Julaftonsbilder

Och så tillslut detta år, några bilder från julafton. (Innan det hinner bli påsk.)

Nyårsafton

Årets sista dag. Solen skiner äntligen. Och barnen leker tillsammans i timmar! Det har aldrig hänt tidigare. De leker mamma, barn och hundar. Dotterns gamla napp som jag skulle slänga (skrik, panik, gråååt! "Den vill jag haaaaa!") hamnade i hundens mun, och hunden hamnade i dockvagnen.
Man vill ju på nåt sätt att årets sista dag, eller nyår, slutar som man önskar att nästa år blir. Jag hoppas det bådar gott inför nästa år. En mer aktiv vardag, även om det bara handlar om två lekande barn. Jag och mannen ska börja träna också, det har vi lovat varann.
Mindre TV åt folket!
Enda nackdelen är att det blir så f.......t stökigt.
Men så blir det knäpp tyst från ovanvåningen. Då ska man ana oråd. " Vad gör ni?" ropar jag.
"Vi leker vi sover!"

Kelim

Mattor har jag snöat in på för tillfället. Kelim-mattor eller mattor som ser ut ungefär så. Kan man egentligen ha för många mattor?? Ja, definitivt. När man ska städa önskar man att man inte hade några alls. Patchwork är snyggt. Och väldigt inne. Vilket gör att dessa återanvända mattbitar ihopfogade till en ny, stor matta, blir dyra..
"Men inte tror du att alla mattorna är gjorda av gamla" säger mannen, och det har han naturligtvis en poäng i. Det är som shabby chic, där man kan köpa redan avskavda, men nya möbler..

Biodiesel

Har ont i halsen igen och lite feber. Och så gråter jag en liten skvätt igen, när jag ser ett repotage om en svensk uppfinning som nu börjar etableras allt mer i bland annat Afrika. Biodiesel. Tillverkas av diverse olje-innehållande kolijox. Och av nån nöt, som odlas på mark som är obrukbar som odlingsmark för matgrödor. Sägs det. Och så tänker jag på det, om det verkligen stämmer att man inte kan odla grödor på den marken, och gråter lite till.

Felsöka

Och så några bilder från juldagen. Det visade sig att min 9 månader gamla kamera inte längre har förmåga att föra över bilder till datorn. Irriterande, men nu vet jag i alla fall att det inte är någon idé för mig att "felsöka" längre.. Har köpt en liten fyrkant där man sätter in minneskortet och kan föra över bilder direkt från det. Men kameran får jag väl reklamera i alla fall, det kan ju vara ett måndags-ex, med fler fel..

Det är jul nu!

Och vad passar väl bättre en dag som denna än att städa lite? Torka ur ett skåp som aldrig torkats ur tidigare? Just nu har jag denna låt på hjärnan, den är så dålig så den blivit bra på nåt sätt.

Jag har övriga dagen mest varit hemma, jag och min onda, och av penicillinet minst sagt oroliga mage. Mannen har varit på Länsmuseumet med barnen och deras kusiner och tittat på en legoutställning.

Få i honom penicillin

Penicillin är ju verkligen inte lätt att få i ett litet barn. Det har jag upptäckt under julhelgen. Först funkade det ett par gånger i stark chokladsås med glass till. Sen var den anrättningen också "äckligt".
Vi provade att hälla i det i halsen, vilket resulterade i kräkning. Sen i chokladsås med resultat JÄTTEkräkning. Jätteäckligt.
Av min svägersta fick jag tipset om citron/choklad-smakande Kåvepenin, men enligt FASS (det var dessutom citron-karamell smak) finns den inte längre i sortimentet. Ny kontakt med vårdcentralen och apoteket, om nu eventuellt denna ändå finns kvar någonstans, men det var nobben.
Sen säger svärmor att kanske man kan lura honom genom att ta fram flaskan med Panodil som han gillar? Jag drar det ett varv till och blandar en tesked Panodil med den milliliter Kåvepenin han ska ta och "slurp"! Ett mirakel närapå, han sväljer den hala vätskan med ett "blää". Inga tårar, inga skrik, och framförallt inga kräkningar!!
Panodilet är ju som en hal gelé, jag tror det smakar mindre så, det bara glider ner i halsen. Jag tror jag ska skriva till de som gör medicinen och tipsa om den här konsistensen!

