Sova hela natten

Som nybliven mamma gjorde jag misstaget att läsa en bok av Anna Wahlgren. Hom hade ett "schema" för att hantera ett spädbarn och enligt detta skulle en bebis sova 20 timmar per dygn. Min dotter har ända från starten sovit ca 11 timmar per dygn. Visst förstod jag intuitivt att bebisar är olika, men det lät så lätt. En bebis skulle också sluta amma på natten vid en månads ålder. Nä, man skulle ta tjuren vid hornen och " buffa" sitt barn till sömns! Det var bara att inte ge sig, och visa vem som bestämmer!
Sen läste jag istället en bok av Katerina Janouch, och det var en lättnad att höra att hon ammade sin ett-åring till sömns, precis som jag.. Det kändes förlåtande.
Svärmor har sagt att de har nog inte haft det lätt alla Anna Wahlgrens barn.
Och det kanske är alldeles sant?

ÄNTLIGEN

Nu är det slutammat!! Och jag är öm och har feber, men det får det vara värt! Jag har ammat i totalt 3,5 år. Det räcker och blir över!
Sen har jag semester från och med måndag också!

Bebis?

Ja, detta är då ingen liten bebis längre.. Och jag kommer ingen vart. Nu är han förkyld och har feber och då är det fullt pådrag igen eftersom han inte vill äta någon mat..
Snart, snart ska jag sluta! Jag blir ju inte ens smal av att amma så här länge.

Smack-smack

Det finns mycket information om amning man får ta del av som nybliven mamma. Att det är viktigt, mysigt, men även svårt ibland, och att då finns det hjälp att få.
Vad som däremot inte det pratas så mycket om över huvud taget är att det kan vara svårt att SLUTA amma. Jag är LESS på att vara mjölkcentral.
Sonen är nu snart 20 månader och han har inga planer på att släppa taget. Han vaknar flera gånger per natt och skriker tills han kräks om han blir nekad.
Om ett tag ska vi utomlands och jag har ingen större lust att amma honom på planet.. Men tänk om han skriker så han kräks ombord?
Han använder inte napp och har inget gosedjur eller filt att snutta på..
Stopp-och-väx finns ju för nagelbitare, men nåt stopp-och-tutt har jag inte hört talas om. Marknaden är väl inte så stor. De flesta verkar sluta amma när bebisen är 6-7 månader..?
Ikväll när jag nattar sonen hojtar han faktiskt efter en nalle och kramar den medan han ligger och tuttar.
Så släpper han taget om bröstet, tar nallen och sträcker fram den mot bröstet och så smackar han nöjt med munnen. "Nallen äter också!"
Ja, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tur att det bara är ETT gosedjur i sängen, annars hade kvällen kunnat bli lång..

Sluta amma

Det är inte lätt att sluta amma. Jag vet, jag har gjort det en gång innan och nu försöker jag med barn nummer två. Egentligen är det bara att bestämma sig. Säga stopp och hålla fast vid det. Logiskt sett är det lätt. Men inte känslomässigt. Speciellt svårt är det när barnet ifråga börjar bli tillräckligt stort för att bestämt och ibland ganska påträngande hävda sin rätt till dina bröst. Man tror man ska få en kram, men istället klänger barnet sig fast i halslinningen och tittar ner i urringningen. Inte diskret direkt och kläderna blir rätt fula i passformen.
Men efter att ha vaknat gång på gång nu i sådär två-tre månader av att sonen, mer eller mindre i sömnen, vill amma, får det faktiskt vara nog. Sömnbrist är ju en väl beprövad tortyrmetod (?) och jag har periodvis varit så trött att hur jag kan ha orkat jobba, ja, det vet jag knappt. Två kvällar i rad nu har sonen i alla fall somnat utan att snutta. Han ligger och vänder och vrider sig i sängen, jag sjunger entonigt och sen somnar han faktiskt. På natten har mannen klivit upp och fått honom att somna om. Sonen har inte ens varit jätteledsen.
Och jag har sluppit hålla för öronen och lida.
Det ordnar sig nog den här gången också. Han är lite sen med talet, så det är kanske bra att passa på nu innan han kan be om en slurk till, bara en liten?

