Om mig

Mitt foto
Färjestaden, Öland, Sweden
Gift tvåbarnsmamma, arbetar till vardags som miljöskyddshandläggare. Jag har gett ut en bok som heter En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression. Du kan enklast beställa den via internetbokhandeln, eller ta kontakt med mig direkt. Du kan nå mig på Lotta.Lindeborg@gmail.com. En mekanisk mamma finns också på Facebook!

lördag 31 oktober 2009

Vargen ylar i nattens skog

Övertrött, småsnuvig och lätt febrig dotter ligger äntligen i sängen för natten. Jag sjunger "Vargsången" från filmen om Ronja Rövardotter. -Mamma, vargar finns väl inte på riktigt? Jag förklarar att de inte finns här och var vanligare förr. Dottern frågar varför Ronjas mamma sjunger så? -Ja, det fanns vargar där och så vill hon inte att den ska ta hennes lilla flicka. Men vargar är inte farliga för människor, säger jag, de är jätterädda för människor. Men man trodde det förr att de kunde ta en människa. Men de äter kaniner och rådjur.
Dottern verkar sova, men så gråter hon lite. -Mamma, om det kom en varg i min trädgård, då kan den äta min kanin. Lilla gumman. Jag säger att det inte finns vargar här. Dottern funderar vidare.
-Om det var en människa där ute, då skulle vargen blir rädd och springa iväg!
Nu har jag ju visserligen precis idag hört att det finns en varg i Skåne som rivit en massa får. Den lär väl inte bli speciellt långlivad kan man räkna ut på förhand. Så hit tar den sig nog inte, speciellt med tanke på att bron bara är tvåfilig nu..

fredag 30 oktober 2009

Ont i magen

Dottern ligger i sängen och klagar på att hon har ont i magen. -Det är nog för att ett ben har trillat bort, säger hon och klämmer på magen och jämför med området där revbenen sitter.

torsdag 29 oktober 2009

Städa, städa varje fredag, trallala

Mannen får ett telefonsamtal och verkar minst sagt konfunderad. Lämnar över luren till mig efter att ha meddelat personen i andra änden: -Ni får prata med min fru.
Det är nåt slags städföretag, uppfattar aldrig om det är en maskin eller ett rengöringsmedel, men de har fått vårt namn av någon annan som haft besök av dem. De vill ge oss en gratis städning av t.ex. en matta soffa eller dylikt och berättar att det är i reklamsyfte. Mannen som tjuvlyssnar pekar mot soffan, den som vi häromdagen pratade om att vi borde tvätta snart.
Kan de komma redan på lördag? Ja, det går bra. En tid bestäms och nu kommer följande: Jag ska svara på tre frågor och kan då få en extra rengöring! Ett oemotståndligt erbjudande för en småbarnsfamilj. Jag svarar rätt. -Har du en lapp, säger kvinnan i luren, skriv då datum, tid och en smiley, så vet den som kommer att du får en extra rengöring! Blir misstänksam. En smiley! Vem skojar med oss? Nej, detta är inte på skoj. Detta är på allvar. Så är även det faktum att vi nu måste städa innan lördag. Och att jag förmodligen måste välja nån ur bekantskapskretsen som ska bli drabbad av ett liknande samtal.

Ont det gör ont

Sonen blev igår precis 5 månader och samma dag tittar första tanden fram. Han har gnott och pillat sig i munnen ett bra tag, men igår kom den tillslut fram. Undrar hur det känns egentligen? Så fort han varit gnällig har dottern förklarat -Det är nog för han har fått en tand.
Idag har det gnölats extra mycket. Dottern har feber och har varit hemma från dagis. Hon lyckades imorse med konststycket att få in en avklippt nagel i ögat. Hur detta gick till vet vi inte, men en nagelklippare hade hon i handen. Hade denna månne använts som kikare? Dottern grät och grät, tillslut i väntan på att få tag i en sjuksköterska, försvann nageln av sig självt.
-När man gråter är det som regn, mamma, sa dottern.

onsdag 28 oktober 2009

Om döden

När vi är på besök hos M. i Skåne är vi ute med hundarna. Dottern är i högform, får hålla en av hundarna, den äldre, lugnare, alldeles själv. Mycket nöjd.
Plötsligt flyger en stor rovfågel (med mina ringa ornitologiska kunskaper tror jag det var en ormvråk eller en glada, en ungfågel i alla fall) upp ur en buske när hunden plötsligt far in där för att en sekund senare dyka upp med en död hare i munnen. Haren saknar liksom rumpa. Nu vill jag spontant "skydda" dottern från att se detta, men varför då egentligen? Haren är död, det är inte mycket att göra åt. Det är väl för att jag tycker det ser otäckt ut själv, vill inte titta, men blicken dras dit ändå. Dotterns chock uteblir förstås. -Var är blodet? -Ja, det har väl runnit ut..
Dagen efter när vi var och åt på en restaurang berättade dottern för en kvinna i personalen om vad alla i familjen heter. När de kom till min mamma sa hon: Min mormor är i himlen! -Det är min med, sa kvinnan. De kanske dricker kaffe ihop?
Sen dottern såg en av Pippi-filmerna häromdagen har hon flera gånger sagt ungefär som "Tommy": -E man död så e man död ju, mamma!

måndag 26 oktober 2009

Hermans historia

Är i Skåne på besök hos en kompis. Tog med halva Herman. Min kompis svärmor var på besök igår när jag bjöd på Herman och jag berättade att detta är en surdegskaka. -Är det Herman då, säger hon. Mitt i prick! Hon hade haft Herman någon gång på 80-talet!

lördag 24 oktober 2009

Herman är färdig!



Herman har nu blandats med en massa gott och bakats i ugnen. Glömde bort den när jag ammade, så den var kvar i ugnen lite för länge, men den ser OK ut. Undrar vad själva surdegen innebär för resultatet?

Hur gammal kan en surdeg egentligen bli? Är det månntro som vatten? Jag har hört att det vatten vi nu dricker kan vara samma som t.ex. det som Cleopatra en gång badade i. Att det bara cirkulerar runt jorden och i tiden. Är det samma sak med surdeg? Var startade Hermans resa en gång? Tanken svindlar..