Om mig

Mitt foto
Färjestaden, Öland, Sweden
Gift tvåbarnsmamma, arbetar till vardags som miljöskyddshandläggare. Jag har gett ut en bok som heter En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression. Du kan enklast beställa den via internetbokhandeln, eller ta kontakt med mig direkt. Du kan nå mig på Lotta.Lindeborg@gmail.com. En mekanisk mamma finns också på Facebook!

måndag 30 november 2009

Succé

Sonen har hittills ätit microskopiskt med mat annat än bröstmjölk. Efter den ganska kraftiga allergiska reaktionen han fick av gröt för ett tag sedan har vi legat lågt. Vid de få tillfällen mat har provats har inte maten smakat lille herrn, det mesta har åkt ut, kanske något kryddmått mat fått åka ner i magen. Men för någon dag sen provade vi puré av morot och palsternacka, och det verkade gå hem. Så ikväll -drygt en halv liten burk slank ner! Bara så där. Sonen är tydligen "mogen" för mat nu, precis när vi passerat 6-månaders strecket. Ingen stress, men ett litet steg närmare en tillvaro där man inte alltid är stand-by-bebis-mjölkproducent utan avbytare.

fredag 27 november 2009

Tjuvstart


Egentligen nästan det enda julpynt som behövs, förutom levande ljus, enligt min mening.

Isch

Dottern har sedan en tid tillbaka börjat lägga till ändelsen -isch på diverse ord. Mammisch, pappisch, kaninisch, kattisch, kramisch. Ja, listan kan göras ännu längre. Varifrån detta kommer vet vi inte. Accentueras gärna med ett litet snett leende och kisande med blicken. Hon är väl medveten om att det ger en extra effekt att uttala orden så här. Vad kan tänkas komma härnäst? Med bestämd röst och blick: -Capisce?

onsdag 25 november 2009

Skälby




Efter att igår snällt gått med på att ta sprutan mot svininfluensa skulle dottern och jag åka in till Kalmar och 4H gården på Skälby. Bästa dagiskompisen E. och hans mamma C. skulle med. Jag hade beställt en halvtimmes ridning och spänningen var hög av förväntan redan innan vi satt oss i bilen. Väl där började en otålig väntan på att få rida. Under tiden tittade vi på grisarna och kaninerna. Strax innan hästen, med det soldatnamnsliknande namnet "Snabb", var färdig hade sonen tröttnat och jag ammade honom inne på cafeet. Han somnade mycket lägligt och kunde ovetandes vara med när först E. (premiärridning!) och sedan dottern fick rida. -Jag vill rida mer! säger dottern efter den ganska långa rundan. Förstås. Hon kan vara material för en riktig hästtjej. Sen fikade vi. Barnen fick hembakade bullar och C. och jag fick varsin bulle från cafeet. De har Kalmars absolut godaste bullar! Stora och luftiga och säkert med 50 gram smör i fyllningen. Per bulle. Sonen vaknade lägligt när vi nästan fikat färdigt. Ammades igen. Och sen bar det av hemåt. Med löfte om att rida en annan dag igen.

tisdag 24 november 2009

Tiden vi har




Min äldsta släkting dog för en vecka sedan. Min mormors yngsta syster. Hon var 90 år gammal och hade just flyttat till ett äldreboende från sitt lilla hus. Hennes man dog för bara två år sedan. Hon led hela livet av svår astma, men var pigg förra året när jag sist träffade henne. Vi besökte hennes mans grav och dottern ville hålla henne i handen fast de precis träffats. En spontan känsla av samhörighet? Jag hann inte träffa henne nu i somras. Eller hann är fel att säga, vi prioriterade henne inte i somras. Nyfödd bebis, mycket att hinna med. Vi åkte till eller förbi staden flera gånger. Jag tänkte att jag borde ringt henne. Jag skickade i alla fall kort på lille sonen och dottern. Det var bara en månad sedan och det är jag nu extra glad att jag gjorde.
I min släkt är det lite krona eller klave vad gäller ålder. Flera har blivit riktigt gamla, men andra har dött alldeles för tidigt. Min mamma dog när hon var 55 år gammal. Min mammas farbror blev 103 år. När han var 100 blev han påkörd av en buss, men klarade det OK. Jag var på hans 100 års-kalas och han skojade när vi hälsade. Om vad kommer jag inte ihåg.
Det viktiga är nog inte att livet blir långt. Men att känna om 10-20 år att man valt fel och prioriterat fel vore tråkigt. Att vara nöjd och tillfreds när man ska dö, det är nog det viktigaste. Att inte alltid säga nej till saker av bekvämlighet, ta chanserna när de kommer och bredda horisonten.
Nu med små barn är det inte lika lätt. Men att skjuta allt tills barnen är stora går ju inte, den tiden kanske aldrig kommer? Man får ta chanserna i det lilla istället.

måndag 23 november 2009

Lilla Lis


Mannens lilla brorsdotter är på besök i helgen. "Lilla Lis", säger dottern, och lillebror är plötsligt inte vatten värd. Denna nya lilla bebis är fantastiskt spännade. Och att sitta bredvid en annan mamma som ammar en riktig höjdare! Den milda blick som här fångats på foto lyser oftast med sin frånvaro när det bara är jag och sonen hemma. Jag fick t.o.m. på henne en kjol dagen till ära.
Fast sonen tyckte nog det var rätt skönt att uppmärksamheten vändes åt annat håll denna dag. Lite välbehövlig vila från syster yster.

Socker

Har just nu petat i mig ca 10 st daim ur påsen som vi kände oss tvingade att köpa på IKEA igår efter att dottern svingat den genom luften och ner på golvet upprepade gånger. Det är måndag, inte lördag. Socker borde förbjudas. Daimpåsar vid bokställ innehållande bl.a. barnböcker likaså.