Shopping

Dagen till ära utövades det lite seriös shopping för första gången på ett bra tag. TRE par skor, varav två rosa. Nej, inte till mig förstås. Till barnen. Hade dottern fått välja hade det blivit ett par, tre par skor till. Rosa, med Hello Kitty eller Disneyprinsessor på.
Mot bättre vetande köpte jag skorna med blinkande hjärtan. T.o.m. kartongen var rosa och tjusigt dekorerad med prinsessor.
Undrar hur många som vet att den här typen av skor blir farligt avfall när de kasseras? Jingeln .."allt som lyser, blinkar eller låter..", har den gått hem i stugorna ordentligt?
Skor i allmänhet är ju inte heller miljövänliga direkt. Garvning av läder görs med hjälp av bland annat krom. Krom som kan ge allergiska reaktioner. Jag känner själv i alla fall en person som får kliande eksem på fötterna om hon går barfota i skinnskor, t.ex. sandaler. Garvningen sker med en typ av krom som vid upphettning omvandlas till något som kallas 6-värt krom, vilket är ordentligt giftigt. Och vart tar de hushållssopor som vi inte källsorterar vägen? Jo, dessa sopor förbränns oftast. Katjing!
Likadant krom är förbjudet inom t.ex. bilindustrin har jag bestämt för mig. Lite sjukt. Javisst. Det har motionerats i riksdagen om att skor med kromgarvning ska klassas som farligt avfall.
Jag kanske borde veta vad som gäller egentligen, men jag är ju fortfarande föräldrarledig! Lagar och förordningar ligger långt bak på nån hylla i hjärnkontoret. Bakom blöjorna och barnmaten.

Kassatrakasserier

Är och handlar. Dottern är med. Hon pratar glatt med främmande människor som vanligt. Trots att klockan börjar närma sig läggdags är hon glad och pigg här i affären.
Vid kassan hoppar hon upp vid slutet av bandet och så pratar hon först med en tant som packar ihop sina varor. Sen med en man vid bandet intill.
-Vad heter du? Han svarar. Hon tittar stint på honom medan jag så snabbt som möjligt försöker få ner mina varor i kassarna.
Hon tittar när han packar i och kommenterar att han har många varor. Och vi också! Tänka sig.
Sen: -Har du några barn hemma?
-Nej, tyvärr! Han ler. (Farligt farligt. Om han visste hur min dag varit kanske han gett ett något annorlunda svar. Tänk vad förvånad han blivit om han som svar fått "Varsågod!")
-Jag har ett barn hemma. Han heter Julus..
-Jahaja. Mannen är snart färdig med sina varor. Jag märker att jag köpt en påse för lite och måste därför börja packa varor löst i varuvagnen. Suck, vilken dag..
Dottern fortsätter: -Jag ska gifta mig med honom!
Hu, här börjar det bli jobbigt. Ska mina grejer aldrig ta slut!? Jag som bara skulle handla lite.
Barngifte. Vad ska han tro.

Att resa med bebis

Att packa när man ska på resa över helgen är lätt.
En ryggsäck med lakan och handduk, necessär, nåt att sova i och en extra tröja och underkläder till mig. Så långt är det ungefär som innan jag hade barn. I like to travel light.
Nu ska sonen med och således även: några bodys, haklappar, extra små byxor och strumpor, bebiskudde och täcke, blöjor och barnmat. Istället för handväska tar jag med en skötväska med mer blöjor, våtservetter, leksaker, haklappar och gröt på burk samt sked. Som pricken över i lite litteratur med blanka sidor och färgglada bilder. Nej, inte nåt glassigt magasin till mamma. Pekböcker.
Och en barnvagn förstås.
I still like to travel light. Jag kan sätta skötväskan under vagnen.

"Titta vad jag hittade i lekrummet"

"Så stora och ändå kommer det ingen mjölk!"

