Om mig

Mitt foto
Färjestaden, Öland, Sweden
Gift tvåbarnsmamma, arbetar till vardags som miljöskyddshandläggare. Jag har gett ut en bok som heter En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression. Du kan enklast beställa den via internetbokhandeln, eller ta kontakt med mig direkt. Du kan nå mig på Lotta.Lindeborg@gmail.com. En mekanisk mamma finns också på Facebook!

söndag 28 februari 2010

Tuffe tuffe tåget går


Helgen i korthet: Vi åkte tåg ner till Malmö i fredags med barnen och packning för att gå på barnens lillkusins barndop.
Dottern som tyckt denna tågresa ska bli mycket spännade frågar redan efter tio minuter om vi inte är framme än?
Sonen ville inte amma, så efter nån timme äter han en mycket stor portion gröt. Denna kräks han strax upp igen, över sig själv, över mig och över sätet. Kräkset rinner ner för väggen. Jag byter kläder, vi byter kläder på sonen och torkar upp.
Dottern vill gå omkring på tåget. Mannen och sedan jag får gå på "hundrunda" i hela tåget och hälsa på de hundar (med tillhörande hussar och mattar..) som åker på tåget; en kelpie, en boxer och en spaniel av nåt slag. Dottern pratar i övrigt med allehanda passagerare och sjunger den ena visan efter den andra. En tjej har rosa hår. -Det är nog låtsashår! säger dottern.
Äntligen framme i Malmö går vi först till fel hotell. Kvällen, som blir tidig, tillbringas hemma hos barnens farbror M.
Dagen efter tar vi taxi till dopet. Också ett spännade och "nytt" moment för dottern. Efter några minuter i kyrkan bränner sig dottern ganska rejält i handflatan på ett ljus och tillbringar hela dopet skrikande inne på en liten toalett med handen under den rinnande vattenkranen. Mannen missar således hela dopet, han också, och jag delar av det. Batteriet i min kamera tar slut efter sex bilder. Efteråt är det mat och tårta. Småkusinerna leker och dottern har nu med en rejäl dos panodil i kroppen bytt vattenkranen mot en plastpåse med kallt vatten. Denna påse blir en kär följeslagare resten av vår resa.
Taxi till stationen och tre timmar hem. Båda barnen sover delar av resan. På en station kliver en man (...?) på. Han har dubbla toppluvor, den undre är lila och har pins på. Han har läppstift och nagellack och samlar till synes på ölburkar. Jag har just då en sovande bebis på axeln, så mannen slår sig ner på sätet framför istället för bredvid mig. Han pratar oavbrutet med kvinnan bredvid innan han hoppar av några stationer senare.
Hemma igen äter vi pizza från Ikea när barnen somnat och pustar ut att vi överlevt ännu ett vardagsäventyr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar