Om mig

Mitt foto
Färjestaden, Öland, Sweden
Gift tvåbarnsmamma, arbetar till vardags som miljöskyddshandläggare. Jag har gett ut en bok som heter En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression. Du kan enklast beställa den via internetbokhandeln, eller ta kontakt med mig direkt. Du kan nå mig på Lotta.Lindeborg@gmail.com. En mekanisk mamma finns också på Facebook!

onsdag 4 november 2009

Öppna förskolan

Tack och lov för öppna förskolan! När man har en hel, lång dag utan dagis och aktivering för dottern kan man åka dit. Idag bar det iväg medan ett tunnt snöfall singlade ner över bron på väg mot Kalmar.
Dottern ville direkt måla. På med förkläde, fram med färger. Jag ville göra bricka med barnens händer, nåt dottern spänt väntat på sen i våras. Måla, måla, sen brickor. Tryckte sonens händer först. Illvrål vid avtvättning, samtidigt som det var dotterns tur. Snälla fröken hjälpte till som tur var. -Fika, det finns i köket! Dotter kommenderade ut oss till köket för kaka och kaffe. Sen ville hon ha ett rån. Och ett till. Ville prova "ostkrokarna" -såg ut som stora ostbågar, men smakade 1/20 av vanlig smak, antagligen var de helt utan salt. Gick inte hem.
Sen iväg och äta lunch på mannens jobb. Tillbaka igen för att betala och kanske göra en bricka till. -Jag vill ha clementin! Inspirerad av andra barn springer dottern direkt till köket. Jag hämtar pengar för två frukter. Så fort den första clemetinen är slukad vill hon ha en till, det går bra. Sen springer hon och tar en banan. Jag hämtar mer pengar. -Jag vill måla! Innan jag vet ordet av har en egenhändigt tillverkad "babyleksak" lämnats till sonen som får i sig tusch -det ser ut som han ätit lakriz. -Du ville väl göra en bricka till? säger snälla fröken. Nja, säger jag. Han är nog för trött. -Men det går fort, säger snälla fröken. Och plötsligt är dottern borta. Hon har susat iväg till målarrummet och har redan fått på sig ett förkläde. Nu är jag irriterad. -Inte ge J. sånt som inte är leksaker! säger jag och hjälper henne med förklädet och sköljer ur sonens mun. Sonen illvrålar igen.
Vi trycker hans små fötter. -Han är arg, säger snälla fröken, det är ju inte roligt att bli fasthållen.
-Nu måste vi åka, säger jag när jag betalat brickorna. Annan snäll mamma håller min förtvivlade lille son, medan jag skriver namn på brickorna. Leta strumpor, sen gå till bilen i snålblåst. -Mina ben är så trötta, klagar dottern. -Jag vill ha en napp! Båda barnen somnar i bilen och väl hemma jag bär in dem. Är plötsligt jättehungrig och äter en halv banan som ligger i trappen, den som dottern lämnade där innan vi åkte.
Nästa onsdag stannar vi nog hemma.

1 kommentar:

  1. fantastisk berättelse, Lilla/Stora S i form som vanligt. Stackars J som fick färg på tungan :-)

    hälsar Martin & Terese

    SvaraRadera