Att njuta lite

Det är nog nästan en månad sedan jag dammsög ordentligt sist. Och hjälp vad det är dammigt! Jag har däremot hunnit så en väldig massa frön. Jag har försått Iceland Pink-vallmo, Trädgårdsriddarsporre, Diascia, Nattflox, Echinacea, Himalayan Blue, Califonisk vallmo, m.m. och direktsått bland annat Taggvallmo, Solros och Luktärter. Senaste sådden nyss: Månadssmultron! Om detta lyckas ska jag egenhändigt bygga en smultronpyramid eller dylikt.
Allt handlar om prioriteringar, som vanligt.
Jag ser framför mig att mina barn plockar och mumsar massor av smultron och att jag kan gå runt med en kaffekopp och njuta av denna syn och av alla blommor. Jag njuter mer av innemiljön om jag dammsuger förstås. Men det får bli sen, imorgon.

Smidig som ett kylskåp

Alla barn ska tydligen kunna göra sånt här. Själv har jag svårt att tänka mig att jag någonsin kunnat nåt likande! Är själv ungefär lika smidig som ett kylskåp, som man brukar säga. Utan problem går hon även ner i split.
Mannen undrar också ibland vart hennes smidighet och bollsinne kommer ifrån.

Skylten

En STOR skylt pryder sin plats mitt i smeten uti Kalmare stad. I en gatukorsning där man ofta stämmer träff. Det är en reklamskylt för mannens företag och det är VI på bilden! Jag kunde idag, när jag ändå var i Kalmar, inte motstå frestelsen att åka och titta. Drog med dottern som klagade på att det var låååångt att gå (ca 300 meter).
Skylten är en av 10 just nu runtom i Kalmar och i Färjestaden, bl.a. vid busshållplatser. Vårt porträtt är med på 4 av dem. Bilden är fantastiskt bra, så jag är faktiskt STOLT! Jag måste erkänna detta. Jante till trots.

Små djur

4H-gårdsbesök var vi på idag igen, dottern och jag.
Dagens roligaste var att två kajor satt och samlade bomaterial direkt på en fällande ponny som lugnt gick runt och betade.
Dagens tråkigaste att de godaste bullarna som finns att köpa i Kalmar var slut. Men ännu värre var att några barn kom och skulle sälja en "kaninunge". Jag och dottern var inne och tittade på kaninerna när två barn kom in med en plastburk, typ för Fetaost. Och så frågade de några av skötarna om de ville köpa en kaninunge. Detta visade sig vara en harunge, vilket jag direkt misstänkte, och jag hörde att skötarna gissade på att den var ca 3 veckor. De sa den var väldigt mager och så sprang de iväg för att göra välling.
Barnen försvann från platsen, jag misstänker att de helt enkelt hittat den. De sa att de hade köpt den på Öland, men varför skulle man köpa en djurunge för att sälja den direkt igen? Knappast nåt att göra storkovan på..
Usch, jag far så illa av sånt här. Det spelar ingen roll hur mycket elände och sorg det finns i världen. Djur är och har alltid varit nåt jag ömmat väldigt för, och tänka sig den lilla kraken i den där hårda burken, det ger mig tårar i ögonen. Hoppas den klarar sig!

Torr

Nätterna funkar ganska bra nu sen vi i påskas tog tag i sonens sömn-och-ät-beteende på natten. Han sover nu hela natten i sitt rum i sin säng och vaknar oftast bara en gång per natt. Några nätter har båda barnen sovit HELA natten. Det är helt fantastiskt. För att kunna sova riktigt bra behöver jag numera extra fukt i luften i vårt sovrum. Kanske är det hormonellt. Under graviditet och ammning blir jag så himla torr i näsan. Lägger därför varje kväll en fuktig handduk på elementet. Tips!
När sonen brukar vakna på natten knuffar jag upp mannen som raglar in och buffar. Det tar oftast bara någon minut och så sover grynet lugnt igen.
Nu i natt hörde jag ett ljud som jag definierade som bebisljud ett tag efter att mannen redan varit uppe. Det sticker välbekant i brösten. De verkar förbereda sig på ammning. Trots att de borde vant sig att på natten ammas det inte längre.
"Oh, nej", hann jag tänka, "inte vakna igen!" När jag lyssnar igen hör jag att ljudet kommer från min näsa. Den visslar lite försiktigt när jag andas. Och jag kommer ihåg att jag glömt blöta den lilla handduken på elementet.
Tänk att min tjutande näsa kan trigga igång ammningsreflexen! Lura, lura lura!
Sen kan jag inte somna om för jag tänker att detta måste jag skriva ner. På natten verkar alla idéer intressantare än morgonen efter, varför är det så ofta så?

