Känsliga läsare varnas härmed

Jag har opererat bort en stor knöl i nacken. En fettknöl. Låter inte trevligt och det var det inte heller. Två läkare och en sköterska som hjälptes åt att avlägsna denna styggelse.
Jag har genomgått två akuta kejsarsnitt och tycker ändå detta med små operationer är synnerligen obehagligt.
4 sprutor med tandläkarbedövning gör ONT att få i en redan ömmande kroppsdel.
Och jag gråter lite ner i pappersduken som ligger som skydd över kudden på britsen under mig.
Ljuden av hud som gnisslar och knäppandet av saxar och knivar. Och pratet sen, som jag egentligen inte vill höra: "Du får noga skära lite djupare." "Kommer det nåt var?" "Ja, nu kommer det lite!" "Den sitter så djupt, jag tror inte du kan få ut hela kapseln." Och först kommentarer om att varet kan lukta väldigt illa, och sen när de öppnar att "det var inte så farligt det luktade ändå!"
BLÄÄÄÄ, jag vill inget höra!!Jag har också funderat på möjligheten att detta är en tvilling som jag på nåt vänster ätit upp som foster eller hur det nu brukar gå till i tidigt fosterstadie. Ni vet när man opererar bort en cysta som visar sig innehålla tänder eller andra smådelar..? Jag nämner detta för läkaren och hon skrattar; "-Ligger du och funderar på sånt!?"
Det är väl INGA läkare som förväntar sig att hitta en tand mer än i munnen på folk?
Men det finns ju de som gjort det bevisligen.
Men nu är den borta och det värker som en gigantisk finne.
Om det blir ett snyggt ärr ska jag klippa av mig håret.