4+1+1=6

Igår kväll, när dottern ligger och ska sova, säger hon med klagande röst: -Mamma, jag har bara fyra nappar! -Det räcker väl, säger jag, men vet på förhand att nej, det gör det nog inte nu när frågan väl kommit upp. Jag väntar på fortsättningen.
Dottern: -Jag vill ha...sex nappar!
Suck, ner på golvet och leta. Hittar en till. -Här säger jag, nu hittade jag en till, det får räcka. Klagande: -Men det är bara fem, jag vill ha en till!!
Visst kan hon räkna lite redan ungen? Och jag är stolt som en tupp.
Häromdagen ringde en telefonförsäljare och frågade förtroligt om jag känner till Omega 3? -Ja, säger jag, jag äter det. Och lägger på. Klick.
En sanning med modifikation. Jag har ätit Omega i flera år, med uppehåll ibland. Det ska ju vara bra för nästan allt sägs det, och jag TROR på detta. Bra för huden, hjärnan och intelligensen, blodet, ja, t.o.m. mot vissa psykiska åkommor.
Nu sas det att man inte skulle äta Omega när svininfluensan kom. Vet inte varför, men varför utmana ödet? Jag slutade och sonen har således ammat utan denna tillsats ganska länge.
När jag väntade dottern och under större delen av tiden jag ammade henne åt jag tabletterna. Och nu kan ungen räkna. Det är bevis nog för mig.
Telefonförsäljare har jag ingen barmhärtighet med. Jag bara lägger på, efter nån artig fras typ "nej, tack!"
Den här hade i alla fall nåt positivt med sig. Påminnelse om att äta Omega. Jag har redan börjat igen.