Tussilago

Nu har våren kommit en bra bit på väg. För bara en månad sen låg det en massa snö. Det är märkligt. Jag är glad för årstiderna. Inte hade man uppskattat solljuset och våren som man gör om vädret varit så här året runt.
Vårlökarna blommar för fullt. Blåsipporna samsas med blåstjärnor och vitsipporna har just slagit ut. Och vad hittade jag idag? Tussilago på tomten! I höstas hade vi egna kantareller och nu lyser tussilagon klargul.

Retfullt

Vi har klarat av årets första besök på en närliggande plantskola. Det blev ett mycket kärt återbesök, även om det var i kallaste laget att strosa omkring och njuta ordentligt.
Dottern kom genast ihåg att här kan man få glass som muta och vilken glass blev årets första på plantskolan? Glassmärket har lanserat en Hello Kitty-glass, rosa och vit. De är inte dumma. Det skulle väl vara en Prinsess-glass då som möjligtvis hade kunnat konkurrera med denna storhövdade kissekatt utan svans.
Ett annat mer märkligt "kom-ihåg" för dotterns del var toaletten. Efter blott 5 minuter säger hon att hon behöver kissa. Och ytterligare 10 minuter senare att hon behöver bajsa. Några droppar kiss kommer denna gång.
Det här med hennes toa-fixering börjar bli lite irriterande, speciellt när man är och handlar och med en full varuvagn plötsligt måste tokrusa iväg till andra änden av köpcentrat för att uppsöka toaletten och det bara kissas lite, lite. Och kissats strax innan man åkte hemifrån. Men hon är ju för liten att ifrågasätta detta behov. Tänk om det verkligen är akut?
Tillslut betalade vi för glassen, en fröpåse, jord och kobajs. Det luktade en del i bilen och jag har börjat fundera på hur man ska göra när man lägger ut kobajs i rabatten.
Tänk egentligen att man betalar för bajset.
Apropå betala. När jag skulle köpa jord betalade jag först 49 kr för 50 liter på ÖB. Tänkte att detta var rätt dyrt och på plantskolan tog de 120 kronor för 3 säckar. Sen när vi stannade på Konsum på hemvägen kostade 4 säckar lika mycket. Änglamarks ekologiska jord dessutom! Retfullt. En hel kväll retade jag mig på detta. Men man gynnar ju den LOKALA plantskolan i alla fall. Så tänker jag alltid när jag köpt nåt dyrt som är lokalt.

Djur?

Vi äter frukost, jag och dottern. Lillebror sover.
Vi har ett nytt paket skinka som pålägg som vi öppnar. Jag frågar om hon vet vad skinka är för djur?
-DJUR? Hon spärrar upp ögonen.
Oj då, det här har vi tydligen inte pratat om innan, det märker jag av hennes reaktion. Ska jag ens fortsätta prata om det..?
-Ja, säger jag försiktigt. Kött som vi äter är olika djur.. -Vad tror du det är för djur? Jag pekar på skinkan igen.
Hon ler finurligt. -Fisk?
-Nej, säger jag, det är gris.
-Det är inte djur! säger hon lite tjurigt och tar en skinkskiva till. Sen skjuter hon smörgåsen, nästan hela är uppäten redan, ifrån sig. -Jag vill inte ha mer! Och så tar hon en bit paprika.
Paprika som låter som Patrik, vår kanins namn. Det har vi också pratat om under frukosten.
-Människor kan inte heta Patrik? Hon ler. -Jo, säger jag, det kan de.
-Nähä, bara i andra länder!
Sen skuttar hon iväg med en bit Patrik, jag menar paprika, i näven.

