Rea på mammakläder

Nån som är gravid där ute? Hade jag varit det hade jag handlat på Glam moms rea!
Det är ju inte så länge sedan jag själv hade bebis i magen, men oj, oj vad mycket mer fina kläder det verkar finnas nu!
Köpte snickarbyxor från Danmark med dottern, de var för stora så jag skickade tillbaka för att få en storlek mindre. Men några mindre kom aldrig och jag blev 1000 kr fattigare... Företaget var svartlistat. Kommer inte ens ihåg vad det hette.

Nya Brillor

Väntar nu bara på att de jag tappat bort ska komma fram igen.

Provrum

En av nackdelarna med att gå ner i vikt är att man måste skaffa nya kläder. Detta är på ett sätt även fördelen. Det är plötsligt roligt med kläder igen! Jag trodde jag förlorat det intresset för alltid. Det är väl mest min man jag ska gratulera.. Fast prova kläder i provhytt dröjer ett tag till. Har däremot hittat till Provrummet, en ny favoritsajt med otroligt fina kläder! Och just nu har de rea!

Vårfynd

Och vårens nya jacka anlände i postlådan. vem bestämmer att ibland får man en lapp om att hämta ut sitt skrymmande paket, och ibland får man det levererat med övrig post?
Jag har letat på nätet efter en marinblå jacka. Den enda som jag ville ha var slut i min storlek.
Men TRADERA fixar det mesta! Blott 58 kr inklusive frakt. Begagnad, men såg nästan helt ny ut.
Mer pengar till annat! Och mindre gift till miljön!

Kurer

Jag har någon sorts halsfluss som inte var halsfluss, sa doktorn. Jag hade tagit EN penicillintablett kvällen före, för jag stod inte ut med hur ont det gjorde i halsen. Var det den tabletten som tog ner bakteriehalten så provet var negativt? Jag brukar inte knapra medicin på eget bevåg. Men nu äter jag upp de tabletter jag har kvar. De räcker några dagar. Jag har ingen feber nu, men är trött, så himla trött.

Mina fötter är fina igen, apråpå detta med kurer eller ingenting. Mina fötter som de senaste 5 åren varit som nariga tvättsvampar. Fula fötter är en underdrift. En fotterapeut föreslog att det kanske var psoriasis?
Jag köpte en kur av Baby Foot
Ja, jag gick medvetet på reklamen, desperat som jag var. Följde anvisningarna. Och väntade med spänning i några veckor. Det enda som hände var att jag fick eksem ovanpå foten. Det tog ett par veckor innan det hade läkt. J-vla reklam!
Men så, hokus pokus, nu några månader senare -fötterna är som bebisfötter (ja, nästan)!
Är detta som med vårtor, det ger sig ändå efter ett tag oavsett kurer, eller kan det möjligtvis vara...Baby Foot? Om det är det är det en fantastisk produkt.

Nya pjux

"Nya sandaler minsann!" Repliken från en av Madicken-filmerna dyker upp i huvudet.
Köpte nya vårskor igår. Jag är till mannens förskräckelse med på en Loppis-sida på Facebook. Här fyndade jag skorna. Nästan oanvända för 150 kronor.
Inte så att mannen ogillar begagnat. Det är mängden det handlar om. Men när han såg skorna frågade han om jag kunde hitta ett par skor till honom också.

Botox

Tittar på Kalla Fakta och det visar sig att Botoxindutrin kräver en MASSA försöksdjur, främst möss, men även kaniner och apor..
Plastikkirurgen säger att han förutsätter att hans patienter känner till att läkemedel testas. Ingen av de tillfrågade vet, och de säger dessutom att det faktiskt inte ändrar faktum att de vill använda Botox.
Och en av användarna är absolut ingen rynkig gammal filmstjärna.
Han är bloggare, modell och, håll i er nu, 20 år. " Stilrobin"
Och han tänker inte sluta använda injektioner, för de är "lösningen på hans problem". Vilka problem då? Hans rynkor?
Botox som bygger på ett mycket starkt nervgift förlamar försöksdjuren som i vissa fall dör först efter tre dygn.
Jag kan tycka att det i vissa fall är OK med försöksdjur, men detta är i kosmetiskt syfte. Till någon som inte ens behöver hjälp.
Fy skäms och hoppas han får en rejäl magsjuka lagom till jul. Och nyår.
(Jo, för giftet kan faktiskt produceras spontant även i ditt kylskåp, Robin..)

