Vackraste

Jag hittade i fredags en klänning på rea som med tjusiga accessoarer som röda lackskor och väska i fuskkrokodil blev riktigt snyggt på! Jag kände mig riktigt fin i den, fläskmagen till trots. Tänk att den snyggaste klänningen råkade var den billigaste och inte tvärt om!
Men helgens vackraste var förstås vännen Å. som fick sin A.
Vi har varit på vigsel i Götborg med efterföljande middag på ett tjusigt ställe på en ö i skärgården. En ö! Vi åkte båt dit och hem igen. Båten hem var en spännande upplevelse i sig. Mindre eller mer fulla människor i alla formar och storlekar som trängdes i den gräsliga lysrörsbelysningen. Som fyllebussen hem från en kväll på stan i forna tider. Fast BÅT. Människor som skrattar alltför högt och ljudligt blir bara irriterande när man själv är nykter. Och ännu mer irriterande blir det när man har en bebis hängande på axeln som inte riktigt kan sova och blinkar sömnigt, ja nästan apatiskt med blanka ögon. Och klockan är ett på natten..
Festen var mycket trevlig. Fantastiskt väder! God mat och trevligt sällskap. Lite svårt att sova för alla medföljande bebisar dock, de vaknade och sov i skift.
Och så har jag fått träningstips för fladdermagen. Jag har tydligen tränat mina snittade magmuskler "fel". "Man måste träna upp korsetten innan man kan gå på 6-packet."
6-pack! HahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahHAHAHAHAHA
Men att man ska behöva åka till andra sidan Sverige för att tillslut få reda på det..

1 år!!

Och så vart han då 1 år lille sonen. Dagen har firats med paket och tårta och extra lång sömn, vilket även hans mor uppskattade..
Tänk att jag var på BB för ett år sedan. Efter 22 timmars värkarbete, varav 12 timmar på förlossningen, plockades han kvickt ut med snitt under narkos.
Och så var världens sötaste bebispojke född!

Lekland

Idag har jag och barnen varit på ett lekland i Kalmar. Fyra timmars lekande tog på krafterna och dottern somnade utmattad tidigt på kvällen. Sonen höll igång ytterligare en timme, han somnade ju på vägen hem i bilen på eftermiddagen och tog väl igen sig lite då. Han sover annars bara en gång per dag sen flera månader tillbaka och brukar somna tidigt han också.
Leo himself dök upp efter flera timmars väntande på leklandet. Dottern och kompisen kramade lejonet flera gånger, men sonen blev rädd och grät skräckslaget vid synen av den håriga besten. Egentligen en normalare reaktion kan tyckas..

Om gud

Igår pratade vi om Gud och Jesus, dottern och jag. På förmiddagen var på på kyrkans barngrupp där det bland annat bjöds på sångstund och fika. Några av sångerna är ju, helt i sin ordning, religiösa. Dottern har än så länge kommit i kontakt med kyrkan bl.a genom dagis då de ibland brukade gå till den närliggande kyrkan. Detta har dock upphört, och utan att ha hört mig för varför misstänker jag att någon förälder har reagerat på denna aktivitet. Vilket jag kan tycka är löjligt, om det nu är så. Att lära barnen om den religion som ändå dominerar vårt samhälle sen lång tid tillbaka borde inte vara fel. Inte heller att tala om att det finns andra religioner. Och att kyrkan är en plats där man ska hålla sig lite extra i det överaktiva skinnet är väl inte heller så dumt..? Lite allmänbildning och allmänt hyfs..
Efter "kyrkis" berättade jag om Gud och Jesus i en väldigt förenklad version, och att en del tror så, andra inte. Att gud har gjort alla människor, och djur och växter. Att många tror så. Dottern: -Han har väl inte gjort TV:n? -Nej, säger jag, saker har ju människorna gjort. Dottern kikar ut genom fönstret: -Och inte hängmattan väl? Sen säger hon att han väl gjort alla med blod i. Och det stämmer ju på sätt och vis.
Jag tog upp Jesus senaste gången i julas. -Det är han som finns på bilder i kyrkan, sa jag. Dottern utbrister: -Och hos morfar och Eivor!

