Nostalgi

Är inne i en liten affär i Kristianopel och får plötsligt syn på några kuddar. Det är som en våg av barndomsminnen som plötsligt rinner över mig. Kuddarna är sydda av flamskvävnader. Färgerna ser för klara ut för att inte vara nya, men vissa mönster känner jag igen. Min mamma vävde mängder av flamskvävnader, vissa med dessa mönster, en del säkert 40-50 år gamla. Kuddarna i affären är svindyra. Men ideen är fantastisk. Att kunna återanvända en kulturskatt. Även om dessa väver har beställts från utlandet, berättar hon i kassan..

Kristianopel

På utflykt igen. Minisemester i Kristianopel. Vi har bott på ett pensionat, Stensvik som var fantastiskt mysigt. Rosengården har jag missat alla år, men hittade äntligen dit. Två rosor blev det.. Sen har vi varit hos släktingar ute på Östra Möcklö där dottern fick en rejäl dos hund. Och mannen fick snuva..

Utflykt på hemmaplan

Idag har det varit en riktigt bra dag. Solen skiner äntligen från en klarblå himmel denna sommar (sen läste jag i tidningen att UV-värdena är extremhöga just nu, det var mindre roligt..) Vi tog båten till Stora Rör där vi åt frukost. Bad, fika i hamnen OCH lunch.. Sen mer bad och hemfärd.. Och för min del toppat med ansiktsbehandling. Öland är underbart. Men det bästa är att vi faktiskt bor här året om.

Kläder

Det blir slagsmål om kock-kläderna när mannen kommer hem efter jobbet. "Jag vill!" "Nä, jag ska!" Tillslut får båda prova och så är friden återställd. För den här gången.

Ljuga lite

Ljuger människor mer för varandra sen mobilerna kom än innan? Möjligheterna finns ju att befinna sig varsomhelst och ändå kunna prata med vem som nu än söker en. Senaste veckan har jag noterat vid mer än två tillfällen personer som antagligen ljuger. Exempelvis kvinnan som är på väg in i bilen på en parkering, men säger att "jag åker hemifrån nu." Kanske orkar man inte förklara allt på mobilen, så sanningen modifieras för att slippa följdfrågor. Det är förståerligt. Eller så ljuger man helt enkelt, för att man vill eller måste. Sen har vi ju de som kanske är onödigt detaljerade. Som mannen som sitter bakom ICA i Högsby och säger "Äh, jag sitter här bakom ICA och dricker en öl." Eller han som satt i den nästan tomma bussen och pratade om sin fotboja. Han visste ju dessutom att ALLA hörde. (Och njöt av det.) Själv orkar jag inte ha nån mobil, jag har en, naturligtvis, men det är SÅ SKÖNT att slippa prata i tid och otid. Och jag ljuger ändå så dåligt.

Bus

Igår var vi på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby för tredje gången. Kalaset är faktiskt värt varenda krona tycker jag. Ett stycke kulturhistoria rent av. Astrid måste väl ändå vara en av världens mest kända och älskade författare? Dagens största bus stod sonen för. En timme efter stängning hade han omkull en hel rad med vägkoner. Bara för de trötta föräldrarna att plocka dit igen.

Kvarglömt

Det ÄR lätt att glömma saker. I gäststugan som nu varit uthyrd några veckor har vi samlat ihop hittills: schampo från Ryssland (stackarna, hoppas det inte är alltför dyrt i Ryssland), en chipspåse (som till mannens stora förtjusning låg i fläktskåpet, "De hade nog gömt den för sin lille pojk", sa han glatt), en ful handduk (kanske glömt den med vilje). Spännade? Nja, mest spännade är det att se om folk städat ordentligt efter sig. Och de har de gjort! Så kan man andas ut.

Lycka är..

Lycka kan vara att smälta glass framför en brasa med en ny (nygammal) kompis. Och Picasa fungerar igen! Varför ska man vara så lost såfort datorn krånglar lite? Bara sitta där som en fågelholk och testa samma sak om och om igen? Som att den 12:a gången, då KANSKE manövern fungerar..

Torka

Bloggtorka. Ute spöregnar det. Har haft trevligt besök med söta barn, men Picasa har valt att lägga av så jag lyckas inte ordna några bilder. Inte lika roligt att skriva om vissa saker när bilder saknas. Får ringa min bror "datasupportern" imorgon..

Ryggskott

Jag har fått ryggskott. Jajamensan. Trodde det var omöjligt att få om man inte ens är 1,60 lång (kort), men jo, det är det. Trodde det var en av fördelarna med att vara kort. Man ser inget på konserter men man får inte heller ryggskott. Uj, så fel jag hade. Jag hjälpte till med en flytt och nu kan jag knappt förflytta mig ur sängen på mornarna och får knapra tabletter. Först trodde jag det var träningsvärk i min otränade rygg, men det brukar ju inte hålla i sig i drygt en vecka. Kanske ett incitament att ta tag i någon form av träning igen?

Olyckor

Jag var på besök hos en vän igår över dagen med båda barnen. På hemvägen blir vi omkörda av en bil som håller ca 140-150 km/h på 80-väg. Som alltid i liknande situation sitter jag lite surt och fantiserar om att jag borde anmäla detta, ringa 114 14. Så jag noterar registreringsnumret, jag hinner det precis innan bilen försvinner som en oljad blixt i fjärran. Fem minuter senare bryts radiokanalen av trafikmeddelande. En olycka har inträffat på vägen mot Nybro där jag kör. Ska jag skratta eller gråta? Jag åker en bit, men ingen olycka syns till. Alltså har det hänt på den alternativa sträckan man också kan åka, det är en mindre väg genom ett litet samhälle. Så jag ringer 114 14. Och uppger att jag sett det här och gissar att den här bilen kan vara inblandad. Tänk om bilen kört på en människa? Verkar vara en viltolycka, av det polisen säger. Men jag möter sen både brandbil och ambulans. Och jag gissar att föraren fått sig en läxa, och lär sig köra lite lugnare i fortsättningen. Hoppas det inte gick alltför illa bara.