XL

Människorna var mindre förr. Det är väl konstaterat tror jag. Vi har blivit längre och längre (utom jag då som blev kort ändå) och de flesta i min generation är längre än sina föräldrar. Längre och längre, men hur lång som helst kan mna ju inte bli, så nu blir vi tjockare istället.
Kläderna var mindre, ja, faktiskt var galgarna mindre.
Provade i somras en snygg frottéklänning från 60-talet som nästan sprack när jag försökte krångla av mig den igen. "Ja, de flesta idag kommer inte i de här kläderna", sa hon som hade loppisen. "De hade en annan hållning förr, kläderna är sydda så!"
Och det stämmer nog. Modet är sytt för en rak hållning, en egentligen smal, ganska otränad kropp. I dag är de flesta mer muskulösa än förr, även om man är smal?
På gamla filmer kan man se att både män och kvinnor var tunnare, med mindre tränade muskler.
Men så var jag för första gången på MYCKET länge och provade kläder igen häromdagen. Förutom att min mage ser hemsk ut, tänkte jag mest på att kläderna nu är sydda så man knappt kommer i dem. Och att 70 procent av utbudet heter nåt som antyder att det är för kraftiga människor. XLlent. Jag vågade inte prova klänningen från detta utbud, för jag var rädd att det skulle passa.

Stretch

Har köpt ett par jeans för första gången på flera år.
Jag ber om hjälp med modeller, "jag är tjock om magen.."
Den kvinnliga säljaren föreslår stretchjeans.
Jag berättar att det har jag inga, men kan tänka mig att prova.
-Åh, är du en sån tuffing som har VANLIGA jeans!
Hmm, nja, så tufft är väl nu inte detta.
Och sen provar jag jeansen hon rekommenderar, och de sitter såååå bra!
Hurra, och varför har jag inte provat tidigare?

Göra ett klipp

Då var det klippt! Efter 10 år med långt hår har jag tröttnat. Sen jag fick barn har antalet tillfällen/ veckor jag sett ut mer eller mindre som en skatbo i håret blivit allt vanligare, och ibland har jag vaknat med dreadlocks i nacken, nästan omöjliga att reda ut.
Så min sen många år trogna frisör (eller egentligen är det väl jag som varit trogen..) fick klippa mig, vilken frisör som helst hade inte fått göra det.
Och kort blev det, kanske något för kort. Jag frös om huvudet när jag gick därifrån.
Och just när man klippt av allt hår, då ser jag massor av snygga långa frisyrer. Och ångrar mig lite.
Men hår växer ju ut igen. Och visst är det härligt med en förändring som inte beror på separation/ livskris eller annan förändring, utan bara är utan anledning. Förutom risigt hår då.

Vax

Tidig morgon med barnen, mannen sover. Jag passar på att vaxa benen och tar fram paketet med vaxremsor.
Dottern: -Vad ska du göra?
-Jag ska vaxa benen. Kolla här vilka svarta hårstrån!
Jag tar fram en remsa. Dottern: -Vad är det?
-Det är vax.
Dottern: -Från örat?
Hi, hi. Det var roligt.
Sen förklarar jag att man inte BEHÖVER vaxa bort håren, men att jag tycker det blir snyggare. Att det bara är mammor, inte barn som gör det. "Pappor då?"
Nej, inte pappor..
Svårt att förklara och att inte göra detta till en absolut nödvändighet för det kvinnliga könet.

Lagom är bäst

När jag var yngre solade jag ganska mycket. En dag för ca 10 år sedan hamnade jag i nån sorts kris och insåg faran av att sola. Nej, det var inte risken att få cancer. Detta har jag alltid varit medveten om, och har faktiskt alltid noga smörjt med hög solskyddsfaktor. Det var detta med rynkor.
Jag var vid tillfället på ön Oahu i ögruppen Hawaii. Och var nog den blekaste turist som lämnat ön. Någonsin. Sen dess har jag solat mycket måttligt.
I årets värmebölja har solbränna knappast gått att undvika. Jag har en hyfsad bränna nu. På armar, bröst, ansikte och nacke..
På stranden kan man lätt avgöra vilka småbarnsmammorna är. Förutom att de är omgivna av barn och har ovaligt stor vridradie på halsen har de ungefär samma bränna som jag. Armar, ansikte och bröst. Det finns dock de som ser ut som de alltid gjort. Hur gör de? Skaffar barnvakt för att sola? Pysslar i trädgården i bikini?
Hmm. Varför undrar jag ens, jag som slutat sola nästan.
Det är snyggt, det kan jag inte förneka. Så länge man inte är gråbrun som vissa blir. Den kategorin som alltid måste vara bruna för att inte se alltför skrynkliga ut när hösten kommer. Solbrännan kamouflerar liksom rynkorna och solskadorna.
Idealen förespråkar ungdomlig, brunbränd hud, hur mycket än trenderna ibland dyker upp att "nu ska man vara blek". En ekvation som inte riktigt går ihop.
Det är som bantningstipsen inför sommaren i samma tidning som en massa kakrecept.