Pommes

Pommes frites. Gott ibland. Sonen fick provsmaka. Han fyller ju snart ett och tål nog saltet nu. Jag kände mig som en dålig mamma.
De som äger stora hamburgerkedjan skulle däremot varit stolta om de sett detta.

Premiär

Igår tog dottern årets första dopp i havet och idag var det dags för ännu en premiär, nu för sonen. En cykeltur! På med hjälmen och sen bar det av till ett mysigt lantcafé på behagligt cykelavstånd från oss. Det gnölades kanske en minut först, men sen gick det fint! Barnens farfar cyklade med och bredvid sonen vilket underlättade det hela. Farfar är en stor favorit hos båda barnen.
På caféet säljs hantverk av olika slag och jag köpte en ny mössa till sonen, kunde inte låta bli, han var så söt i den. Den är på gränsen till för liten dock, upptäckte jag hemma. Men för priset av blott 35 kronor är det OK. Bäst att föreviga den så länge den passar! Kanske ett kort att sätta in i tidningen nu när han snart fyller 1 år..?

Pådrag

Så här i slutet av maj kom då sommaren! Dagen har varit som en härlig, varm och solig sommardag. Turen till den närliggande badplatsen nu ikväll resulterade i årets första dopp. Nej, inte jag. Jag är en riktig badkruka. Men dottern har badat.
Det började med att vi skulle doppa fötterna, sen åkte allt utom trosorna av och tillslut även de. Och sen badades det så det stod härliga till. Sandhögarna hoppades det och rullades i och så badade hon igen. Och igen. Och så pratade hon naken och sandpanerad ogenerat med några pensionärer som stod och spanade mot vattnet.
Vad var det så många stod och tittade på? SÅ anmärkningsvärt är det väl ändå inte med en unge som badar fast vattnet på sin höjd är 15 grader..?
Nej. Brandkåren kom körande ner till stranden. Innan dess hade en stor båt åkt omkring utanför i sundet, det hade vi noterat.. Och så kom en helikopter då smattrande tillslut.
En båt som någon tydligen sett försvinna. Därav pådraget.
Hemma igen somnade dottern på några minuter.
Det blir nog ett nytt bad imorgon misstänker jag.

Ränder

Hur man ser att en liten prinsessa nyss har badat:
Det blir rosa smutsränder i badkaret.

Nödvändigheter

Sonen, nyss så liten och hjälplös, fyller snart ett år. Och häromdagen hittade jag vad som förmodligen var laddaren till Babywatchern. Det är det också.
Vi har klarat oss galant utan denna, egentligen, så oumbärliga tingest. Sonen har fallit ur sängen tre gånger. Han sover oftast bara en gång per dag sedan han blev mer rörlig. En gång låg han på mage och skrek på golvet. En gång på rygg, på mattan och en gång halvsatt han redan upp och skrek bara lite, lite. Usch, det är hemskt, de där sekunderna innan man kan se ordentligt så inget allvarligt hänt.
Mammaintuitionen har alltså räddat honom nästan alla gånger. Jag har några gånger varit ute i trädgården och grejat, och jag känner på mig att NU är det dags att gå in. Och då har han oftast vaknat precis, eller vaknar några minuter senare.
Men nu ska den igång, babyvakten! Nu är det sluttrillat!
Vi använde den aldrig när dottern var bebis och vi bodde i lägenhet. Jag försökte några gånger, lite halvhjärtat. Tänkte att jag kunde sitta ute och läsa och sola, men väggarna i sekelskiftshuset vi bodde i var förmodligen för tjocka för signalerna. Så jag vågade aldrig lita på att den fungerade. Dessutom var den sommaren så varm att jag inte orkade sitta ute i solen.
Jag har också hittat den lilla badbyxan för bebisar som jag hade tänkt ha när dottern gick på babysim. Det blev nu aldrig nåt babysim för henne. Kanske var det tur det, hade hon varit mer glad i vatten än vad hon är hade hon varit en amfibie. Nåt strandliv var det aldrig tal om när hon var bebis den där heta sommaren 2006. Att jag inte mådde bra alls är ingen hemlighet och jag var så himla ängslig. Vågade knappt ta ut henne alls i solen. Nu vet jag även känslomässigt att bebisar kan vara en liten, liten stund i solen utan att förkolna. Så nu får sonen istället ärva de sprillans nya små badbyxorna för bebis 7-10 kg.
Hans lilla rumpa får nog plats hela sommaren i dem hoppas jag.

