Läder

Idag var det regnigt, mot eftermiddagen uppklarnande.
För precis tre år sedan gifte vi oss! Vädret var ungefär som idag, lite kallare kanske. När man har varit gift 3 år firar man läderbröllop. Det låter inte speciellt romantiskt tycker jag. Läder.
Dagen har firats genom att mannen var ledig från jobbet och jag har således fått hjälp att tampas med barnen under dagen. Onsdagar är ledig dag från dagis. Sonen är dessutom krasslig. Förmodligen har han/har haft tredagarsfeber och är nu alldeles prickig. Och fortfarande hängig.
Efter ärtsoppan till kvällsmat fick vi barnvakt och åkte in till stan för att gå på bio. Det var ca 2 år sedan sist och jag var mycket laddad inför "Interception". Tyvärr motsvarade filmen inte förväntningarna och i efterhand hade jag hellre ätit middag ute med mannen.

Glappet

Tänk att nåt som inte längre finns kan synas så mycket.
I lördags var jag med svärföräldrarna och firade barnens yngsta storkusin L som fyller 6 år nu i veckan.
Hon hade tappat sin första tand. Och jag tänker "vad tiden går". När dottern var nyfödd tänkte jag att "oj, vad de är stora när de är 2 år!" Den där gränsen flyttas hela tiden uppåt nu. Och på festen vi var på igår säger mannens ena kollega att han snart fyller 20. Han är alltså nästan HÄLFTEN så gammal som jag är.
Och så slingrar sig tiden som jag tycker passerat iväg lite till.

Ös

Fullt ös, medvetslös. Jag önskar jag kunde få låna lite av denna energi. Några procent skulle sitta fint.
(Inga barn kom till skada under inspelningen d.v.s...)

Provtur

Inspektion av vår båtplats resulterade idag i att dottern tappade sin ena gosedjurskatt i vattnet. Båten fick så, i sällskap med mannen, en anledning att få sjösättas i brådrasket. Huj, vad det gick snabbt att få på det båtsläpet på bilen och så susade familjen iväg ner till hamnen. Hela proceduren tog nog 5 minuter. Max.
I med båten, och där ligger kattskrället i vattnet. Farfar som är med gör ännu en insats och så är katten räddad.
Sen en provtur med båten. Efter bara några minuter har dottern lärt sig hur man gasar. Och bromsar. Lillebror flyger nästan överbord, så skojigt är det.
Och även jag tycker det är skoj. Det är inte så dumt med båt ändå!
Synd bara att sommaren är slut för den här gången.

Döden döden

Patrik Kanin är död. Trodde först han rymt, för buren och hans hus var tomt. Men så lyfte jag lite på halmen och där låg han, stel som en pinne. Utan huvud. Eller var det ändå ett huvud..? Jag vågade inte undersöka det hela närmare.
Dottern ville genast ringa farfar. Som kom hit efter en liten stund och hjälpte mig gräva en liten grav. Dottern fick bestämma var någonstans. Det blev vid en rosbuske. Bra tycker jag, så får rosorna lite extra näring. Ett eget litet kretslopp på nåt vis.
Farfar lyfte Patrik ur hans hus och han var biten, men inte huvudlös.
Jag gissar på mink. Som dessutom haft fräckheten att bajsa en massa högar uppepå buren och kaninhuset. Respektlöst va!
Dottern ville genast köpa en ny kanin. Vi som just köpt nytt koppel till honom, vem ska hon nu ha i det!?

Blommande kaprifol

I en "buske" av skott från en nersågad rönn växer denna skönhet.

1 september

Första dagen i september är min sista lediga dag innan jag börjar jobba igen efter 16 månaders föräldrarledighet. Det känns bra att komma tillbaka till jobbet igen. Lite vemodigt ändå. Det blir plötsligt så påtagligt hur snabbt tiden flyger förbi. När man går där höggravid och sedan med en nyfödd bebis -tiden man ska vara ledig är en smärre oändlighet. Men en dag är man där igen, när ledigheten slutar.
Dagen har bestått av bl.a. kaninjakt. Patrik Kanin rev mig hårt på armen och smet sin väg till friheten och godsakerna i trädgården. Sen fångades han in av svärfar. Hundpromenad i solen med vår "lånehund", lite blåbärsplockning under promenaden och sen spätta hos svärmor.
Sista lediga dagen kunde absolut varit sämre. Men faktiskt -knappast bättre. Förutom min sönderrivna arm då.