Bok om förlossningsdepression

Så har jag då hämtat mitt manus från ett tryckeri, och nu ska jag skicka till några bokförlag!
Ett litet smakprov kommer här. Vill någon mer hålla tummarna för mig så är det varmt välkommet, ja, faktiskt det enda jag önskar mig i jul.

"En pappa som jag och Robert har sett ända sen vi själva kom in på förlossningen är också kvar på BB fortfarande. Jag hälsar en gång i korridoren, när jag är på väg tillbaka till mitt rum, och frågar nåt om hur det gått för dem. De ligger inne för hotande missfall visar det sig. Mannens fru är bara i vecka 23.

Sen ser jag henne vid frukosten. Där sitter vi, flera stycken nyblivna mammor med våra bebisar och fortfarande stora, pösiga bulldegsmagar. Men hon har ingen bebis i någon balja med sig. Hon ler och ser glad ut, och berättar det som hennes man avslöjat dagen innan.
Men vad känner hon egentligen? Hatar hon oss andra, vi som redan genomgått en lyckad graviditet och nu har våra barn i famnen?

Flera månader senare, när jag och Robert är ute och går med barnvagnen i snålblåsten, möter vi detta par som kommer gående ett stycke ifrån oss. De har ingen vagn med sig. Och så vitt jag kan se är hon inte gravid. Känner de igen oss också?
Hade jag kunnat hade jag velat prata med dem, säga att livet inte behöver vara slut bara för att de inte fått något barn. Att det inte är något att avundas egentligen. Men naturligtvis passerar vi varandra utan ett ord.
Mina ögon tåras. Kanske är det bara blåsten."

(Läser ni detta och hittat hit för ni letat efter en bok i ämnet, får ni mer än gärna göra ett inlägg, d.v.s. Jag har själv letat förgäves många år.)