Nattning

Nattning av sonen.
Han springer med sina små trumpinneben över golvet på övervåningen, fram och tillbaka mellan storasysters rum och vår säng. Jag stänger dörren till sovrummet och i halvmörkret klättrar han upp i sängen och hoppar runt och tramsar. Skrattar och skuttar upp och ner.
-Ska du lägga dig på kudden, säger jag och sonen lägger ner huvudet ett par sekunder innan han hoppar upp och omkring igen.
Jag tar upp honom och lägger honom tillrätta på hans lilla platta kudde. Han ammar, samtidigt som han liksom vrider kroppen och lägger sig på mage, med huvudet fortfarande vänt mot mig. Han sparkar med benen och gnolar. Släpper. Vänder huvudet bort från mig och ligger på sidan. Detta upprepas några gånger.
Varje gång hoppas jag att "nu, somnar han nog ändå", men nix, snabbt vänder han igen och fortsätter snutta. Sen ligger han tillslut på sidan, med ryggen mot mig. Tystnad i något ögonblick och sen sjunger han stilla, gnolar som på en entonig sång. Och igen tänker jag att "nu somnar han".
Nja. -Pa-pa, pa-pa, pa-pa, pa-pa, pa-pa, pa-pa, pa-pa. Hur många minuter säger han detta?
Vänder sig igen och vill snutta. Släpper så igen.
-Pa-pa, pa-pa, pa-pa, pa-pa, pa-pa, pa-pa, pa-pa, pa-pa, pa-pa.
"Mamma" då? Eller åtminstone "ma-ma"? Det är ju ändå jag som ligger här och anstränger mig för att få honom att sova.
Tillslut blir han lugn, vänder kroppen och ansiktet från mig. Andas lugnt och sakta.
Efter en liten stund vågar jag flytta mig. Ser att han blundar.
Han luktar fortfarande bebis. Sött och mjukt och gott. Med en underton av tvål. (eller är det parfym från någon dagisfröken..?)
Min lilla pojk. Det finns inget mer rofyllt än ett sovande barn.
Jag börjar förstå att pojkar lätt kan bli bortklemade av sina mammor, speciellt om de är yngsta barnet.
Så liten och ändå på väg att bli stor nu.

Vid läggdags

En av svårigheterna med att ha en sådär 8-10 barn borde nog vara kring läggdags. Fler än jag har väl med skräckblandad förtjusning tittat på "Familjen annorlunda" på TV och ja, problemet har tagits upp där.
Jag har ju nu bara två barn och har lyckats bemästra denna konst nu i snart ett år. Min man har hittills aldrig lagt båda barnen själv, vilket innebär sisådär 30-0 till mig.
När jag förra sommaren kom hem med den nyfödde sonen vågade jag knappt vara själv med båda barnen. Bara min man skulle på toa blev jag nervös. Dottern har aldrig behandlat lillebror med några silkesvantar. Snarare sisalvantar eller trädgårdshandskar.
Första gången jag skulle lägga båda, då var väl sonen en sådär 3 veckor gammal och min man satt utanför dotterns sovrumsdörr på stand by. Detta var alltså en övning inför skarpt läge. Men det gick bra, hon somnade kvickt bredvid lillebror som låg mellan oss och ammade sött.
Ju äldre sonen blivit desto svårare blev det att få dottern av sova. Det är ju inte helt lätt att istället för att få höra en 2-3 böcker och ligga och gosa istället få ligga själv i sin säng med en gnölande liten bror antingen hoppandes i sängen i ett försök att stjäla nappar eller krypandes på golvet, glatt eller missnöjt hojtande. Och smällande med leksaker. Många kvällar har jag fått gå med honom missnöjt gnolande i famnen medan jag sjunger "Vargsången" från Ronja Rövardotter. Ibland rätt starkt för att försöka överrösta eller i alla fall dämpa sonens, för situationens, något störande beteende.
Ikväll somnade dottern ganska fort, lillebror en kvart senare. Han vaknar en timme senare och jag hinner precis få honom att somna om när dottern börjar yla i sitt rum.
Jag rusar dit. Hon hulkar och jag hinner få tag i en tom legohink. Bingo! Ut forsar diverse smått och gott så som chips, apelsinbitar, skinkbitar och havremjölk.
Just idag har jag sorterat lite leksaker och av utrymmesskäl lagt allt Duplo i en låda på hjul istället. Vilken mammaintuition va?!
Sätter mig vid datorn för att slösurfa lite och en liten stund senare skriker sonen igen. Han håller på att få två nya tänder, och "just ja!" jag har glömt ge honom Panodil. Bäst att fixa detta för att vi alla ska få sova hyfsat i natt.
Att få i en halvsovande, skrikande bebis denna kletiga medicin visar sig vara svårt. Nästan all medicin hamnar istället på mig, på sonen och i sängen. Och jag får ligga i en kladdig fläck medan jag ammar honom igen..
Det får bli ett stolpiller senare istället. För sonen alltså.
Jag brukar ta tabletter om jag har ont någonstans.

