Vaccinering

Dottern skulle vaccineras mot svininfluensa nu i veckan. Det skulle nog gå fint. Hon är en tuffing, har varit det från början, det är få saker hon blivit rädd för under sina 3,5 år. Jag förberedde hemma med ett Embla-plåster som bedövar, vi pratade om sprutan under dagen och så var det dags. Mannen kom hem och tog sonen. Och vi åkte iväg. På BHV kryllade det av barn. -Någon mer kl 16? Frågan upprepades med jämna mellanrum fast klockan var mer än så, och efter några minuter var det så vår tur. Sköterskan pratade lite med dottern och så skulle jag dra av Embla-plåstret. Det satt rätt hårt. Jag rycker snabbt bort det. Redan där börjar dottern skrika. Nu skulle sprutan tas. -Har jag satt plåstret på rätt ställe, frågar jag.
-Jag tar där det ska tas, säger sköterskan. FEL ställe, med andra ord. JAG VILL INTE!!!! Dottern skriker och gråter så snoret rinner, hon blir högröd i ansiktet. Kryper ihop i mitt knä och vänder armen in mot mig. Slänger huvudet bakåt. Vi lockar. -Kanske kan mamma köpa en glass sen, säger sköterskan. -Ja, säger jag, eller om vi åker och handlar nån leksak? Och så kan vi titta lite på film efteråt? -NEEEJ!!! JAG VILL INTE!!!!!! Detta pågår i en oändlighet känns det som, säkert flera minuter. Sköterskan säger -Ja, då är det till att hålla fast hårt eller försöka en annan dag. Hålla fast hårt? Är denna rekommendation ens förenlig med Barnkonventionen? Vi får försöka en annan dag istället. På väg hem säger dottern
-Men! Vi skulle ju köpa nåt? Nähä du, den gubben går inte.
Det värsta är ju att ungen kan bli sjuk. Vad ska vi locka med för att denna spruta ska tas? Leksaker och glass är för vardagligt för dagens barn. Är månne Astrid Lindgrens värld öppen så här års? Disney-world?