Om mig

Mitt foto
Färjestaden, Öland, Sweden
Gift tvåbarnsmamma, arbetar till vardags som miljöskyddshandläggare. Jag har gett ut en bok som heter En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression. Du kan enklast beställa den via internetbokhandeln, eller ta kontakt med mig direkt. Du kan nå mig på Lotta.Lindeborg@gmail.com. En mekanisk mamma finns också på Facebook!

tisdag 25 januari 2011

Känsliga läsare varnas härmed

Jag har opererat bort en stor knöl i nacken. En fettknöl. Låter inte trevligt och det var det inte heller. Två läkare och en sköterska som hjälptes åt att avlägsna denna styggelse.
Jag har genomgått två akuta kejsarsnitt och tycker ändå detta med små operationer är synnerligen obehagligt.
4 sprutor med tandläkarbedövning gör ONT att få i en redan ömmande kroppsdel.
Och jag gråter lite ner i pappersduken som ligger som skydd över kudden på britsen under mig.
Ljuden av hud som gnisslar och knäppandet av saxar och knivar. Och pratet sen, som jag egentligen inte vill höra: "Du får noga skära lite djupare." "Kommer det nåt var?" "Ja, nu kommer det lite!" "Den sitter så djupt, jag tror inte du kan få ut hela kapseln." Och först kommentarer om att varet kan lukta väldigt illa, och sen när de öppnar att "det var inte så farligt det luktade ändå!"
BLÄÄÄÄ, jag vill inget höra!!Jag har också funderat på möjligheten att detta är en tvilling som jag på nåt vänster ätit upp som foster eller hur det nu brukar gå till i tidigt fosterstadie. Ni vet när man opererar bort en cysta som visar sig innehålla tänder eller andra smådelar..? Jag nämner detta för läkaren och hon skrattar; "-Ligger du och funderar på sånt!?"
Det är väl INGA läkare som förväntar sig att hitta en tand mer än i munnen på folk?
Men det finns ju de som gjort det bevisligen.
Men nu är den borta och det värker som en gigantisk finne.
Om det blir ett snyggt ärr ska jag klippa av mig håret.

söndag 23 januari 2011

Tänder


Dagens stora händelse: den lösa tanden har nu lossnat ur dotterns drygt 4,5 åriga mun! Så nu har vi en mycket stolt och glad flicka här hemma.

lördag 22 januari 2011

Bio

Varit på bio idag med dottern. Jag har ofta otur på bio- hamnar typ bredvid den i hela salongen som pratar mest, prasslar mest eller hånglar mest.
Idag är inget undantag och jag hamnar bredvid en mamma med två barn som har sin mobil på under hela filmen; sms:ar och sitter och kollar sina sms. Eller bara trycker på knapparna så det LYSER.
Detta IRRITERAR mig enormt. Hade det varit en vuxenfilm hade jag bett henne stänga av mobilen efter 2 minuter. Nu blir det knepigare. Hur ska jag göra??
Dottern, som sitter mellan mig och denna mamma, verkar inte störd så jag låter det vara.
Hur svårt kan det vara att låta mobilen vara av under 40 minuter när man är där för att umgås och mysa med sina barn?? Det är nonchalant mot barnen och även mot övriga publiken som tvingas störas av hennes lysande mobil..
Ett av hennes barn frågar henne också: -Ska du inte titta på filmen?
Sen efter filmen pratar hon högst med barnen om hur bra filmen väl var? Lite läskig också va??
GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR

fredag 21 januari 2011

Alla goda ting


Alla goda ting är tre?
Jag varit en sväng på stan idag. Eller faktiskt två svängar! I mitt fall innebär numera en sväng ca en halvtimmes springande ut och in i affärer för att titta på nåt jag redan tänkt ut på förväg eller tänkt kolla upp.
På lunchen var jag och åt med en vän/kollega och sen tog vi en kort promenad. Passerar då glasstudion inne i stan. Då kommer jag på att jag funderat på att köpa ännu en glasfisk, så kallad "blåsfisk" och slår snabbt till på en sån. De är SÅ fina!
Efter jobbet unnar jag mig ytterligare en vända på stan, nu något längre, ca 20 minuter, på Åhlens. Jag har redan plockat till mig två reavaror, bland annat en snygg stekpanna, och står och velar över några andra grejer så till den grad att jag missar vad som ropas upp i högtalaren. Man har väl varit med förr, så jag misstänker att det är nåt med rea-grejerna. Så jag FRÅGAR tjejen i kassan vad det var som sas egentligen?
För några år sedan hade jag hellre betalat dubbelt än att fråga nåt sånt, men med åren avtar prestigen, eller vad man nu ska kalla det.
"Ta tre betala för två, du får den billigaste gratis." Det ante mig.
Nu kommer jag till ett dilemma. Egentligen har jag ju bara tänkt köpa två saker, men en får jag nästan gratis. Jag kan dock andas ut, för jag kommer genast på att jag sett snygga runda musmattor som reas ut, så en sån blir det och jag "tjänar" så 25 kronor...?
Väl hemma inser jag att vi inte har nån mus till datorn. Jag får väl snygga till mitt rum på jobbet istället.
Stekpannan är mycket tjusig, röd med vita blommor. Jag misstänker att den är till för jul-köttbullarna i första hand då den nu reas, men den funkar nog till andra köttbullar också, det är jag övertygad om!

torsdag 20 januari 2011

Smack-smack

Det finns mycket information om amning man får ta del av som nybliven mamma. Att det är viktigt, mysigt, men även svårt ibland, och att då finns det hjälp att få.
Vad som däremot inte det pratas så mycket om över huvud taget är att det kan vara svårt att SLUTA amma. Jag är LESS på att vara mjölkcentral.
Sonen är nu snart 20 månader och han har inga planer på att släppa taget. Han vaknar flera gånger per natt och skriker tills han kräks om han blir nekad.
Om ett tag ska vi utomlands och jag har ingen större lust att amma honom på planet.. Men tänk om han skriker så han kräks ombord?
Han använder inte napp och har inget gosedjur eller filt att snutta på..
Stopp-och-väx finns ju för nagelbitare, men nåt stopp-och-tutt har jag inte hört talas om. Marknaden är väl inte så stor. De flesta verkar sluta amma när bebisen är 6-7 månader..?
Ikväll när jag nattar sonen hojtar han faktiskt efter en nalle och kramar den medan han ligger och tuttar.
Så släpper han taget om bröstet, tar nallen och sträcker fram den mot bröstet och så smackar han nöjt med munnen. "Nallen äter också!"
Ja, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tur att det bara är ETT gosedjur i sängen, annars hade kvällen kunnat bli lång..

onsdag 19 januari 2011

Pip pip

Mannen fick en nyckelring som skall pipa när man visslar.
Vi hade folk hemma och ingen visslade såvitt jag vet, men nyckelringen pep på glatt och ganska högljutt ändå. Höga skratt? PIIIPPIIIP!! Mannen tröttnade och förpassade något hårdhänt nyckelringen in i arbetsrummet och stängde dörren om den.
Dagen efter då jag samtidigt som sonen illvrålar i min famn ska hjälpa dottern med ett spel på datorn börjar det pipa. Nyckelringen ligger på golvet.
Den förpassas nu till återvinningen för farligt avfall under diskbänken.
När jag diskar piper den också. Är det det rinnande vattnet den reagerar på?
Det enda vi inte provat är om den faktiskt svarar om man visslar.

söndag 16 januari 2011

Graffitti


Sonen dekorerade i ett obevakat ögonblick väggen med tuschpenna. Som tur är var det väggen i lekrummet. Småbarnsgraffitti. En dag kommer jag säkert bli nostalgisk över dessa gröna pennstreck. På de tre år vi bott i huset är det första gången det ritas på väggarna, så det får räknas som en mycket lång tid det varit okluddat för att ha småbarn.