Dottern har en vårta på tån. Hon har en knasig nagel på ena foten och vårtan sitter olägligt, liksom under nageln. Vi penslar och filar, men det är svårt. Och vårtor är ofta envisa, denna inget undantag.
Idag hade hon ett nytt plåster där när hon kom hem och jag frågade om hon fått det på dagis. Ja, så var det. "Skorpan" hade blödit.
Jag berättar att vårtor brukar försvinna av sig självt efter ett tag.
Hon slår ut med händerna: -Kanske när Therese fyller år! (Therese är mamma till kusinen lilla Lis, således en viktig person. Även om det finns roligare saker att förknippas med än vårtor..)
Synd hon fyller så sent på året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar