Till dagens barnkalas hade jag tänkt mig att dottern skulle ha sin nya klänning. Hon har dock redan bestämt sig för att ha en lite för liten, rosa tröja. Redan när hon är på väg upp för trappan till sitt rum för att klä på sig resten av kläderna till kalaset förstår jag att denna plan med klänning inte kommer infrias. Jag springer efter upp men hon har redan bestämt sig. Inget kommer få henne att ändra sig, så jag styr i alla fall upp att hon kan ha kjol och strumpbyxor till tröjan. Tröjan visar sig ha en fläck av kexchoklad. Inte heller detta faktum ändrar dotterns inställlning till festutstyrsel. Jag får bort fläcken hyggligt och kläderna tas på. Håret kammas lite och halsband och hårspänne toppar det hela. Och visst blir hon söt! Även utan klänning. "Allt klär en skönhet" brukade min mamma säga. Dottern är en liten "hönsket" -som barnens farmor säger.
Om mig
- Lotta
- Färjestaden, Öland, Sweden
- Gift tvåbarnsmamma, arbetar till vardags som miljöskyddshandläggare. Jag har gett ut en bok som heter En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression. Du kan enklast beställa den via internetbokhandeln, eller ta kontakt med mig direkt. Du kan nå mig på Lotta.Lindeborg@gmail.com. En mekanisk mamma finns också på Facebook!
söndag 31 januari 2010
En hönsket
Till dagens barnkalas hade jag tänkt mig att dottern skulle ha sin nya klänning. Hon har dock redan bestämt sig för att ha en lite för liten, rosa tröja. Redan när hon är på väg upp för trappan till sitt rum för att klä på sig resten av kläderna till kalaset förstår jag att denna plan med klänning inte kommer infrias. Jag springer efter upp men hon har redan bestämt sig. Inget kommer få henne att ändra sig, så jag styr i alla fall upp att hon kan ha kjol och strumpbyxor till tröjan. Tröjan visar sig ha en fläck av kexchoklad. Inte heller detta faktum ändrar dotterns inställlning till festutstyrsel. Jag får bort fläcken hyggligt och kläderna tas på. Håret kammas lite och halsband och hårspänne toppar det hela. Och visst blir hon söt! Även utan klänning. "Allt klär en skönhet" brukade min mamma säga. Dottern är en liten "hönsket" -som barnens farmor säger.
lördag 30 januari 2010
Vett och toalett
Är på köpcentrat med dottern för att inhandla present till födelsedagskalas imorgon. Det är bästa kompisen som fyller 4 år. Efter en stunds letande hittar vi en sak var som vi är nöjda med att ge bort. Presenterna inhandlas. Det är spännande att få lämna fram pengar själv. T.o.m. godishyllan bredvid kassan glöms bort och jag slipper denna dag tjat om godiset. Det är visserligen lördag, men en ansenlig mängd godsaker har redan hamnat i dotterns lilla mage, så jag tycker det räcker.
Sen ska vi gå till djuraffären och kika lite och kanske handla nåt till Patrik Kanin.
Vi tittar på kaninerna och marsvinen och sen ska jag köpa foder och hö. Jag hör dottern stå och tuta med hundleksakerna, men så blir det tyst. Jag går till kassan och hon är borta. Jag lämnar snabbt sakerna på disken och letar i affären. Ropar. Dottern har några gånger gömt sig hemma, hon har precis upptäckt att det är roligt. Tillslut ropar jag att -Det är inte roligt längre, KOM FRAM NU!
Så står hon plötsligt vid kassan och ser lite förvånad ut. Overallen är uppknäppt och ena armen är utanför. -Jag har varit och kissat, säger hon. Som att detta är den självklaraste sak i världen.
Det finns en toalett snett mittemot djuraffären. Vi har varit där otaliga gånger eftersom dottern har en viss preferens för att göra besök på offentliga toaletter. Hon ser på mig och säger -Jag har inte kissat i byxorna!
Phuuuu. Lättnad. De där minuterna jag letat: Varenda människa utanför affären blir ett potentiellt vittne/förövare.
Jag förklarar lite upprört att jag blev orolig och håller en kort utläggning om att man måste säga till innan man går iväg blablabla.
Berömmet att hon faktiskt klarade av att SPRINGA PÅ TOA SJÄLV MED OVERALL PÅ glömde jag nästan bort. Det var ju vid närmare eftertanke faktiskt en smärre bedrift för en 3,5-åring.
Sen ska vi gå till djuraffären och kika lite och kanske handla nåt till Patrik Kanin.
Vi tittar på kaninerna och marsvinen och sen ska jag köpa foder och hö. Jag hör dottern stå och tuta med hundleksakerna, men så blir det tyst. Jag går till kassan och hon är borta. Jag lämnar snabbt sakerna på disken och letar i affären. Ropar. Dottern har några gånger gömt sig hemma, hon har precis upptäckt att det är roligt. Tillslut ropar jag att -Det är inte roligt längre, KOM FRAM NU!
Så står hon plötsligt vid kassan och ser lite förvånad ut. Overallen är uppknäppt och ena armen är utanför. -Jag har varit och kissat, säger hon. Som att detta är den självklaraste sak i världen.
Det finns en toalett snett mittemot djuraffären. Vi har varit där otaliga gånger eftersom dottern har en viss preferens för att göra besök på offentliga toaletter. Hon ser på mig och säger -Jag har inte kissat i byxorna!
Phuuuu. Lättnad. De där minuterna jag letat: Varenda människa utanför affären blir ett potentiellt vittne/förövare.
Jag förklarar lite upprört att jag blev orolig och håller en kort utläggning om att man måste säga till innan man går iväg blablabla.
Berömmet att hon faktiskt klarade av att SPRINGA PÅ TOA SJÄLV MED OVERALL PÅ glömde jag nästan bort. Det var ju vid närmare eftertanke faktiskt en smärre bedrift för en 3,5-åring.
fredag 29 januari 2010
Rörigt
Är det för rörigt hemma blir det rörigt i huvudet. Det är så stökigt att jag inte får NÅT gjort. Var ska man börja plocka? Hur städar man undan effektivt? Jag är värdelös på det.
Jag gillar egentligen ordning hemma. Skulle aldrig störa mig på hur det ser ut hos andra, men jag funkar sämre när det är stökigt och dammråttorna lurar i hörnen.
Mannen han kan konsten att snabbröja han. Svisch, så är det yt-snyggt på en tio minuter en kvart. När han väl gör det ibland.
Jag fastnar direkt. Under soffan: Oj, den där lilla burken, den ska ligga i dotterns doktorsväska, och den där lilla borsten ska ligga i hennes "frisörväska". Jag har svårt att bara slänga ner grejerna i en leksaksback. Då måste man leta sen, när dottern ska leka.
-Mamma, var är borsten?
Pappret där borde ligga i högen med obetalda räkningar i arbetsrummet, inte i högen med "papper-att-gå-igenom" i köket. Lekrummet ser ut som en lokal jordbävning.
Så jag hamnar lätt framför datorn, tror det ska ge lite mental avlastning så jag kan börja sen, efter kaffekoppen och småsurfandet. Tittar efter en ny taklampa och kollar om nån är intresserad av ett begagnat skötbord? Har jag fått nån e-post och vad händer just nu på Haiti, där de verkliga problemen finns?
Och så vaknar sonen igen. Och jag får rusa. Bort från både plock och dator. Sonen gillar nog röran. Det är ju så mycket att titta på.
Jag gillar egentligen ordning hemma. Skulle aldrig störa mig på hur det ser ut hos andra, men jag funkar sämre när det är stökigt och dammråttorna lurar i hörnen.
Mannen han kan konsten att snabbröja han. Svisch, så är det yt-snyggt på en tio minuter en kvart. När han väl gör det ibland.
Jag fastnar direkt. Under soffan: Oj, den där lilla burken, den ska ligga i dotterns doktorsväska, och den där lilla borsten ska ligga i hennes "frisörväska". Jag har svårt att bara slänga ner grejerna i en leksaksback. Då måste man leta sen, när dottern ska leka.
-Mamma, var är borsten?
Pappret där borde ligga i högen med obetalda räkningar i arbetsrummet, inte i högen med "papper-att-gå-igenom" i köket. Lekrummet ser ut som en lokal jordbävning.
Så jag hamnar lätt framför datorn, tror det ska ge lite mental avlastning så jag kan börja sen, efter kaffekoppen och småsurfandet. Tittar efter en ny taklampa och kollar om nån är intresserad av ett begagnat skötbord? Har jag fått nån e-post och vad händer just nu på Haiti, där de verkliga problemen finns?
Och så vaknar sonen igen. Och jag får rusa. Bort från både plock och dator. Sonen gillar nog röran. Det är ju så mycket att titta på.
torsdag 28 januari 2010
8 månader

Sonen är 8 månader idag. Litet solsken för det mesta, just nu gnälligt förkyld. Kryper inte ännu, men knuffar sig runt och kan sätta sig upp igen om han halvligger ner. Säger ma ma ma ma ma och da da da da da. Skrattar högt ibland när han "leker" med nåt.
Satt tyst idag och stirrade på TV. Det var Teletubbies. Lite liten än för TV, men man påminns om detta program och ledan av att tvingas sällskapstitta på det. Som tur är vet jag ju att denna fas går över.
Ja se det snöar
Det har snöat hela dagen. Vår skog blir så vacker! Snart ska jag hämta dottern på dagis. Hoppas jag får ut bilen.
Fåken
Nu är den här. Ölandsfåken. Min första fåk. Det snöar och snöar. Kom säkert en dm på några timmar igår. Snöplogen körde vända på vända.
Jag var och handlade och när jag kom ut ifrån affären hade det blåst dit så mycket snö att jag knappt kunde köra kundvagnen. Jag hann fundera ett ögonblick på hur jag skulle bära mig åt att få alla kassar till bilen, men då kom en snäll kille som hjälpte mig att dra vagnen.
Ur Nationalencyklopedin: fåk, på Öland gängse benämning på snöstorm.
tisdag 26 januari 2010
Shake it
Iklädd mina grå Hello Kitty pyjamasbyxor och en av mannens t-shirts åkte jag igår för att gympa. För första gången på ca 2 år. Gympan är i en sporthall och det är mycket billigt att träna där vilket passar min nuvarande lön från Försäkringskassan.
Det var mest damer 50+ som var med på detta pass. Vissa i betydligt bättre form än jag själv, vilket var lite knäckande men hoppingivande samtidigt.
Passet var bra, musiken var bra, ledaren var bra. För mig gick det OK för att vara en otränad mamma-massa. Inte bara brösten skumpade, hela jag liksom dallrade under passet. Kroppen har ingen styrsel längre, armar och ben flyger liksom iväg lite som de vill ibland. För nåt år sedan fanns det träningstoppar i nåt material som kallades "stay-in-place", vet inte om det finns längre. Men det kunde bara töja sig på bredden för att inte det skulle skumpa för mycket. Önskade igår att det fanns byxor, eller varför inte helkroppsdresser, i detta material att träna i?
Jag lyckades hänga med hyfsat i passet och kommer fortsätta! Hurra, hurra! Jag var så glad och nöjd när jag kom hem. Och sov bättre nu i natt än på mycket länge.
Det var mest damer 50+ som var med på detta pass. Vissa i betydligt bättre form än jag själv, vilket var lite knäckande men hoppingivande samtidigt.
Passet var bra, musiken var bra, ledaren var bra. För mig gick det OK för att vara en otränad mamma-massa. Inte bara brösten skumpade, hela jag liksom dallrade under passet. Kroppen har ingen styrsel längre, armar och ben flyger liksom iväg lite som de vill ibland. För nåt år sedan fanns det träningstoppar i nåt material som kallades "stay-in-place", vet inte om det finns längre. Men det kunde bara töja sig på bredden för att inte det skulle skumpa för mycket. Önskade igår att det fanns byxor, eller varför inte helkroppsdresser, i detta material att träna i?
Jag lyckades hänga med hyfsat i passet och kommer fortsätta! Hurra, hurra! Jag var så glad och nöjd när jag kom hem. Och sov bättre nu i natt än på mycket länge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)