Kassatrakasserier

Är och handlar. Dottern är med. Hon pratar glatt med främmande människor som vanligt. Trots att klockan börjar närma sig läggdags är hon glad och pigg här i affären.
Vid kassan hoppar hon upp vid slutet av bandet och så pratar hon först med en tant som packar ihop sina varor. Sen med en man vid bandet intill.
-Vad heter du? Han svarar. Hon tittar stint på honom medan jag så snabbt som möjligt försöker få ner mina varor i kassarna.
Hon tittar när han packar i och kommenterar att han har många varor. Och vi också! Tänka sig.
Sen: -Har du några barn hemma?
-Nej, tyvärr! Han ler. (Farligt farligt. Om han visste hur min dag varit kanske han gett ett något annorlunda svar. Tänk vad förvånad han blivit om han som svar fått "Varsågod!")
-Jag har ett barn hemma. Han heter Julus..
-Jahaja. Mannen är snart färdig med sina varor. Jag märker att jag köpt en påse för lite och måste därför börja packa varor löst i varuvagnen. Suck, vilken dag..
Dottern fortsätter: -Jag ska gifta mig med honom!
Hu, här börjar det bli jobbigt. Ska mina grejer aldrig ta slut!? Jag som bara skulle handla lite.
Barngifte. Vad ska han tro.