Nostalgi

Är inne i en liten affär i Kristianopel och får plötsligt syn på några kuddar. Det är som en våg av barndomsminnen som plötsligt rinner över mig. Kuddarna är sydda av flamskvävnader. Färgerna ser för klara ut för att inte vara nya, men vissa mönster känner jag igen. Min mamma vävde mängder av flamskvävnader, vissa med dessa mönster, en del säkert 40-50 år gamla. Kuddarna i affären är svindyra. Men ideen är fantastisk. Att kunna återanvända en kulturskatt. Även om dessa väver har beställts från utlandet, berättar hon i kassan..

Kristianopel

På utflykt igen. Minisemester i Kristianopel. Vi har bott på ett pensionat, Stensvik som var fantastiskt mysigt. Rosengården har jag missat alla år, men hittade äntligen dit. Två rosor blev det.. Sen har vi varit hos släktingar ute på Östra Möcklö där dottern fick en rejäl dos hund. Och mannen fick snuva..

Utflykt på hemmaplan

Idag har det varit en riktigt bra dag. Solen skiner äntligen från en klarblå himmel denna sommar (sen läste jag i tidningen att UV-värdena är extremhöga just nu, det var mindre roligt..) Vi tog båten till Stora Rör där vi åt frukost. Bad, fika i hamnen OCH lunch.. Sen mer bad och hemfärd.. Och för min del toppat med ansiktsbehandling. Öland är underbart. Men det bästa är att vi faktiskt bor här året om.

Kläder

Det blir slagsmål om kock-kläderna när mannen kommer hem efter jobbet. "Jag vill!" "Nä, jag ska!" Tillslut får båda prova och så är friden återställd. För den här gången.

Ljuga lite

Ljuger människor mer för varandra sen mobilerna kom än innan? Möjligheterna finns ju att befinna sig varsomhelst och ändå kunna prata med vem som nu än söker en. Senaste veckan har jag noterat vid mer än två tillfällen personer som antagligen ljuger. Exempelvis kvinnan som är på väg in i bilen på en parkering, men säger att "jag åker hemifrån nu." Kanske orkar man inte förklara allt på mobilen, så sanningen modifieras för att slippa följdfrågor. Det är förståerligt. Eller så ljuger man helt enkelt, för att man vill eller måste. Sen har vi ju de som kanske är onödigt detaljerade. Som mannen som sitter bakom ICA i Högsby och säger "Äh, jag sitter här bakom ICA och dricker en öl." Eller han som satt i den nästan tomma bussen och pratade om sin fotboja. Han visste ju dessutom att ALLA hörde. (Och njöt av det.) Själv orkar jag inte ha nån mobil, jag har en, naturligtvis, men det är SÅ SKÖNT att slippa prata i tid och otid. Och jag ljuger ändå så dåligt.

Bus

Igår var vi på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby för tredje gången. Kalaset är faktiskt värt varenda krona tycker jag. Ett stycke kulturhistoria rent av. Astrid måste väl ändå vara en av världens mest kända och älskade författare? Dagens största bus stod sonen för. En timme efter stängning hade han omkull en hel rad med vägkoner. Bara för de trötta föräldrarna att plocka dit igen.

Kvarglömt

Det ÄR lätt att glömma saker. I gäststugan som nu varit uthyrd några veckor har vi samlat ihop hittills: schampo från Ryssland (stackarna, hoppas det inte är alltför dyrt i Ryssland), en chipspåse (som till mannens stora förtjusning låg i fläktskåpet, "De hade nog gömt den för sin lille pojk", sa han glatt), en ful handduk (kanske glömt den med vilje). Spännade? Nja, mest spännade är det att se om folk städat ordentligt efter sig. Och de har de gjort! Så kan man andas ut.