Torr

Nätterna funkar ganska bra nu sen vi i påskas tog tag i sonens sömn-och-ät-beteende på natten. Han sover nu hela natten i sitt rum i sin säng och vaknar oftast bara en gång per natt. Några nätter har båda barnen sovit HELA natten. Det är helt fantastiskt. För att kunna sova riktigt bra behöver jag numera extra fukt i luften i vårt sovrum. Kanske är det hormonellt. Under graviditet och ammning blir jag så himla torr i näsan. Lägger därför varje kväll en fuktig handduk på elementet. Tips!
När sonen brukar vakna på natten knuffar jag upp mannen som raglar in och buffar. Det tar oftast bara någon minut och så sover grynet lugnt igen.
Nu i natt hörde jag ett ljud som jag definierade som bebisljud ett tag efter att mannen redan varit uppe. Det sticker välbekant i brösten. De verkar förbereda sig på ammning. Trots att de borde vant sig att på natten ammas det inte längre.
"Oh, nej", hann jag tänka, "inte vakna igen!" När jag lyssnar igen hör jag att ljudet kommer från min näsa. Den visslar lite försiktigt när jag andas. Och jag kommer ihåg att jag glömt blöta den lilla handduken på elementet.
Tänk att min tjutande näsa kan trigga igång ammningsreflexen! Lura, lura lura!
Sen kan jag inte somna om för jag tänker att detta måste jag skriva ner. På natten verkar alla idéer intressantare än morgonen efter, varför är det så ofta så?

