Kalas

Det är mycket prat om kalas hemma. Dottern har lite väl mycket fokus på detta tycker jag. Var och varannan dag nämns det egna föreståndande barnkalaset eller någon annans. Ofta i kombination med att den och den inte kan komma på hennes kalas.
Visst har vi pratat om att hon ska få ha kalas, men inte så mycket. Och efter att pratet ökat har vi nästan helt slutat prata om det. Det får vi ta strax innan det är aktuellt och det är ju några månader kvar.
Förra året hade vi inget barnkalas. Det hamnade helt i skymundan eftersom lillebror var beräknad att födas några dagar innan. Han föddes en vecka innan hennes 3-årsdag, och nysnittad var det skönt att bara ha närmaste släkten på besök i all enkelhet.
Kalasen verkar tyvärr att bli mer och mer avancerade idag. Det ska vara temakalas, lekland och dyligt redan när de fyller 4 år. Hörde en intervju med Sanna Lundell som tyckte det var alldeles för mycket vin i samhället. "T.o.m. på barnkalasen ska föräldrarna stå och dricka vin", eller nåt i den stilen. Det är ju inte klokt! Och har som tur var inte nått hit till småstaden än.
Vad är det för fel på korv med bröd och tårta hemma? Är det det här med städningen igen? Att man inte vill behöva storstäda både före (för att visa upp ett tjusigt hem för de andra föräldrarna) och efter (tårtreser och cerpentiener över hela hemmet)?
Att ha kalas på ett lekland är ju ingen match. Mer än för plånboken.
Våga vägra upptrissningen av barnkalasen! Heja hemmakalaset!