Om mig

Mitt foto
Färjestaden, Öland, Sweden
Gift tvåbarnsmamma, arbetar till vardags som miljöskyddshandläggare. Jag har gett ut en bok som heter En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression. Du kan enklast beställa den via internetbokhandeln, eller ta kontakt med mig direkt. Du kan nå mig på Lotta.Lindeborg@gmail.com. En mekanisk mamma finns också på Facebook!

måndag 30 januari 2012

Tur

Och så kom ju då äntligen snön den här vintern. För ca en vecka sen började det och nu ligger världen utanför huset vit. Pulka kan man åka fast man är sjuk. Förra året var det ingen hejd på susandet i backen, i år var dottern betydligt mer försiktig. Kanske har det med allmäntillståndet att göra.
Plötsligt fanns behov av en snowracer. De är ju hårdvaluta nu, det förstår jag. Döm om min förvåning när vi på Kalmartorget, denna eminenta gratis-sajt att lägga in annonser på, hittar en Stiga för 50 kronor. Fin var den också, och bara några minuters bilfärd ifrån oss! Ibland har man tur ändå!

söndag 29 januari 2012

Ny frisyr


Resultatet av dagens tvångsklippning i 2 steg blev nåt i stil med hans namnes frisyr..
Lite för kort på ena sidan gjorde att jag ansade till det igen, och det blev lite..ehh, kort. Och snett. Fast på andra sidan. Sen vågade jag inte ta mer.

lördag 28 januari 2012

Lördag kväll








Och så vankades det lördagsgodis. På Bolibompa-webben hade dottern sett dem göra "Reptil-dricka", så det skulle det bli. Och till denna dryck chokladbollar. Mumsfilibabba, tyckte speciellt sonen. Som även gillar att städa upp efter sig. Vilket kunde behövas när plötsligt chokladbollarna började lekas med efter en stunds ihärdigt ätande.

fredag 27 januari 2012

Lasagne

Idag kom mannen hem med överbliven lasagne från jobbet. Det är ju så himla gott! Så klart jag vet att lasagne inte direkt är det nyttigaste man kan äta. Men med viktväktarna blir det så tydligt, att så där mycket mat som det är så lätt att stoppa i sig, bara av den anledningen att det är gott, nä, det går faktiskt inte. Inte i längden.
I mitt fall har "i längden" inneburit snart 6 år. Så klart det sätter sina spår. Avsaknad av motion (ja, i stort sett) uppepå detta har ju inte gjort saken bättre.
Av mina 26 points (varför kallas det inte poäng helt enkelt, detta är ju ändå Sverige) snodde en portion lasagne 16. Och då är en kvalificerad gissning att portionen jag åt var lite större än en portion enligt viktväktarna. Fast så knussligt orkar jag inte räkna.
Jag har inte vågat prova, men gissar att pizza ger minst det dubbla i antal points än lasagne...
Men nu är det snart vecka 3. Och jag har faktiskt gått ner i alla fall 2 kg, enligt vår högst osäkra våg från IKEA. Studsar man till blir det kanske ett kilo till. Eller ett mindre. Men egentligen spelar det ju mindre roll. Mindre mat = mindre kilo. Så enkelt är det.

torsdag 26 januari 2012

Vattenkoppor

Så har dottern fått vattenkoppor. Hon hade feber igår kväll och en ruva på halsen, som kunde vara en kvissla, eller att hon rivit sig. Idag hade hon en blåsa på andra sidan halsen.
Så vi är hemma, hon och jag. Det är en välsignelse att kunna umgås själva, bara vi två. Sonen är på dagis, han är frisk än så länge.
Vi har tittat på film och läst böcker och ätit bananpannkakor.
Jag tror på det här med tid att bara vara. Om det så gäller relationen med din partner, eller med ditt barn. Det kittar ihop, att bara få sitta ner och prata om vad som dyker upp att diskutera. Man måste få ta sig den tiden ibland. Det är därför jag lämnar sonen på dagis, fast vi är hemma. Och det är därför vi ibland har fuskat med att ha barnen på dagis, fast vi är hemma bara mannen och jag. Samhället tjänar på detta i längden, jag väljer att tro det. Det är ett sätt för mig att försvara detta, fast man inte får. Men det är ibland enda sättet att få ett andningshål, rätt eller fel.