I dagarna tre

Nu har det firats jul i dagarna tre. Idag var det hos farmor-mormor med småkusinerna.

Slappar

Juldag. Barnen slappar i soffan i väntan på morfar och bonusmormor E. Dagen började med ett bråk kring den nya ljudanläggningen som dottern fått, en mikofon och ett mikrofon-stativ som inte riiiktigt fungerar som mamman trodde. Reklamation?

Johannas bebis

Det kunde likaväl ha varit jag.

En utdragen förlossning, en uttröttad mamma. Ett ganska hopplöst förlopp helt enkelt.

Så här idag är jag än mer tacksam för att jag fick ett friskt barn när man läser om sånt här. Till skillnad från Johanna visste personalen som tog hand om om mig vad de gjorde trots allt. Jag hade värkar 79 timmar, men min bebis mådde bra hela tiden, det hade man stenkoll på, det har jag aldrig tvivlat på.

Sikta högt

"Fafa bo dä" "Fafas hus!"
Här byggs det hus till farfar för fullt.
Tänk att Duplot börjar komma till användning igen så här dagen innan julafton!

Jämmer och elände

Ja, visst är det hektiskt så här innan jul.. Och då har jag ändå införskaffat klapparna på nätet.
Men så ska klapparna hämtas ut. Och framförallt ska jag hålla reda på vad jag köpt. Och till vem? Har jag ändå missat någon..?
Denna vecka har jag för tredje gången åkt på en härlig halsfluss. Läkaren undrade återigen om barnen har symptom, och det har de inte. Men idag fick alla testas. Och båda barnen hade det också. De har alltså smittat mig igen. Och igen. Mannen åt penicillin för någon konstig inflammation i huden vid vid ögat för en vecka sen, så han var frisk. (Inget ont som inte för nåt gott med sig..?)

Den som uppfinner ett välsmakande penicillin får nog Nobel-priset. Eller Nobels Fredspris?
Det blev rena kriget hemma. Skrik och gråt och kräkningar. HUR ska vi få i dem eländet? Man kan ju inte äta en halv burk sylt tre gånger om dagen? Jag är inte ens säker på att det räcker, eller ens fungerar.
Sonen åt två skedar sylt med misstänksam min. -Äckligt, sa han sen och sköt ifrån sig tallriken med 90 procent av innehållet kvar.
Dottern ylade om att det var äckligt hon med, och blev överlyckligt stolt när hon väl fått i sig sin dos. -Ska jag ta det en gång till?
Hmm, nja, inte EN gång till utan tre gånger till, om dagen. I tio dagar.
Dyr var den också, den här medicinen med koncentrerade droppar. 500 spänn till två barn. Koncentrerade droppar lät ju bra, men det var ganska många man skulle ha i sig på samma gång, därav smaken?

Alternativa lösningar

Sonen vill "låna" mina ringar.
"Det får du inte" säger jag. "De sitter fast."
Han lägger huvudet på sne: "Klippa dem?"
"Nej, då går de ju sönder" säger jag, "Så det går inte."
Huvudet på sne igen: "Klippa fingret?"

Lite extra stämning

Och så har vi klätt julgranen, den snyggaste hittills, tror jag. Detta till tonerna av diverse jullåtar på Spotify, allt från Elvis till Just Det.. Och så har vi plockat fram den gamla julkrubban som jag vuxit upp med. Oj, oj, vad jag lekt med den. Och detsamma gör nu mina egna barn..
I en tidningsbilaga fanns tips på att höja julstämningen lite extra. Jag fastnade särskilt för denna julgransfot. Den är i återvunnen aluminuim, bra, bra! Men, tänk att man kan hälla VATTEN i den, så granen håller sig längre, vilket GENI som måste kommit på detta!