Namnad

Dottern skriver nu sitt namn! Lite knaggligt, men ändå! Inte det lättaste namnet heller. Hon kunde ju ha hetat Li eller Lo. Eller Z. För visst var det ett barn som fick lov att heta det nyss, myndigheterna godkände detta korta namn..
Det kunde varit värre också, hon kunde hetat Petronella. Eller Henrietta.
Eller nåt indiskt låååååååångt namn. Kanske fördomsfullt, men det är väl nån med typ 36 bokstäver i sitt indiska namn som har rekord.
Och "IS" på teckningen är gårdagens datum, 12, tvåan är spegelvänd.

Skojigt

Det är nya upptäckter hela tiden. Just nu är en riktig höjdare att leka med skeden. Man kan bita utan att hålla med händerna, kasta skeden, slå med den m.m. Och det fnissas. Ganska högljutt.
En annan, ännu roligare aktivitet är att tända våra sänglampor. Vilket resulterat i att sonen knappt somnar i vår säng längre. Han bara SKA upp och tända lamporna. Och fnissar förtjust när han lyckas.
Lamporna trillar väl ner snart som han rycker i dem.

Kalufs

Här har vi ett gullefjun som börjar bli långhårig! Sonen skavde inte av det svarta håret han hade när han föddes så nu börjar det bli en rejäl kalufs. Lite ljusare nu dock.

Morgonens outfit

Att klä sig själv är ju så skoj tycker dottern, och resulterar ibland i helt oväntade kombinationer. Ibland av kläder jag inte ens visste vi hade, eftersom vi får ärva en del som kommer i travar.
Det här är väl lite lagom tillbaka till 80-talet. Helt rätt i år har jag läst och sett på TV.
Marie Picassos axelvaddar i en tjuvtitt på körslaget igår gav mig nästan skrämselhicka.
Eventuella axelvaddar i kläderna passar nog bättre att stoppa i BH:n när jag ammat färdigt. På min axlar hamnar de aldrig mer igen!
(Stavningsprogrammet här reagerar också på "axelvaddar", man kan ju undra varför ;) )

Hett hett hett

Tänk att det kan vara så roligt att elda?! Högen av trädgårdsavfall hade nu vuxit sig tillräckligt stor för att tuttas på tyckte mannen och skred igår till verket.
Man kunde nästan ta på upphetsningen i luften, så roligt skulle det bli!
Finns det en liten pyroman i en del människor som aldrig får blomma ut ordentligt?
På mitt jobb finns en kille som jobbar med naturvårdsbränning. Mannen skulle nog svimma av avund om han visste vilka stora bränder den killen får vakta.

Och nej, det har inte brunnit i stugans fasad. Den ska målas brun, längre än så här har vi inte hunnit.

Rädda det som räddas kan

Jag står i duschen, halvfärdig, när dottern kommer inrusande i badrummet. -Jag behöver bajsa! skriker hon och jag duschar färdigt i rekordfart. När jag är på väg att kliva ur duschen skriker hon igen: -Jag tappade Herr Nilsson!
Jag tittar ner i toan och där, överst, ligger den lilla plastfiguren tillhörande Pippi-huset. Med tanke på vad som befinner sig strax under Herr Nilsson är toabesöket redan avklarat. Och för mig är det bara att direkt inleda Operation Räddning av Liten Apa.
En annan Herr Nilsson-figur har redan försvunnit i dammsugaren och frågan är om inte detta öde vore värre.
Herr Nilsson får ett grundligt bad och sedan åergår han till leken ihop med dottern.

