Kusiner

Den här helgen är barnens lill-kusin på besök. Att visa alla sina saker är det bästa som finns och att titta och känna på någon annans saker är om möjligt ännu bättre! Sonen passade också på att mysa en stund i sin säng med lill-kusinen.

En sessa

Så har då Sveriges kronprinsessa fått en ...kronprinsessa? Kallas det så, eller bara prinsessa?
Oavsett är det lite häftigt med två kvinnliga regenter på raken, tycker jag, som gillar kungahuset.
Namnet får man veta imorgon, fast det redan har bestämts. Man vill väl att Svenska folket och resten av världen (Tyskland i synnerhet..?) ska få suga på karamellen ett tag till. Det gissas på Alice, Kristina, Desiree och Lillian. Bland annat.
Nån unge på TV tyckte prinsessan skulle heta Mimmi. Mimmi mus, Mimmi och Reine i fjällen...Nja, kanske inte det bästa förslaget.

Jag undrar också om kronprinsessan, mitt i glädjen, som jag verkligen hoppas att hon känner, tänker på det ansvar som detta lilla barn föds att bära.

Vovven

Näst bäst efter att ha en egen hund är naturligtvis att få låna en! "Bulldogg" är ett populärt TV-program här hemma, och idag hade vi ett eget litet bulldogg. En snäll dam som brukar promenera förbi med sina två hundar har erbjudit oss att låna en av dem, och idag tog jag mod till mig och ringde, efter en hel del påtryckningar om man säger så. Och inte från mannen eller sonen då.
2,5 timme var hon här, vovven, en allergivänlig Tibetansk terrier. Mannen är snuvig, men det blev i alla fall inte värre efter besöket.

Fredagsmys igen

Dottern ylande om fredagsmys. Förbannade påhitt av chips-branschen!!
"Men fredagsmys hos oss är ju att vi äter nåt extra gott", försökte jag. Vi ska göra hemgjord pizza!
-JAG TYCKER INTE ENS OM PIZZA!!!
Hon åt heller ingen, överraskande nog. Inte heller sonen ville ha.
-Fiiiiil ha! Gapade han, och fick filmjölk istället.
Ibland tänker jag på min mamma som var snäll och lagade annan mat till mig var och varannan dag under min tidiga uppväxt.
Detta träsk skulle minsann jag aldrig hamna i!
Lite sump kring fötterna har jag fått i alla fall.
Hur man än vänder och vrider sig slutar man som sina föräldrar i alla fall. Eller nåt åt det hållet åtminstone.
Sen gav vi efter och så gjorde mannen HEMGJORDA chips med dottern.

Snabb visit

Idag har jag varit på snabbvisit i Malmö. Tåget kom fram i tid, jag var lite extra orolig eftersom det är hejdlöst mycket snö, men i storstaden var marken nästan helt bar.
Åkte buss till FÖRLAGET. De vill ge ut mitt manus! De tycker det är angeläget, det jag skrivit! Jag fick tillbaka manus på papper med markeringar av sånt man vill att jag ändrar och flyttar. Titeln ryker.
Jag är alldeles fladdrig i magen. Det är roligt och oroligt på samma gång. Jag har lite samma känsla som när jag var gravid första gången. Jag vill berätta för ALLA! Hur ska jag kunna koncentrera mig på jobbet imorgon?
Än är det ju långt ifrån i hamn, men nu kommer det att hända verkligen, tillslut.
De ska ta fram förslag på omslag (jag kom med några egna förslag också).
Tankarna kring vad dottern kommer tänka och säga när hon blir äldre. Det är också en gnagande liten oro.

Dagen

Dagen i korthet.
Spolarvätskan i bilen slut. Pengarna på kontot slut (hade glömt att föra över), så jag kunde varken hämta nytt parkeringsintyg för miljöbil eller köpa busskort som jag tänkt när jag nu ÄNTLIGEN tagit mig ner på stan.
Tagit bort körsbärsmärket i pannan (det gjorde ONT!) med laser (ja, inte alldeles på egen hand då).
Busschauffören frågade om det var halv biljett jag skulle ha.
Snöat hela dagen.
Pratat med förlag i Malmö. Beställt tågbiljett dit på torsdag, fast jag har övermycket att göra på jobbet. Ansökt om semesterdag.
Ätit sushi.
Saknar mina glasögon, VAR ÄR DOM??

Ormbo

Nu har jag varit sjuk igen. Och mannen också. Sonen har vattenkoppor och jag är förkyld. Piggare idag i alla fall och försökte börja städa i röran. Ser hyfsat ut i arbetsrummet vid en första anblick, men vad är det för ORMBO under skrivbordet egentligen? Hur kommer man tillrätta med det? Stoppar hela härligheten i en "snygg låda"?