Fullt upp

Grannen räfsar mödosamt bort mossa i sin gräsmatta. Rabatterna är svarta av öppen jord utan ogräs. Vad tänker han när han tittar på vår tomt?
Vår egen tomt som för tillfället känns som en blandning av återvinningscentral, nöjesfält och lantbruk.
Sandlådan med tusen prylar, gungställningen, cykelstället med cyklarna, diverse krukor här och där, leksaker och kaninburar, för tillfället en med och en utan kaniner. Och mitt i härligheten en skottkärra med spån, halm och kaninbajs från städning av buren. Och det regnar..
Men snart är det helg! Dags att ordna en bättre kompost!

Bok

Min bok börjar bli klar. MIN BOK SOM JAG SKRIVIT PÅ ETT BRA TAG. Så nu vet ni det.

Lycka

Lycka kan vara grannens katt som kommer på besök.. Just vid detta tillfälle vände lyckan plötsligt när kissen ifråga anföll sonens ben. Sonen skrek i högan sky. Så är det ju med katter, lika mjuka och goa som de kan vara lika vassa är klorna. "Kissen ville vara ifred", sa jag. Kissen ifråga råkar vara senil har jag fått veta av hans matte, om nu detta hade nåt med det hela att göra, men det blir ju svårt att förklara för ungarna..

Vikt

Vi är hos grannarna och efter toalettbesöket ställer sig dottern på deras badrumsvåg.
-Jag ska väga mig! säger hon och hoppar upp på vågen.
-72! Konstaterar hon med en belåten min och tillägger: Meter!

"Vad är väl en bal på slottet?"

Igår var jag på fest på slottet. Avtackning av vår käre landshövding i Gröna salen. Jag har jobbat på samma arbetsplats så länge nu att jag var med vid förra avtackningen, och det är 9 år sedan..
Underhållningen var förstklassig, maten inte lika bra. Mannen gnuggade händerna av förtjusning av rapporten att köttet var kallt, i alla fall på min och mina bordsgrannars tallrikar.
Även lilla jag uppträdde något motvilligt. NEJ INTE SJÄLV, naturligtvis inte, men vi hade skramlat ihop en kör kvällen till ära och blev faktiskt det uppträdande som fick mest applåder.. Kan ju förstås ha berott på att det var alla våra arbetskamrater som satt på plats. Men ändå! Camerata Nordica och Månkören var inte heller fy skam, även om en del av publiken nog var lite ovana vid klassisk musik vilket märktes när det sjöngs solo.
Få nu se om jag är kvar till nästa hövding pensioneras.. Den som lever får se.

Inne..

Trender kommer och går så det är lika bra att välja det man själv gillar. Jag är tillräckligt gammal för att kunna leva så.
Jag nämnde häromveckan att jag har kvar min mammas gamla pappersdockor och svärmor kom med den brillianta idén att sätta in dem i en ram, som tavla! Jag har köpt ram men ännu inte skridit till verket. Så tittade jag nyss en stund på "Efter 10" -kärringprogram enligt mannen- och de hade ett inslag om att 40-50-talsmodet är SÅÅÅ hett. En följd av bland annat Tv-serien "Mad men".
Och jag gillar ju färg i inredning. Shabby chic i all ära, men är det inte lite trist med allt vitt? Lite ängsligt som någon trendguru sagt?
I nån inredningstidning var det en tant som hade ett hus vid havet där ALLT var i vita färgskalor. Ja, för det finns ju så många olika sorters vitt, vilket är spännande (jo, jo)! Hon hade ett Fia-spel som var ommålat..vitt, med vita och grå spelpjäser...
Och jag gillar gamla möbler med patina, men nu kan man ju t.o.m. köpa NYA möbler med patina -som nya jeans med hål i från början..
Så läste jag häromdagen att nu kommer färgen tillbaka i inredningen!
Hurra! Tänk att jag är så inne!

Mys

Tisdagsmys i sittpuffen det oftast är bråk om just nu..

Pappas pojke?

Sonen hänger i de flesta sammanhang, oftast på mig som ett litet plåster. "Mamma" är det självklara svaret på 90 procent av alla frågor. Men jag misstänker att far och son kommer få mer och mer gemensamt ju äldre sonen blir (se bild)?
Han "sjunger nu" sonen. Det är två melodier som är favoriter och som han kan.. "Bä, bä, vita lamm" och "Blinka lilla stjärna". Nu ikväll när han ska sova utspelas följande:
-Bä, bä! Jag ska sjunga "Bä bä vita lamm" alltså. Men hinner knappt börja.
-Nä! Näänaaaa! Jag byter sång, hinner bara första raden. -Nä! Jag ska byta igen.
Så där håller det på. Tillslut blir han tyst och ligger och stirrar ut i mörkret.
-Nääänaaa... Han sjunger stilla. Och sen somnar han med sin gosedjurspapegoja under armen.

Sacco

Som en barbapapa ligger den nu på golvet, vid TV:n -Saccosäcken. Rosa, riktigt chockrosa. Köpte den på Blocket idag. Något med den påminner om ett barnprogram på 70-talet: Urcellen Ellen med Lena T. Hansson som urcellen. De pratade häromdagen på radio om det programmet, det var någon som varit rädd för Ellen. Jag tyckte det var rätt skoj, jag, det där programmet..
Ja, inte är det någon vacker syn, speciellt inte ihop med den röda soffan, men oj, oj, vad den blev uppskattad!

Så presenterar vi..

..de nya familjemedlemmarna: Snövit och Molly! Jag hade ju tänkt den vita skulle heta Luna, men dottern verkade aldrig få in detta namn. Så kom hon på Snövit och det går ju också bra! Så söta! Hoppas nu att minken eller vad det var som tåg kål på deras föregångare flyttat någon annanstans..

Melodifestivalen

Så var Melodifestival-spektaklet över för den här gången. Mot min vilja har även jag sett delar av den.
Det var roligt för några år sedan, innan detta med alla deltävlingar började. Hur många är det egentligen? Och med vissa artister och låtar som får mig att kika mellan fingrarna och rysa..
Dottern såg reprisen idag och säger till lillebror vid matbordet (med viktigpetter-rösten-jag-vet bäst-för-jag-är-störst): - Och vem tycker DU ska vinna Melodifestivalen? (Att någon redan vunnit struntar hon i, eller så förstår hon förstås att lillebror inte begriper bättre)
Sonen: -Mamma!

Lördagskväll

Så är då nästan lördagen över. Barnen myser med glass framför Bolibompa och snart kommer mannen hem från jobbet. Helgerna går så snabbt, men tiden gör att vi knappar in på våren i alla fall..

Bebis?

Ja, detta är då ingen liten bebis längre.. Och jag kommer ingen vart. Nu är han förkyld och har feber och då är det fullt pådrag igen eftersom han inte vill äta någon mat..
Snart, snart ska jag sluta! Jag blir ju inte ens smal av att amma så här länge.

Fröer (igen)

JAG SKULLE JU INTE KÖPA FLER FRÖER!
Så var vi på ett stort byggvaruhus igår och i stora kartonger ligger fröer av alla de slag: 5 påsar för blott 10 kronor! Det var bara för lockande!
Bland annat köpte jag en påse av en växt som heter Kejsarvinda. Eftersom jag aldrig hört talas om denna blomma Googlar jag hemma. Och på fröföretagets hemsida står att påsarna för 18,50 är slutsålda för i år!
Jo, jo. Jag vet varför. De kostar 2 spänn på ett annat ställe.
För övrigt har alla 3 fröerna jag sådde av Vit miniänglatrumpet slagit rot och fått små späda blad. Jag råkade ju slarva bort minst två fröer, så jag är extra glad att de jag hade kvar har tagit sig!

Kram

Och så en bild på sötaste sonen som nu mer än gärna KRAMAS.

Bada

-Mamma, man kan bada kaniner! Dottern tittar på mig med forskande blick.
-Hmm, nja, säger jag, det tror jag inte man brukar..
-Jag VET (oj, oj, oj vad mycket 4,5 åringar VET) att man kan det! Titta! Hon håller upp kameran och på displayen syns bilden av en smutsig dataskärm med en vit kanin. Hon har fotat datorn som visar en film från Youtube. Ja, så ligger det till.
Här hemma ska det dock inte badas några stackars kaniner, när de är på plats nästa vecka.
Det är svårt nog att bada och tvätta håret på barnen.

Djurshopping

Den här veckan har det inte blivit mycket skrivande, jag läser en BOK. Var ett tag sen sist, eller nja, jag läste ut en kortis bara för en vecka sen: Mia Skäringers bok, den är inte så lång. Nu läser jag "Lilla Stjärna" av en av mina favvoförfattare. Den är SÅÅÅÅ bra!
Idag har jag och dottern varit och kollat några kaniner som är till salu och djur är som kanske vissa vet svårt att bara ögonshoppa. Så nu har vi tingat två kaniner av rasen Rhinsk Scheck som är lite feltecknade, och därmed inte så dyra. Väger ca 3 kg styck och verkade mycket lugna och trevliga. Gården med kaninerna låg bredvid en gård på norra Öland med ett något ovanligare inslag inom den svenska husdjursfaunan: kameler. Dessa var väl dock inte till salu som tur var..
Och solen har idag skinit (hur skrivs det egentligen..?) från en blå himmel och ett par Talgoxar verkar nu ha bestämt sig för att bygga bo i holken närmast vår ingång.
Sandlådan är av sonen invigd för i år, några lökar har redan börjat titta upp i söder och nu känner jag att våren äntligen närmar sig!!