Fix idé

Det är smått faschinerande att lilla dottern redan har en fix idé. En mindre vanlig sådan skulle jag gissa.
Smuts eller ludd mellan tårna ska obönhörligen bort. Detta gäller inte bara henne själv. Även lillebror får snällt finna sig i att tårna mer eller mindre hårdhänt bänds isär och kontrolleras noga. Hon har försökt med mig också men jag är killig och har sagt nej.
Jag hade själv en massa manier som barn, men att det börjar så här tidigt hade jag aldrig gissat. Som tur är rör det sig kanske om högst ett par gånger om dagen, men tänk om det blir mer?
Jag kommer ihåg hur JOBBIGT det var! Hade ett tag i kanske 10-årsåldern en grej att jag trodde jag inte sagt "hej då" när jag gick hemifrån. Vilket resulterade i en del motion upp och ner för trappan hemma innan jag var lugn. Visserligen bara en villatrappa, inte så hög, men runt 20 gånger på raken blir lite flås ändå. Vardagsmotion i alla ära, men nej, det var mest till besvär.
Går det inte över för dottern får hon väl bli fotvårdsterapeut.

Före och efter del 3

Med blott en snart 4-årig, självlärd frisör att tillgå är varje dag en "bad hairday".

Många olika hundar

Läser "Min första uppslagsbok" med Nalle Puh för dottern som godnattsaga. Jag läser om hunden, att det finns "..jakthundar, polishundar och vallhundar. Hundar kan klara många jobb."
Dottern slår ut med händerna och säger: -Och grishundar! Som hjälper grisar!

Små blå

Små förtjusande sippor i vårsolen! Tänk vilken mängd variationer i nyans de kan ha. Ett par exempel på det hittade jag i vår egen skogsglänta på tomten. Hela slänten är full av små blå!
De första vitsipporna har också slagit ut!

FB

Facebook. Helene Ljung skrev i Barometern nåt i stil med att likt "Hotel of Califonia -har du väl tagit dig in kommer du aldrig ut."
Detta var verkligen inget jag hade tänkt ge mig in på. Var inte intresserad. Tyckte det verkade dumt och var rädd att "bli beroende". Jag har chattat mycket en kort period i mitt liv och nej, inte en gång till!
Sen råkade jag träffa på ett namn jag kände igen. Eller råkade och råkade.. Jag googlade henne. Hon har inte existerat sen vi tappade kontakten för flera år sedan. Syns man inte på nätet överhuvudtaget, vad gör man då? Arbetar men ens?
Hon hade ett konto på Facebook och jag blev nyfiken. Men för att kunna snoka på Facebook måste man ha ett eget konto.. SMACK! Där slog fällan igen.
Först fick jag lätt panik och undrade hur jag skulle kunna ångra mitt konto. Vem skulle jag kontakta? Det finns ingen information om detta vad jag kan se. Sen verkade det ju konstigt att bara ha typ 3 vänner när andra har 160, eller i alla fall 40 stycken. Så jag svarade "ja" på vän-förfrågningar och letade upp några stycken vänner själv också. Och plötsligt var det rätt skoj. Och smidigt med e-postfunktionen.
Min man blev nästan arg först. -Det där får du sluta med! sa han.
Några gånger har han muttrat över hur jag kan veta att hans gamla kompis är i fjällen eller likande. En kompis som nu jag är Facebook-vän med.
Men så igår sa han plötsligt: -Du får ta och visa det där Facebook nu.

Äggröra

I en by här på ön var det igår för andra året i rad ett evenemang som lämpligt nog i Påsktid kallas "Äggröran".
Det var allehandla aktiviteter: marknad, loppis, fårvallning, ägglekar, fika, barnteater, ponnyridning, karneval m.m.
Dagens höjdpunkt blev nog för dottern ändå att få åka häst och vagn bredvid sin lite äldre, älskade kusin. Och så ponnyridningen förstås.
Det är detta jag tycker är så fantastiskt med Öland och byarna, att man anordnar sånt här fast det är litet.
Att sen ponnyridningen i år kostade 40 kronor istället för 10 kronor som förra året är sånt man får ta. Jag betalar gärna om det innebär att man anordnar det här nästa år igen!
Att jag sen lyckades fynda en blomlåda till altanen för 20 kronor var en bonus. Ett riktigt bra loppisfynd är alltid trevligt!

Lilla städhjälpen

Första gången sonen kröp var det till dammsugaren. Nu kryper han som allra snabbast när diskmaskinen står öppen. Med blicken stint riktad mot den snabbar han sig över golvet och så idag kröp han upp i den! Kanske blivande diskare i pappas kök eller städhjälp hemma?

Full fart!

Full fart mot sommaren!

Ny

Det är roligt att leka med nya leksaker i vårsolen!

Ja, tack, sockerskatt!

Skatt på socker skulle jag gärna betala! Nej, det är inget aprilskämt! I alla fall inte från min sida.
Tänk om godiset kostade så mycket att man fick vara lycklig över 10 godisbitar, som när man var liten, och slapp äta en hel påse som man fått med sig hem.
Speciellt smågodis är en av få saker man inte behöver reflektera ALLS över priset när man handlar det. Det är bara att plocka det man vill ha. Summan blir ändå aldrig chockerande hög.
Sen äter jag upp allt i den där påsen. Om jag sparar godis till dagen efter äter jag resten då och det känns värre än att äta allt på en gång. Jag tror på att kroppen bara kan ta upp ett visst antal kalorier per dygn, även om man åt fem gräddtårtor och sju chipspåsar skulle man inte gå upp fem kilo direkt. Även för tänderna är det ju värre att sprida ut sockerintaget.
Sen mår man bara illa av den där stora godismängden som ligger och kletar i magen. Men då är det försent. Jag har aldrig kunnat spy upp nåt med flit även om jag skulle velat.
Och så tänker jag att "jag ska aldrig mer äta godis". Men det är ju som alla vet ett tomt löfte som bryts, av de allra flesta, inom en mycket snar framtid.
Låt oss sluta må illa av för stora godispåsar, heja sockerskatten!

Sova själv

Eftersom sonen senaste månaden eller längre väckt mig mellan 6 och 10 gånger, ibland mer, per natt har det länge kännts som läge att göra något åt det.
Kvällarna har sett ut så här: sonen har somnat i vår säng, ofta medan han ammar, och lagts i spjälsängen när vi går och lägger oss. Sen har han sovit i egen säng ca en timme, vaknat, tuttat och sen fått sova mellan oss. Och gnytt och gnytt och gnällt. Igen och igen. Och för att få tyst på honom och få honom att snabbt somna om har han fått tutta. Igen och igen.
En 10 månaders bebis vaknar inte nattetid tre timmar efter den somnat för att den är vrålhungrig. Den vill ha närhet och snusa på sina föräldrar. Helst med mammas tutte i munnen.
Så efter gårdagens besök på barnhälsocentralen där jag blivit uppmuntrad att ändra denna vana, och samtidigt passa på att flytta över honom till eget rum, berättar jag om planerna för mannen. Han är med på noterna direkt. Trots att det är han som kommer få ta honom på natten nu istället.
På kvällen är spjälsängen flyttad och sonen lyfts över dit. Efter ca en timme vaknar han och jag knuffar på mannen. Sen börjar ylandet. Det gråts och ylas så det hörs genom två stängda dörrar och jag stoppar bomullstussen i örat längre och längre in och drar täcket över huvudet. Ändå hörs ylandet innifrån sonens rum.
Det är omöjligt att sova. Jag LIDER. Tillslut, efter en evighet, går jag upp och öppnar försiktigt dörren. Är beredd att säga att "jag tar honom nu".
Mannen viftar iväg mig och jag kryper ner i sängen igen.
Sen efter ytterligare en stund kommer mannen tillbaka till vår säng. -Jag vann! säger han. Det är nu tyst i huset.
Några gånger hör jag att sonen gnyr till under natten. Mannen är uppe en gång till och buffar.
Sonen vaknar 06.15 och sover en stund i vår säng efter ett, förmodligen efterlängtat, morgonmål bestående av tuttmjölk.
Ett mirakel. Även detta att dottern inte vaknade av allt oväsen vägg i vägg med hennes rum.
Det blev dåligt med sömn den här natten trots att han sov själv.
Tung av trötthet lämnar jag dottern, sminkad till påskkärring, på dagis. Jag har i all hast dragit på mig mina nya byxor.
När jag kommer hem igen märker jag att den STORA prislappen sitter kvar i rumpan på byxorna. "Tur det är märkesbyxor i alla fall", tänker jag.