tisdag 24 januari 2012

Oskarpt




Och ibland blir det lite spontan-gymnastik här hemma. Bra för knopp och kropp!
Jag gillar när bilderna blir så här. Mycket färg på nåt sätt och oskärpa.

måndag 23 januari 2012

Att vara vuxen

När ska man bli helt vuxen egentligen? Jag fyller 39 år om några månader, och har ändå så svårt för vissa saker man borde klara av vid det här laget.
1. Att begära VAB-ersättning. Man ska först anmäla sjukt barn, sen ska man komma ihåg att skriva upp dagarna man är hemma på almanackan hemma, och begära utbetalning, helst på nätet. Och vänta in lappen att lämna till förskolan. Och lämna lappen, och komma ihåg att hämta den underskriven, och sen skicka in eländet. Man måste ju skicka in lappen även om man begär ersättning på internet. Man borde väl kunna ordna så personalen fyller i åt en via nätet, de också?
2. Att göra mer än ett ärende samtidigt, utan att ge upp.
Igår skulle jag, samtidigt, reklamera en grej på Post-utlämningsstället, och hämta två paket, och lämna in ansökan om, håll i er - ICA-kort. (Valfritt att hålla i sig för att vi inte har det redan, alternativt, att vi söker om detta ultimata vuxna bevis). Jag åkte därifrån utan ett av paketen. Fick vända halvvägs hemma i snömodden och åka tillbaka. Höll på att köra upp på trottoaren istället.
Vi gjorde ett försök att skaffa ICA-kort för ett år sedan, men misslyckades att samordna våra besök i affären med att vi båda hade legitimation, och så rann det ut i sanden.

Det enda vuxna jag kan riktigt bra, tror jag är att fickparkera. Många års boende inne i stan har gett en förfinad teknik, jag kan fickparkera på "fel" sida utan problem. Jag kan fick-parkera med två decimeter tillgodo fram och bak. Vilket någon gång resulterat i att jag, stressad, knappt kunnat ta mig därifrån.. Fast då kände jag mig inte så vuxen och lyckad heller..

söndag 22 januari 2012

Ta tillvara på



När jag växte upp fanns ofta en gammal kantstött, ful porslinsmugg i vårt kylskåp, innehållande FETT. Stekflott helt enkelt, som min mycket sparsamma mor hällde av från pannan när hon hade stekt till exempel fläsk. Flottet var beige-grått, med små svarta prickar i. Lite konstigt kanske, men gott, och miljövänligt, att ta om hand matresterna. Och bra för avloppsrören!
Mannen har tagit hem ankkonfi (ja, det stavas väl inte så..) från jobbet, och med den följde en massa...FETT. Som han smälte, silade och hällde i en påse som nu ligger i vår frys... Han ska steka mandelpotatis i det, säger han, det blir tydligen mycket gott. Och jag tror honom, för han är en mycket duktig kock. Även om den där påsen såg lite småläskig ut, som en påse med blodplasma..

Och så kom det då äntligen en gnutta snö idag, och barnen for ut som skållade troll (nja..) i trädgården för att ta tillvara på stunden.

lördag 21 januari 2012

Längtan efter sommaren


Nu längtar jag efter våren och sommaren. En bild som jag i somras tänkte kanske kunde varit med i nån Trädgårdsbilds-tävling får jag väl lägga upp här istället, denna gråmulna, kalla januaridag... Blåregnet i hörnet av pergolan, vid bambuväggen, har visat sig vara en riktigt överlevare. Vi har flyttat den, och den tog sig igen. Men den har aldrig blommat, fast den är 3 år gammal. Man skulle visst beskära Blåregn, läste jag sent omsider. Mannen satte sekatören i den strax innan jul. Så nu hoppas jag på blommor i sommar!

fredag 20 januari 2012

Hinna före

Tänk om någon annan "hinner före"?
Ända sen jag började skriva sommaren 2010 har jag varit lite ängslig för att någon annan ska hinna före med en bok om att ha en förlossningsdepression. Jag förstod ganska snabbt hur lite som egentligen finns skrivet, och detta sporrade mig, visst var det så.
I sökandet efter kvinnor (och män med för den delen, men det har varit svårare) som ville dela med sig av sina erfarenheter har jag ibland stött på andra som också skriver. Andra som därför inte har velat vara med i min bok, för de skriver själva.. Men visst måste det finnas utrymme för fler böcker, samtidigt?
Kanske är de andras manus inte klara ännu. Kanske har de skickat till förlag, men inte har en tillräckligt fängslande historia trots allt?
För ännu finns ingen bok av det slaget jag tänker på.
Jag tänker att jag har alltid skrivit, i någon form, och fick alltid högst betyg på uppsatser. Men min historia kanske inte duger för det? Ett språk som duger på gymnasiet är naturligtvis inte samma sak som att det räcker till en bok? En förläggare måste väl se potential att sälja lite också, om de ska ta sig an ett manus?

Jag tänker att jag kan ge ut den själv annars. MEN, visst är det en kvalitetsstämpel att ett förlag antar ens manus? Det går inte att komma ifrån. Så nu håller jag tummarna. Och försöker andas lugnt.

torsdag 19 januari 2012

Bästa Glittra




Ibland är hon vaken igen från vinterdvalan, lilla Glittra. Efter att ha stoppat i sig 4-5 syrsor till middag blev det lite mys..
"Jag vill att vi skaffar en till, en pojke! Snäääälla! Då blir det ungar!"

onsdag 18 januari 2012

"Mitt bästa tips"

I veckotidningar, typ Allers, brukar det finnas en sida med denna rubrik. Oumbärliga och umbärliga tips hur man kan förenkla och förbättra sin vardag.
Idag läste jag i svärmors ena tidning att man, för att slita påslakan jämnt, kan sy igen hålet nertill, sprätta upp fållen upptill och vips så hamnar fotänden uppe och tvärtom.
Brukar påslakan slitas ojämnt ö.h.t, det kan jag fråga mig. Var blir det mest slitet i så fall- upptill, eller nertill?
Sen läser jag vidare att jeans torkar snabbare om de vänds ut och in. Är detta verkligen sant? Borde inte mängden fukt avgöra, eller har det med ytbeskaffenhet att göra?
Nåja, oavsett är det ju ganska praktiskt att torka jeansen ut och in, eftersom de ska tvättas så. Och är det mycket pollen i luften, och man hänger ute, så slipper man få jeansen "dammiga" på utsidan. Fast är man allergisk mot pollen rekommenderas nog inte detta..?
Jag skulle kunna skriva in med mina egna tips. Jag har två ganska bra.
Kritstreck, typ barnens kritor då, kan vara mycket svåra att få bort från vissa ytor. Babyservetter! Funkar super!
Och sen påsarna man köper blöjor i. Jag skickar Tradera-vinster i dem. Stark plast, lagom med plats för det mesta som är behändigt att skicka. Om man vill kunna skriva adressen direkt på påsen går den bra att vända ut och in! (Sen är det ju miljövänligt att kunna återanvända påsen också! Brukar ju ändå vara för liten som sop-påse..)

Välja själv

 

Var ska detta sluta? 2,5 åringar som sitter och väljer själva på datorn. Definitivt dax att skaffa spärr mot barnförbjudet..
Posted by Picasa

tisdag 17 januari 2012

Måla måla




Idag har dotterns rum målats klart. Det pistagegröna har blivit lila. Riktigt fint blev det, lite mer ett flickrum än ett småbarnsrum. Skrivbordet åkte ner i lekrummet, där kommer det säkert till större nytta just nu.
Det blev slagsmål om penslarna en stund, och tur var kanske det. För sonen skulle hjälpa till, och verkade undra varför inte den helt rosa väggen intill skulle vara omålad..

måndag 16 januari 2012

Ingen riktig mamma igen..

Nja, nu har jag läst ut boken "Ingen riktig mamma".. Handlade egentligen mer om andra problem än just den första tiden, barnet har svårigheter längre upp i yngre tonåren..
Helt OK, men ingen fantastisk bok, det tycker jag inte. Tyvärr. Jag kan inte låta bli att undra om författaren själv fött barn? Om hon har det, var nog det en ganska OK upplevelse, relativt sett..

Ingen riktig mamma

Jag letade och letar fortfarande efter litteratur kring förlossningsdepressioner. Eftersom det nästan saknas skönlitterär litteratur föddes tanken att skriva själv. Jag började sommaren 2010 och har just skickat till några förlag. Och just nu i dagarna läser jag om Karin Flygares bok "Ingen riktig mamma" och beställer den via biblioteket. Boken kom ut förra året och handlar om en mamma där det inte blir riktigt vad hon tänkt sig med kärleken till barnet. Jag har läst en tredjedel och den verkar bra, men är inte självbiografisk, i alla fall inte öppet.
Lite, lite undrar jag hur det påverkar möjligheten att få en bok utgiven, om förlagen anser att marknaden blir mättad? Men inte kan EN bok vara nog? Kanske ger det draghjälp istället, att en etablerad författare belyser ungefär samma ämne? Jag hoppas det är så istället. Om det nu inte är en kokbok man skrivit.

"Ett samtidsdrama som vänder på perspektiven och ställer svåra frågor. Vem är en bra mamma? Varför går det bra för en del och för andra inte?"

söndag 15 januari 2012

Rasta av sig


Det är svårt att aktivera barn under vintern, i alla fall när det inte finns någon snö. Isande kallt, vem vill gå ut då frivilligt? Egentligen?
Idag bar det av till ett lekland, dottern var bjuden på födelsedagskalas. Där rastades det friskt däremot. Och lugnet sänker sig hyfsat när vi kommer hem. Så pass att dottern kunde vara med och måla om i sitt rum, utan större nervsammanbrott från föräldern som var ansvarig.
Snyggt blev det också, den där lila färgen. Nu gäller dte bara att fixa nån sorts sänghimmel som pricken över i..

lördag 14 januari 2012

Fixa

Som man bäddar får man ligga. Äpplet faller inte långt från trädet. What goes around comes around.
Raden av ordspråk som skulle kunna innebära att barn ofta blir lika sina föräldrar är oändlig.

Dottern ska absolut måla om sitt rum. Jag som tycker färgerna är fina som de är (tänk GB tresmak..) och dessutom har de bara suttit på väggen i knappt tre år. Men nu ska här fixas om och donas!
De väggar som är rosa vägrar jag måla om än. Det gröna skulle få bli turkost, ville dottern först. Sen bestämde hon att det ska vara lila. Så nu har lila färg inhandlats. En liten ynka bruk för över 400 kronor.
Men det är klart, men föräldrar som gör om och bygger till och fixar hela tiden så är det väl inte så konstigt.
Jag börjar mer och mer förstå varför ROT-avdrag inte ges till hus under 5 år. Vi sneglar redan på fler ändringar av köket..

fredag 13 januari 2012

Viktväktarna

Nu har jag gjort det. Gått med i viktväktarna. Jag har i flera år funderat på hur det funkar, även innan jag behövde det.
Nu vet jag. Jag är online. Tänka att man slipper väga sig inför andra och i kör bekänna att man är tjock?
Jag ska gå ner 6 kg. Det är dubbelt så mycket som de rekommenderar, men 3 kg känns för lite? Lite fegt nästan.
Igår åt jag 4 pannkakor med sylt och upptäckte att mer än halva min dagsranson av mat försvann. Jag ska aldrig äta pannkakor mer. Inte än på ett tag i alla fall. Frukt kan man äta hur mycket som helst av, nästan.
Det är skönt, för hos dietisten vi var hos häromdagen med den mycket matglada dottern, sa hon att 10 russin ska räknas som 10 vindruvor, vilka räknas som en frukt, och ett barn i dotterns ålder inte bör äta mer än 3 frukter om dagen. Jag förstår faktiskt inte riktigt hur det ska gå, för det äts MYCKET frukt...
Jag ser framför mig sonen, som vid några tillfällen glatt mumsat i sig tre små paket russin från Saltå, på raken.
Uj, uj, uj, vilken massa frukt!!
Vi åker till Kreta i vår, och då ska jag banne mig ha gått ner de där 6 kilona.
Det är så trist att prata om vikt, men att lära sig hur det fungerar med mat och kost kan ju aldrig vara fel. Att stoppa i sig vad man faktiskt mår bra av? Jag tror inte man behöver vara online så länge för att lära sig mer, för jag har inte tänkt vara medlem för evigt.

onsdag 11 januari 2012

Sjukan

Hur länge kan man egentligen ha ont i halsen? Efter tre halsflusser under hösten och vintern har jag nu konstant ont. Kan man få kroniskt halsont? På samma sätt som nerver kan börja signalera smärta fast det onda egentligen gått bort?
Imorgon får det bli vårdcentralen igen, och jag kommer bli kallad "Sara" igen.
Det blir värre när jag pratat. Åhå, är det kanske det som är "Papegojsjuka"?

måndag 9 januari 2012

Frukt-stund



Fast med grönsaker. Vi har flyttat ödlan Glittra till sitt nya hem, det terrarie vi handlade i Stockholm. Lite mindre, mycket bättre. Glittra vaknade tillfälligt, men verkar redan ha knoppat in igen.

söndag 8 januari 2012

DETALJER

Jag fick frågan igår, varför jag läser kvällstidningar?
Först blev jag lite paff. "Det är väl underhållning?"
Jag vet att det inte är högkvalitativ läsning, visst. Men det är en stunds förströelse, och bilagan är som ett inredningsmagasin, om än inte lika fylligt.
Så öppnar jag tidningen och läser. Och för första gången slår mig insikten vad som är den stora skillnaden mellan denna tidning och en vanlig dagstidning. Det är DETALJERNA.
Jag har läst om det innan, om den 31-åriga mamman som haft ihjäl sina två pojkar, de hittades druknade i höstas. Man hade saknat dem i skolan och på dagis, och pappan slog larm. Men nu läser jag fler DETALJER. Som jag önskar att jag hade sluppit. Men jag kan inte låta bli, utan sugs med i texten.
Och jag tänker tillbaka på att det finns några historier som bitit sig fast i mig under många år. Berättelser som jag inte kan glömma. Som dyker upp just när jag ska sova. Och som får ögonen att tåras. Och jag har läst dem alla i just kvällstidningar. Det är ett frossande i lidande.
Varför vill vi läsa sånt? Varför saktar människor ner farten och stirrar när det skett en olycka? Varför gick man på offentliga avrättningar förr?
Varför filmas skönhetsoperationer och görs program om?
Men jag önskar att jag aldrig läst det där om de två drunknade barnen. Och undrar varför den här mamman inte fick nån hjälp i sin utsatta situation. Varför människor blir så olyckliga och ensamma att de väljer en utväg som inte ens borde kunna tänkas som val.
Jag brukar kunna trycka tillbaka vad jag läst tillslut och somna.
Den här mamman kommer få leva med detaljerna resten av sitt liv. Varje dag. Varje kväll.

