Ängsfröer från Tjernobyl?

Växter som är högre än vad jag själv är hör väl inte hemma i min äng? Även om jag nu inte råkar vara så lång. Ängsfröerna jag köpte, det var visserligen på Ö&B och de var billiga. Men inte är de väl från Tjernobylområdet för det? Det MÅSTE vara ett ogräs och jag gjorde rätt i att rycka upp det?
Jag borde för övrigt tagit på mig en annan topp. Jag ser verkligen höggravid ut i det där linnet. Vid närmare eftertanke hade jag ju det förra året när jag var det..

Superduper

Dottern hittar ett fotografi på sin mormor.
-Är det där din mamma? frågar hon.
-Ja, säger jag. Fast hon är inte så gammal där.
-Du är inte så gammal, säger dottern.
-Nja, säger jag, tycker du inte det?
-Du är superdupergammal!

Ett stort steg

13 månader gammal, på sommarens hittills varmaste dag, lär sig sonen ordentligt en av de saker som gör människan unik: att gå på två ben. Vi är väl i och för sig en av få arter som HAR endast två ben. Sonen tog sina första steg för en månad sedan, men har varit så försiktig, så försiktig. Men så idag går han plötsligt flera steg och visar att balansen är rätt hygglig ändå. Ett stort steg för en liten människa!

Pip pip

Nya inneleksaken för barn är en låtsashamster. Zhu Zhu. Den vi har springer runt på golvet, piper, snurrar, kurrar och så något mer ovanligt: råmar och kukelikuar.
Nya tidens Tamagotchi? Är denna nya leksak också från Japan? Varför är låtsasdjur populära i Japan? Trånga lägenheter?
Vi har haft besök några dagar och lilla H. har även hon en pipande låtsashamster.
Låtsashamstrarna dock verkade rätt likgiltiga inför varann. Trots att det på förpackningen står nåt i stil med att man med fördel kan skaffa fler än en hamster..
Har man bara känslor som räcker till när det är på låtsas kanske man inte bryr sig om denna uppmaning. Och bor man trångt räcker det nog också med en hamster.

Midsommar år 2010

Och så var då ännu en midsommarafton över. Och det går mot mörkare tider. Konstigt att just när man tycker att sommaren börjar, ja då blir dagarna faktiskt kortare igen. Dagens midsommarfirande skedde i goda vänners lag. På kvällen anslöt mannens familj och då var vi hela 14 vuxna och några barn som grillade på altanen. Utom barnens farmor som tog hand om kusin L. som fastnat med foten i cykelhjulet. En smärtsam klassiker. Vi besökte också ett traditionellt midsommarfirande i en by i närheten. Knätofsar, dragspelsmusik och hembakat. Mycket trevligt. Och vännerna som sov över har i natt premiärsovit i gäststugan.

Mjau

För att slippa en bebis som vispar med händerna i toastolen och leker med toaborsten passar jag på att göra rent i badrummet när han sover. Dottern har några gånger använt tvål som ser ut som rosor. Färgen från denna tvål har visat sig vara mycket svår att skura ren från badkaret. Rosa smutsränder må vara roligt en stund, men nu vill jag få bort det! Hur kan man sälja tvål vars färg inte går bort? Vi har fått denna tvål i present och nu hamnar den nog faktiskt i soppåsen. Flaskan med MrMuscle går varm och jag håller andan, inte bara för att det luktar starkt. Skriker han från ovanvåningen? Jag lyssnar. Nej, det är tyst. Jag fortsätter städa. Så hörs det igen. Nej, inte heller nu har han vaknat, sonen.
Det måste vara en katt som kommit in! Tredje gången, och fjärde, låter det som en katt. Helt bestämt. -Kisse, kisse, lockar jag. Ingen katt syns till.
Jag vet att trots att jag nu VET att det är en katt, så kommer jag hoppa högt när den kommer strykande. Eller, tänk om det är grannens, sen säkert två månader försvunna, katt som nu dyker upp. Hålögd och mager..
-Kisse, kisse, ksss, ksss. Ingen katt.
Jag fortsätter med Mr Muscle, och så hörs ljudet igen.
Det kommer från flaskan. När man trycker ut medlet flera gånger i rad och flaskan "laddar upp sig" igen. Det måste vara det!
Jag har ju sett Jurkyrkogården.

Rosa dröm

En våt, förlåt, jag menar, rosa, dröm för alla små prinsessor kom med Posten idag. Direkt från Thailand via säljare på Tradera.
Klänningen är tänkt att bäras vid en av sommarens större begivenheter men var så pass billig att den kan få användas att klä ut sig i efteråt. För er som inte redan är helt trötta på att se leende prinsessor kan jag rekommendera filmsnutten nedan. Där bjuds det även på lite skönsång..

Bling bling

Har köpt bling-bling till trädgården. Numera räcker det ju inte att bara ha fina blommor i sin trädgård har jag läst i mina inrednings- och trädgårdstidningar. Man måste blinga den också.
Två lämpliga affärer i köpcentrat har utförsäljning. Jag kan inte låta bli att handla. Saker jag ändå hade tänkt köpa tänker jag. Smultronkruka. Kruka att hänga på väggen ute. Pynt i form av kedja med små spegelbitar som glittrar i solen. Hängande ljuslyktor. Hmm. Kanske inte HELT nödvändiga saker, men tänk vad fint det ska bli! För ett eller två år sedan skulle jag rynkat på näsan. Men nu känns pyntet logiskt. Och fint.
Men nån trädgårdstomte kommer ALDRIG över vårt staket tänker jag. Och så kommer jag på att vi faktiskt har en. Fast en fådd sådan måste jag få säga till mitt försvar..

Glassbilen

Idag gifter sig vår kronprinsessa med sin Daniel. Detta är stort. Denna dag betydligt större än oljekatastrofen i Mexikanska gulfen. Eller heter det golfen?
Fåglarna dör alternativt tvättas rena även denna dag, men det kommer vi på andra sidan jorden nog inte få veta vid nyhetsrapporteringarna.
Vad jag funderar över denna soliga förmiddag är att det faktiskt är NÅGON som GJORT glassbilens melodi. Hur gick det till? Var det någon som satt och knåpade på sin kammare i dagar, eller kom den till i all hast "Vi måste fixa en gingel ju!"
Denna välkända landsplåga, speciellt så här års.
Dottern hör bilen komma, knycker till sig några mynt och rusar ut genom dörren, och jag efter med mannens plånbok. Det går liksom inte att komma undan.
Han som kör glassbilen känner redan igen oss. Är det därför han numera stannar utanför vårt hus? Det gjorde han inte tidigare, de körde oftast förbi faktiskt. Eller är det skylten "Kör sakta lekande barn" som vi satt upp? Lagligt t.o.m. enligt vad jag förstår, för den står faktiskt PÅ vår tomt och då är det OK..?
Smart drag av förare till glassbilar i så fall, att stanna vid dessa skyltar. Det kanske ingår i deras utbildning att bli bättre säljare?
På oss funkar det även denna dag i alla fall och jag går därifrån 99 kronor fattigare men rustad med en stor kartong glasspinnar.

ALV

Igår var det så dags för en mycket efterlängtad visit: ASTRID LINDGRENS VÄRLD. Youtube (Jutubb) har periodvis gått varmt här hemma med klipp från denna attraktion.
Färden startade tidigt på morgonen och vi var framme strax efter att det öppnat. Våra grannar som också skulle dit med sina barn ihop med oss kom minuterna efter.
Jag har besökt parken två gånger tidigare. Båda gångerna utan egna barn. Varför? Det var gratis inträde. Jag har bott ett år i Vimmerby för en evighet sedan. Gick på folkhögskolan där för att läsa in naturvetenskaplig behörighet till högskolan.
Strålande solsken gjorde sitt för dagen. Villa Villerkulla med Pippi och de andra figurerna var ett givet besöksmål. På väg därifrån kom Prussiluskan cyklande, klev av cykeln och tog i hand med mannen. Julius slet då av sin mössa och fick så beröm för att vara ett ovanligt väluppfostrat barn som lyfte på hatten!
Jag är inte stormförtjust över dylika ställen som BARA riktar sig till barn. Men ALV måste jag ge en eloge. Det är trevligt även för vuxna. Och det är roligt att skådespelarna (som håller hög klass tycker jag) inte upphör att vara sina rollfigurer bara för att showen råkar vara slut. Och alla har vi ju varit små och känner igen figurerna från Astrid Lindgrens böcker.
T.o.m. maten var god, det fanns husmanskost, inte bara burgare och glass. Dottern valde fisk men åt sedan upp hälften av mina köttbullar.
Sonen tyckte nog bäst om de får med lamm som låg och idisslade i en inhägnad i närheten av Katthult. Han tjöt glatt och "pratade" högljutt med dem väldigt länge.
På hemvägen somnade båda barnen nästan omedelbart i bilen och sov hela vägen hem.
Jag glömde kameran men har förevigat besöket med mannens mobiltelefon. Bilderna blir lite romantiskt "softade" av allt stekos som hamnat på linsen vid daglig förvaring i hans cateringkök.

Lilla gubben

En världspremiär för sonen idag: JORDGUBBSÄTNING!
Gick sådärbra. Men intressant var det i alla fall. Så länge det nu varade.

Sött

Våren och försommaren är helt klart kalastider. Inte bara för att värmen och ljuset äntligen återvänder, utanför att så många fyller år som jag känner.
I söndags var vi och firade mitt äldsta syskonbarn E som fyllde 20 år. När hon föddes var jag själv 17 år och E. är det enda barnbarnet som min mamma hann träffa innan hon som nybliven farmor gick bort i cancer.
Söt som socker, precis som när hon var bebis, öppnade hon presenter och vi åt efterrättsbuffé, nästan lika söt, som hon bakat alldeles själv. Eftersom vi haft det ganska hektiskt (läs: mannen har haft det hektiskt och jag har passat barn..) blev presenten pengar ackompanjerat med plastpärlesmycke som dottern tillverkat. Det var hennes egen idé att göra ett halsband till storkusinen.
Som dagens bonus fick jag med mig lite Myskmadra som jag tiggde med mig hem. En växt som i höstas var slut på plantskolan och som ska fungera som marktäckare i vårt skogsbryn. Marken där kan dessutom behövs täckas lite extra eftersom den stora björken som vuxit där nu är nedsågad sen några dagar tillbaka. Den började "lägga sig ner" alltmer märkte vi. Och för att inte utmana ödet och råka klämma ihjäl nån så fick den så tillslut smaka på motorsågen.
Så nu ska de små växterna med små, söta, vita blommor, förhoppningsvis sprida sig över den fläckvis bara marken.

Fina fötter

Nu är det att ta nya tag. Mitt liv ändras tyvärr inte så mycket viktmässigt, men fötterna fick sig en omgång häromdagen. Och jag fick skäll av fotvårdstjejen.
Mina fötter var verkligen i ett bedrövligt skick, så det var berättigat. Nu är jag lite fattigare men har rätt fina fötter. Och ska verkligen försöka hålla efter dem nu i sommar. Det var egentligen en elev som utförde själva jobbet, men hon som hade salongen stod och instruerade henne och skällde på mig lite om vartannat. Jag köpte även en dyr fotpeeling som jag använde idag hemma enligt order.
Man ska torka fötterna när man badat och duschat också. Inte låta dem självtorka, som jag alltid gör för att hinna torka resten av mig. Det var faktiskt en nyhet för mig och mina svampiga och jättetorra fötter att det är ungefär lika viktigt att torka fötterna och mellan tårna som att borsta tänderna.. Nej, jag hade inte fotsvamp.
-Det luktar illa, sa hon med salongen. Det gör inte dina fötter.
Alltid nåt. Och så var jag ju ett bra studieexempel för eleven förstås. Det sa hon till mig.

Sniglarna igen

-Mamma, mamma! Kom och titta, det är sniglar! Utan skal!
Jag masar mig upp ur soffan med sonen och följer med dottern ut till gungställningen. -Där och där! Hon pekar på flera ställen där mördarsniglar, modell medelstora, hasar fram. En kryper på kaninburen.
Med sonen på armen säger jag nåt i stil med att "vi borde ha ihjäl dem". Men går så in igen. Dottern är kvar ute och gungar.
Efter en stund kommer hon inhoppandes, lätt andfådd. -Jag har huggit dom, säger hon.
-Va? (Hon skojar väl..) Har du dödat sniglarna? Med vaddå?
-Med den där med blått på!
Mitt nya maskrosjärn alltså.. Jag följer med ut igen.
I gräset och nedanför kaninburen ligger kletiga rester av sniglarna. Hon har alltså tagit saken i egna händer när morsan inte gjorde det.
På väg in igen säger hon: -Jag tycker lite synd om dom..
Jag förklarar att man inte ska döda djur själv, att man ska vara snäll mot djur, men att sniglarna äter upp våra grönsaker. Så det är OK..
På kvällen när vi ska sova berättar jag om händelsen för mannen.
-Hoppas vi inte har några vassa föremål inne, säger han.

Ängen

I försenad morsdagspresent/vardagspresent fick jag igår ett maskrosjärn och ordentliga trädgårdshandskar. Jag får skylla mig själv för jag har klagat på trädgårdshandskarna och vid upprepade tillfällen påtalat att vi borde ha ett maskrosjärn.
Nu när sonen sover provar jag mina nya grejer på den lilla markplätt där jag har sått in inte mindre än 4-5 påsar ängsfrö. De var ju så små de där fröna. En påse skulle räckt enligt beskrivningen, men det gjorde det inte. Nu är det tjockt med exempelvis prästkrage, fläckvis.. Ängsytan var från början större, men en del strök med när vi lät gräva avlopp till gäststugan.
Problemet när man ska rensa ogräs är de växter som jag inte vet om det ska bort eller inte. En del kan jag helt enkelt inte identifiera. Jag har ju jobbat som biolog flera år, men lade väl inget större krut på den här typen av växter. Och jag inbillar mig att en del av fröerna i blandningen måste vara utländska. Växer verkligen den där sorten vilt i Sverige? Maskrosor, Groblad, Gråbo, tistlar och nässlor, javisst, de ska bort! Men Lusern? Njaa. Och så de där som jag inte känner igen.. Jag avvaktar lite.
Maskrosjärnet var bra till en annan sak också märkte jag. Bland växtligheten gömde sig snigelbebisar som jag högg ihjäl.
I morse var alla basilikaplantorna i en kruka borta. Förutom en liten planta. På kanten av krukan satt en liten mördarsnigel och försökte göra sig osynlig. I jorden syntes slemmiga spår av förövaren.
Så någon förbarmelse visade jag inte heller hans släktingar.

Barnkalas

Igår var det så dags för första riktiga barnkalaset på hemmaplan. I strålande solsken blåstes den ditfraktade hoppborgen upp och det provhoppades en hel del redan innan kalaset.
Sju barn och ungefär lika många föräldrar åt korv, glass, frukt och tårta och alla verkade trivas under de drygt två timmarna kalaset varade.
Sista kvällen med napp var kanske ingen perfekt avslutning på dagen, men så hade vi bestämt. Jag hittade faktiskt ingen napp vid läggdags och försökte mig på ett avslut redan denna kväll. Men det gick inte. Historien jag snabbt kom på om att Napp-feen nog varit och hämtat napparna gick visserligen hem, märkligt nog. Men egentligen hade vi ju lovat dottern att hon skulle få ha napp även denna kväll och jag gav snabbt med mig och sa att Napp-feen kanske glömt en napp trots allt? Och tänk vilken tur. Det hade hon. När dottern senare började gråta och undrade om Napp-feen skulle komma och hämta denna enda kvarvarande napp på natten önskade jag att jag inte uppfunnit den här figuren.
Idag har det inte frågats efter nappen en enda gång. Inte ens nu på kvällen. Två gånger har hon hittat nappar som hon glatt och helt utan minsta protest lämnat över.
En seger betydligt lättare vunnen än vad vi trott!

4 år

Så har man då en 4-åring! Förutom en rejäl bula i huvudet tror jag dottern är nöjd med sin födelsedag.
Klockan 7 blev jag väckt för att gå upp med mannen och sjunga med paket. Dottern sov räv. Hon föddes klockan 06.20, så jag skulle tro hon vaknat denna morgon ungefär samma tid. Frukost fick det dock bli i köket. Äggröra, bacon och lönnsirap (kanske inte så hälsosamt, men GOTT!) är ju ingen idealisk äta-i-sängen-mat. Speciellt inte när man är 4 år.
På förmiddagen blev det fler paket och tårta med farmor, farfar och faster E. Nya cykeln skulle genast provas. Huj vad snabbt den gick!
På eftermiddagen kom så barnens morfar med fru samt en av mina bröder med sina barn.
Höjdaren av paket blev nu en Barbie-häst som legat högt på önskelistan länge.
Mat och mer tårta inmundigades Intressanta samtalsämnen så som kloning, andlighet, ont vs gott och oljeutsläppet i USA avhandlades. Dottern lekte under tiden med yngsta storkusinen som inte heller verkade intresserad av dessa ämnen.
Finns det förresten nåt bättre än riktigt givande samtal? Ja, jo, det gör det väl, men jag gillar verkligen att grotta ner mig i intressanta ämnen med andra som går att diskutera med.
Mammaledighet i all ära. Men jag tror det är en av sakerna jag saknar mest med att inte jobba. De där samtalen. De är näst intill omöjliga att få till med småbarn att passa på, och passa upp på, samtidigt..
Dotterns bula i huvudet orsakades förövrigt av att jag skulle skölja av henne med vatten i en tillbringare efter att hon kissat på sig, varefter hon liksom hoppar omotiverat rakt upp i luften. Och slår huvudet rakt i botten på kannan. Och så gråter hon: -Jag trodde gräset var studsmattan!

Vännen

En av dotterns små grannkompisar har bott utomlands ett halvår men är nu hemma igen sen ett par veckor tillbaka. Idag var första dagen de lekte på riktigt och det blev ett kärt återseende med bland annat studsande på studsmattan, mellanmål i solen och frisörlek.. Små barn har förvånansvärt långt minne. Betydligt längre än vad jag kunnat föreställa mig. Det har under detta halvår varit en hel del prat om A. och när han ska komma hem igen?
Och när han äntligen kommit hem, då vill plötsligt lillebror vara med och leka. Även A. har en lillebror så det blir nog bra när de kan börja leka med varandra de också!

Getingen

Det verkade så trevligt det där i höstas, med att plantera egna sommarblommor från frön. Nu har jag en väldig massa ytte pytte plantor att ta hand om. Grobarheten har varit bra, fast jag slarvat. Att köpa fröer är lite som att handla smågodis. "Bara en till! Och den där var också fin!"
Jag har idag planterat om en herrans massa små smultronplantor istället för att städa inne. Vi ska ha kalas i helgen för dottern som fyller 4 år. Det kommer gäster både på lördag och söndag. På söndag är det barnkalas och egentligen borde man väl städa EFTER det istället. Men om nu några föräldrar (som inte förstått att de faktiskt kan få två timmars barnpassning gratis) stannar kvar så vill man ju gärna kunna bjuda in dem. Och tänk om det blir regn. Det FÅR INTE bli regn!
Jag springer in och ska hämta vatten för att vattna de små omplanterade smultronen och sommarblommorna. Då hör jag nåt som surrar ordentligt.
Tittar mig omkring, och där i fönstret surrar en BÅLGETING! De är stora. Jättestora. Jag har t.o.m. sett att man kan sätta upp HOLKAR för bålgeting.
Hur ska jag göra?
Ringer min svärfar och piper "att det är en bålgeting inne och jag törs inte ta ut den". Svärfar lovar att komma på direkten. Jag tar några kort, getingen surrar högt och jag ramlar då nästan baklänges av förskräckelse, och trillar på gunghästen som är parkerad mitt på hallgolvet.
Getingen flyttar sig till en keps på hatthyllan och vips! Den flyger ut. Och jag slipper ett moraliskt dilemma. Döda eller släppa ut, det är frågan. Bålgetingar är fridlysta men jag vill INTE ha ett bo med bålgetingar som närmaste granne.

Svåra saker

Skojigheterna duggar tätt för tillfället. I helgen var det ju bröllop vi var på och ur dotterns mun hoppar de en efter en ut i luften.

-Först går man i 1:an-skolan, sen i 2:an-skolan, sen i 5.., nej, 3:an-skolan...
Och så fyller hon på, vidare upp till 9:an.
Sen fyller jag i: -Sen går man på nåt som kallas gymnasiet. Och så kan man gå på Högskolan för att lära sig ännu svårare saker.
-Som att stå på händerna!

Igår blev det prat om hur bebisar kommer till världen. Jag klarar mig undan lätt här om jag så väljer eftersom båda barnen tagits med kejsarsnitt. Det är enkelt att säga att man plockade ut dem ur magen. Idag blev det dock lite mer detaljerat.
-De flesta bebisar skär man faktiskt inte ut, de kommer ut ur snippan, säger jag.
Dottern fnissar lite. -Om det är en pojke kommer den ut i snoppen! Huvudet läggs på sned, hon kisar och jag vet att detta är nåt hon inte riktigt tror på själv, även om hon säger så.
-Nej, säger jag, pojkar kan inte föda barn.
Huvudet ännu mer på sned. -Men förr i tiden..?