Att vara vuxen

När ska man bli helt vuxen egentligen? Jag fyller 39 år om några månader, och har ändå så svårt för vissa saker man borde klara av vid det här laget.
1. Att begära VAB-ersättning. Man ska först anmäla sjukt barn, sen ska man komma ihåg att skriva upp dagarna man är hemma på almanackan hemma, och begära utbetalning, helst på nätet. Och vänta in lappen att lämna till förskolan. Och lämna lappen, och komma ihåg att hämta den underskriven, och sen skicka in eländet. Man måste ju skicka in lappen även om man begär ersättning på internet. Man borde väl kunna ordna så personalen fyller i åt en via nätet, de också?
2. Att göra mer än ett ärende samtidigt, utan att ge upp.
Igår skulle jag, samtidigt, reklamera en grej på Post-utlämningsstället, och hämta två paket, och lämna in ansökan om, håll i er - ICA-kort. (Valfritt att hålla i sig för att vi inte har det redan, alternativt, att vi söker om detta ultimata vuxna bevis). Jag åkte därifrån utan ett av paketen. Fick vända halvvägs hemma i snömodden och åka tillbaka. Höll på att köra upp på trottoaren istället.
Vi gjorde ett försök att skaffa ICA-kort för ett år sedan, men misslyckades att samordna våra besök i affären med att vi båda hade legitimation, och så rann det ut i sanden.

Det enda vuxna jag kan riktigt bra, tror jag är att fickparkera. Många års boende inne i stan har gett en förfinad teknik, jag kan fickparkera på "fel" sida utan problem. Jag kan fick-parkera med två decimeter tillgodo fram och bak. Vilket någon gång resulterat i att jag, stressad, knappt kunnat ta mig därifrån.. Fast då kände jag mig inte så vuxen och lyckad heller..