Barnkalas

Igår var det så dags för första riktiga barnkalaset på hemmaplan. I strålande solsken blåstes den ditfraktade hoppborgen upp och det provhoppades en hel del redan innan kalaset.
Sju barn och ungefär lika många föräldrar åt korv, glass, frukt och tårta och alla verkade trivas under de drygt två timmarna kalaset varade.
Sista kvällen med napp var kanske ingen perfekt avslutning på dagen, men så hade vi bestämt. Jag hittade faktiskt ingen napp vid läggdags och försökte mig på ett avslut redan denna kväll. Men det gick inte. Historien jag snabbt kom på om att Napp-feen nog varit och hämtat napparna gick visserligen hem, märkligt nog. Men egentligen hade vi ju lovat dottern att hon skulle få ha napp även denna kväll och jag gav snabbt med mig och sa att Napp-feen kanske glömt en napp trots allt? Och tänk vilken tur. Det hade hon. När dottern senare började gråta och undrade om Napp-feen skulle komma och hämta denna enda kvarvarande napp på natten önskade jag att jag inte uppfunnit den här figuren.
Idag har det inte frågats efter nappen en enda gång. Inte ens nu på kvällen. Två gånger har hon hittat nappar som hon glatt och helt utan minsta protest lämnat över.
En seger betydligt lättare vunnen än vad vi trott!