Bok om förlossningsdepression

Så har jag då hämtat mitt manus från ett tryckeri, och nu ska jag skicka till några bokförlag!
Ett litet smakprov kommer här. Vill någon mer hålla tummarna för mig så är det varmt välkommet, ja, faktiskt det enda jag önskar mig i jul.

"En pappa som jag och Robert har sett ända sen vi själva kom in på förlossningen är också kvar på BB fortfarande. Jag hälsar en gång i korridoren, när jag är på väg tillbaka till mitt rum, och frågar nåt om hur det gått för dem. De ligger inne för hotande missfall visar det sig. Mannens fru är bara i vecka 23.

Sen ser jag henne vid frukosten. Där sitter vi, flera stycken nyblivna mammor med våra bebisar och fortfarande stora, pösiga bulldegsmagar. Men hon har ingen bebis i någon balja med sig. Hon ler och ser glad ut, och berättar det som hennes man avslöjat dagen innan.
Men vad känner hon egentligen? Hatar hon oss andra, vi som redan genomgått en lyckad graviditet och nu har våra barn i famnen?

Flera månader senare, när jag och Robert är ute och går med barnvagnen i snålblåsten, möter vi detta par som kommer gående ett stycke ifrån oss. De har ingen vagn med sig. Och så vitt jag kan se är hon inte gravid. Känner de igen oss också?
Hade jag kunnat hade jag velat prata med dem, säga att livet inte behöver vara slut bara för att de inte fått något barn. Att det inte är något att avundas egentligen. Men naturligtvis passerar vi varandra utan ett ord.
Mina ögon tåras. Kanske är det bara blåsten."

(Läser ni detta och hittat hit för ni letat efter en bok i ämnet, får ni mer än gärna göra ett inlägg, d.v.s. Jag har själv letat förgäves många år.)

Tack och Hej

Idag, denna grå lördag, har vi varit på barnteater, jag och barnen. Det var nästan premiär för sonen. Han satt som ett ljus hela tiden.
På vägen hem var vi och köpte en begagnad bilbarnstol av en fd kollega/fd folkhögskolepolare.
Sen började nästa spektakel.
Eftersom vi nu inte har nytta av den gamla stolen, svarade jag på en annons på den Facebook-sida jag är med på, Loppis Kalmar-Öland. Och satte in bild på vår gamla stol, som är helt OK.
Sen skrevs det en massa, om säkerhet, livslängd på stolar odyl, och så: en person rekommenderar att man köper nytt. Och sen följer ett inlägg från en person som skriver att de hade en 7 år gammal barnstol som i stort sett var oanvänd, och som de i affären sagt åt henne att den var för gammal och det var bara att slå sönder och lämna på återvinningen. Slå sönder den för att ingen annan skulle få för sig att ta den. Och det hade hon gjort.
Då tröttnade jag helt. Skrev att detta är ett slöseri och enligt min mening helt galet. Att detta måste vara att affärerna spelar på föräldrars oro, att man vill ha det bästa och säkraste till sina barn.
SEN när jag skulle kopiera inläggen till bloggen, då var de bortplockade allihop av admin. Admin som (i egenskap av privatperson nu, inte admin, speciellt påtalat..) var den som tyckte man skulle köpa nytt..
Tjat och tjafs.
Det var droppen och nu har jag gått ur gruppen. Tack och hej leverpastej.
Är människor så lättköpta? Jag hoppas samma människa bara kör nya bilar (tänk på bromsarna). Så klart nya saker är lite säkrare. men till vilket pris ska allt köpas nytt?? Och då menar jag inte priset i antal kronor.

Fredagsmys

Kommer hem från jobbet efter en yr dag. Inte snön som yr, utan yr i huvudet. Fortfarande.
"Jag har satt upp en ny lampa i sovrummet", säger mannen.
Inspektion. Den nya lampan består i huvudsak av två nya lampor. Och en TV. En vit TV.
"Man kan till och med spela in på den", säger mannen glatt. "Jag vet inte hur än, men man kan det!"
Sen äter vi fruktsallad med björnbärssås istället för chips när dottern börjar yla om fredagsmys.

Miljövänligare alternativ

Och så sa de på radion att kläder behandlade för att inte lukta svett, har i tester visat sig lukta lika mycket svett som vanliga kläder. Är detta verkligen en nyhet?? Jag tycker mig ha hört detta för länge sedan. Men det är väl nån liten ny vinkling på utredningen. De sätter hårt motstånd, tillverkarna av träningskläder med silverjoner och annat joks i, ja, jag gissar bara.
En vän som är miljövänlig hela hon tränar i ull. Tunna, tunna underställ av renaste ull. Ull luktar inte svett tydligen, även efter månader av träning i dessa plagg. Ja, man tvättar väl dem emellan naturligtvis.

Och när det ändå är tal om miljövänligare alternativ, inte kan det egentligen vara så bra med de där talande julkorten på TV-reklamen, den där med något litet afrikanskt barn som berättar om någon infekterad fot. Ett gott syfte, men det BLIR elektronikskrot även av dessa, till synes oskyldiga små gåvor. Det finns motsvarande kort UTAN högläsning. Läsa kan man ju göra själv? Eller så har jag bara missuppfattat reklamen..?
http://julkortsautomaten.plansverige.org/

Lucia

Varför sjunger inte Lucian på TV? Hon bara står där, och ser vacker ut. KAN hon ens sjunga, tillhör hon ö.h.t. kören, eller har hon blivit Lucia bara för sitt utseende (och sina fina egenskaper)?
På dagis sjöng Lucia, alla 7-8 stycken. Dottern ville vara tärna, men sjöng mest av dem alla.
På sonens avdelning var nästan alla tomtar. Bilden ser ut som "Tomte-zombies", eller nåt i den stilen. Nästan alla får vita ögon, ja, de är inte ens röda..

Tomte-zombies!

Och se och häpna, även mamman fastnade på bild, dagen till ära!



Den där i mitten, längst ner, som rör sig mest är sonen.

Pynt

Denna fick mig faktiskt inte att gråta, tro det eller ej..
Förena nytta med nöje? Dyrt pynt i Rosmarin. Rosmarin med gängliga skott.

Utfasning

Det började med den här historien, ungefärligt återberättad från vad jag läste i Aftonbladet.
Princessan Madelaine besöker i USA ett barnhem med barn som blivit sexuellt utnyttjade. Hon frågar en liten pojke vad han ska bli när han blir stor? "Vet inte, säger pojken och suckar tungt, "du vet väl att jag är fosterbarn?" M. säger att "Det var ju Stålmannen också" och pojken skuttar lite gladare iväg.
Buhu, här rullar tårarna på mig. Jag som inte kan låta bli att undra om hon kom på det själv, ens?
Program på TV när de tar hand om skadade djur och släpper ut dem igen. En hare som får springa på en äng för första gången. Buhuuu, igen.
Och så idag, jag läser om idol-Amanda som grät över sin vinst, och då gråter även jag.
Det är inte klokt. Kemisk obalans? När ska jag klara mig på egen hand?? Jag slutade med Paroxetin för två dagar sen, efter en veckas utfasning.

Gran-jakt

Idag har vi varit på jakt efter en gran. Och betalt för granarna har vi gjort, dock inget "självplock pris", inte alls.. Som bonus hälsade vi på djuren på bondgården som markägaren har. Sonen tyckte mest om alla maskiner, naturligtvis..

Tant-trenden

Kollade bilderna från en inredningsbutik på nätet och noterar att kuddarna med TOFSAR var fina! Visst måste väl detta med tofsar ökat lavinartat med M. Montazami?? Inte var det speciellt vanligt i inredning för några år sedan?? Ännu har jag ingen tofs själv här hemma, vi har inte ens gardiner, där det väl funnits även tidigare, till gardinomtag, men man vet aldrig, smaken ändras ibland i oroväckande riktning..
Däremot har jag plockat upp trenden med fransar på lampskärmar. Jag har senaste månaden fyndat två fina skärmar för totalt 80 kronor, båda från Möjligheternas Hus i Emmaboda. En liknande röd, nyproducerad lampskärm kostar över 1000 kronor, den heter "Moster". Det är ju tant-trenden detta också. Båda mina skärmar är ljusa, vill man ha färg på dem finns ju alltid sprayfärgning! Love it!