En något rörig eftermiddag

Vi har haft barnbesök. Två av mina vänner från högskolan har varit här ett par dagar med sina barn och det har varit roligt men lite jobbigt som det lätt blir. Ljudvolymen har varit hög och öronen uppskattade lugnet lite extra när barnen somnat. Ja, det LÅTER faktiskt en del om fem barn i åldrarna 2 månader till 4 år.
Vid skjutsning till tåget hem av sista gästen igår skulle vi först passa på att fika på Hamnkafeet inne i Kalmar. Jag föreslog öppna förskolan strax intill, men vi bestämde att det skulle vi istället ta om vi hann.
Fika beställdes och vi, dvs fyra barn och två vuxna installerade oss i ett av rummen som var helt tomt så här klockan två en vardag.
Intresset för fika och dricka försvann snabbt och de äldsta barnen med dottern i spetsen började busa runt i rummet. Dynorna på bänkarna flög hit och dit. Så skulle det fikas lite igen, hämtas mer dricka och kissas förstås. Det luktade apa inne på toaletten och dottern konstaterade att någon nog hade bajsat där innan vilket nog stämde. Nån som kanske ätit kålsoppa.
Efter ett tag kommer en man och en ung kvinna in och sätter sig i "vårt" rum, trots att fiket är i princip tomt. Kvinnan har hängt sin kritvita jacka över stolsryggen. Den ser ut att vara i ull eller nåt annat filtlikande tyg.
Jag matar sonen med blåbärspuré och han griper plötsligt tag i skeden och SPLATT! En stor klick puré flyger iväg åt de andra gästernas håll. Hu! Jag sneglar på den vita jackan när jag torkar upp på golvet. Den ser ren ut.
Busandet fortsätter och min kompis ger upp efter en stund och håller med om att öppna förskolan låter som ett bra alternativ för den resterande tiden innan hennes tåg går.
På öppna förskolan leks det och målas och vi trycker tygtryck. Jag som inte gillar att pyssla nåt vidare egentligen gör ett tryck med ugglor som blir fint. Dottern gör en massa tryck som blir väldigt fantasifulla.
Sen börjar det bli bråttom till tåget och jag väntar inne medan vännen hämtar sina saker och barnvagnen i bilen för att bege sig stationen.
Vi säger "hej då" och jag och mina barn stannar kvar på öppna förskolan.
-Kissa!!!! Dottern kissar på sig på väg till toaletten och jag torkar upp, tvättar av henne och ber de andra mammorna passa ungarna så jag kan hämta extrabyxor i bilen som står strax utanför. Men, var är BILNYCKELN!?
Den är på tåget på väg till Kungsbacka.
Utan några byxor alls brer dottern skorpor med smör i köket och leker sedan glatt vidare medan jag förtvivlat försöker ringa mannen för att se om han är kvar i stan och har extranycklarna till bilen. Han kommer efter en stund och dagen är så räddad.
Saker och ting brukar ordna sig..

Loppis

I helgen har jag varit på två loppisar. Bästa fyndet är en gammal cool klocka i mintfärg för det facila priset av 70 kronor. Tänk 50-talsraggaråk, med visare spetsad med en FJÄRIL i guldmetall!
Hur fin som helst. Men den tickar nåt förfärligt. In i sovrummet kommer den aldrig!
Den loppisen var i en park i Mörbylånga. Dottern fyndade en massa, främst genom sin farmors försorg. Jag har SVÅRT att köpa saker jag inte tycker behövs eller som jag inte känner riktigt för. Det spelar ingen roll om de bara kostar 10 kronor. Men några grejer som kom med hem var riktigt fina.
Till mannens förskräckelse skulle vi åka på loppis idag igen. Till en gammal lada som ligger här i närheten. Uj, vad grejer där fanns! Allt mellan himmel och jord! Jag retade mig genast på att jag aldrig åkt dit tidigare, vi har ju ändå bott här ett par år.
Men bättre sent än aldrig!
Jag köpte bl.a. en rund 70-tals fåtölj i böjd bambu att ha ute. Det fanns ingen dyna till, men det går ju att fixa.
-Vill du inte provsitta? frågade jag mannen när jag kom hem.
-Den ser väl hård ut. Säger han och avstår.
Jag misstänker att han inte har nån vidare lust att följa med mig till denna lada. Någonsin.