Rosa dröm

En våt, förlåt, jag menar, rosa, dröm för alla små prinsessor kom med Posten idag. Direkt från Thailand via säljare på Tradera.
Klänningen är tänkt att bäras vid en av sommarens större begivenheter men var så pass billig att den kan få användas att klä ut sig i efteråt. För er som inte redan är helt trötta på att se leende prinsessor kan jag rekommendera filmsnutten nedan. Där bjuds det även på lite skönsång..

Morgonens outfit

Att klä sig själv är ju så skoj tycker dottern, och resulterar ibland i helt oväntade kombinationer. Ibland av kläder jag inte ens visste vi hade, eftersom vi får ärva en del som kommer i travar.
Det här är väl lite lagom tillbaka till 80-talet. Helt rätt i år har jag läst och sett på TV.
Marie Picassos axelvaddar i en tjuvtitt på körslaget igår gav mig nästan skrämselhicka.
Eventuella axelvaddar i kläderna passar nog bättre att stoppa i BH:n när jag ammat färdigt. På min axlar hamnar de aldrig mer igen!
(Stavningsprogrammet här reagerar också på "axelvaddar", man kan ju undra varför ;) )

Postorder

Nu när jag är föräldrarledig och tyvärr mest glider runt i mjukisbyxor blir klädkontot inte stort. Jag har väl aldrig köpt jättemycket kläder, men inte blir det mer när man aldrig tar sig till klädaffärerna inne i stan. Köpcentrat i närheten har de större kedjorna så där kan det ju bli nåt enstaka nytt plagg ibland. Som jag provar hemma, och lämnar tillbaka om det inte passar. Jag orkar sällan prova i affären.
Jag har återupptäckt barndomens POSTORDER. Att handla på nätet är ju fantastiskt smidigt. Sitta och surfa hem alltifrån schampoo till inredning. Och så kläder då. Oavsett hur mycket man handlar kostar frakten för retur lika mycket. Detta öppnar för att om man är osäker på storlek, ja då tar man en av varje och skickar tillbaka den som inte passar! Jag har hittat en postorderfirma där storlekarna och modellerna oftast passar mig. De säljer även märkeskläder och sist fyndade jag ett par ursnygga Esprit-byxor som satt hur bra som helst. Byxor är ju annars knepigast att köpa innna man provat. Det är som en BH- alla ser ungefär lika ut först, men de kan sitta VÄLDIGT olika på!
Ofta är det erbjudanden och rabatterade priser man kan utnyttja. Känns bättre än när plagget är väldigt billigt ursprungligen. Jag vill gärna tro att om priset är dyrt från början är risken mindre att det suttit nåt litet kinesiskt barn och sytt plagget. Tant i en frågespalt i en tidning svarade på frågan om vad man tycker om barnarbete: "Det blir så dålig kvalité." Man undrar om hon riktigt fattade vad hon svarade på? Men visst, plagg som är väldigt billiga är ju ofta av sämre kvalité..
Sen tycker jag faktiskt att postorderfirman har snygga kläder! Mycket snyggare än när man var yngre.
Eller är det bara att jag själv har fått sämre smak? Noll koll liksom?

