Sniglarna igen

-Mamma, mamma! Kom och titta, det är sniglar! Utan skal!
Jag masar mig upp ur soffan med sonen och följer med dottern ut till gungställningen. -Där och där! Hon pekar på flera ställen där mördarsniglar, modell medelstora, hasar fram. En kryper på kaninburen.
Med sonen på armen säger jag nåt i stil med att "vi borde ha ihjäl dem". Men går så in igen. Dottern är kvar ute och gungar.
Efter en stund kommer hon inhoppandes, lätt andfådd. -Jag har huggit dom, säger hon.
-Va? (Hon skojar väl..) Har du dödat sniglarna? Med vaddå?
-Med den där med blått på!
Mitt nya maskrosjärn alltså.. Jag följer med ut igen.
I gräset och nedanför kaninburen ligger kletiga rester av sniglarna. Hon har alltså tagit saken i egna händer när morsan inte gjorde det.
På väg in igen säger hon: -Jag tycker lite synd om dom..
Jag förklarar att man inte ska döda djur själv, att man ska vara snäll mot djur, men att sniglarna äter upp våra grönsaker. Så det är OK..
På kvällen när vi ska sova berättar jag om händelsen för mannen.
-Hoppas vi inte har några vassa föremål inne, säger han.

Ängen

I försenad morsdagspresent/vardagspresent fick jag igår ett maskrosjärn och ordentliga trädgårdshandskar. Jag får skylla mig själv för jag har klagat på trädgårdshandskarna och vid upprepade tillfällen påtalat att vi borde ha ett maskrosjärn.
Nu när sonen sover provar jag mina nya grejer på den lilla markplätt där jag har sått in inte mindre än 4-5 påsar ängsfrö. De var ju så små de där fröna. En påse skulle räckt enligt beskrivningen, men det gjorde det inte. Nu är det tjockt med exempelvis prästkrage, fläckvis.. Ängsytan var från början större, men en del strök med när vi lät gräva avlopp till gäststugan.
Problemet när man ska rensa ogräs är de växter som jag inte vet om det ska bort eller inte. En del kan jag helt enkelt inte identifiera. Jag har ju jobbat som biolog flera år, men lade väl inget större krut på den här typen av växter. Och jag inbillar mig att en del av fröerna i blandningen måste vara utländska. Växer verkligen den där sorten vilt i Sverige? Maskrosor, Groblad, Gråbo, tistlar och nässlor, javisst, de ska bort! Men Lusern? Njaa. Och så de där som jag inte känner igen.. Jag avvaktar lite.
Maskrosjärnet var bra till en annan sak också märkte jag. Bland växtligheten gömde sig snigelbebisar som jag högg ihjäl.
I morse var alla basilikaplantorna i en kruka borta. Förutom en liten planta. På kanten av krukan satt en liten mördarsnigel och försökte göra sig osynlig. I jorden syntes slemmiga spår av förövaren.
Så någon förbarmelse visade jag inte heller hans släktingar.

Barnkalas

Igår var det så dags för första riktiga barnkalaset på hemmaplan. I strålande solsken blåstes den ditfraktade hoppborgen upp och det provhoppades en hel del redan innan kalaset.
Sju barn och ungefär lika många föräldrar åt korv, glass, frukt och tårta och alla verkade trivas under de drygt två timmarna kalaset varade.
Sista kvällen med napp var kanske ingen perfekt avslutning på dagen, men så hade vi bestämt. Jag hittade faktiskt ingen napp vid läggdags och försökte mig på ett avslut redan denna kväll. Men det gick inte. Historien jag snabbt kom på om att Napp-feen nog varit och hämtat napparna gick visserligen hem, märkligt nog. Men egentligen hade vi ju lovat dottern att hon skulle få ha napp även denna kväll och jag gav snabbt med mig och sa att Napp-feen kanske glömt en napp trots allt? Och tänk vilken tur. Det hade hon. När dottern senare började gråta och undrade om Napp-feen skulle komma och hämta denna enda kvarvarande napp på natten önskade jag att jag inte uppfunnit den här figuren.
Idag har det inte frågats efter nappen en enda gång. Inte ens nu på kvällen. Två gånger har hon hittat nappar som hon glatt och helt utan minsta protest lämnat över.
En seger betydligt lättare vunnen än vad vi trott!

4 år

Så har man då en 4-åring! Förutom en rejäl bula i huvudet tror jag dottern är nöjd med sin födelsedag.
Klockan 7 blev jag väckt för att gå upp med mannen och sjunga med paket. Dottern sov räv. Hon föddes klockan 06.20, så jag skulle tro hon vaknat denna morgon ungefär samma tid. Frukost fick det dock bli i köket. Äggröra, bacon och lönnsirap (kanske inte så hälsosamt, men GOTT!) är ju ingen idealisk äta-i-sängen-mat. Speciellt inte när man är 4 år.
På förmiddagen blev det fler paket och tårta med farmor, farfar och faster E. Nya cykeln skulle genast provas. Huj vad snabbt den gick!
På eftermiddagen kom så barnens morfar med fru samt en av mina bröder med sina barn.
Höjdaren av paket blev nu en Barbie-häst som legat högt på önskelistan länge.
Mat och mer tårta inmundigades Intressanta samtalsämnen så som kloning, andlighet, ont vs gott och oljeutsläppet i USA avhandlades. Dottern lekte under tiden med yngsta storkusinen som inte heller verkade intresserad av dessa ämnen.
Finns det förresten nåt bättre än riktigt givande samtal? Ja, jo, det gör det väl, men jag gillar verkligen att grotta ner mig i intressanta ämnen med andra som går att diskutera med.
Mammaledighet i all ära. Men jag tror det är en av sakerna jag saknar mest med att inte jobba. De där samtalen. De är näst intill omöjliga att få till med småbarn att passa på, och passa upp på, samtidigt..
Dotterns bula i huvudet orsakades förövrigt av att jag skulle skölja av henne med vatten i en tillbringare efter att hon kissat på sig, varefter hon liksom hoppar omotiverat rakt upp i luften. Och slår huvudet rakt i botten på kannan. Och så gråter hon: -Jag trodde gräset var studsmattan!

Vännen

En av dotterns små grannkompisar har bott utomlands ett halvår men är nu hemma igen sen ett par veckor tillbaka. Idag var första dagen de lekte på riktigt och det blev ett kärt återseende med bland annat studsande på studsmattan, mellanmål i solen och frisörlek.. Små barn har förvånansvärt långt minne. Betydligt längre än vad jag kunnat föreställa mig. Det har under detta halvår varit en hel del prat om A. och när han ska komma hem igen?
Och när han äntligen kommit hem, då vill plötsligt lillebror vara med och leka. Även A. har en lillebror så det blir nog bra när de kan börja leka med varandra de också!

Getingen

Det verkade så trevligt det där i höstas, med att plantera egna sommarblommor från frön. Nu har jag en väldig massa ytte pytte plantor att ta hand om. Grobarheten har varit bra, fast jag slarvat. Att köpa fröer är lite som att handla smågodis. "Bara en till! Och den där var också fin!"
Jag har idag planterat om en herrans massa små smultronplantor istället för att städa inne. Vi ska ha kalas i helgen för dottern som fyller 4 år. Det kommer gäster både på lördag och söndag. På söndag är det barnkalas och egentligen borde man väl städa EFTER det istället. Men om nu några föräldrar (som inte förstått att de faktiskt kan få två timmars barnpassning gratis) stannar kvar så vill man ju gärna kunna bjuda in dem. Och tänk om det blir regn. Det FÅR INTE bli regn!
Jag springer in och ska hämta vatten för att vattna de små omplanterade smultronen och sommarblommorna. Då hör jag nåt som surrar ordentligt.
Tittar mig omkring, och där i fönstret surrar en BÅLGETING! De är stora. Jättestora. Jag har t.o.m. sett att man kan sätta upp HOLKAR för bålgeting.
Hur ska jag göra?
Ringer min svärfar och piper "att det är en bålgeting inne och jag törs inte ta ut den". Svärfar lovar att komma på direkten. Jag tar några kort, getingen surrar högt och jag ramlar då nästan baklänges av förskräckelse, och trillar på gunghästen som är parkerad mitt på hallgolvet.
Getingen flyttar sig till en keps på hatthyllan och vips! Den flyger ut. Och jag slipper ett moraliskt dilemma. Döda eller släppa ut, det är frågan. Bålgetingar är fridlysta men jag vill INTE ha ett bo med bålgetingar som närmaste granne.

Svåra saker

Skojigheterna duggar tätt för tillfället. I helgen var det ju bröllop vi var på och ur dotterns mun hoppar de en efter en ut i luften.

-Först går man i 1:an-skolan, sen i 2:an-skolan, sen i 5.., nej, 3:an-skolan...
Och så fyller hon på, vidare upp till 9:an.
Sen fyller jag i: -Sen går man på nåt som kallas gymnasiet. Och så kan man gå på Högskolan för att lära sig ännu svårare saker.
-Som att stå på händerna!

Igår blev det prat om hur bebisar kommer till världen. Jag klarar mig undan lätt här om jag så väljer eftersom båda barnen tagits med kejsarsnitt. Det är enkelt att säga att man plockade ut dem ur magen. Idag blev det dock lite mer detaljerat.
-De flesta bebisar skär man faktiskt inte ut, de kommer ut ur snippan, säger jag.
Dottern fnissar lite. -Om det är en pojke kommer den ut i snoppen! Huvudet läggs på sned, hon kisar och jag vet att detta är nåt hon inte riktigt tror på själv, även om hon säger så.
-Nej, säger jag, pojkar kan inte föda barn.
Huvudet ännu mer på sned. -Men förr i tiden..?