Tuggummi

Dottern har sen några veckor tillbaka hamnat i en "tuggummifas". Jag hoppas det är en fas i alla fall. På samma sätt som plåster skulle användas hela tiden och överallt för ett tag sedan.
Det ska köpas tuggummi så fort tillfälle ges och ett paket går åt på en liten stund, precis som det var med plåstren. En del tuggumin sväljs, en del spottas ut och andra tuggas det faktiskt på ett tag.
I förrgår var vi på 7,5 månaders kontroll med sonen som får högsta betyg. 8550 gram och 73 cm lång är han, och kan både sträcka sig efter, och ta en sak samt höra pinglor och bjällror med båda öronen.
Dottern öppnar vid ett tillfälle sköterskans skrivbordslåda, och vad ligger där? Tuggummin.
-Jag vill ha ett tuggummi, säger dottern och lägger huvudet på sned.
Hu, jag skäms.
Sköterskan förklarar att hon tar ett tuggummi efter att hon ätit ibland. Dottern ger sig inte. -Jag vill ha ett tuggummi! -Nej, det går inte, förklarar sköterskan. Om andra barn skulle få reda på att du får tuggummi vill alla barn ha. Det blir faktiskt inget tuggummi.
Jag är tacksam att hon säger detta och säger själv till för minst andra gången att hon inte kan få.
Så igår ska dottern vaccineras, andra gången mot svininfluensa. Samma sköterska som dagen innan. När sprutan är tagen säger dottern prövande med ett snett litet leende: -Jag vill ha ett tuggummi..
Minne som en häst.