Smaken är som baken

Jag hörde någon säga att ett sätt att "träna" sina barn att äta på restaurang är att äta på Ikeas restaurang. Vi tog tjuren vid hornen direkt istället.
Vi äter ute ganska ofta. Således har dottern fått följa med på diverse restauranger från det att hon var riktigt liten. Första gången var nere i hamnen i Kalmar, hon var några veckor gammal och sov snällt tills maten kom. Vaknade då förstås och var ganska ilsk. Vi åt upp illa kvickt, förmodligen rekordsnabbt, den gången och begav oss småsvettiga hemåt. Men vi var glada att ha klarat av denna första gång.
Redan som 2- åring valde dottern hummersoppa före korv och pommes. Barns smaklökar utvecklas tydligen fram till ungefär tvåårsåldern och det är bra att de får smaka så mycket olika saker som möjligt, det har jag från säker källa. Barn i andra länder äter ju annat än köttbullar, för de har ju vant sig vid andra smaker.
Att barnnmenyer ofta består av mat så som korv, köttbullar eller pannkaka tycker jag är lite trist. Pannkaka är väl förvisso gott ibland, men som middag när man ändå får maten lagad åt sig? Speciellt i kombination med glass är det ju inget vidare val tycker jag. Ingen direkt utmaning för smaklökarna heller. Ibland kanske det blir så oavsett vad man fått äta gillar man ändå bara typisk barnmat, men oftast tror jag man helt enkelt utgår från att barn bara äter en viss sorts mat. Och då blir det ju så tillslut.
Vi beställer ofta en halv portion av nåt på den vanliga menyn istället för nåt från barnmenyn. Visst, en halv kotlett kanske inte går att ordna, men de allra flesta rätter går ju fint att bara ta hälften av?
Idag åt vi på en finare restaurang här på Öland, italiensk buffé. Att se dottern vant doppa brödet i soppan för att få upp spadet, ja, det är en ren fröjd att se. I alla fall för mina ytterst partiska mammaögon.
Det är få saker när det gäller vår barnuppfostran som jag är så nöjd över som det att hon äter bra.
Fast det kan ju vara ren tur också.