Sova själv

Eftersom sonen senaste månaden eller längre väckt mig mellan 6 och 10 gånger, ibland mer, per natt har det länge kännts som läge att göra något åt det.
Kvällarna har sett ut så här: sonen har somnat i vår säng, ofta medan han ammar, och lagts i spjälsängen när vi går och lägger oss. Sen har han sovit i egen säng ca en timme, vaknat, tuttat och sen fått sova mellan oss. Och gnytt och gnytt och gnällt. Igen och igen. Och för att få tyst på honom och få honom att snabbt somna om har han fått tutta. Igen och igen.
En 10 månaders bebis vaknar inte nattetid tre timmar efter den somnat för att den är vrålhungrig. Den vill ha närhet och snusa på sina föräldrar. Helst med mammas tutte i munnen.
Så efter gårdagens besök på barnhälsocentralen där jag blivit uppmuntrad att ändra denna vana, och samtidigt passa på att flytta över honom till eget rum, berättar jag om planerna för mannen. Han är med på noterna direkt. Trots att det är han som kommer få ta honom på natten nu istället.
På kvällen är spjälsängen flyttad och sonen lyfts över dit. Efter ca en timme vaknar han och jag knuffar på mannen. Sen börjar ylandet. Det gråts och ylas så det hörs genom två stängda dörrar och jag stoppar bomullstussen i örat längre och längre in och drar täcket över huvudet. Ändå hörs ylandet innifrån sonens rum.
Det är omöjligt att sova. Jag LIDER. Tillslut, efter en evighet, går jag upp och öppnar försiktigt dörren. Är beredd att säga att "jag tar honom nu".
Mannen viftar iväg mig och jag kryper ner i sängen igen.
Sen efter ytterligare en stund kommer mannen tillbaka till vår säng. -Jag vann! säger han. Det är nu tyst i huset.
Några gånger hör jag att sonen gnyr till under natten. Mannen är uppe en gång till och buffar.
Sonen vaknar 06.15 och sover en stund i vår säng efter ett, förmodligen efterlängtat, morgonmål bestående av tuttmjölk.
Ett mirakel. Även detta att dottern inte vaknade av allt oväsen vägg i vägg med hennes rum.
Det blev dåligt med sömn den här natten trots att han sov själv.
Tung av trötthet lämnar jag dottern, sminkad till påskkärring, på dagis. Jag har i all hast dragit på mig mina nya byxor.
När jag kommer hem igen märker jag att den STORA prislappen sitter kvar i rumpan på byxorna. "Tur det är märkesbyxor i alla fall", tänker jag.

Krokodil

När ens lilla bebis somnar vid bröstet: den lilla kroppen slappnar av, sugandet blir långsammare, upphör tillslut och munnen glider ihop och släpper bröstvårtan..
Nu 8 månader senare avslutas det hela lite annorlunda: sugandet upphör, munnen glider ihop och AJ! Fem tänder har bröstvårtan fast som i en rävsax.
Om jag skriker vaknar han, så kvidande får man lirka sig loss ur detta.
Hade han ätit välling hade jag nog försökt sluta amma nu. Men välling spottas ut. Och gröt kräks upp.
Jag får härda ut. Tror jag skulle kunna vinna OS i amning. Då är jag tuff och uthållig.
Med dottern hade jag blåsor, bröstinflammation och 40 graders feber, sprickor m.m.
Nu ammar jag en krokodil.
Släng dig i väggen, Dundee!

Povel

Efter en tids gnällighet har nu nummer 5 av tänderna kommit upp, en liten en, bredvid den vänstra tanden i överkäken. Sonen som just hade börjat äta hyfsat av vanlig mat övergav detta för några dagar sedan till förmån för ammningen. Och det ska ammas hela tiden. Och han har bitit mig flera gånger, väldigt HÅRT! Mannen sa igår att det kanske är fler tänder på gång? Och ja, det var det.
Sonen som för övrigt ser ut som en liten Povel Ramel ibland när han ler? Fast med hår då. Och utan keps.
Och mat runt munnen ser faktiskt mindre oaptitligt ut i svartvitt?

Mobil!!

Jag har blivit med mobil igen efter ett uppehåll på runt två år. Det mest fantastiska är att den har en kamera. Hurra, hurra! Tänk att kunna fota med en telefon. Det är ju helt fantastiskt. Man kan ringa på den också, och den kommer ersätta vår fasta telefon, man kan ringa vårt fasta nummer och kommer då till mobilen. Nästan lika stort som att kunna åka till månen men mycket mer användbart. Ja, jag ÄR omodern.
Premiärfotot föreställer sonen med en lök i munnen (mannen ville jag skulle skriva så).

