Om mig

Mitt foto
Färjestaden, Öland, Sweden
Gift tvåbarnsmamma, arbetar till vardags som miljöskyddshandläggare. Jag har gett ut en bok som heter En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression. Du kan enklast beställa den via internetbokhandeln, eller ta kontakt med mig direkt. Du kan nå mig på Lotta.Lindeborg@gmail.com. En mekanisk mamma finns också på Facebook!

lördag 31 oktober 2009

Vargen ylar i nattens skog

Övertrött, småsnuvig och lätt febrig dotter ligger äntligen i sängen för natten. Jag sjunger "Vargsången" från filmen om Ronja Rövardotter. -Mamma, vargar finns väl inte på riktigt? Jag förklarar att de inte finns här och var vanligare förr. Dottern frågar varför Ronjas mamma sjunger så? -Ja, det fanns vargar där och så vill hon inte att den ska ta hennes lilla flicka. Men vargar är inte farliga för människor, säger jag, de är jätterädda för människor. Men man trodde det förr att de kunde ta en människa. Men de äter kaniner och rådjur.
Dottern verkar sova, men så gråter hon lite. -Mamma, om det kom en varg i min trädgård, då kan den äta min kanin. Lilla gumman. Jag säger att det inte finns vargar här. Dottern funderar vidare.
-Om det var en människa där ute, då skulle vargen blir rädd och springa iväg!
Nu har jag ju visserligen precis idag hört att det finns en varg i Skåne som rivit en massa får. Den lär väl inte bli speciellt långlivad kan man räkna ut på förhand. Så hit tar den sig nog inte, speciellt med tanke på att bron bara är tvåfilig nu..

fredag 30 oktober 2009

Ont i magen

Dottern ligger i sängen och klagar på att hon har ont i magen. -Det är nog för att ett ben har trillat bort, säger hon och klämmer på magen och jämför med området där revbenen sitter.

torsdag 29 oktober 2009

Städa, städa varje fredag, trallala

Mannen får ett telefonsamtal och verkar minst sagt konfunderad. Lämnar över luren till mig efter att ha meddelat personen i andra änden: -Ni får prata med min fru.
Det är nåt slags städföretag, uppfattar aldrig om det är en maskin eller ett rengöringsmedel, men de har fått vårt namn av någon annan som haft besök av dem. De vill ge oss en gratis städning av t.ex. en matta soffa eller dylikt och berättar att det är i reklamsyfte. Mannen som tjuvlyssnar pekar mot soffan, den som vi häromdagen pratade om att vi borde tvätta snart.
Kan de komma redan på lördag? Ja, det går bra. En tid bestäms och nu kommer följande: Jag ska svara på tre frågor och kan då få en extra rengöring! Ett oemotståndligt erbjudande för en småbarnsfamilj. Jag svarar rätt. -Har du en lapp, säger kvinnan i luren, skriv då datum, tid och en smiley, så vet den som kommer att du får en extra rengöring! Blir misstänksam. En smiley! Vem skojar med oss? Nej, detta är inte på skoj. Detta är på allvar. Så är även det faktum att vi nu måste städa innan lördag. Och att jag förmodligen måste välja nån ur bekantskapskretsen som ska bli drabbad av ett liknande samtal.

Ont det gör ont

Sonen blev igår precis 5 månader och samma dag tittar första tanden fram. Han har gnott och pillat sig i munnen ett bra tag, men igår kom den tillslut fram. Undrar hur det känns egentligen? Så fort han varit gnällig har dottern förklarat -Det är nog för han har fått en tand.
Idag har det gnölats extra mycket. Dottern har feber och har varit hemma från dagis. Hon lyckades imorse med konststycket att få in en avklippt nagel i ögat. Hur detta gick till vet vi inte, men en nagelklippare hade hon i handen. Hade denna månne använts som kikare? Dottern grät och grät, tillslut i väntan på att få tag i en sjuksköterska, försvann nageln av sig självt.
-När man gråter är det som regn, mamma, sa dottern.