Överleva

..och spindeln som övervintrat i en krukväxt har nu förpassats ut i kylan.
Jag satt den i en hasselbuske och sköljde sedan noga växten i badkaret så att allehanda små inbakade godsaker den sparat på försvann ner i avloppet.
Jag berättade för dottern att spindeln bott hos oss hela vintern vilket orsakade viss förvåning. Hon hade aldrig lagt märke till den, sådär 1 meter från hennes ritbord där hon ofta håller till.

Mord

Dottern plockar gråsuggor som hon pratar med.
Sedan plötsligt: -Mamma, vad är det här?
Hon kommer med en hopkrupen liten mördarsnigel i handen, den är som en hasselnöt i storlek.
-Hmm, det är en mördarsnigel, säger jag. Den kan vi ha ihjäl.
Så ångrar ja mig lite att jag säger detta, tycker man ska lära barn respekt för allt levande egentligen. Men mördarsniglar, här sparar jag på barmhärtigheten.
-Hur gör man då? Dottern kisar med ögonen.
-Ja, säger jag, man får ta en spade och hugga den i två bitar.
Dottern verkar göra sig redo för nåt, letar omkring sig. Jag tillägger: -Men du behöver absolut inte göra det förstås!
-Men jag vill! Hon springer iväg till sandlådan, hugger tag i en spade och säger, liksom i förbifarten: -Den är vass! Och så ger hon sig på den lilla snigeln, som dock flyger iväg oskadd då hon bara lyckas knuffa till den slemmiga kroppen. En liten mördare som jagar en annan..
-Vart tog den vägen?! Hon ser sig om och letar ivrigt.
-Den flög iväg, säger jag.
Och sen upptar något annat hennes uppmärksamhet och snigeln är genast glömd.
Jag får mörda den själv om en stund. Ordentligt.

Vid läggdags

En av svårigheterna med att ha en sådär 8-10 barn borde nog vara kring läggdags. Fler än jag har väl med skräckblandad förtjusning tittat på "Familjen annorlunda" på TV och ja, problemet har tagits upp där.
Jag har ju nu bara två barn och har lyckats bemästra denna konst nu i snart ett år. Min man har hittills aldrig lagt båda barnen själv, vilket innebär sisådär 30-0 till mig.
När jag förra sommaren kom hem med den nyfödde sonen vågade jag knappt vara själv med båda barnen. Bara min man skulle på toa blev jag nervös. Dottern har aldrig behandlat lillebror med några silkesvantar. Snarare sisalvantar eller trädgårdshandskar.
Första gången jag skulle lägga båda, då var väl sonen en sådär 3 veckor gammal och min man satt utanför dotterns sovrumsdörr på stand by. Detta var alltså en övning inför skarpt läge. Men det gick bra, hon somnade kvickt bredvid lillebror som låg mellan oss och ammade sött.
Ju äldre sonen blivit desto svårare blev det att få dottern av sova. Det är ju inte helt lätt att istället för att få höra en 2-3 böcker och ligga och gosa istället få ligga själv i sin säng med en gnölande liten bror antingen hoppandes i sängen i ett försök att stjäla nappar eller krypandes på golvet, glatt eller missnöjt hojtande. Och smällande med leksaker. Många kvällar har jag fått gå med honom missnöjt gnolande i famnen medan jag sjunger "Vargsången" från Ronja Rövardotter. Ibland rätt starkt för att försöka överrösta eller i alla fall dämpa sonens, för situationens, något störande beteende.
Ikväll somnade dottern ganska fort, lillebror en kvart senare. Han vaknar en timme senare och jag hinner precis få honom att somna om när dottern börjar yla i sitt rum.
Jag rusar dit. Hon hulkar och jag hinner få tag i en tom legohink. Bingo! Ut forsar diverse smått och gott så som chips, apelsinbitar, skinkbitar och havremjölk.
Just idag har jag sorterat lite leksaker och av utrymmesskäl lagt allt Duplo i en låda på hjul istället. Vilken mammaintuition va?!
Sätter mig vid datorn för att slösurfa lite och en liten stund senare skriker sonen igen. Han håller på att få två nya tänder, och "just ja!" jag har glömt ge honom Panodil. Bäst att fixa detta för att vi alla ska få sova hyfsat i natt.
Att få i en halvsovande, skrikande bebis denna kletiga medicin visar sig vara svårt. Nästan all medicin hamnar istället på mig, på sonen och i sängen. Och jag får ligga i en kladdig fläck medan jag ammar honom igen..
Det får bli ett stolpiller senare istället. För sonen alltså.
Jag brukar ta tabletter om jag har ont någonstans.

Äckligt

Sonen kräks upp lite gurka samtidigt som dottern kommer galopperande med två barbiedockor i högsta hugg.
-Kräks han? frågar hon.
Jo, det stämmer ju.
-Usch vad äckligt! Kom så springer vi hem igen! Säger hon till dockorna och så galopperar hon in i lekrummet igen.

Ur led

Ur led är tiden. Igår blev jag 37 år. Datorns klocka har ballat ur. Enligt datorn blev jag ett år äldre flera timmar tidigare än nödvändigt.
Födelsedagen firades med tårta, paket, rosor och 5-rätters middag på stan med mannen. UTAN BARN. Jag drack vin.
Småfåglarna som bygger bon i några av holkarna på vår tomt har jag sett flyga ut från holkarna med material i näbben. Inte jag och tydligen inte heller fåglarnas mammor har städat ur, så de får sköta detta själva i år..
Idag har vi äntligen satt dit en grind för trappan. Gillades INTE av sonen som tjöt under tiden. Han anar kanske att det inte blir nån mer trappklättring på ett tag.
Idag är det "röd" dag i almanackan och därför känns det som söndag. Det regnar. Ofta är söndagar fina annars. När jag var liten trodde jag att det var Gud som gjorde att vädret oftast var fint då, det var ju liksom hans dag..
Snart fyller barnen ett respektive fyra år. Jag kan knappt fatta att jag har en 4-åring. När hon var nyfödd tyckte jag att barn i hennes ålder var så stora. De klarade sig nästan själva..?
Jag har bokat tid hos samma fotograf som fotade dottern när hon var runt ett. Tre år sedan..
Och jag kan ha levt halva livet redan.

Sköna maj!

Små pärlor i vårsolen från igår.. Även idag skiner solen om än inte lika klart. Eftermiddagen då bestod bland annat av att gunga, putta traktor, krypa i gräset och dricka kaffe.
Tibasten har nästan blommat över redan. Sen gäller det att se upp när bären kommer!
Den växte redan på tomten när vi flyttade hit och jag har inte hjärta att ta bort den.

Skojigt?

Onsdagsskämt a´la dottern:
Byte av cykelhjälm. Hon tog lillebrors och så fick han ha hennes.
Verkligen helfestligt..

Vacker

-Mamma, du är vacker! Säger dottern när jag försöker komma in på Youtube för att hon vill titta på prinsessor.
-Åh, tack säger jag, tycker du det?
-När du gifte dig var du vacker.
-Inte nu då?
-Nej.

Vårtan

Dottern har en vårta på tån. Hon har en knasig nagel på ena foten och vårtan sitter olägligt, liksom under nageln. Vi penslar och filar, men det är svårt. Och vårtor är ofta envisa, denna inget undantag.
Idag hade hon ett nytt plåster där när hon kom hem och jag frågade om hon fått det på dagis. Ja, så var det. "Skorpan" hade blödit.
Jag berättar att vårtor brukar försvinna av sig självt efter ett tag.
Hon slår ut med händerna: -Kanske när Therese fyller år! (Therese är mamma till kusinen lilla Lis, således en viktig person. Även om det finns roligare saker att förknippas med än vårtor..)
Synd hon fyller så sent på året.