lördag 7 januari 2012

Uteliv






Idag har vi varit på utflykt. Sjön Sparren. Isande kallt. Vi har även lovat varandra detta inför nästa år, jag och mannen, att bli bättre på att ta oss ut i naturen med barnen. Eller åtminstone ut i nån slags ordnad natur, typ reservat eller dylikt.
Min bror och hans familj har redan vanan inne, så det var lätt att hänga på. Varm choklad, tunnbrödrullar och pepparkakor. Sen började våra ovana barn att frysa. Fast visst, det var kallt.. Jag frös redan om fötterna.
Jag kan önska ibland att jag gillade friluftsliv mer än vad jag gör. Men sanningen är den att jag är ganska bekväm.
Alla år jag sprungit omkring ute i markerna i jobbet har fördärvat mig. Och riktig, äkta natur är varken lättillgängligt eller lättpromenerat för små ben. Det kryllar av fästingar och insekter. Fästingar är bland det värsta mannen vet.
Jag tycker det är värre med älgflugor. Men de finns liksom inte för det flesta, så om ni inte vet vad det är - fortsätt leva i okunskap..
Bilderna har brodern tagit (Anders Österberg).

fredag 6 januari 2012

Snö!!




När det inte varit snö en endaste liten dag ännu den här vintern är det viktigt att ta tillvara på det lilla man hittar på bortaplan. På vägen upp till Stockholm skulle det kissas vid ett tillfälligt stopp och det var härligt med snö under stövlarna, tyckte dottern.
Och så Hurra! I morse var det faktiskt några millimeter ute, även på slutdestinationen.
Snabbt på med ytterkläderna! Men var tog byxorna vägen..?

onsdag 4 januari 2012

Sova hela natten

Som nybliven mamma gjorde jag misstaget att läsa en bok av Anna Wahlgren. Hom hade ett "schema" för att hantera ett spädbarn och enligt detta skulle en bebis sova 20 timmar per dygn. Min dotter har ända från starten sovit ca 11 timmar per dygn. Visst förstod jag intuitivt att bebisar är olika, men det lät så lätt. En bebis skulle också sluta amma på natten vid en månads ålder. Nä, man skulle ta tjuren vid hornen och " buffa" sitt barn till sömns! Det var bara att inte ge sig, och visa vem som bestämmer!
Sen läste jag istället en bok av Katerina Janouch, och det var en lättnad att höra att hon ammade sin ett-åring till sömns, precis som jag.. Det kändes förlåtande.
Svärmor har sagt att de har nog inte haft det lätt alla Anna Wahlgrens barn.
Och det kanske är alldeles sant?

tisdag 3 januari 2012

Den tredje januari

Det är den 3 januari. Jag längtar redan efter våren. Är hemma från jobbet och är sjuk. Igen.
Var på vårdcentralen och tog blodprov och halsprov och blev kallad "Sara" utan att rätta läkaren. Jag har varit där 5 gånger i höst, men läkaren kommer ändå inte ihåg att vi heter samma sak, hon och jag.
Här hemma ser det ut som kriget, så som det gör när man inte jobbat och alla varit hemma.
En del av mig inombords skriker irriterat, den andra delen myser. Det är över gränsen för när det är stökigt och då kan man ändå slappna av i att det ser ut som det gör.
Jag har lagt ut tre plagg på Tradera nyligen. Kläder jag aldrig, aldrig kommer att kunna ha igen, i storlek 34/36. Även i detta kan jag numera slappna av, att jag kommer aldrig väga så lite igen. Det tillhör en annan tid. Utan barn och graviditeter och tröstätande och kejsarsnitt och med 4 träningstillfällen i veckan och några mils off-road promenader i jobbet per vecka.
Däremot KAN jag börja träna. Det har doktorn sagt. Jag passade på att fråga om mina bukmuskler som jag misstänkt inte finns längre, att de aldrig vuxit ihop igen? Jo, de finns, men är SVAGA. Sa doktorn och skrattade lite.

söndag 1 januari 2012

Nyår 2011







Ja, det är bara att acceptera. Att vara uppe till tolvslaget är en verklig ansträngning numera. Efter middag med några vänner och tillika våra grannar, låg vi i sängen och tittade på Tv när det nya året ringdes in. Jan Malmsjö. Han ser väldigt gammal ut numera.
Sen klockan tolv tittade vi på raketerna från vårt sovrumsfönster. Bland alla krevader av ljus och ljud seglade även några svävande kinesiska lyktor stilla mot himlen. Som tysta, vackra utropstecken..