Jobbig natt

Ja, de är ju alltså uppe nu, sonens tänder i överkäken. Och då börjar den riktiga prövningen när det gäller amningen. Det bits mer. Sonen ligger och gnisslar tänder redan innan man lägger till honom, och det är liiite svårt att slappna av när man vet att snart ligger ens bröstvårta mellan de där små malande käkarna. Han liksom gör ett gnisslande, hackande ljud, prövar att bita ihop de nya tandytorna. Lite lätt skrämmande.
Det är ju som tur är inne med vampyrer i alla möjliga sammanhang, för ibland känns det som man har en alldeles egen liten vampyr här hemma. Han har bitit mig i halsen en gång. Fast han suger inte blod förstås.
I natt var jag vaken en del. Först skulle det ammas. Sen vaknar dottern och ropar på mamma. Jag kryper ner under hennes täcke och där somnar jag och vaknar några timmar senare av bebisljud från vårt sovrum. Sonen har vaknat. Jag raglar in dit. Klockan är 4 på morgonen. Jag ammar honom på ena sidan och ska sen lägga mig tillrätta för att sova när jag ser att han ligger och stirrar ut i mörkret. Ammar på andra sidan. Sonen somnar inte. Jag bär lite, vaggar, men nej, det börjar fäktas med armar och ben, han ler och gurglar förtjust över att "tänk, mamma är OCKSÅ vaken" och det här gnisslandet med tänderna börjar igen..
Jag byter blöja och ger honom panodil. Ammar igen och då äntligen somnar han. Klockan är 5. Han vaknar en timme senare, gnäller och jag lyfter upp honom och då somnar han om. En tag senare vaknar dottern och ropar på pappa. Och sen är det snart morgon och en ny dag börjar.

Succé

Sonen har hittills ätit microskopiskt med mat annat än bröstmjölk. Efter den ganska kraftiga allergiska reaktionen han fick av gröt för ett tag sedan har vi legat lågt. Vid de få tillfällen mat har provats har inte maten smakat lille herrn, det mesta har åkt ut, kanske något kryddmått mat fått åka ner i magen. Men för någon dag sen provade vi puré av morot och palsternacka, och det verkade gå hem. Så ikväll -drygt en halv liten burk slank ner! Bara så där. Sonen är tydligen "mogen" för mat nu, precis när vi passerat 6-månaders strecket. Ingen stress, men ett litet steg närmare en tillvaro där man inte alltid är stand-by-bebis-mjölkproducent utan avbytare.

Fler tänder

Andra tanden är nu uppe i sonens underkäke. Lyser som en liten vit kant bredvid den andra. Och nu börjar det bitas. Det gör väldigt ONT när en bebis biter en i bröstvårtan. Och hur söt den lille sonen än är är det nästan liiite irriterande när krabaten sedan kikar upp och ler i mjugg när man hojtar till. Men jag får härda ut. Han lär sig nog han också. Dottern hade hela munnen full med tänder när jag slutade amma henne vid 16 månaders ålder. Ammas mindre söta barn som fått tänder lika länge som söta barn med tänder? Någon kan säkert doktorera i detta ämne.

bebislugg

Min son är nu ca 4,5 månader gammal. Efter ungefär 3 månaders helammning började jag tappa en massa hår, precis likadant som det var med dottern. Kudden full av hår på morgonen. För att inte tala om i duschen. Jag tog upp håret i avloppet efter EN dusch, det blev som en trasslig råtta. Eller en mus i alla fall. Speciellt syns det i "amningsvikarna", ovanför tinningarna.
Var hos frisören och vi kom in på det här med håravfall och ammning. -Det blir väl säkert som förra gången jag ammade, sa jag. Men det växer ju ut igen som tur är. -Oh, det är inte säkert, sa frisören, det är inte alltid det gör det. Min syster har fortfarande vikar!
Det lät ju inget vidare trösterikt..
Men nu växer håret ut igen! I vikarna ligger kort, tätt hår, som en liten matta. Känns lite speciellt på nåt sätt, detta hår är NYTT, frächt och jungfruligt. Man får ju en massa nya strån hela tiden, normalt sett, men de växer ju huller om buller i det gamla håret och märks egentligen inte så mycket. Här kommer en hel koloni med nytt hår, en cm längs med hela hårfästet och i vikarna. Konstigt, det borde väl dröja tills man slutar amma egentligen innan det växer ut igen. Men jag helammar fortfarande. Sonen fick suga lite på en gurkskiva för någon vecka sedan, men det räknas nog inte.