onsdag 28 oktober 2009

Om döden

När vi är på besök hos M. i Skåne är vi ute med hundarna. Dottern är i högform, får hålla en av hundarna, den äldre, lugnare, alldeles själv. Mycket nöjd.
Plötsligt flyger en stor rovfågel (med mina ringa ornitologiska kunskaper tror jag det var en ormvråk eller en glada, en ungfågel i alla fall) upp ur en buske när hunden plötsligt far in där för att en sekund senare dyka upp med en död hare i munnen. Haren saknar liksom rumpa. Nu vill jag spontant "skydda" dottern från att se detta, men varför då egentligen? Haren är död, det är inte mycket att göra åt. Det är väl för att jag tycker det ser otäckt ut själv, vill inte titta, men blicken dras dit ändå. Dotterns chock uteblir förstås. -Var är blodet? -Ja, det har väl runnit ut..
Dagen efter när vi var och åt på en restaurang berättade dottern för en kvinna i personalen om vad alla i familjen heter. När de kom till min mamma sa hon: Min mormor är i himlen! -Det är min med, sa kvinnan. De kanske dricker kaffe ihop?
Sen dottern såg en av Pippi-filmerna häromdagen har hon flera gånger sagt ungefär som "Tommy": -E man död så e man död ju, mamma!

måndag 26 oktober 2009

Hermans historia

Är i Skåne på besök hos en kompis. Tog med halva Herman. Min kompis svärmor var på besök igår när jag bjöd på Herman och jag berättade att detta är en surdegskaka. -Är det Herman då, säger hon. Mitt i prick! Hon hade haft Herman någon gång på 80-talet!

lördag 24 oktober 2009

Herman är färdig!



Herman har nu blandats med en massa gott och bakats i ugnen. Glömde bort den när jag ammade, så den var kvar i ugnen lite för länge, men den ser OK ut. Undrar vad själva surdegen innebär för resultatet?

Hur gammal kan en surdeg egentligen bli? Är det månntro som vatten? Jag har hört att det vatten vi nu dricker kan vara samma som t.ex. det som Cleopatra en gång badade i. Att det bara cirkulerar runt jorden och i tiden. Är det samma sak med surdeg? Var startade Hermans resa en gång? Tanken svindlar..

torsdag 22 oktober 2009

Smakis



Sonen skulle få sin första smakportion idag. Kokad potatis mosad med bröstmjölk. Det tuggades och uppsynen var först rätt nöjd. Det tuggades mer och dreglades ännu mer. Den ömma modern blev sen lite väl ihärdig med matandet och fotograferandet. Minen i displayen ändrades till en mer missnöjd, lätt förtvivlad min. Och upp kom smakisen tillsammans med en ansenlig mängd bröstmjölk. Räknas en smakis som kommer upp igen ens som en smakis?

Surrealistiskt

Lämnar dottern på dagis. Samlingen är i sagohörnan. Precis när jag ska gå säger dottern: -Mamma, titta! och pekar ut i korridoren. -Vad, vadå, jag ser inget, säger jag. Dottern ser oerhört lurig ut och ler finurligt. Sen igen: -Mamma, titta.. Inget där vad jag kan se. Hon förhalar, tänker jag och säger att jag måste gå. Lillebror ligger och väntar på en matta i hallen, så jag har lite brått. När jag passerar nästa rum i korridoren lutar sig en clown ut och säger tyst: -Det var mig hon såg. -Jaha, säger jag och fortsätter gå.
En clown på morgonen, inte bara en röd clownnäsa utan hela munderingen. Och man reagerar knappt.

tisdag 20 oktober 2009

Kvällens outfit


Mössa med mus.

bebislugg

Min son är nu ca 4,5 månader gammal. Efter ungefär 3 månaders helammning började jag tappa en massa hår, precis likadant som det var med dottern. Kudden full av hår på morgonen. För att inte tala om i duschen. Jag tog upp håret i avloppet efter EN dusch, det blev som en trasslig råtta. Eller en mus i alla fall. Speciellt syns det i "amningsvikarna", ovanför tinningarna.
Var hos frisören och vi kom in på det här med håravfall och ammning. -Det blir väl säkert som förra gången jag ammade, sa jag. Men det växer ju ut igen som tur är. -Oh, det är inte säkert, sa frisören, det är inte alltid det gör det. Min syster har fortfarande vikar!
Det lät ju inget vidare trösterikt..
Men nu växer håret ut igen! I vikarna ligger kort, tätt hår, som en liten matta. Känns lite speciellt på nåt sätt, detta hår är NYTT, frächt och jungfruligt. Man får ju en massa nya strån hela tiden, normalt sett, men de växer ju huller om buller i det gamla håret och märks egentligen inte så mycket. Här kommer en hel koloni med nytt hår, en cm längs med hela hårfästet och i vikarna. Konstigt, det borde väl dröja tills man slutar amma egentligen innan det växer ut igen. Men jag helammar fortfarande. Sonen fick suga lite på en gurkskiva för någon vecka sedan, men det räknas nog inte.

Modershjärtat

Jag var på föräldrarmöte på förskolan igår kväll. Pratade med pappan till dotterns "bästis" (eller så mycket bästis man nu kan vara när man är 3,5 år) om att våra barn är så bundis.
-Fast jag har hört att de påminner om ett gammalt gnabbande par, sa jag. -Jo, sa pappan, F. har sagt att S. har blivit lite tjatig..
-Ja, det stämmer fint, sa jag. Hon ÄR tjatig.

Det konstiga är att hur jobbig jag än tycker min trotsiga, just nu tjatiga, dotter är, så SVED det i hjärtat att höra detta från en utomstående.

Dottern har under några månaders tid ofta försökt att tvinga sig till än det ena, än det andra. -Ta den, ät den, gör si, gör så!! Så tackar man artigt nej de första 6-7 gångerna, sen blir man ju tyvärr arg tillslut. NEJ!
Huvudet på sned. -Bara eeeeeen till?

måndag 19 oktober 2009

Schyssta lökar

Var på en av plantskolorna här i närheten igår. 30 % rabatt på lökar och perenner! När man ändå tänkt handla! Det är ett av vardagens små glädjeämnen som nybliven trädgårdsintresserad och föräldrarledig. Dottern var med. Kosan styrdes direkt till glassen som blivit smått obligatorisk. Sen ska vi sitta på en liten bänk och äta glassen. Jag tyckte igår det börjat bli för kallt både för glass och sittning, i alla fall för egen del. Dottern satt på huk på bänken eftersom jag sa att hon kunde bli för kall i rumpan om hon satt ner. Sen ropade vi efter katterna som brukar dyka upp ibland. Inga katter synts till. Sen nästa moment- rop från dottern: Jag behöver BAJSA! Springa, springa till toaletten. Vi fick låna toaletten någon gång i somras och sedan dess behöver hon alltid gå när vi är där.. SEN titta på lökar. Äntligen. Köpte några förpackningar. Hoppas de är OK nu. Det är ju en hel liten procedur att handla på plantskolan. Ser fram emot en vår full av lökar i gräsmattan och rabatterna.

söndag 18 oktober 2009

En vitsippa!



En del av vår tomt är en skogstomt, med massor av vitsippor på våren. Den här blommar nu! Lite skoj med alla höstfärger och nedfallna löv runtom.

Herman är 4 dagar gammal


Nej, inte sonen. Inte heller något nytt husdjur. Jag har blivit med surdeg. En surdeg som i slutänden, efter hela 10 dagar (!), ska bli en förhoppningsvis smaskig kaka. Detta är en ny upplevelse för mig. Det närmaste jag kommit en surdeg tidigare är väl något gammalt ärende på jobbet jag fick ta över när jag var ny som handläggare. Mamma hade en kefir-kultur på diskbänken en ganska lång period när jag vara liten, om det räknas.
Denna surdeg heter alltså Herman, enligt bifogat recept. Om degen slutar bubbla är den död, står det vidare. Detta vill jag ju inte vara orsak till och därför ska Herman idag få mat. Enligt receptet: "Dag 4: Herman är hungrig! Ge honom 2 dl mjöl, 2 dl mjölk och 2,5 dl socker." Jag har STORA förväntningar på denna kaka. Fortsättning följer..

lördag 17 oktober 2009

När barnen har somnat


Hemma igen efter köttfärssås och kaffe hos farmor. Ensam med läggningen, mannen jobbar sent. Nu ska du borsta tänderna, säger jag. Nej, nej, jag vill inte!!! Skrik och kiv tills jag vinner. Och så kissa. Sätter henne på toan och hon kissar. DET KOM INGET KISS!!! Vanlig kommentar från dottern vid övertrött kissning . Hon får somna i soffan, det tog en minut framför "Saltkråkan". De är roliga, dessa gamla barnfilmer, jag kollade en stund medan jag ammade sonen. Men, med tre små bröder- hur kan denna Malin alltid vara så mild, god och förstående?

Nu blir mannen galen!

Inte nog med att jag läser några bloggar, jag har börjat själv! Mannen är inte så intresserad av datorer ö.h.t och kan verkligen inte fatta detta intresse, han gillar att snickra..
Tänkt på det länge, men fick tummen ur nu p.g.a. att jag fick tag i en sida att börja blogga från.
Lille sonen 4,5 månader sover och dottern är hos farmor. Ska dit och äta när han vaknar.