Om mig

Mitt foto
Färjestaden, Öland, Sweden
Gift tvåbarnsmamma, arbetar till vardags som miljöskyddshandläggare. Jag har gett ut en bok som heter En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression. Du kan enklast beställa den via internetbokhandeln, eller ta kontakt med mig direkt. Du kan nå mig på Lotta.Lindeborg@gmail.com. En mekanisk mamma finns också på Facebook!

lördag 6 mars 2010

Andra bullar

Vi är på en sorts clownföreställning, dottern och jag ihop med grannen och hennes flicka. En del av barnen nästan skriker av skratt redan innan clownen hinner öppna munnen. Han har stoppning i byxorna och blinkar och höjer på ögonbrynen mycket åt barnen.
Lite tokrolig är han ju, fast behållningen för min del är framförallt den hembakade bullen man får efter föreställningen ihop med köpesaft.
Jag har en liten fundering, helt klart ett i-landsproblem, när det gäller bullar i större antal. När man närmar sig den där korgen med bullar, eller blir bjuden någonstans - är det fler än jag som liksom tänker på VILKEN av alla bullarna man ska ta?
Man har inte lång tid på sig, det rör sig kanske om en eller ett par sekunder max. Hinna scanna av alla bullarna och se vilken man tycker ser mest aptitlig ut, eller kanske den som är störst, om man vet att man bara kommer att få en.
Jag har tagit "fel" bulle vid ett antal tillfällen. Det brukar kännas lite snopet. Man tycker den ser stor ut, men sen när man tar i den är den t.ex. liten på den sidan man inte ser. Och jag tänker att "jag skulle inte funderat så mycket". Mycket och mycket, jag borde inte tänkt alls, bara tagit en! Den hade säkert varit större.
Någongång har man väl lärt sig att man tar den som är närmst i korgen eller på fatet. Detta är väl nån sorts oskriven regel att det är artigt. Är det alltså oartigt att sträcka sig över fatet och ta en bulle längre bort? Jag skulle aldrig LYFTA på en bulle för att nå en annan, eller lägga tillbaka en jag redan tagit i, men sträcker mig gör jag ibland. Och skäms lite.
Dottern skäms inte. Det är jag säker på. Hon ville ha två bullar fast man bara fick en var. Det är bra. Hon kommer gå långt. Man gör nog det om man inte skäms för en massa småsaker här i livet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar