans!

Lycka

"Smutsiga barn är lyckliga barn." Heter det så? I så fall hämtade jag idag en alldeles överlycklig dotter från dagis. Själv var jag väl inte direkt överförtjust över sandblandningen som var spridd över alla kläder inklusive ansiktet och på mössan.
Hemma upptäckte dottern CYKELN som smält fram ur nån snöhög. Det blev ett kärt återseende och hon blev om möjligt ännu lyckligare!

Ack denna acne

Jag började få finnar redan när jag var 10 år. Kommer ihåg att jag hade fått små gulliga burkar med Nivea som jag hade smörjt in mig med och en morgon hade jag en massa PRICKAR i ansiktet. Att smörja in en begynnande tonårshud med Nivea är som att hälla vatten på brinnande olja -det exploderar.
Hon skolsköterskan konstaterades att detta var acne. "Som går över av sig självt i sluet av tonåren" sa sköterskan. 10 år! En ofattbart lång tid. Detta var ingen rolig prognos. Och värre skulle det bli.
Flera år senare behandlades min mycket kraftiga acne med ett receptbelagt A-vitaminpreparat med rätt rejäla biverkningar, varav den värsta är fosterskador. "Graviditet förbjuden" står det på förpackningen.
Det tog många år innan jag fick den här medicinen, den var inte godkänd av Socialstyrelsen första gången man började talade om den med mig. Tyvärr satte det rejäla spår i min tonårsjäl att behöva testa en massa andra mediciner först, som inte alls hade någon bra effekt.
Ibland kan jag se någon tonåring på stan som ser ut som jag gjorde. Jag önskar att jag kunde gå fram och säga att det finns hjälp. Men man vet ju inget om denna person, kanske vet hon/han redan, men inte vill, eller inte bryr sig lika mycket som jag gjorde.
Om mina barn får acne vet jag i alla fall vad man kan göra åt det. Jag har svart bälte i acnebehandling.
Det självförtoende jag ser i min dotter är det jag hade som liten och det som försvann i tidiga tonåren. Det tog lång tid att bygga upp igen.
Jag får fortfarande finnar, nu 27 år senare. Om man frågar efter leg. på systemet idag är det nog mer därför än för att man ser ung och fräsch ut. Fast en av fördelarna är ju att man faktiskt inte blir lika rynkig.
Fast pensionär med acne, där går väl ändå gränsen..?

Han kryper!

Första gången sonen kryper över golvet är härmed förevigat. Det som tillslut lockar iväg honom är lite otippat dammsugaren. I söndags tog han typ ett skutt och nu kryper han på riktigt. Att det är fantastiskt normalt att en bebis börjar krypa gör det inte mindre fantastiskt. Nu inleds snart en tid av nej-sägning längre än en mandatperiod.

Kvar i lekrummet

Spindeln har nu levt i godan ro i en krukväxt hela vintern. Den ser död ut, men icke. Blåser man på den pilar den snabbt iväg i sitt nät.
Snart du, åker du UT! Ditt otäcka lilla kryp.
Fast det är nog lite för kallt än.

Måndag

De finurliga funderingarna har denna dag haglat från dotterns söta lilla mun. Det började redan vid frukosten. När vi åt lunch antecknades följande snabbt på en bit hushållspapper för att inte glömmas bort:
Dottern: -Vet du vad man gjorde förr i tiden när man inte hade sås? Man hämtade det hos andra. Andra som hade sås. Det var väl snällt?
Fortsätter: -Träd fanns ju förr i tiden. Det behövde man inte hämta! Sen säger hon, när hon ser att jag skriver, och jag har talat om att jag skriver ner det hon säger:
-Skriv så här: Jag vill gifta mig med E. (bästa kompisen) Kära dan.
-Vad är det? frågar jag. -Det är när man ska gifta sig!
Senare under dagen åker vi till 4H gården inne i Kalmar, bara dottern och jag. Lillebror får stanna hemma hos mannen som slutat tidigt. Vi tittar på hästarna. Helst ville hon rida, men det fick man inte idag. Så hon får nöja sig med att titta, klappa och sukta när de större tjejerna rider iväg. Vi har med morotsbitar i en påse och jag njuter. Dottern är SÅ nöjd, glad och harmonisk. Inte ett spår av det lite griniga vilddjur som brukar skutta runt hemma efter en dag när man inte varit ute. Även jag blir lugnare i själen. Vi tittar på grisarna och kaninerna och fikar. Katten som bor på 4H gården låter sig villigt klappas idag. Solen skiner från en blå himmel.
Hemma igen fortsätter det påbörjade lugnet och nästa kommentar att bevara dyker upp när dottern ritar. Hon ritar en hand på sitt vanliga vis, det ser ut som en sol. Denna sol har dock krokiga strålar och dottern säger: -Gamla människor har såna fingrar. Man blir lite arg också. Om man bli en häxa eller så..
På kvällen möblerar mannen om, flyttar soffan. Det blir jättebra!
Nu på morgonen hör jag att dottern illvrålar nerifrån. Hon är rejält upprörd, det hörs. Lugnet är brutet igen. -Är det napparna? frågar jag från sängen när mannen kommer in. -Nä, det är soffan..

