Nattskräck igen

Som nyfödd sov sonen ibland med ögonen öppna. Inte helt, men halvslutna. Nu vid 3,5 års ålder gör han det ibland när han har "nattskräck", som nu när han har fått . Kan tala om att det inte är riktigt lika charmigt med "sömngång" när det äldre barnet förtvivlat skriker på mamma och stirrar rakt framför sig med vidöppna ögon, fäktar och signalerar rädsla, trots att jag är där. Han har t.o.m. skrikigt ibland att han är rädd. Är det ett för oss vuxna osynligt väsen som står precis bakom mig, ett spöke, eller monster? Kombinationen en mamma som sett alldeles för många skräckfilmer och barn med nattskräck är ingen bra kombo.