Porslinshyacinter

http://www.odlablommor.com/bilder/porslinshyacint2.jpg

Och en dag som denna i december har jag planterat lite lökar som jag fyndade för någon vecka sen. Porslinshyacinter! Världens vackraste lökväxt. Egentligen ska de ha sandig jord och där jag planterade nyss är det lerig jord. Och egentligen ska de planteras i god tid innan kylan kommer stod det, men, men. Vi får se hur det blir.
Jag är hemma med dottern som är sjuk, men sjuklingen vill ändå inte lämna TV-soffan, så jag passade på innan snön kommer..
Bilden har jag knyckt på webben.

Hänga högt

Jag kan inte föra över bilder från min nya systemkamera. Jag tycker mig nu ha läst instruktionsboken, trots att jag avskyr att läsa instruktionsböcker, och det funkar ändå inte. Jag har handlat bling och tänkte lagt upp bilder. Bling till granen, visserligen, men ändå. Jag läste på en lokal blogg om julpyntet och här fanns bilder. En konstig Clown-tomte- julgranskula i tunnt glas för 119 kr. Tänk vad en bild kan göra. Jag hittade en Clown-tomte och frågade om det fanns fler? Ena tåspetsen saknades nämligen. "Du får den för 50 kr", sa hon i affären, och jag mös. Inte syns det att tåspesten saknas, och jag tyckte egentligen att den var för dyr. Sen köpte jag några andra grejer att hänga i granen för lätt överpris och ett ljus i en burk, Yankee Candle, nåt dyrt doftljus från USA som är, eller i alla fall har varit poppis några år. Även ljuset var till överpris. Men jag kände mig mycket nöjd, och lite smålyxig. Väl hemma upptäckte jag att doftljuset var Christmas Rose.
"Jag trodde det var med juldoft", sa jag till mannen som skakar på huvudet. "Ja, rosor luktar ju jul.."
Pyntet är i tunnt glas. Det är tur vi inte har katt. Men jag gissar att de ändå får hänga högt i granen för att inte sonen ska få tag på dem.

Botox

Tittar på Kalla Fakta och det visar sig att Botoxindutrin kräver en MASSA försöksdjur, främst möss, men även kaniner och apor..
Plastikkirurgen säger att han förutsätter att hans patienter känner till att läkemedel testas. Ingen av de tillfrågade vet, och de säger dessutom att det faktiskt inte ändrar faktum att de vill använda Botox.
Och en av användarna är absolut ingen rynkig gammal filmstjärna.
Han är bloggare, modell och, håll i er nu, 20 år. " Stilrobin"
Och han tänker inte sluta använda injektioner, för de är "lösningen på hans problem". Vilka problem då? Hans rynkor?
Botox som bygger på ett mycket starkt nervgift förlamar försöksdjuren som i vissa fall dör först efter tre dygn.
Jag kan tycka att det i vissa fall är OK med försöksdjur, men detta är i kosmetiskt syfte. Till någon som inte ens behöver hjälp.
Fy skäms och hoppas han får en rejäl magsjuka lagom till jul. Och nyår.
(Jo, för giftet kan faktiskt produceras spontant även i ditt kylskåp, Robin..)

Mosigt

Till kvällsmat äter vi filmjölk med flingor och äppelmos. Oftast lagar vi mat på kvällen, men ibland finns ju inte så mycket hemma att laga av.
Sonen äter själv halva burken med äppelmos. " Mea lingontylt!"
"Det här är äppelmos", säger jag.
"Mea äckelmos!"