Söndag

När jag närmar mig lekrummet på morgonen skriker dottern:
-Du får inte titta, det är hemligt! En stund senare visar hon upp sin skapelse. När mannen en stund senare kliver upp säger hon att hon gjort nåt hemligt hon ska visa. Av snö. Av blå snö! Som hon hittat ute. Jo minsann.
Vi äter färdiggrillad kyckling till lunch. Efteråt tänker vi ta en promenad i solen. Istället för en avkopplande stund förvandlas promenaden till en skrik och tjatstund. Sonen skriker och när han tillslut lugnat sig börjar dottern tjata: -Jag vill gå hem, jag vill gå hem, jag vill gå heeeem, jag vill gå HEEEEEEEEEEEEEEM!

Hemma gör vi våfflor. Smeten har redan stått och svällt några timmar. Klockan är sådär mittemellan fika och middagstid vilket innebär att det blir knepigt med middag. Eller enkelt om man vill se det så, vi kanske kan nöja oss med att äta mackor senare.
Mannen går sen iväg med dottern till videoaffären. Ett populärt utflyktmål numera att själv få välja en film från hyllan!
När de är hemma igen sitter jag i köket och matar sonen. Hör hur napp-offensiven börjar: Jag vill ha min napp, jag vill ha min napp, jag vill ha min naaaaap, jag vill ha min naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaap. Bedjande, argt, befallande fortsätter detta en kort stund. Sen kommer något oväntat: -Den ropar att den vill vara i min mun! Och sen efter ytterligare några minuter: -Den vill inte vara i din ficka!!
Nappen vinner tillslut och får som den vill.
Sen tittas det på snövit och de sju dvärgarna som dottern tror är en sorts hundar på frågan vad en dvärg är. Varg och dvärg..
Och sonen har för första gången tagit några försiktiga KRYPSTEG idag, snuvan till trots!

Andra bullar

Vi är på en sorts clownföreställning, dottern och jag ihop med grannen och hennes flicka. En del av barnen nästan skriker av skratt redan innan clownen hinner öppna munnen. Han har stoppning i byxorna och blinkar och höjer på ögonbrynen mycket åt barnen.
Lite tokrolig är han ju, fast behållningen för min del är framförallt den hembakade bullen man får efter föreställningen ihop med köpesaft.
Jag har en liten fundering, helt klart ett i-landsproblem, när det gäller bullar i större antal. När man närmar sig den där korgen med bullar, eller blir bjuden någonstans - är det fler än jag som liksom tänker på VILKEN av alla bullarna man ska ta?
Man har inte lång tid på sig, det rör sig kanske om en eller ett par sekunder max. Hinna scanna av alla bullarna och se vilken man tycker ser mest aptitlig ut, eller kanske den som är störst, om man vet att man bara kommer att få en.
Jag har tagit "fel" bulle vid ett antal tillfällen. Det brukar kännas lite snopet. Man tycker den ser stor ut, men sen när man tar i den är den t.ex. liten på den sidan man inte ser. Och jag tänker att "jag skulle inte funderat så mycket". Mycket och mycket, jag borde inte tänkt alls, bara tagit en! Den hade säkert varit större.
Någongång har man väl lärt sig att man tar den som är närmst i korgen eller på fatet. Detta är väl nån sorts oskriven regel att det är artigt. Är det alltså oartigt att sträcka sig över fatet och ta en bulle längre bort? Jag skulle aldrig LYFTA på en bulle för att nå en annan, eller lägga tillbaka en jag redan tagit i, men sträcker mig gör jag ibland. Och skäms lite.
Dottern skäms inte. Det är jag säker på. Hon ville ha två bullar fast man bara fick en var. Det är bra. Hon kommer gå långt. Man gör nog det om man inte skäms för en massa småsaker här i livet.

En god bok

Som bokälskare (även om intresset i stort sett ligger i träda för tillfället, jag har dock läst "Människohamn" i år!) är jag glad att sonen redan verkar uppskatta en god bok. Bilden var svårare att ta än det ser ut. Efter att ha fått hålla i kameran EN gång byttes snabbt uppmärksamheten från boken till denna nya intressanta grej. Jag försökte gång på gång ge honom boken, men han kastade den snabbt åt sidan och försökte istället nå kameran.. Det där med bebisar och teknikgrejer är nåt speciellt. Fjärrkontroller, mobilen, kameran, sladdar, laddare osv. Bebisar älskar ju sånt!
Det gäller att börja träna tidigt om man en dag vill bli herre över fjärrkontrollen.

Dammigt

Damm, damm, damm. Nackdelen med vårsolen är att plötsligt ser man bättre inomhus dagtid. Damm av stora mått. Var kommer allt damm ifrån? Jo, det är ludd från kläder och textilier, gammal hud och kvalster. Inte så mysigt med andra ord.
Att det är stökigt kan man ju alltid skylla på barnen. När det gäller damm funkar ju inte den ursäkten. "Ni får ursäkta dammet, ja, ni vet ungar!" Vi har ju dessutom bara två barn.
Det kanske inte var så dumt förr när man dammade varje fredag (?). Det blev väl aldrig såna drivor av det. Men damma varje fredag, vem gör det nuförtiden? Fast jag "bara" är hemma, skulle jag aldrig hinna eller orka med detta. Barnen fick nog sitta och gnälla lite mer förr. Och just i valet att städa eller ta hand om ett gnälligt (eller glatt för den delen) barn borde valet vara självklart, då som nu?
För att inte tala om vårstädningen man borde göra. Visst det skulle kanske behövas, men det får vi göra när barnen är äldre.
Jag putsade aldrig fönster när jag var barnlös och singel heller, så varför skulle jag börja nu? Jo, jag putsade dem varje gång när jag flyttade.
Och i det här huset vill jag ju fortsätta bo, så riktigt så länge kanske det inte kan dröja förstås.

In da house

Lille sonen in da house. Intresserad av syrrans napp. Kräktes en stund senare över golvet och över sin mors nya kjol.
-Han har ju humor i alla fall, sa mannen.

Strålande tider

Barnens faster E. håller i Kalmars första grupp av Ministrålarna. I dagens tidning kom reportaget från första gången. Dottern är med på bild, så även jag själv. Jag sparar på sånt här. Är det fånigt kanske? Inte vet jag. Tänker mig att dottern och sonen kan tycka det är kul när de blir äldre. Tänk vad roligt det hade varit att ha sånt kvar från när man själv var liten!
Solen strålar från en klarblå himmel idag och på nyhetsmorgon pratar man om fuskbyggare och att solkrämer inte skyddar från Malignt Melanom. Är detta verkligen nåt nytt? Ja, solen har ju knappt visat sig denna vinter, men skiner nu och har faktiskt gjort det några dagar. Alltså en härlig nyhet!

Lite sjukt

Magsjuka, kräksjuka, vinterkräksjuka. Kärt barn har många namn.
Familjen återhämtar sig just nu efter en släng av ovanstående. Förlåt ni som åkte på samma tåg i helgen och var på dopet om ni blev sjuka.
Mannen drabbades sist och tillfrisknade snabbast. Jag har idag mest velat äta mat typ yougurt. Mannen ville till middag ikväll ha hamburgare och pommes..
Jag ska inte klaga. Under dessa snart fyra år med småbarn har vi klarat oss hyfsat från dylika sjukdomar. En del familjer med små barn verkar vara sjuka för jämnan. Livet är inte rättvist.
Jag är också tacksam för att vi har en alldeles egen tvättstuga med nya maskiner. Kommer ihåg lägenheten med en tvättstuga där det tog typ 2 dygn för tvätten att torka. Det var sällan problem med tvätttider, men tvätten blev ju aldrig torr. Vår hyresvärd litade av någon outgrundlig anledning aldrig på detta faktum, han satte dit en liten avfuktare ämnad för att t.ex. hålla källare torra. Det var hans egen. Han hade väl ingen nytta av den själv kan jag tänka.
Hur gör man i länder utan hygieniska förutsättningar när barnen har diarréer som aldrig slutar? Inte bara detta att massor av små barn och bebisar dör världen över varje dag, men eländet när sjukdomen pågår. Ont om vatten och små möjligheter att tvätta, varken kläder eller kropp.. Det är så man blir gråtfärdig. Världen är sjukt orättvis.
Det land i världen som har mist vatten per person och dygn ligger på 3 liter har jag hört någongång, om det stämmer fortfarande. Vi gör väl av med en 200 liter och en person i USA runt det dubbla.
Ibland är det nyttigt att sätta sina egna bekymmer i proportion till hur andra har det. Magsjuka går snabbt över, vi slänger sängkläderna i tvätten och kan äta mat igen.