Lite crazy

Lite "Wild and Crazy" i vardagen:
Att koka SPAGETTI, och inte ris, till resterna av kinagrytan från igår.
Att även idag strunta i att plantera om försådda växter och krukväxter. Fast det redan är maj månad!
Att faktiskt SLÄNGA udda strumpor och vantar. Trots att man riskerar att hitta den andra hälften i paret om ett tag.
Sist men inte minst, att våga slänga gamla teckningar och halvtrasigt pyssel. Faran finns att anklagelserna kommer redan i eftermiddag när detta eventuellt uppdagas. "Har DU SLÄNGT den?!"
Take a walk on the wild side.

Tänk att kunna trolla..

..och i födelsedagspresent önskar jag mig ett trollspö! Abrakadabra simsalabim. Var sak på sin plats? Abrakadabra abergast, snälla ge mig ett sopnedkast? (Rimmet abergast-sopnedkast är från en bok om prinsessor.)
Att jag ens tar mig tid att skriva detta..

Dumma dator

Datorn, eller rättare sagt internet har blivit knäppt. Först var det helknäppt och nu halvknäppt. Det är nåt som blockerar halvt om halvt, man får hålla på och trixa för att ta sig till andra sidor än Aftonbladets hemsida. Och det värsta är att datorn just nu saknar skydd enligt en olycksbådande ikon. Detta trots att vi just skaffat nytt antivirusprogram..
Och varför är det så att så fort nåt krånglar med en dator är det naturligtvis den IDIOTISKA datorns fel. Det är väl aldrig så att man själv är totalt kass på datorer?
Man kan stirra sig blå och prova samma sak hundra gånger. Varje gång tänds ett litet hopp att "den här gången kanske det funkar!" när man provar att göra en åtgärd. Men så, nej, det gör det naturligtvis INTE. Inte den gången heller..
Man får krypa till korset, ringa supporten eller nån man känner.
Varför gör man det inte direkt istället. Hur många bortkastade TIMMAR och hur mycket irritation hade man inte sluppit?

Hockey någon?

Att spela bandy med en flugsmälla och duploklossar visade sig vara en höjdare. Efter att envist lekt denna lek nästan en halvtimme lyfte jag upp sonen för att det var läggdags. Han blev vrålilsken och skrek i högn sky! Somnade nästan direkt sen när han lugnat sig vid bröstet. Dagen efter var det fortfarande lika roligt. Hoppas han satsar på hockey, det tjänar man väl mer på än innebandy? Å andra sidan kostar hockey mycket för oss föräldrar. Ingen idé att spekulera mer i detta. Han tröttnar nog snart ändå. Men de rätta förutsättningarna verkar ju finnas..

Kosläpp

Jag gillar djur. Även kor. Jag tycker dock kor är trevligast när de befinner sig bakom stängsel. Tidigare jobbade jag i betesmarker med bland annat inventeringar och rådgivning och med åren tilltog min koskräck. Jag har blivit jagad genom betesmarker med bultande hjärta och svetten rinnande nerför ryggen, kanske bara 50 meter, men DET RÄCKER. Jag lovar.
Fastnade en gång i nåt sump och blev av med ena skon när några stutar jagade efter mig. Detta var någon vecka efter att en bonde blivit ihjälstångad av sin egen tjur. Och jag var ÖVERTYGAD om att det var tjurar som jagade mig. Skon ligger nog kvar i det där sumpet än.
Jag började gå långa omvägar så fort jag såg kor i hagarna. Tillslut fick jag möjligheten att byta jobb och den tog jag. Annars hde jag nog blivit tokig tillslut.
Dagens kosläpp var dock trevligt. Arla sponsrade med mjölk och bulle. Sonen fick för första gången stifta bekantskap med kor och får.
Sonens favoritdjur är nog ändå Patrik Kanin hemma i trädgården. Dit kryper han snabbt som blixten om man släpper ner honom på gräsmattan.