Sluta amma

Det är inte lätt att sluta amma. Jag vet, jag har gjort det en gång innan och nu försöker jag med barn nummer två. Egentligen är det bara att bestämma sig. Säga stopp och hålla fast vid det. Logiskt sett är det lätt. Men inte känslomässigt. Speciellt svårt är det när barnet ifråga börjar bli tillräckligt stort för att bestämt och ibland ganska påträngande hävda sin rätt till dina bröst. Man tror man ska få en kram, men istället klänger barnet sig fast i halslinningen och tittar ner i urringningen. Inte diskret direkt och kläderna blir rätt fula i passformen.
Men efter att ha vaknat gång på gång nu i sådär två-tre månader av att sonen, mer eller mindre i sömnen, vill amma, får det faktiskt vara nog. Sömnbrist är ju en väl beprövad tortyrmetod (?) och jag har periodvis varit så trött att hur jag kan ha orkat jobba, ja, det vet jag knappt. Två kvällar i rad nu har sonen i alla fall somnat utan att snutta. Han ligger och vänder och vrider sig i sängen, jag sjunger entonigt och sen somnar han faktiskt. På natten har mannen klivit upp och fått honom att somna om. Sonen har inte ens varit jätteledsen.
Och jag har sluppit hålla för öronen och lida.
Det ordnar sig nog den här gången också. Han är lite sen med talet, så det är kanske bra att passa på nu innan han kan be om en slurk till, bara en liten?