Sparveln

På underbara Möjligheternas Hus second hand i Emmaboda fyndade jag i fredags ett barndomsminne för 1 kr, de hade kampanj på alla böcker. "Bara Sparvel" av Barbro Lindgren. Jag älskade Sparvel-böckerna som liten. Men jag hade glömt att de fanns. Lika bra för barn som vuxna (nästan), så som riktigt bra barnböcker ofta är. Jag skrattade högt på vägen hem i bussen idag.

"Nästa dag gick de till en präst som skulle flytta till ett hus i en annan stad. Alla skulle säga ajö till prästen och ge honom blommor. Till slut sjöng några barn "Värmlandsvisan". Då började prästen gråta! Tårarna trillade under glasögonen. Sparveln höll på att ramla baklänges. Prästen grät för han skulle flytta till ett annat hus! Gummor gråter inte ens när de ska dö om tre dar!
När de gick därifrån, farmor full med kaffe, Sparveln med sockerdricka, frågade Sparveln varför prästen gråtit för ett gammalt hus. Men det var inte för huset. "Han grät för att sången var så vacker", sa farmor. Ibland undrar Sparveln om stora är riktigt kloka, för barnen hade sjungit fult. Och fel hade de sjungit, de hade fått lov att börja om igen mitt i sången! "Prästen grät nog för att det var för fult" sa Sparveln."