Man vet aldrig när ett par simglasögon kan komma till användning. Efter att ha haft dem kring halsen hela dagen åker de på när bästa kompisen äter middag hemma hos oss. Man kan ju råka få mat i ögonen.
Om mig
- Lotta
- Färjestaden, Öland, Sweden
- Gift tvåbarnsmamma, arbetar till vardags som miljöskyddshandläggare. Jag har gett ut en bok som heter En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression. Du kan enklast beställa den via internetbokhandeln, eller ta kontakt med mig direkt. Du kan nå mig på Lotta.Lindeborg@gmail.com. En mekanisk mamma finns också på Facebook!
söndag 28 februari 2010
Skyddsglas?
Man vet aldrig när ett par simglasögon kan komma till användning. Efter att ha haft dem kring halsen hela dagen åker de på när bästa kompisen äter middag hemma hos oss. Man kan ju råka få mat i ögonen.
Etiketter:
Barn
Tuffe tuffe tåget går
Helgen i korthet: Vi åkte tåg ner till Malmö i fredags med barnen och packning för att gå på barnens lillkusins barndop.
Dottern som tyckt denna tågresa ska bli mycket spännade frågar redan efter tio minuter om vi inte är framme än?
Sonen ville inte amma, så efter nån timme äter han en mycket stor portion gröt. Denna kräks han strax upp igen, över sig själv, över mig och över sätet. Kräkset rinner ner för väggen. Jag byter kläder, vi byter kläder på sonen och torkar upp.
Dottern vill gå omkring på tåget. Mannen och sedan jag får gå på "hundrunda" i hela tåget och hälsa på de hundar (med tillhörande hussar och mattar..) som åker på tåget; en kelpie, en boxer och en spaniel av nåt slag. Dottern pratar i övrigt med allehanda passagerare och sjunger den ena visan efter den andra. En tjej har rosa hår. -Det är nog låtsashår! säger dottern.
Äntligen framme i Malmö går vi först till fel hotell. Kvällen, som blir tidig, tillbringas hemma hos barnens farbror M.
Dagen efter tar vi taxi till dopet. Också ett spännade och "nytt" moment för dottern. Efter några minuter i kyrkan bränner sig dottern ganska rejält i handflatan på ett ljus och tillbringar hela dopet skrikande inne på en liten toalett med handen under den rinnande vattenkranen. Mannen missar således hela dopet, han också, och jag delar av det. Batteriet i min kamera tar slut efter sex bilder. Efteråt är det mat och tårta. Småkusinerna leker och dottern har nu med en rejäl dos panodil i kroppen bytt vattenkranen mot en plastpåse med kallt vatten. Denna påse blir en kär följeslagare resten av vår resa.
Taxi till stationen och tre timmar hem. Båda barnen sover delar av resan. På en station kliver en man (...?) på. Han har dubbla toppluvor, den undre är lila och har pins på. Han har läppstift och nagellack och samlar till synes på ölburkar. Jag har just då en sovande bebis på axeln, så mannen slår sig ner på sätet framför istället för bredvid mig. Han pratar oavbrutet med kvinnan bredvid innan han hoppar av några stationer senare.
Hemma igen äter vi pizza från Ikea när barnen somnat och pustar ut att vi överlevt ännu ett vardagsäventyr.
fredag 26 februari 2010
Glad i bad
Lille sonen gillar att bada. Så även dottern. Förra året badade hon tidigt, hoppade i vid vår lilla badplats i slutet av gatan. Ena plagget efter det andra åkte av och tillsist var hon i helt. Båda barnen verkar vara "vattendjur". Och de har inte ens gått på babysim. Hade jag gått med dem hade jag ju trott det var därför de är så orädda för vatten. Sist mannen var i simhallen med dottern hoppade hon t.o.m. från trampolinen med sina simkuddar på armarna.
Babysim verkar på något sätt ha blivit ett obligatorium idag. Jag kände mig nästan lite udda som inte gick på det, när dottern var bebis.
Jag var själv väldigt förtjust i att bada som liten, har blivit fegare med åren. Kommer ihåg att föräldrarna ropade att "Nu måste du komma upp!" Jag låg i tills jag blev blå om läpparna.
Att gilla bad kanske går i arv?
torsdag 25 februari 2010
Bröllopsfoto
Innan tidningen hamnar i pappersinsamlingen: Vårt ena bröllopskort användes i annons för mannens företag nu i lördags. Det var i en "Bröllopsbilaga" till tidningen. Närmre än så kommer jag aldrig en modellkarriär!
Bilden är tagen av mannens lillebror som är fotograf. Egentligen fotar han mest för exempelvis tidningar och företag och är inte porträttfotograf, men jag är så himla nöjd med våra bilder, så det är extra roligt att de kan "användas" till något också!
onsdag 24 februari 2010
När du får oönskat besök
En ny besökare satt mitt på den uppskottade gången vid huset idag när jag skulle iväg: en RÅTTA. Ganska stort exemplar också, sådär 3 dm med svansen inräknad..
Jag berättade om råttan när barnens farmor och farfar var här nu ikväll. När farmor ska gå kommer hon in igen och talar om att råttan är tillbaka utanför.
Mannen verkar tycka detta är det äckligaste som hänt den här sidan om millenieskiftet. Och då har dottern ändå haft reflux upp i tvåårsåldern.
Där fick man för man var snäll och ville rädda en liten pippi. Det värsta är att den rackarn säkert är och kalasar på Patrik Kanins mat. Huga, den kanske t.o.m. BOR inne i hans hus! Stackars Patrik.
Fast lite, lite tycker jag synd om råttan också. De har det inte lätt nu djuren. Snön ligger ju meterhög. Men vi får nog ändå ringa Anticimex. Annars flyr kanske mannen hemmifrån. Han ville knappt åka och handla nyss, för råttan var kanske kvar därute?
tisdag 23 februari 2010
Det är mycket nu
När man trodde att det omöjligt kunde komma mer snö, ja då har det snöat hela dagen igen! Kaninburen börjar se ut som en igloo. Det är ju så mycket snö att det inte är roligt längre, det är FÖR MYCKET för att leka ute eller åka pulka. Vad händer när det börjar töa, blir det översvämmning då? Dags att ta på vadarstövlar och simring för de minsta?
"Det blir mycket Byggare Bob" sa bästa vännen nere i Skåne som också har småbarn. Hennes lille son hade börjat gråta när hon ville de skulle gå ut.
Min bror ringde kvittrande glad på väg till Arlanda och restresa till Azorerna.
Det känns nästan som ett annat liv att bara kunna sticka iväg sådär? Ja, det är ju det också.. Nåja. Jag ska i alla fall åka till Örebro i april! Det är inte heller fy skam. Jag ska åka tåg. Då har nog tågkaoset ordnat upp sig.
Jag kanske skulle baka bullar? Jag har fortfarande TRE påsar saffran som inhandlades 2008, de går ut i april. Saffransbullar så här års.! Det vore väl att addera lite Wild and Crazy i tillvaron?
"Det blir mycket Byggare Bob" sa bästa vännen nere i Skåne som också har småbarn. Hennes lille son hade börjat gråta när hon ville de skulle gå ut.
Min bror ringde kvittrande glad på väg till Arlanda och restresa till Azorerna.
Det känns nästan som ett annat liv att bara kunna sticka iväg sådär? Ja, det är ju det också.. Nåja. Jag ska i alla fall åka till Örebro i april! Det är inte heller fy skam. Jag ska åka tåg. Då har nog tågkaoset ordnat upp sig.
Jag kanske skulle baka bullar? Jag har fortfarande TRE påsar saffran som inhandlades 2008, de går ut i april. Saffransbullar så här års.! Det vore väl att addera lite Wild and Crazy i tillvaron?
Etiketter:
Allmänt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)