Succé

Sonen har hittills ätit microskopiskt med mat annat än bröstmjölk. Efter den ganska kraftiga allergiska reaktionen han fick av gröt för ett tag sedan har vi legat lågt. Vid de få tillfällen mat har provats har inte maten smakat lille herrn, det mesta har åkt ut, kanske något kryddmått mat fått åka ner i magen. Men för någon dag sen provade vi puré av morot och palsternacka, och det verkade gå hem. Så ikväll -drygt en halv liten burk slank ner! Bara så där. Sonen är tydligen "mogen" för mat nu, precis när vi passerat 6-månaders strecket. Ingen stress, men ett litet steg närmare en tillvaro där man inte alltid är stand-by-bebis-mjölkproducent utan avbytare.

Tjuvstart

Egentligen nästan det enda julpynt som behövs, förutom levande ljus, enligt min mening.

Isch

Dottern har sedan en tid tillbaka börjat lägga till ändelsen -isch på diverse ord. Mammisch, pappisch, kaninisch, kattisch, kramisch. Ja, listan kan göras ännu längre. Varifrån detta kommer vet vi inte. Accentueras gärna med ett litet snett leende och kisande med blicken. Hon är väl medveten om att det ger en extra effekt att uttala orden så här. Vad kan tänkas komma härnäst? Med bestämd röst och blick: -Capisce?

Skälby

Efter att igår snällt gått med på att ta sprutan mot svininfluensa skulle dottern och jag åka in till Kalmar och 4H gården på Skälby. Bästa dagiskompisen E. och hans mamma C. skulle med. Jag hade beställt en halvtimmes ridning och spänningen var hög av förväntan redan innan vi satt oss i bilen. Väl där började en otålig väntan på att få rida. Under tiden tittade vi på grisarna och kaninerna. Strax innan hästen, med det soldatnamnsliknande namnet "Snabb", var färdig hade sonen tröttnat och jag ammade honom inne på cafeet. Han somnade mycket lägligt och kunde ovetandes vara med när först E. (premiärridning!) och sedan dottern fick rida. -Jag vill rida mer! säger dottern efter den ganska långa rundan. Förstås. Hon kan vara material för en riktig hästtjej. Sen fikade vi. Barnen fick hembakade bullar och C. och jag fick varsin bulle från cafeet. De har Kalmars absolut godaste bullar! Stora och luftiga och säkert med 50 gram smör i fyllningen. Per bulle. Sonen vaknade lägligt när vi nästan fikat färdigt. Ammades igen. Och sen bar det av hemåt. Med löfte om att rida en annan dag igen.

Tiden vi har

Min äldsta släkting dog för en vecka sedan. Min mormors yngsta syster. Hon var 90 år gammal och hade just flyttat till ett äldreboende från sitt lilla hus. Hennes man dog för bara två år sedan. Hon led hela livet av svår astma, men var pigg förra året när jag sist träffade henne. Vi besökte hennes mans grav och dottern ville hålla henne i handen fast de precis träffats. En spontan känsla av samhörighet? Jag hann inte träffa henne nu i somras. Eller hann är fel att säga, vi prioriterade henne inte i somras. Nyfödd bebis, mycket att hinna med. Vi åkte till eller förbi staden flera gånger. Jag tänkte att jag borde ringt henne. Jag skickade i alla fall kort på lille sonen och dottern. Det var bara en månad sedan och det är jag nu extra glad att jag gjorde.
I min släkt är det lite krona eller klave vad gäller ålder. Flera har blivit riktigt gamla, men andra har dött alldeles för tidigt. Min mamma dog när hon var 55 år gammal. Min mammas farbror blev 103 år. När han var 100 blev han påkörd av en buss, men klarade det OK. Jag var på hans 100 års-kalas och han skojade när vi hälsade. Om vad kommer jag inte ihåg.
Det viktiga är nog inte att livet blir långt. Men att känna om 10-20 år att man valt fel och prioriterat fel vore tråkigt. Att vara nöjd och tillfreds när man ska dö, det är nog det viktigaste. Att inte alltid säga nej till saker av bekvämlighet, ta chanserna när de kommer och bredda horisonten.
Nu med små barn är det inte lika lätt. Men att skjuta allt tills barnen är stora går ju inte, den tiden kanske aldrig kommer? Man får ta chanserna i det lilla istället.

Lilla Lis

Mannens lilla brorsdotter är på besök i helgen. "Lilla Lis", säger dottern, och lillebror är plötsligt inte vatten värd. Denna nya lilla bebis är fantastiskt spännade. Och att sitta bredvid en annan mamma som ammar en riktig höjdare! Den milda blick som här fångats på foto lyser oftast med sin frånvaro när det bara är jag och sonen hemma. Jag fick t.o.m. på henne en kjol dagen till ära.
Fast sonen tyckte nog det var rätt skönt att uppmärksamheten vändes åt annat håll denna dag. Lite välbehövlig vila från syster yster.

Socker

Har just nu petat i mig ca 10 st daim ur påsen som vi kände oss tvingade att köpa på IKEA igår efter att dottern svingat den genom luften och ner på golvet upprepade gånger. Det är måndag, inte lördag. Socker borde förbjudas. Daimpåsar vid bokställ innehållande bl.a. barnböcker likaså.

New York

Mannen och jag var där när vi hade kännt varandra knappt ett halvår. Vi har pratat om när man kan åka dit med barn. Kanske när den yngsta är 4 år? Vi skulle gärna åka dit igen.
-Nu finns det resor till NY för 3000-4000 kronor, säger mannen. Vi lämnar in barnen på IKEA:s barnpassning och åker!

Gissa grejen

Jag städar och plockar nu när sonen sover. Vad kan detta vara tro? En liten pinne med en fastknuten tråd. Javisst. Vågar jag slänga denna tingest? Nej. Detta är en av dottern egenhändigt tillverkad kattleksak. Lite kort tråd kanske, den har gått av. Men det går ju att fixa. Vi har ingen katt, men slänga den vågar jag inte. Om en eller några dagar kommer frågan: -Var är min kattleksak? Och det blir inte roligt om jag slängt den.. Det skulle även kunnat vara "en hund" med ett hundkoppel. Dessa saker ser snarlika ut, när de tillverkats av dottern. På dagis uppmanas barnen till kreativitet, det är ju bra förstås! Bakom denna skapelse ligger dessutom säkert en listig plan. Att locka till sig någon grannkatt när den passerar över vår tomt. Att kunna leka med den en liten stund i avsaknad av egen katt. Det är nåt lite rörande med detta. Och pinnen hamnar i en leksakslåda.

Fler tänder

Andra tanden är nu uppe i sonens underkäke. Lyser som en liten vit kant bredvid den andra. Och nu börjar det bitas. Det gör väldigt ONT när en bebis biter en i bröstvårtan. Och hur söt den lille sonen än är är det nästan liiite irriterande när krabaten sedan kikar upp och ler i mjugg när man hojtar till. Men jag får härda ut. Han lär sig nog han också. Dottern hade hela munnen full med tänder när jag slutade amma henne vid 16 månaders ålder. Ammas mindre söta barn som fått tänder lika länge som söta barn med tänder? Någon kan säkert doktorera i detta ämne.

Vaccinering

Dottern skulle vaccineras mot svininfluensa nu i veckan. Det skulle nog gå fint. Hon är en tuffing, har varit det från början, det är få saker hon blivit rädd för under sina 3,5 år. Jag förberedde hemma med ett Embla-plåster som bedövar, vi pratade om sprutan under dagen och så var det dags. Mannen kom hem och tog sonen. Och vi åkte iväg. På BHV kryllade det av barn. -Någon mer kl 16? Frågan upprepades med jämna mellanrum fast klockan var mer än så, och efter några minuter var det så vår tur. Sköterskan pratade lite med dottern och så skulle jag dra av Embla-plåstret. Det satt rätt hårt. Jag rycker snabbt bort det. Redan där börjar dottern skrika. Nu skulle sprutan tas. -Har jag satt plåstret på rätt ställe, frågar jag.
-Jag tar där det ska tas, säger sköterskan. FEL ställe, med andra ord. JAG VILL INTE!!!! Dottern skriker och gråter så snoret rinner, hon blir högröd i ansiktet. Kryper ihop i mitt knä och vänder armen in mot mig. Slänger huvudet bakåt. Vi lockar. -Kanske kan mamma köpa en glass sen, säger sköterskan. -Ja, säger jag, eller om vi åker och handlar nån leksak? Och så kan vi titta lite på film efteråt? -NEEEJ!!! JAG VILL INTE!!!!!! Detta pågår i en oändlighet känns det som, säkert flera minuter. Sköterskan säger -Ja, då är det till att hålla fast hårt eller försöka en annan dag. Hålla fast hårt? Är denna rekommendation ens förenlig med Barnkonventionen? Vi får försöka en annan dag istället. På väg hem säger dottern
-Men! Vi skulle ju köpa nåt? Nähä du, den gubben går inte.
Det värsta är ju att ungen kan bli sjuk. Vad ska vi locka med för att denna spruta ska tas? Leksaker och glass är för vardagligt för dagens barn. Är månne Astrid Lindgrens värld öppen så här års? Disney-world?

Troll

Jag gillar verkligen att gå på teater. Kan inte påstå att jag är någon direkt van teaterbesökare, kanske har sett 20-30 pjäser, då inkluderat t.ex. lättare varianter som revyer och barnteater. Barnteater är ju nuförtiden dessutom en av få tillfällen att komma iväg med täckmantel att dottern nog skulle gilla det. Vilket hon som tur också gör.
Igår var vi i Vickleby församlingshem och såg en pjäs som heter Vittra, spelad av teater Hamask. Det var en familjeföreställning som inkluderade saft och bulle. Det var tre herrar som berättade historier om tomtar och troll, gamla sägner illustrerade med teater. De hade trämasker, väldigt effektfulla och ganska läskiga faktiskt. En av historierna var ett tjockt troll som hade väldig aptit, en annan om en dräng skulle lämna tillbaka en kittel gården lånat av trollen. Som tack skulle man lämna en korv i kitteln, men den åt drängen upp. Istället kissade han i kitteln. Då kom trollet och man såg aldrig den drängen mer. "Trollet" kom in på styltor täckta med byxben, alltså en väldigt lång figur med läskig mask. Dottern sa efteråt att det trollet var lite otäckt, men det tjocka trollet var roligt! När föreställningen var slut tänke jag att nu var det nog bra att det slutade för att slippa mardrömmar, men dottern säger då
-Jag vill se mer! Sen ville hon titta bakom scenen. Och hon sov lugnt i natt. Hon ser ju redan värre saker på TV ibland tyvärr. Barn av idag blir nog rätt härdade. På ont och gott.

Lukta gott

Morgonkramas med dottern. -Mamma, du luktar räkost, säger dottern. -Oj, säger jag. Är det positivt eller negativt? (Tror inte hon vet vad det betyder egentligen) -Negativt, säger hon. Måste fråga igen för att hjälpa upp situationen. -Så jag luktar inte gott?
-Jo! Till mitt försvar kan jag tala om att hon älskar mjukost.

Snyggare!

Man blir ju tyvärr lite mindre snygg efter att man fått barn. Jag kan till viss del hålla med Anna Anka. I alla fall om jag talar för egen del. Hela kroppen, inte bara magen, är liksom lösare, och det är svårt att få tid och framförallt ork att träna. Det där att man känner sig kvinnligare och är glad och stolt att ens kropp har skapat en bebis -nja. Jag hade gärna haft kroppen jag hade innan jag blev gravid första gången, ännu hellre den jag hade när jag tränade tre-fyra gånger i veckan. Ändå har jag sluppit hudbristningar, och brösten krympte faktiskt inte märkbart efter att jag slutade amma förra gången. Fast jag vägde ju mer än innan förstås, så det var väl kanske bara fett.
Men en sak har blivit snyggare. Hårfärgen. Jag tänkte på det första gången när jag var hos frisören med dottern och hon frågade om jag hade tonat hår, flickan var ju så ljus?
-Nja, sa jag, det är nog en 7-8 månader sedan. Det kanske är liiite toning kvar?
Men nyansen är förändrad. Inget unikt, visst, men roligt. Jag börjar se ut som min mamma i håret. I alla fall som jag kommer ihåg henne. Och hon färgade INTE håret, permanentade sig dock själv hemma. Det var ju billigare.
Nyansen är lite, lite åt det röda hållet och mörkare än innan. Och då är jag glad över att kroppen kan ändras av en eller två graviditeter. Att få bli lite påmind om min mamma när jag ser mig i spegeln.

Första tanden!

Sonens första tand fångad på bild igår kväll!

Röd om nosen

Det går sådär med smakportioner för sonen. Ikväll vankas det risgröt med persika och banan. Ekologisk förstås. Sonen grimaserar och viftar med händerna och gnor sig i munnen. Det mesta av gröten hamnar således på händerna och sprids så vidare till kläderna. Ur munnen rinner gröt ner på hakan och bröstet. Det blir till att bada. Redan när vi tar av honom kläderna är han lite rödblommig på magen. Efter badet blir det värre. Runt ögonen, munnen, under hakan och på bröstet är huden rödsvullen och prickig. Jag ringer sjukvårdsupplysningen. Där är det 35 minuters kötid. Vi ringer farmors sjukrådgivning istället, de gör t.o.m. hembesök. Farmor är där som ett skott och lugnar ner situationen. Ingen fara på taket. Fast nåt i gröten är det nog.
Dottern får väl äta gröten. Jag kan också offra mig. Det är rätt smaskig, den där gröten. Även om vetskapen om att den innehåller bröstmjölksersättning förtar smakupplevelsen något. Ungefär som att leverpastej innehåller "bindväv från gris". Den detaljen kunde man väl utelämnat, skrivit "annan del" av gris kanske? Fast då hade man väl undrat vad det kunde tänkas vara..
Ibland är det bättre att inte läsa innehållsdeklarationen. Fast är det nåt man inte tål är det förstås bra att detaljerna finns där.

Att bada lite kvickt

Efter att ha sett dokumentären om Thomas Quick igår kväll möter mig denna syn i badkaret när jag ska släppa ut dotterns badvatten.

Close encounter

Tror dottern var runt 4-5 månader när hon träffade en hund på nära håll för första gången. Det blev ett glatt möte med förtjusta leenden, viftande små armar och glada hundslickningar på händer och i ansikte. Intresset för djur har hållit i sig sen dess, speciellt älskar hon hundar och katter.
Nu var det lille sonens tur i helgen när det bar av till en av mina bästa vänner i Växjö som har en Golden Retriver. Typ världens snällaste hund.
Efter att ha lyssnat på radio respektive sovit hela vägen i bilstolen ringde jag och en yrvaken son på dörren. Denna öppnades och vi klev in varpå ett glatt skall hördes. Lille sonen ger upp ett tjut, så starkt att jag får en smärre chock. IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII skriker sonen och tårarna sprutar. Snälla hunden förpassas in i ett rum och får komma ut efter en stund. IIIIIIIIIIII igen. Hu, hur kunde det bli så här? Jag är helt oförbredd på denna reaktion från lille sonen. Jag har tänkt på detta möte i förväg och föreställt mig en glatt jollrande bebis på golvet med en svansviftande hund bredvid. Men icke. Så fort hunden visar sig åker en darrande liten läpp ner och tårar rinner från de mörka ögonen.
Ena annan av mina bästa vänner ska komma några timmar senare, och med henne- ytterligare en hund av samma storlek. Hur ska detta gå??
Vi härdar ut. Och morgonen efter är det ganska lugnt. Inga mer illtjut, tårar eller darrande bebisläppar. Det viftas till och med lite med de små armarna. Och om något år säger han kanske som dottern gör nu: -Mamma, kan jag få en hund?

Öppna förskolan

Tack och lov för öppna förskolan! När man har en hel, lång dag utan dagis och aktivering för dottern kan man åka dit. Idag bar det iväg medan ett tunnt snöfall singlade ner över bron på väg mot Kalmar.
Dottern ville direkt måla. På med förkläde, fram med färger. Jag ville göra bricka med barnens händer, nåt dottern spänt väntat på sen i våras. Måla, måla, sen brickor. Tryckte sonens händer först. Illvrål vid avtvättning, samtidigt som det var dotterns tur. Snälla fröken hjälpte till som tur var. -Fika, det finns i köket! Dotter kommenderade ut oss till köket för kaka och kaffe. Sen ville hon ha ett rån. Och ett till. Ville prova "ostkrokarna" -såg ut som stora ostbågar, men smakade 1/20 av vanlig smak, antagligen var de helt utan salt. Gick inte hem.
Sen iväg och äta lunch på mannens jobb. Tillbaka igen för att betala och kanske göra en bricka till. -Jag vill ha clementin! Inspirerad av andra barn springer dottern direkt till köket. Jag hämtar pengar för två frukter. Så fort den första clemetinen är slukad vill hon ha en till, det går bra. Sen springer hon och tar en banan. Jag hämtar mer pengar. -Jag vill måla! Innan jag vet ordet av har en egenhändigt tillverkad "babyleksak" lämnats till sonen som får i sig tusch -det ser ut som han ätit lakriz. -Du ville väl göra en bricka till? säger snälla fröken. Nja, säger jag. Han är nog för trött. -Men det går fort, säger snälla fröken. Och plötsligt är dottern borta. Hon har susat iväg till målarrummet och har redan fått på sig ett förkläde. Nu är jag irriterad. -Inte ge J. sånt som inte är leksaker! säger jag och hjälper henne med förklädet och sköljer ur sonens mun. Sonen illvrålar igen.
Vi trycker hans små fötter. -Han är arg, säger snälla fröken, det är ju inte roligt att bli fasthållen.
-Nu måste vi åka, säger jag när jag betalat brickorna. Annan snäll mamma håller min förtvivlade lille son, medan jag skriver namn på brickorna. Leta strumpor, sen gå till bilen i snålblåst. -Mina ben är så trötta, klagar dottern. -Jag vill ha en napp! Båda barnen somnar i bilen och väl hemma jag bär in dem. Är plötsligt jättehungrig och äter en halv banan som ligger i trappen, den som dottern lämnade där innan vi åkte.
Nästa onsdag stannar vi nog hemma.

Ont i tån

Efter att min dotter föddes för knappt 3,5 år sedan fick jag någon sorts kronisk nageltrång. Jag fick en remiss till en specialist som skulle ta bort en del av nagelanlaget. Detta går till så att nageln klipps upp, utifrån och in och en del av nagelanlaget i botten skrapas bort. Detta lät inte så värst lockande. Efter säkert ett halvår med inflammerade, onda stortånaglar började idén ändå låta ganska bra.
-En tå i taget, sa doktorn. Den första får läka innan man åtgärdar den andra.
I tån som var värst sattes tre bedövningssprutor, dess gjorde så ont att jag grät. Den snälle doktorn klappade mig på benet och sa att det är OK att regrediera (att bli barn på nytt, liksom).Jag undrade varför det blivit så med mina tår, var det kanske hormonellt? At fötterna varit så svullna under graviditeten? -Nja, sa läkaren, det är väl snarare så att när man blir äldre blir fötterna lite större..
Det gjorde tilräckligt ont att ta dessa sprutor för att jag aldrig vågade operera den andra tån och långsamt försvann nageltrånget.
Nu efter att sonen fötts, vad dyker då upp igen som gubben i lådan? Nageltrång på andra fotens stortå, den som aldrig opererades. Åren går, nageltrånget består. Och ja, jag är ju tre år äldre nu, så fötterna har väl vuxit lite till.

Lilla hjärtat

När jag väntade dottern ville jag väldigt gärna ha en flicka. Vet inte riktigt varför, det var en känsla bara. Detta är ju nu inte så ovanligt har jag förstått efteråt, många tjejer vill som första barn ha en flicka, det har nåt att göra med igenkänning. Tydligen vanligt i västvärlden också. Jag har t.o.m. läst en bok i detta ämne "Dotter önskas" av Katerina Janouch. Jag hade också en tanke om att en flicka nog skulle vara gulligare och sötare en en pojke.
Så när jag väntade sonen, vi visste det var en pojke, undrade jag ju hur det skulle bli. Skulle jag tycka lika mycket om honom, skulle han vara lika söt som hon? Och ut kommer sonen efter en dramatisk förlossning och är perfekt. Minst lika gullig som sin syster. Nu är han redan 5 månader och har ögon som nog fler än jag kommer drunkna i..