Finbesök och fådda fynd

På fredagen blev jag hastigt utslängd från ett möte på jobbet när jag efter en stunds vånda erkände att jag mådde illa. Som skållade råttor skingrades kollegorna och jag lommade ut till bilen och åkte hem.
Tillfället att bli magsjuk var synnerligen dåligt eftersom ett par av mina kompisar från högskolan med barn skulle komma senare på kvällen.
Illamåendet blev dock inte sämre så besöket kunde komma som planerat.
I korthet: igår var vi på lekland inne i Kalmar och idag har vi fikat i Gårdby.
Sonen bevakade sina leksaker hårt hela helgen.
Fynden som farmor idag hittade på loppis hade han säkert inte heller lånat ut.. Mycket tjusig, leksaken med Nicke Nyfiken!

Släng ut och glöm!

"Rensa i röran!" "Sälj eller släng!" Ständigt hör man detta på TV, i tidningar och i bokform.
Men det är ljuvligt att rensa bort onödiga grejer! Utan att ha ett hem som lyser med frånvaro av liv, gillar jag att bara ha det framme som jag gillar, inte allt som jag har. Allt jag har är i rörig oordning i skåp och lådor, men där slipper jag i alla fall se grejerna hela tiden..
Nu rensas det i lekrummet. Jag ska märka upp förvaring med namnlappar -både pedagogiskt och praktiskt. Dottern kan närapå läsa redan så det blir nog inte så svårt för henne att förstå vad som står och då kanske hon kan få ner grejerna på "rätt" plats (dvs bestämt av hennes mor..) lite lättare?
Det värsta med att rensa bort alla dessa små halvtrasiga pinaler i lekrummet är att de aldrig borde ha tillverkats i första hand. Och de går INTE att återvinna, mer än som energi då. Och sen dessa grejer med inbyggda batterier, ggggrrrrrrrr, jag blir tokig. De går inte ens att slänga i soporna trots att de oftast går sönder direkt.

Dekortejp

-Mä! Uppmaning att jag ska ta av en tejpbit till. Gång på gång.
Plåsteråldern nästa??

Såtips

”Först och främst så blir man inte varmare av att gnälla”, säger Ola Skinnarmo om kyla. Ja, han om någon borde väl veta?
Idag har jag promenerat i solen med sonen som fortfarande är hängig efter magsjukan. Kallt men härligt!
Våren är väl här snart hoppas jag i alla fall. Jag har tjuvbörjat odlingssäsongen med att förplanera lite fröer i diverse fula byttor med gladpack på. Jag köpte i höstas billiga fröer på http://piasblommor.se/
Bland annat 5 fröer av vit Miniänglatrumpet. Jag har aldrig haft några Änglatrumpeter innan. Läste på nätet att fröerna med fördel kunde blötläggas ett dygn i förväg och filas på lite. Hmm..? För det första försvann direkt 2 fröer när jag öppnade den lilla påsen. Sprätte iväg ut i intet, eller ner i vasken kanske. Fram med fotfilen. Jag drar de resterande tre små fröerna ett i taget mot den sträva ytan och hoppas att detta räknas. Så ner i ett glas vatten.
Det är så spännande att jag inte kan hålla mig ett dygn, utan redan 20 timmar senare ska jag plantera fröerna som svällt något lite kanske, från minimalt små till pyttesmå.
Jag tänker att jag försiktigt ska "hälla" fröerna ut på jordytan, men slurp, så åker ett frö ut och ner i jorden någonstans där jag inte kan se det. 2 fröer kvar som jag placerar jämnt utspridda och sen på med lite, lite jord. Phhuu. Det var det. Har jag nu tur blir det i alla fall 2 plantor.
Fröerna av rosa Pionvallmo sprätte ut när sonen på skötbordet fick låna kuvertet med fröer. Floff så var alla fröer spridda över skötbordet och sonens nytvättade rumpa. Det var bara att sopa upp vad som räddas gick och direkt plantera. De ska ju vara så fina, Pionvallmor.

På pottan

Man vet aldrig när det kan vara bra att ha en hjälm på sig.
Eller när "arga leken" kommer väl till pass..

Urk

Vad jag vet har jag aldrig haft vinterkräksjuka. Jag har börjat tro att jag är immun, en del av befolkningen lär ju vara det. Eftersom mannen också tror sig vara immun borde väl våra barn vara det också? Tänker jag.
Dottern hade visserligen reflux väldigt, väldigt länge, långt efter det att kräkset fortfarande var relativt "snällt". Men från den här klassiska vinterkräksjukan har vi klarat oss. Hurra!
Eller..?
I natt kräktes sonen ett antal gånger och även nu idag har det skett ett par gånger. Så nej, vi går visst inte säkra längre.
Det är en riktigt ömklig syn, en illamående 1,5-åring som skriker, gråter och kräks samtidigt.
Man vet ju hur man brukar må själv, och ett litet barn vet ju inte att detta går över, faktiskt.
Jag ska försöka tänka på detta riktigt mycket om jag drabbas inom kort...

På kort tid

Det är lite speciellt det här att de "nya" passen (som funnits ett bra tag nu) gäller fem år.. Små barn, här hinner det ju hända en del på den tiden.
Sonen borde vid senaste resan lättare kommit in i landet på dotterns pass än hon själv, om ni förstår vad jag menar ;)

Klister?

Jag hajar till när senaste alstret av dottern plötsligt sitter upptejpat på väggen i vardagsrummet. Vi har väl en hyfsat tolerant inställning här hemma till barnens diverse "utsmyckningar" av hemmet; i lekrummer får dottern tejpa bäst hon vill. Men en del väggar kan faktiskt få vara ifred tycker jag, så som denna som nu fått ett extra konstverk i blandteknik.
-Oj, har du satt tejp på väggen, säger jag lite förskräckt och ser framför mig hur tapeten lossnar när teckningen ska tas ner.
Dottern tittar på mig lite surt. -Man kan väl inte ta KLISTER!?

Vår?

Det bästa med den här årstiden är väl ändå tulpanerna? Underbara färgklickar att njuta av.
Så nu borde det väl snart bli lite vår! Jag har både tulpaner och vårlökar inne, i nya, fina krukor. Snön yr dock utanför så det dröjer nog ett tag till är jag rädd.
Även den nya, snart färdiga, sittbänken har klätts i vår-lik skrud som jag tror kommer funka året om. Ja, den måste funka! Uppsydd för SEXTONHUNDRA KRONOR bör den hålla ett bra tag. Är det OK att jag fick smått panik när barnen åt chokladglass i dess närhet igår..?

40 X 40 cm

Varför finns det inga 40 X 40 innerkuddar på IKEA? Detta är ett mysterium.
I en värld full av grejer, ofta sånt man inte ens visste man behövde, står detta inte att finna på det stora vauhuset. Jag som just inhandlat så snygga kuddöverdrag på nätet i denna storlek.
Tackar därför JOTEX. Jag skulle ändå beställa en matta därifrån så det blir några kuddar också.
Men visst är det konstigt? Jag borde mejla Ingvar och fråga om det finns en orsak.

Tand nr 2

Så rök då tand nummer två för dottern häromdagen. Eller rök och rök..
-Mamma, jag har tappat TVÅ tänder! Pekar stolt in i munnen. Det rinner lite blodblandad saliv ner från läppen, ner över hakan, men jag avstår att påpeka detta för att inte grusa glädjen.
-Nejmenoj! säger jag.
Ja, jag gjorde så här, (dottern vickar illustrerande med handen) och så DROG jag ut den!

Skyffla

Att det kan vara så skoj att skotta snö! Det måste gå i arv. Dock inte från mig. Varenda dag hojtas det efter den lilla röda skyffeln ute. Fast det lär väl gå över tills han blir tonåring i alla fall.

Piff puff

Det har blivit lite piffande av hemmet den senaste veckan sen vi kom hem från resan.
Jag har varit hemma med dottern som är krasslig och kladdig i ögonen. För krasslig för att få vara på dagis, men tillräckligt pigg för att gärna vilja följa med en sväng till ett fik. På Lanthandeln i Gårdby äter vi smörgås och jag ögonshoppar shabby chic. Inredningsstilen är rätt snygg (och VIT), men passar absolut inte hemma hos oss. Vi har mycket gamla möbler, men det här nötta, skavda, nej, det krockar. Även om det varit så att det passat in hade mannen protesterat högljutt. Jag hittade dock fina krokar i metall som jag köpte.
Och igår satte jag äntligen in för ca 2 år sedan loppisfyndade gamla bokmärken (flygplan och tåg) i ramar. De ska vara på sonens rum. De krävdes tydligen en pojk för att det faktiskt skulle bli barntavlor av dem.
Och på Posten, beställda på "Living in a box" kom nya snygga kuddfodral. Fair trade!

Passopp

Sångaren i Kent har i en intervju skojat (?) om att han är sina barns betjänt.
Och visst är det stor likhet mellan detta yrke och en småbarnsförälder..?.
Hämtar på dagis. Dottern vill direkt gå in och "spela" (spela gratis spel på datorn), sonen vill vara kvar ute.
Ute vill han få loss den i snön fastfrusna bobby-caren. Jag vill gå in. Jag rycker lite halvhjärtat i bilen och sen går vi in.
Skriver på uppmaning lösenordet på datorn som dottern redan slagit på.
Sonen är övertrött och skriker och vill ha tutte. (Ja, jag ammar fortfarande, JAJAMENSAM vad bra det gick att sluta innan resan..)
Dottern skriker och behöver hjälp vid datorn. Sonen vägra släppa bröstet, så jag släpar mig tillslut in i arbetsrummet med honom fortfarande halvhängande och klängande på mig med tutten i munnen. Hjälper dottern. Sonen skriker trött och ilsken.
Sätter mig i soffan igen. Dottern springer in på toaletten efter några minuter och gestikulerar först att hon behöver bajsa. (Hon har den ibland irriterande, ibland underhållande, vanan att "prata" utan ljud och istället mima vad hon vill.)
-Ropa när du är färdig, säger jag som vanligt. Och som vanligt ropar hon nästan direkt.
-Är du färdig? Frågar jag. Svaret blir som det brukar: -Nej! Hon vill ha sällskap bara. Så där sitter jag på en pall i badrummet med en tuttande 20-månaders unge i knät och på toan bredvis mig en pruttande 4,5 åring.
När dottern faktiskt ÄR färdig är INTE sonen det. Han skriker åter ilsket när jag sätter ner honom på golvet för att torka och tvätta händerna.
Sen tillslut skär jag frukt i två skålar, en med mycket frukt och en med lite. Ingen är till mig själv naturligtvis. Jag får äta det som blir över, några bitar om jag har tur.

Gran Canaria

Hemma från en skön vecka på Gran Canaria! Längsta uppehållet på bloggen. Rätt skönt att vara bortkopplad från cyberrymden ett tag.
Veckans höjdpunkt skedde redan andra dagen: Dottern blev på en (rätt OK) djurpark utvald av barnen i publiken och fick åka efter delfinerna. Och klappa dem! Delfinerna hoppade över den lilla jollen och dottern blev plaskblöt. Det gick ett deltagande "åhhh" genom publiken, för hon började gråta. Men det gick snabbt över.
En annan höjdpunkt var en restaurang med UNDERBARA tapas! Balcon Canario i Puerto Rico. Oansenligt ställe på "baksidan" av ett shoppingcenter. Jag frågade en dam i en glassbar och min svärfar frågade en polis om tips på ett bra ställe med tapas, och vi fick samma svar: Gå dit!
Vi var där två gånger och båda gångerna var även några poliser där.. Dock inte glass-damen.
Helt klart värt en omväg om man åker till Gran Canaria!
I kön till inceckningen på flygplatsen var det en familj som helt ogenerat bar sombreros, modell STOR hatt.
Jag kom att tänka på en artikel jag läste en gång om att vissa kläder kan kännas så RÄTT på ett resmål, men ändå bli så FEL när man kommer hem. Jag gissar att dessa hattar hamnar i den senare kategorin.. Jag skulle till och med kunna satsa pengar på det, jag som knappt köper trisslotter ens.