Getingen

Det verkade så trevligt det där i höstas, med att plantera egna sommarblommor från frön. Nu har jag en väldig massa ytte pytte plantor att ta hand om. Grobarheten har varit bra, fast jag slarvat. Att köpa fröer är lite som att handla smågodis. "Bara en till! Och den där var också fin!"
Jag har idag planterat om en herrans massa små smultronplantor istället för att städa inne. Vi ska ha kalas i helgen för dottern som fyller 4 år. Det kommer gäster både på lördag och söndag. På söndag är det barnkalas och egentligen borde man väl städa EFTER det istället. Men om nu några föräldrar (som inte förstått att de faktiskt kan få två timmars barnpassning gratis) stannar kvar så vill man ju gärna kunna bjuda in dem. Och tänk om det blir regn. Det FÅR INTE bli regn!
Jag springer in och ska hämta vatten för att vattna de små omplanterade smultronen och sommarblommorna. Då hör jag nåt som surrar ordentligt.
Tittar mig omkring, och där i fönstret surrar en BÅLGETING! De är stora. Jättestora. Jag har t.o.m. sett att man kan sätta upp HOLKAR för bålgeting.
Hur ska jag göra?
Ringer min svärfar och piper "att det är en bålgeting inne och jag törs inte ta ut den". Svärfar lovar att komma på direkten. Jag tar några kort, getingen surrar högt och jag ramlar då nästan baklänges av förskräckelse, och trillar på gunghästen som är parkerad mitt på hallgolvet.
Getingen flyttar sig till en keps på hatthyllan och vips! Den flyger ut. Och jag slipper ett moraliskt dilemma. Döda eller släppa ut, det är frågan. Bålgetingar är fridlysta men jag vill INTE ha ett bo med bålgetingar som närmaste granne.