Ont i tån

Efter att min dotter föddes för knappt 3,5 år sedan fick jag någon sorts kronisk nageltrång. Jag fick en remiss till en specialist som skulle ta bort en del av nagelanlaget. Detta går till så att nageln klipps upp, utifrån och in och en del av nagelanlaget i botten skrapas bort. Detta lät inte så värst lockande. Efter säkert ett halvår med inflammerade, onda stortånaglar började idén ändå låta ganska bra.
-En tå i taget, sa doktorn. Den första får läka innan man åtgärdar den andra.
I tån som var värst sattes tre bedövningssprutor, dess gjorde så ont att jag grät. Den snälle doktorn klappade mig på benet och sa att det är OK att regrediera (att bli barn på nytt, liksom).Jag undrade varför det blivit så med mina tår, var det kanske hormonellt? At fötterna varit så svullna under graviditeten? -Nja, sa läkaren, det är väl snarare så att när man blir äldre blir fötterna lite större..
Det gjorde tilräckligt ont att ta dessa sprutor för att jag aldrig vågade operera den andra tån och långsamt försvann nageltrånget.
Nu efter att sonen fötts, vad dyker då upp igen som gubben i lådan? Nageltrång på andra fotens stortå, den som aldrig opererades. Åren går, nageltrånget består. Och ja, jag är ju tre år äldre nu, så fötterna har väl vuxit lite till.