SOS OS

Jag skulle mycket väl kunna vara en av de människor i Sverige som är MINST intresserad av OS. Detta gäller över huvud taget alla idrottsevenemang. Speciellt då de knuffar ut andra favoritprogram från TV-tablån.
Jag har då någongång passat på att ringa någon kompis jag inte pratat med på länge, men det misstaget försöker jag numera undvika:
-Åhhhh, det är BARA du som kan ringa mitt i slutspelet! Vi hörs sen! KLICK
Det är på gränsen till pinsamt ibland att något som engagerar resten av befolkningen så oerhört mycket nästan helt faller utanför min intressesfär.
Jag tror det är för att jag själv i stort sett saknar tävlingsinstinkt. Jag tycker det är ointressant vem som vinner, det är ju den som är bäst som gör det? Och då är det ju bra så? Tror det är delvis därför jag aldrig gillade gympan i skolan nåt vidare och aldrig blev bra på det, varför anstänga sig om man struntar i vem som vinner? Slänga sig ner efter en boll och slå sig? Nej, det har aldrig varit når för mig. Göra mål var förvisso roligt, jag gjorde en del mål när jag spelade innebandy i ett annat liv för flera år sedan, men det var mest roligt för att det gladde de andra i laget.
Sverige har tagit två guld. Kalla är inte så gammal, men har redan tagit guld. Och någon man med namnet Ferry också. De åker skidor. Mycket snabbt. Så mycket vet jag i alla fall.
Jag tycker om konståkning. Det är tjusigt, speciellt damerna. Det är väl prinsessan i mig som gillar att titta på klänningarna, håret och sminket. Det borde ju vara herrarna man kikar på, men hur intressanta är deras dräkter?
En helt obegriplig sport tycker jag för övrigt är curling. Det är ungefär lika spännande som att stå och vänta i en tvättstuga och se att det är 3 minuter kvar tills man får rycka upp luckan och det enda som finns som tidsfördriv är att titta på tvätten i trumman.