Måndag

De finurliga funderingarna har denna dag haglat från dotterns söta lilla mun. Det började redan vid frukosten. När vi åt lunch antecknades följande snabbt på en bit hushållspapper för att inte glömmas bort:
Dottern: -Vet du vad man gjorde förr i tiden när man inte hade sås? Man hämtade det hos andra. Andra som hade sås. Det var väl snällt?
Fortsätter: -Träd fanns ju förr i tiden. Det behövde man inte hämta! Sen säger hon, när hon ser att jag skriver, och jag har talat om att jag skriver ner det hon säger:
-Skriv så här: Jag vill gifta mig med E. (bästa kompisen) Kära dan.
-Vad är det? frågar jag. -Det är när man ska gifta sig!
Senare under dagen åker vi till 4H gården inne i Kalmar, bara dottern och jag. Lillebror får stanna hemma hos mannen som slutat tidigt. Vi tittar på hästarna. Helst ville hon rida, men det fick man inte idag. Så hon får nöja sig med att titta, klappa och sukta när de större tjejerna rider iväg. Vi har med morotsbitar i en påse och jag njuter. Dottern är SÅ nöjd, glad och harmonisk. Inte ett spår av det lite griniga vilddjur som brukar skutta runt hemma efter en dag när man inte varit ute. Även jag blir lugnare i själen. Vi tittar på grisarna och kaninerna och fikar. Katten som bor på 4H gården låter sig villigt klappas idag. Solen skiner från en blå himmel.
Hemma igen fortsätter det påbörjade lugnet och nästa kommentar att bevara dyker upp när dottern ritar. Hon ritar en hand på sitt vanliga vis, det ser ut som en sol. Denna sol har dock krokiga strålar och dottern säger: -Gamla människor har såna fingrar. Man blir lite arg också. Om man bli en häxa eller så..
På kvällen möblerar mannen om, flyttar soffan. Det blir jättebra!
Nu på morgonen hör jag att dottern illvrålar nerifrån. Hon är rejält upprörd, det hörs. Lugnet är brutet igen. -Är det napparna? frågar jag från sängen när mannen kommer in. -Nä, det är soffan..