Återanvändning

Jag läste för nåt år sedan om de smarta designers i min egen ålder som plockat upp barndomens favoriter i sin design. Exempelvis "Spöket Laban" och "Alfons" som finns på allt från barnskedar till kläder. Man förstår ju att det säljer! Lite nostalgi är nog aldrig fel.
Det är roligt att ha fått ett barn av varje sort. Det måste erkännas. Hade jag fått en flicka till hade detta kännts optimalt, det är jag säker på. Vi har flickkläder som kan fylla en egen second-hand affär. Innan jag fick sonen tänkte jag att "han får ha flickkläder". Men nu känns det inte lika roligt. Rött är OK. Han klär i grönt. Men rosa..? Nja. Inte lika skoj. Mannens lillebror blev pappa till en liten flicka för några månader sedan så nu kan det rosa slussas iväg dit. Mycket praktiskt. Och miljövänligt.
Ett plagg med rosa inslag som bara är för söt är dotterns gamla "Tummen"-body. Den får nu återanvändas av sonen.
Dottern är på den undre bilden 11 månader, sonen på den övre är snart 10.

Ack denna acne

Jag började få finnar redan när jag var 10 år. Kommer ihåg att jag hade fått små gulliga burkar med Nivea som jag hade smörjt in mig med och en morgon hade jag en massa PRICKAR i ansiktet. Att smörja in en begynnande tonårshud med Nivea är som att hälla vatten på brinnande olja -det exploderar.
Hon skolsköterskan konstaterades att detta var acne. "Som går över av sig självt i sluet av tonåren" sa sköterskan. 10 år! En ofattbart lång tid. Detta var ingen rolig prognos. Och värre skulle det bli.
Flera år senare behandlades min mycket kraftiga acne med ett receptbelagt A-vitaminpreparat med rätt rejäla biverkningar, varav den värsta är fosterskador. "Graviditet förbjuden" står det på förpackningen.
Det tog många år innan jag fick den här medicinen, den var inte godkänd av Socialstyrelsen första gången man började talade om den med mig. Tyvärr satte det rejäla spår i min tonårsjäl att behöva testa en massa andra mediciner först, som inte alls hade någon bra effekt.
Ibland kan jag se någon tonåring på stan som ser ut som jag gjorde. Jag önskar att jag kunde gå fram och säga att det finns hjälp. Men man vet ju inget om denna person, kanske vet hon/han redan, men inte vill, eller inte bryr sig lika mycket som jag gjorde.
Om mina barn får acne vet jag i alla fall vad man kan göra åt det. Jag har svart bälte i acnebehandling.
Det självförtoende jag ser i min dotter är det jag hade som liten och det som försvann i tidiga tonåren. Det tog lång tid att bygga upp igen.
Jag får fortfarande finnar, nu 27 år senare. Om man frågar efter leg. på systemet idag är det nog mer därför än för att man ser ung och fräsch ut. Fast en av fördelarna är ju att man faktiskt inte blir lika rynkig.
Fast pensionär med acne, där går väl ändå gränsen..?

Puder

Idag när jag hämtar dottern på dagis skriker hon till kompisarna:
-Göm er! Min mamma är ett monster!
Och jag som t.o.m. fått på mig lite puder idag.

Shake it

Iklädd mina grå Hello Kitty pyjamasbyxor och en av mannens t-shirts åkte jag igår för att gympa. För första gången på ca 2 år. Gympan är i en sporthall och det är mycket billigt att träna där vilket passar min nuvarande lön från Försäkringskassan.
Det var mest damer 50+ som var med på detta pass. Vissa i betydligt bättre form än jag själv, vilket var lite knäckande men hoppingivande samtidigt.
Passet var bra, musiken var bra, ledaren var bra. För mig gick det OK för att vara en otränad mamma-massa. Inte bara brösten skumpade, hela jag liksom dallrade under passet. Kroppen har ingen styrsel längre, armar och ben flyger liksom iväg lite som de vill ibland. För nåt år sedan fanns det träningstoppar i nåt material som kallades "stay-in-place", vet inte om det finns längre. Men det kunde bara töja sig på bredden för att inte det skulle skumpa för mycket. Önskade igår att det fanns byxor, eller varför inte helkroppsdresser, i detta material att träna i?
Jag lyckades hänga med hyfsat i passet och kommer fortsätta! Hurra, hurra! Jag var så glad och nöjd när jag kom hem. Och sov bättre nu i natt än på mycket länge.

Normal

Jag har varit och klippt mig. Lugg igen! Inte sån där man SKA ha nu, ner till ögonen. Jag gillar när den är rätt kort. Som bonus satte frisören upp håret. Det tog några minuter. En liten uppsatt frisyr jag själv kunde ha kämpat i timmar med. Till min sons dop på söndag kommer jag se normal ut igen.