XL

Människorna var mindre förr. Det är väl konstaterat tror jag. Vi har blivit längre och längre (utom jag då som blev kort ändå) och de flesta i min generation är längre än sina föräldrar. Längre och längre, men hur lång som helst kan mna ju inte bli, så nu blir vi tjockare istället.
Kläderna var mindre, ja, faktiskt var galgarna mindre.
Provade i somras en snygg frottéklänning från 60-talet som nästan sprack när jag försökte krångla av mig den igen. "Ja, de flesta idag kommer inte i de här kläderna", sa hon som hade loppisen. "De hade en annan hållning förr, kläderna är sydda så!"
Och det stämmer nog. Modet är sytt för en rak hållning, en egentligen smal, ganska otränad kropp. I dag är de flesta mer muskulösa än förr, även om man är smal?
På gamla filmer kan man se att både män och kvinnor var tunnare, med mindre tränade muskler.
Men så var jag för första gången på MYCKET länge och provade kläder igen häromdagen. Förutom att min mage ser hemsk ut, tänkte jag mest på att kläderna nu är sydda så man knappt kommer i dem. Och att 70 procent av utbudet heter nåt som antyder att det är för kraftiga människor. XLlent. Jag vågade inte prova klänningen från detta utbud, för jag var rädd att det skulle passa.

Sparveln

På underbara Möjligheternas Hus second hand i Emmaboda fyndade jag i fredags ett barndomsminne för 1 kr, de hade kampanj på alla böcker. "Bara Sparvel" av Barbro Lindgren. Jag älskade Sparvel-böckerna som liten. Men jag hade glömt att de fanns. Lika bra för barn som vuxna (nästan), så som riktigt bra barnböcker ofta är. Jag skrattade högt på vägen hem i bussen idag.

"Nästa dag gick de till en präst som skulle flytta till ett hus i en annan stad. Alla skulle säga ajö till prästen och ge honom blommor. Till slut sjöng några barn "Värmlandsvisan". Då började prästen gråta! Tårarna trillade under glasögonen. Sparveln höll på att ramla baklänges. Prästen grät för han skulle flytta till ett annat hus! Gummor gråter inte ens när de ska dö om tre dar!
När de gick därifrån, farmor full med kaffe, Sparveln med sockerdricka, frågade Sparveln varför prästen gråtit för ett gammalt hus. Men det var inte för huset. "Han grät för att sången var så vacker", sa farmor. Ibland undrar Sparveln om stora är riktigt kloka, för barnen hade sjungit fult. Och fel hade de sjungit, de hade fått lov att börja om igen mitt i sången! "Prästen grät nog för att det var för fult" sa Sparveln."

Pynt

Kommer ni ihåg alla Konsums egna grejer i blått och vitt? Egenhändigt skrivet är detta, ingen hjälp.. J ser ut som G bara.

Jordens ändliga resurser

Mattias Klum har gjort en dokumentär om en ursprungsbefolkning på Borneo som hotas av Palmoljeplantagen som hugger ner regnskog till förmån för profit. Befolkningens livsmiljö försvinner i hisnande takt. Jag lyssnar på en intervju på radio, och herr Klum säger att han rest över 40 gånger till Borneo!

Så jag mejlar radiokanalen:
"Hej! På vägen hem från jobbet lyssnade jag på intervjun med Mattias Klum och palmoljeodlingarna på Borneo. Jag jobbar med miljöfrågor så jag är väl medveten om problemet med Palmolja. Men ens stilla undran, speciellt med Mattias uttalande om att konsumenten kanske inte ens är medveten om att man gör nåt som är fel. "Över 40 flygningar till Borneo." Resonerar Klum så att flyget går ju ändå? Även i detta sammanhang handlar det om tillgång och efterfrågan. Att resa med flyg är en STOR miljöbelastning. Inte kan man behöva färdas över 40 gånger för att lära sig om och filma detta naturfolk??"

Och så får jag svar, från Titti själv. Hon har undrat samma sak, och svarar att Klum uppger att han KOMPENSERAR för sina resor.
Pyttsan. Att kompensera för detta, det är omöjligt.
Men visst är det bra att problemen med palmolja uppmärksammas. Dokumentären visas på söndag.