Om mig

Mitt foto
Färjestaden, Öland, Sweden
Gift tvåbarnsmamma, arbetar till vardags som miljöskyddshandläggare. Jag har gett ut en bok som heter En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression. Du kan enklast beställa den via internetbokhandeln, eller ta kontakt med mig direkt. Du kan nå mig på Lotta.Lindeborg@gmail.com. En mekanisk mamma finns också på Facebook!

torsdag 1 april 2010

Sova själv

Eftersom sonen senaste månaden eller längre väckt mig mellan 6 och 10 gånger, ibland mer, per natt har det länge kännts som läge att göra något åt det.
Kvällarna har sett ut så här: sonen har somnat i vår säng, ofta medan han ammar, och lagts i spjälsängen när vi går och lägger oss. Sen har han sovit i egen säng ca en timme, vaknat, tuttat och sen fått sova mellan oss. Och gnytt och gnytt och gnällt. Igen och igen. Och för att få tyst på honom och få honom att snabbt somna om har han fått tutta. Igen och igen.
En 10 månaders bebis vaknar inte nattetid tre timmar efter den somnat för att den är vrålhungrig. Den vill ha närhet och snusa på sina föräldrar. Helst med mammas tutte i munnen.
Så efter gårdagens besök på barnhälsocentralen där jag blivit uppmuntrad att ändra denna vana, och samtidigt passa på att flytta över honom till eget rum, berättar jag om planerna för mannen. Han är med på noterna direkt. Trots att det är han som kommer få ta honom på natten nu istället.
På kvällen är spjälsängen flyttad och sonen lyfts över dit. Efter ca en timme vaknar han och jag knuffar på mannen. Sen börjar ylandet. Det gråts och ylas så det hörs genom två stängda dörrar och jag stoppar bomullstussen i örat längre och längre in och drar täcket över huvudet. Ändå hörs ylandet innifrån sonens rum.
Det är omöjligt att sova. Jag LIDER. Tillslut, efter en evighet, går jag upp och öppnar försiktigt dörren. Är beredd att säga att "jag tar honom nu".
Mannen viftar iväg mig och jag kryper ner i sängen igen.
Sen efter ytterligare en stund kommer mannen tillbaka till vår säng. -Jag vann! säger han. Det är nu tyst i huset.
Några gånger hör jag att sonen gnyr till under natten. Mannen är uppe en gång till och buffar.
Sonen vaknar 06.15 och sover en stund i vår säng efter ett, förmodligen efterlängtat, morgonmål bestående av tuttmjölk.
Ett mirakel. Även detta att dottern inte vaknade av allt oväsen vägg i vägg med hennes rum.
Det blev dåligt med sömn den här natten trots att han sov själv.
Tung av trötthet lämnar jag dottern, sminkad till påskkärring, på dagis. Jag har i all hast dragit på mig mina nya byxor.
När jag kommer hem igen märker jag att den STORA prislappen sitter kvar i rumpan på byxorna. "Tur det är märkesbyxor i alla fall", tänker jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar